I'm back!
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag kan redan nu avslöja att år 2013 bjöd på både det sämsta och bästa upplevelserna hittills i mitt snart 40-åriga liv...
2013 började som 2012 slutade, satt i det sjunkande skeppet och hade varken vind i seglet eller ork att simma iland. När du inser att det inte går att fortsätta på samma upptrampade stig längre, utan att känna hopplöshet, förakt mot dig själv, respektlöshet mot din omgivning och en framtid som absolut inte känns varken förväntansfull eller ens värd att vakna upp till. Att hjälplöst ligga och grubbla sig igenom nätterna och den enda du kan prata med är dig själv, som bara ger samma gamla urvattnade och okreativa svar om och om igen, bara för att du inte ens orkar vara sann mot dig själv. När masken sitter så hårt fast att din omgivning inte längre vill ta del av eller ens förstår dina bekymmer bara för att du tror att det är enklast att ha den kvar, den kväver dig långsamt och du försöker hitta en identitet som passar den istället för att försöka hitta ditt sanna jag. När du på ytan försöker efterleva alla etiska och sociala krav, men hatar ditt beteende för att vara andra till lags. När du provocerar fram känslor bara för att få känna dig levande, om ens bara för att få gråta en skvätt när ingen ser och när mörker lyser starkare än ljus för att skygglapparna vuxit fast, då är det dags att hoppa ur hamsterhjulet, riskera hellre att falla hårt än att leva kvar i ett sinne som överskuggar det liv du så gärna vill vara en del av!
Det är inte lätt, men din självbevarelsedrift tvingar dig att hoppa, du har ingen aning om hur du landar men allt kan bara bli bättre, hur det än slutar! Du får inte ge upp, det måste finnas något där ute i livet som just nu rullar på och du inte förmår dig att delta i, den rätta vägen som du för länge sedan lät växa igen, varför? För att du inte är sann mot dig själv! Och för att bli sann mot dig själv måste du veta vem du verkligen är! Börja om på noll, lägg de viktiga bitarna i ryggsäcken, samla ihop livserfarenheten, minnena som fick dig att skratta, äventyren som fick dig att leva och utmaningarna som fick dig att växa. Öppna ditt sinne, låt hjärtat berätta vad du egentligen vill, låt inte andra påverka dina beslut, leta inte efter något att skylla på, sätt dig på en öde ö och låt det som verkligen har betydelse få hitta tillbaka, det kommer, jag lovar! Fundera på vem du skulle vilja vara, det är hon du innerst inne är! Slit av både skygglappar och mask, rör om i grytan och du kan aldrig ana vad som kommer upp till ytan. Gräv i ditt undermedvetna, vänd på varenda sten, tolka sångtexter, skrapa på ytan, ta fram liket ur garderoben, rensa ut all skit och våga resa dig ur askan och framför allt, tänk utanför ramarna, se över horisonten, lyssna till hjärtat och låt nya friska vindar ta tag och följ med till outforskade platser!
Idag vet jag vad som betyder mest i livet, jag vet vem jag vill vara och vem jag är, jag väljer att ta avstånd från sånt som inte ger mig något, jag väljer att älska livet och alla stunder i det som får mig att skratta, älska, uppleva och njuta! Det har varit en turbulent resa som tog mig nästan 39 år, jag kommer aldrig tillåta mig själv att göra om allt och jag känner mig för första gången helt harmonisk! Jag skiter i vad omgivningen förväntar sig, bjuder gärna på motsatsen ibland, bara för att jag kan ; ) Jag vill passa på att tacka Dalle, som står ut med mig och jag känner att vi är närmare varann än någonsin, tack vare respekt, tålamod, eftertänksamhet, ärlighet, framtidsplaner, öppenhet och kärlek! Du är min bästa kompis, älskare, äkta man och dessutom far till mina underbara barn. Känner mig upprymd av tanken att vi har en hel framtid att dela tillsammans, alla kommande resor, oupptäckta marker, äventyr, kärlek, gråt och skratt!
Tack år 2013 som har varit det viktigaste året i mitt liv!
2013 började som 2012 slutade, satt i det sjunkande skeppet och hade varken vind i seglet eller ork att simma iland. När du inser att det inte går att fortsätta på samma upptrampade stig längre, utan att känna hopplöshet, förakt mot dig själv, respektlöshet mot din omgivning och en framtid som absolut inte känns varken förväntansfull eller ens värd att vakna upp till. Att hjälplöst ligga och grubbla sig igenom nätterna och den enda du kan prata med är dig själv, som bara ger samma gamla urvattnade och okreativa svar om och om igen, bara för att du inte ens orkar vara sann mot dig själv. När masken sitter så hårt fast att din omgivning inte längre vill ta del av eller ens förstår dina bekymmer bara för att du tror att det är enklast att ha den kvar, den kväver dig långsamt och du försöker hitta en identitet som passar den istället för att försöka hitta ditt sanna jag. När du på ytan försöker efterleva alla etiska och sociala krav, men hatar ditt beteende för att vara andra till lags. När du provocerar fram känslor bara för att få känna dig levande, om ens bara för att få gråta en skvätt när ingen ser och när mörker lyser starkare än ljus för att skygglapparna vuxit fast, då är det dags att hoppa ur hamsterhjulet, riskera hellre att falla hårt än att leva kvar i ett sinne som överskuggar det liv du så gärna vill vara en del av!
Det är inte lätt, men din självbevarelsedrift tvingar dig att hoppa, du har ingen aning om hur du landar men allt kan bara bli bättre, hur det än slutar! Du får inte ge upp, det måste finnas något där ute i livet som just nu rullar på och du inte förmår dig att delta i, den rätta vägen som du för länge sedan lät växa igen, varför? För att du inte är sann mot dig själv! Och för att bli sann mot dig själv måste du veta vem du verkligen är! Börja om på noll, lägg de viktiga bitarna i ryggsäcken, samla ihop livserfarenheten, minnena som fick dig att skratta, äventyren som fick dig att leva och utmaningarna som fick dig att växa. Öppna ditt sinne, låt hjärtat berätta vad du egentligen vill, låt inte andra påverka dina beslut, leta inte efter något att skylla på, sätt dig på en öde ö och låt det som verkligen har betydelse få hitta tillbaka, det kommer, jag lovar! Fundera på vem du skulle vilja vara, det är hon du innerst inne är! Slit av både skygglappar och mask, rör om i grytan och du kan aldrig ana vad som kommer upp till ytan. Gräv i ditt undermedvetna, vänd på varenda sten, tolka sångtexter, skrapa på ytan, ta fram liket ur garderoben, rensa ut all skit och våga resa dig ur askan och framför allt, tänk utanför ramarna, se över horisonten, lyssna till hjärtat och låt nya friska vindar ta tag och följ med till outforskade platser!
Idag vet jag vad som betyder mest i livet, jag vet vem jag vill vara och vem jag är, jag väljer att ta avstånd från sånt som inte ger mig något, jag väljer att älska livet och alla stunder i det som får mig att skratta, älska, uppleva och njuta! Det har varit en turbulent resa som tog mig nästan 39 år, jag kommer aldrig tillåta mig själv att göra om allt och jag känner mig för första gången helt harmonisk! Jag skiter i vad omgivningen förväntar sig, bjuder gärna på motsatsen ibland, bara för att jag kan ; ) Jag vill passa på att tacka Dalle, som står ut med mig och jag känner att vi är närmare varann än någonsin, tack vare respekt, tålamod, eftertänksamhet, ärlighet, framtidsplaner, öppenhet och kärlek! Du är min bästa kompis, älskare, äkta man och dessutom far till mina underbara barn. Känner mig upprymd av tanken att vi har en hel framtid att dela tillsammans, alla kommande resor, oupptäckta marker, äventyr, kärlek, gråt och skratt!
Tack år 2013 som har varit det viktigaste året i mitt liv!
Skam den som ger sig!
Jaha, då har det gått två veckor sedan man tog sina första kliv i historien på ett löpband. Undrens tid är sannerligen ej förbi!
Jag har traskat på i ca 6,5 mil nu och fler lär det bli. Tyvärr har mitt huvud och kropp krig just nu, mitt huvud vill gå helst ett par timmar om dagen men kroppen vägrar lyda order. Jag har upplevt blåsor på lilltån, köpt nya svindyra skor, kramp på undersidan av fötterna, vader som påminner om elefantben, ont i en kota under höger stortå, köpt skavsårsplåster, sprungit i strumpor, vilat i tre dagar osv, men vi kommer inte överrens... FAN!
Känner att jag skulle behöva en personlig tränare, är så förbannat motiverad!
Vågen visar -1,9 kilo men själv tycker jag att jag börjar se ut som en Belgisk blå från midjan och ner. Tror inte jag har problem att bygga muskler iaf, men jag vill ju förbränna mer fett! Alla tips på bra träning som förbränner fett och gör mig SSSS (Supersmal och skitsnygg) emottages tacksamt! Inte blir det bättre av att syrran ringer och berättar om sin nya diet som resulterade i -4 kilo på fem dagar!
Har 10 kilo kvar till målvikten och funderar på att skaffa mig en binikemask ;)
Beach 2013 here we go!
Snart har det gått 2,5 år sedan jag sist var i farten och mycket har förstås hänt sedan sist, jag lyckades till slut få igång hemsidan så nu ska jag förhoppningsvis slippa göra uppdateringar gällande mina djur här, den här bloggen är ju faktiskt bara MIN egotripp ; )
Kan börja med att säga att jag tyvärr måste inse att "musjakten" har tagit sin början igen... Skit! Jag hade ju som mål förra gången jag gick ner i vikt att känna mig tillfreds den dagen den dök upp igen i duschen genom att stå raklång och enbart böja nacken. Men med handen på hjärtat har jag gått upp 8 kilo sedan sist och musen är borta igen... Har senaste halvåret varit desperat efter en metod som hjälper, gamla metoden funkar inte längre, LCHF funkade inte, svält funkade definitivt inte (om man får tro övriga familjens klagmål på både bristande respekt och tolerans) Så vad göra... Jo, det mest otänkbara på jorden för den lataste jävel som gått i ett par skor, jag ska börja MOTIONERA bort fläsket, jag må erkänna att jag är måttligt skeptisk till detta eftersom jag inte tror på att en näradödenupplevelse kan vara hälsosamt, men vad fan, jag måste ju prova detta som en sista utväg!
Hade bestämt mig för att riktigt svulla in i det sista fram till dagen D, alltså idag och faktum är att nu är jag så pissless på att vad flötmat heter så det känns närmast som en befrielse att självdisiplinen inte tillåter detta frosseri längre, nåja, det har ju bara gått drygt 14 timmar, men jag hoppa det håller i sig i si sådär 6 månader eller nåt ; )
Eftersom jag lider av ansträngningsastma och absolut inte har haft någonting emot det eftersom jag samtidigt alltid haft detta att skylla på när folk påminner mig om att man faktiskt bör motionera, iaf ett par gånger om året, så har jag aldrig varit intresserad av detta. Springer gör man om man blir jagad, annars går man i sakta mak. Min livsfilosofi som funkat i alla år. Så när jag fick en julklapp i form av ett löpband så kände jag till trots att det är dags att prova någonting nytt!
Idag svidade jag om till träningskläder, dvs ett solblekt linne och ett par underställ med fläckar av målarfärg på, samt ett par omaka strumpor, snyggt värre! Hoppade upp på löpbandet och hittade startknappen, har hört att man ska ha en förbrännarpuls på ca 125-130 och att maxpulsen är typ 160 eller 180 eller nåt. Slog på en hastighet som jag tänkte kunde passa och jo då, det gick ju riktigt bra, pulsen la sig på 125 och efter fem minuter drog jag upp hastigheten lite till, efter några sekunder var pulsen på 160+ och vid ett par tillfällen såg jag inte ens pulsen på displayen, jag antar att jag hade ett par hjärtstillestånd vilket kanske inte är så konstigt för någon som tycker att dra på sig skorna genom att behöva bocka sig ner är ansträngande nog, tacka vet jag Foppatofflor! Jag sänkte hastigheten igen och efter några minuter även pulsen, Låg på ca 130-145 efter det och utsatte min arma kropp för detta elände i 44 minuter innan jag klev av. Fick hålla mig i trappräcket på väg ner till köket för att snabbt hinna finna ett anteckningsblock för att kludda ner vad jag precis uträttat:
44 minuter
270 kalorier förbrända
4,0 km sträcka
samt aktuell vikt.
Då kommer Zelma fram och frågar varför jag har badat med kläderna på? Jag berättade att det var svett och hon tittade granskande på mig (första gången hon ser mig svettig i hennes 4 åriga liv):
- Men du har ju vatten i håret, titta vad det droppar!
Suck!
Men nu sitter jag här, nyduschad och med en härlig känsla av självdiciplin, snart är blodsmaken helt borta ur munnen och blåsorna jag har under fötterna är nog borta tills imorgon när det är dags igen! Nu ska jag krypa uppför trappen och lägga mig i soffan och läsa manualen till löpbandet, vi hörs snart igen!
Det var ett tag sedan...
Närmare bestämt 23 september 2010!!! Men nu är det dags igen gott folk så håll i hatten!
Uppdatering!
Eftersom jag inte lyckats ragga någon som kan hjälpa mig att få igång hemsidan igen så får denna blogg leka lite moderskepp för allt som händer på kennel och katteri. (På obestämd framtid...)
Vi börjar med en liten rapport kring mina Cornish Rex:
FIN*VippeCat Ichiro ChocoIce har blivit glad kastrat och övergått till fodervärdens ägo, han parade honor in i det sista och idag, på dag 19, såg jag att S*Zoot'z Hypnotic Poison har fått hallontuttar, ser fram emot en kull med Cornishar här hemma, det var ju ett år sedan sist! Han har även träffat S*Zoot'z KenzoKi Winterflower och hon har gått 3 veckor på måndag, men jag är ytterst tveksam till om de fick ihop det, återstå att se.
S*Rexlicious Precious as Polly har fått en liten kull på två kattungar, min Q-kull, hemma hos fodervärden i Gävle, båda två är till salu och det är en blåmönstrad, ev padda, men vitt. Hona då såklart.
Samt en hane som är röd/vit mönstrad.
S*Zoot'z Destiny har också övergått till fodervärdens ägo.
Jag har en hona kvar efter S*Änglarna's HD Electra Glide och FIN*VippeCat Ichiro ChocoIce, hon är lilamönstrad och född 21 maj, hennes namn är S*Zoot'z Princess Jasmin och hon ser riktigt lovande ut och har otroligt stark päls med vågor ända ut på svanstippen. Hon kan med fördel säljas till någon med seriöst avelsintresse som behöver stärka sin uppfödning med haka och pälskvalite! Men självklart kan hon även flytta till ett rent sällskapshem. Hon är bara 12 veckor på bilderna och pälsen har utvecklats mycket sedan dess.
På Peterbaldfronten då:
Kosja ska bli av med kulorna på tisdag och säljs efter det till någon som vill ha en tokkelig kastrat och inte uppskattar hår i soffan, han är gumminaken, supersnäll, social och förtjänar verkligen att bli bortskämd i någons knä.
Jag har länge suktat efter en superfin Peterbaldhona nere i Lysekil och kunde till slut inte hejda mig, så inom en snar framtid kommer hon hem till oss och förgyller vår vardag och förhoppningsvis kan hon prestera mer på kattungefronten än mina två andra Pebbflickor... Only time will tell och trägen vinner?
Är även på jakt efter en Peterbaldhane, men det är inte det enklaste, får se om jag lyckas...
Sist men inte minst, hundarna:
Heffa, vår allsmäktiga Fralla, Snazzy's Tullsa, har fått en fantastiskt söt, gul valptik som jag har höga förväntningar på, Heffa födde på naturlig väg och har varit en helt underbar mamma. Valpen blir 7 veckor imorgon och jag har fortfarande inte kommit på något namn till henne, vill ha ett namn som återpeglar hennes självsäkra attityd och det ska börja på F, eftersom det är våran F-kull, snälla, skicka ett bidrag för jag lider av idétorka! Hennes far är den vinstrika snyggingen FINUCH SEUCH Pierrot v Hartogs Vreugd "Smeagol" och hans förstfödda son har så många BIS placeringar vid det här laget att jag tappat räkningen, hoppas hans halvsyster går i samma fotspår ; ) Valpen är 4,5 veckor på bilderna och gissa om hon är här för att stanna ; )
Vår lilla Bostonterriertik Zolee, Barroco's Dolce Vita är parad med en snygging i norr, har stora förväntningar på den här kombinationen och det ska bli så kul att även få Bostonbebisar att pussa på snart (om hon är dräktig dvs...) Kullen planeras att födas den 20 november, tänk om jag skulle få århundradets födelsedagspresent!!! Håll tummarna gott folk!
PS: Ja, jag lovar att återkomma snart med en beskrivning av "Martinametoden..."
Vi börjar med en liten rapport kring mina Cornish Rex:
FIN*VippeCat Ichiro ChocoIce har blivit glad kastrat och övergått till fodervärdens ägo, han parade honor in i det sista och idag, på dag 19, såg jag att S*Zoot'z Hypnotic Poison har fått hallontuttar, ser fram emot en kull med Cornishar här hemma, det var ju ett år sedan sist! Han har även träffat S*Zoot'z KenzoKi Winterflower och hon har gått 3 veckor på måndag, men jag är ytterst tveksam till om de fick ihop det, återstå att se.
S*Rexlicious Precious as Polly har fått en liten kull på två kattungar, min Q-kull, hemma hos fodervärden i Gävle, båda två är till salu och det är en blåmönstrad, ev padda, men vitt. Hona då såklart.
Samt en hane som är röd/vit mönstrad.
S*Zoot'z Destiny har också övergått till fodervärdens ägo.
Jag har en hona kvar efter S*Änglarna's HD Electra Glide och FIN*VippeCat Ichiro ChocoIce, hon är lilamönstrad och född 21 maj, hennes namn är S*Zoot'z Princess Jasmin och hon ser riktigt lovande ut och har otroligt stark päls med vågor ända ut på svanstippen. Hon kan med fördel säljas till någon med seriöst avelsintresse som behöver stärka sin uppfödning med haka och pälskvalite! Men självklart kan hon även flytta till ett rent sällskapshem. Hon är bara 12 veckor på bilderna och pälsen har utvecklats mycket sedan dess.
På Peterbaldfronten då:
Kosja ska bli av med kulorna på tisdag och säljs efter det till någon som vill ha en tokkelig kastrat och inte uppskattar hår i soffan, han är gumminaken, supersnäll, social och förtjänar verkligen att bli bortskämd i någons knä.
Jag har länge suktat efter en superfin Peterbaldhona nere i Lysekil och kunde till slut inte hejda mig, så inom en snar framtid kommer hon hem till oss och förgyller vår vardag och förhoppningsvis kan hon prestera mer på kattungefronten än mina två andra Pebbflickor... Only time will tell och trägen vinner?
Är även på jakt efter en Peterbaldhane, men det är inte det enklaste, får se om jag lyckas...
Sist men inte minst, hundarna:
Heffa, vår allsmäktiga Fralla, Snazzy's Tullsa, har fått en fantastiskt söt, gul valptik som jag har höga förväntningar på, Heffa födde på naturlig väg och har varit en helt underbar mamma. Valpen blir 7 veckor imorgon och jag har fortfarande inte kommit på något namn till henne, vill ha ett namn som återpeglar hennes självsäkra attityd och det ska börja på F, eftersom det är våran F-kull, snälla, skicka ett bidrag för jag lider av idétorka! Hennes far är den vinstrika snyggingen FINUCH SEUCH Pierrot v Hartogs Vreugd "Smeagol" och hans förstfödda son har så många BIS placeringar vid det här laget att jag tappat räkningen, hoppas hans halvsyster går i samma fotspår ; ) Valpen är 4,5 veckor på bilderna och gissa om hon är här för att stanna ; )
Vår lilla Bostonterriertik Zolee, Barroco's Dolce Vita är parad med en snygging i norr, har stora förväntningar på den här kombinationen och det ska bli så kul att även få Bostonbebisar att pussa på snart (om hon är dräktig dvs...) Kullen planeras att födas den 20 november, tänk om jag skulle få århundradets födelsedagspresent!!! Håll tummarna gott folk!
PS: Ja, jag lovar att återkomma snart med en beskrivning av "Martinametoden..."
Musjakten är över!
Eftersom Cassuall, min älskade häst, är ganska kort i rocken och jag kände mig som en gigantisk tant på honom när jag var ute och red så bestämde jag mig för att ändra på det. Jag skulle gå ner i vikt, bara för hans skull! I februari bestämde jag mig för att börja "banta" med piller och det gick ju sådär. Blev blåst av ett företag som snodde pengar från mitt konto efter att jag gjorde en beställning på dessa "mirakelpiller", efter ytterligare ett tag såg jag att "reklamen" var fejk... Pengarna fick jag tillbaka av banken efter att jag skickat in en reklamation, men känslan av att ha blivit blåst gick inte lika bra att reklamera, MEN, jag tror idag att det var det som fick mig att ta tag i vikten på allvar. För mig lurar man inte ostraffat, jag skulle minsann bevisa att man kunde gå ner i vikt utan en jävla massa bluffpiller!
Jag siktade in mig på att gå ner 10 kilo som delmål, slutmålet skulle bli 15 kilo eller när jag ståendes naken med rak rygg kunde se "musen" igen, ville liksom kunna välja fritt när målet var avklarat ; )
Idag har jag gått ner 19,1 kilo för att vara exakt och musjakten är över ; ) Jag har samma matvanor nu som i februari och känner att jag inte har några problem med att leva så här så därför har jag inte börjat smaska i mig all skit jag åt förr. Men visst unnar jag mig allt möjligt och flera gånger i veckan, men i mindre mängd än förr! Ska bli intressant att se vart vågen stannar med denna Martinadiet". Jag är nöjd med vad jag åstakommit så här långt så jag blir inte besviken om jag stannar i vikt här, men det gör ingenting om jag tappar några kilo till ; )
Hade ett BMI på över 30 i mars, idag har jag ett BMI på 23,7, känns märkligt att jag enligt BMI tabellen klassas som "normalviktig". Men det är underbart skönt och livet har blivit enklare. Som tjock tänkte jag på vikten uppskattningsvis 100 gånger om dagen, idag tänker jag på den kanske... 4 gånger? Ändå är det först nu som jag börjat tänka på vad jag äter, är det inte konstigt?
Eftersom jag är så himla lat och bekväm så har jag aldrig brytt mig om någon av alla populära dieter, jag har kört mitt egna race och det har fungerat alldeles utmärkt! Hur har jag gjort? Det ska jag skriva om nästa gång och tro mig, alla kan göra det här ; )
Tjo flöjt!
Jag siktade in mig på att gå ner 10 kilo som delmål, slutmålet skulle bli 15 kilo eller när jag ståendes naken med rak rygg kunde se "musen" igen, ville liksom kunna välja fritt när målet var avklarat ; )
Idag har jag gått ner 19,1 kilo för att vara exakt och musjakten är över ; ) Jag har samma matvanor nu som i februari och känner att jag inte har några problem med att leva så här så därför har jag inte börjat smaska i mig all skit jag åt förr. Men visst unnar jag mig allt möjligt och flera gånger i veckan, men i mindre mängd än förr! Ska bli intressant att se vart vågen stannar med denna Martinadiet". Jag är nöjd med vad jag åstakommit så här långt så jag blir inte besviken om jag stannar i vikt här, men det gör ingenting om jag tappar några kilo till ; )
Hade ett BMI på över 30 i mars, idag har jag ett BMI på 23,7, känns märkligt att jag enligt BMI tabellen klassas som "normalviktig". Men det är underbart skönt och livet har blivit enklare. Som tjock tänkte jag på vikten uppskattningsvis 100 gånger om dagen, idag tänker jag på den kanske... 4 gånger? Ändå är det först nu som jag börjat tänka på vad jag äter, är det inte konstigt?
Eftersom jag är så himla lat och bekväm så har jag aldrig brytt mig om någon av alla populära dieter, jag har kört mitt egna race och det har fungerat alldeles utmärkt! Hur har jag gjort? Det ska jag skriva om nästa gång och tro mig, alla kan göra det här ; )
Tjo flöjt!
Ha tålamod!
Till alla er som kommer hit via min hemsida så vill jag härmed be om ursäkt över hemsidans "vila", den är dock ofrivillig. Men jag har ny dator och inget hemsideprogram inlagt... Frustrerande värre när det händer massor på både kattungefronten och hundfronten. Men jag ska försöka fixa till det så fort jag kan! Ha tålamod, please!
Ingen nakenrunda så här långt...
Det blir inget nakenspring för mig, tuttarna är lika fisbleka som vanligt, kan ju visseligen hända att det ändras snart, men inget blottande för mig ikväll ; ) Så gott folk, ni kan stanna hemma ikväll och titta på IDOL istället ; )
Funderar starkt på att byta förbund vad gäller katter också, spännande det här. Allt talar för att jag gör rätt, dessutom ska jag passa på att byta stamnamn då, S*Zoot'z var ju trots allt mitt 11 alternativ eller nåt och har aldrig känts helt hundra.
Igår fick Cassuall en ny vän i hagen, saknade efter Molly, som tyvärr fick vandra vidare pga fång, var stor. Men nu är han kung i hagen och brallade så pass mycket igår att han gick omkull, mitt framför vackra arabfröken Tigris, gissar att det inte var hans stoltaste ögonblick... Men ingen kan spralla som Casse, stora bocksprång, brakskitar och snubbel, vem faller inte för sånt...?
Idag är de bästa vänner och står harmoniskt med gräs upp till knäna och mumsar, gosar, kliar och pussar på varann, underbart att se!
Nu ska jag skicka in Zelma till köket så hon får underhålla Dalle en stund, sen ska jag göra rent i valplådan (ni har väl inte missat att Calista's sjätte kull är född och idag blir 6 veckor?) Mer info kommer. Sen ska jag avnjuta plankstek och antagligen smutta på ett glas rött framför IDOL, vi ses och hörs!
Happy friday!
Funderar starkt på att byta förbund vad gäller katter också, spännande det här. Allt talar för att jag gör rätt, dessutom ska jag passa på att byta stamnamn då, S*Zoot'z var ju trots allt mitt 11 alternativ eller nåt och har aldrig känts helt hundra.
Igår fick Cassuall en ny vän i hagen, saknade efter Molly, som tyvärr fick vandra vidare pga fång, var stor. Men nu är han kung i hagen och brallade så pass mycket igår att han gick omkull, mitt framför vackra arabfröken Tigris, gissar att det inte var hans stoltaste ögonblick... Men ingen kan spralla som Casse, stora bocksprång, brakskitar och snubbel, vem faller inte för sånt...?
Idag är de bästa vänner och står harmoniskt med gräs upp till knäna och mumsar, gosar, kliar och pussar på varann, underbart att se!
Nu ska jag skicka in Zelma till köket så hon får underhålla Dalle en stund, sen ska jag göra rent i valplådan (ni har väl inte missat att Calista's sjätte kull är född och idag blir 6 veckor?) Mer info kommer. Sen ska jag avnjuta plankstek och antagligen smutta på ett glas rött framför IDOL, vi ses och hörs!
Happy friday!
Hallontuttar vs naken kärring...
Humm, vet inte om jag kan ha lovat lite för mycket på fejjan... Men faktum är att jag lovat allmänheten att OM Liona (Peterbald) är dräktig den här gången så ska jag springa naken ett varv runt huset. Detta spektakel vittnar inte om en inneboende längtan över att exponera mig själv utan snarare min pessimistiska inställning till en framtida Peterbaldkull, har ju försökt få till det mellan 2 honor och 1 hane i över ett år och snart är det dags att låta hanen bli glad kastrat istället för strilande kåtbock. Hade jag inte varit så onödigt envis hade han varit kastrat för länge sedan...
Imorgon kommer domen, det är då Liona enligt konstens alla regler ska stoltsera med "hallontuttar" för att uttrycka sin ev dräktighet. Men som sagt, jag är pessimist...
Dalle har ju förstås tänkt filma hela tillställningen, så jag är evigt tacksam över att jag själv får välja tid på dygnet och att hans mobil inte är den skarpaste vad gäller kamerautrustning. Men å andra sidan, skulle Liona vara dräktig så bjuder jag gärna på det, ser hela förloppet framför mig. Dallrigt nakenskinn som sladdar i en hundskit i mörkret, hoppar över 2 fårstängsel, halkar på en snigel, skrämmer ihjäl grannkatten och såklart, gråter av lycka ; )
Imorgon kommer domen, det är då Liona enligt konstens alla regler ska stoltsera med "hallontuttar" för att uttrycka sin ev dräktighet. Men som sagt, jag är pessimist...
Dalle har ju förstås tänkt filma hela tillställningen, så jag är evigt tacksam över att jag själv får välja tid på dygnet och att hans mobil inte är den skarpaste vad gäller kamerautrustning. Men å andra sidan, skulle Liona vara dräktig så bjuder jag gärna på det, ser hela förloppet framför mig. Dallrigt nakenskinn som sladdar i en hundskit i mörkret, hoppar över 2 fårstängsel, halkar på en snigel, skrämmer ihjäl grannkatten och såklart, gråter av lycka ; )
Hur skulle ni vilja dö?
Nu när Zellisen har börjat på dagis, vilket jag tackar gudarna för, så har jag börjat komma tillbaka upp på hästryggen igen. Höstdagar är underbara att rida ut på! Idag var väl en dag som alla andra, jag hade bestämt mig för att klättra upp på mörkberget med Casse och njuta av alla höstfärger och denna underbara utsiktsplats!
Mörkbergsturen tillhör favoritsvängen och så här års är det som sagt outstanding att ta den svängen. Det tar ca 1,5 timme att ta sig runt och den är perfekt att bygga muskler på, Casse klättrar och jag står i fältsits, mumma för ridbyxlåren, ha ha ha, (ok, den var skitdålig...)
På väg upp för berget reflekterade jag knappt över den rykande färska björnskiten som låg på stigen, full med lingon och riktigt äcklig var den. Mähh, äter hundar lingon? Vi red vidare uppför och jag började ana doften av hästsvett, mmmm, finns det någon härligare doft? Ska vara valpdoft då? När jag kommit ända upp på toppen och Casse pustade för fullt tänkte jag att jag som vanligt hoppar av och njuter av utsikten, samma utsikt som överst på denna blogg. Casse betade, jag njöt, doften av höst fyllde mina lungor och den färgsprakande vyn tog nästan andan ur mig. Så vackert!
Petade lite med foten i en trädstam och såg hur urbarkad den var, full med små myrgångar och ett hungrigt djur hade nästan klöst bort hela stammen, humm, vilket djur är så stark? Grävling?
I nästa sekund bröts tystnaden av ett ljud som kom ca 40-50 meter bort, snett bakom mig:
- BRUUUUUM!!!!!!
Brummeli brum se vem lufsar där???
Kvistar bröts och Casse for upp med skallen och drog efter andan, han trumpetade ut luften och höll svansen högt! Mina tankar for genom skallen, helvetes jävla skit, ska jag dö genom att föda en brunbjörn uppe på mörkberget? Helvete heller, jag vägrar!
Har alltid facinerats över alla unga tjejer som klarar av att kasta sig upp på hästryggen med enhandsfattning i manen, from idag tillhör även jag den kategorin, men att ett björnmöte skulle lära mig denna konst känns lite överambitiöst! Hur som hellst, upp kom jag med en jävla fart och jag var iskall. Nu bär det av utför, nedför, förhoppningsvis i rätt riktning, fel riktning är inte bra då det är ett stup som avslutar toppen åt det hållet. Skänklade på latmasken åt rätt riktning och hoppades på att inte min och björnens tanke var densamma. Nu gäller det att skritta på så pass lugnt att vi inte väcker björnens jaktinstinkt men samtidigt gör det ingenting om Casse väljer att skena, jag skulle vägra ramla av ändå. Har ju alltid hört att om man träffar en björn i skogen så ska man spela död och jag lovar er, inget hade varit enklare, men i snabbaste skritt för att istället försöka övertyga om odödlighet, smidighet, elegans och vilja att överleva försökte en klumpfotad häst med en likstel ryttare göra sitt yttersta, det var fan inte lätt. 10 minuter senare och med nytt personbästa var vi nere från berget, det var ungefär här som mitt hjärtstillestånd upphörde och jag vågade titta mig bakom axeln. Av björnen syntes ingenting!
Resten av turen avnjöts med skräckblandad förtjusning, jag hade överlevt (så här långt, gulp) och var otroligt ödmjuk inför livet! Funderade även lite på när jag sist blev erbjuden tre olika sätt att dö på samtidigt, händer ju liksom inte varje dag. Och frågan är vad jag skulle välja då? Bli björnmat, ramla nerför stupet på Mörkberget, eller dö på en skenande häst som slänger av mig så jag bryter nacken?
Så till alla er som bor i närheten av Mörkberget, hör ni någonting som låter som en strandsatt Chewbacca så vet ni vad det är, hundar äter inte lingon och fundera inte på om grävlingar kan välta träd. Jag vet inte hur jag ska ersätta min bästa klättermotioneringsslinga nu, men jag vet att jag inte kommer göra denna sväng än på mycket länge, har med detta bara en obesvarad fråga... När går björnar i ide?
Hopp i galopp ; )
Mörkbergsturen tillhör favoritsvängen och så här års är det som sagt outstanding att ta den svängen. Det tar ca 1,5 timme att ta sig runt och den är perfekt att bygga muskler på, Casse klättrar och jag står i fältsits, mumma för ridbyxlåren, ha ha ha, (ok, den var skitdålig...)
På väg upp för berget reflekterade jag knappt över den rykande färska björnskiten som låg på stigen, full med lingon och riktigt äcklig var den. Mähh, äter hundar lingon? Vi red vidare uppför och jag började ana doften av hästsvett, mmmm, finns det någon härligare doft? Ska vara valpdoft då? När jag kommit ända upp på toppen och Casse pustade för fullt tänkte jag att jag som vanligt hoppar av och njuter av utsikten, samma utsikt som överst på denna blogg. Casse betade, jag njöt, doften av höst fyllde mina lungor och den färgsprakande vyn tog nästan andan ur mig. Så vackert!
Petade lite med foten i en trädstam och såg hur urbarkad den var, full med små myrgångar och ett hungrigt djur hade nästan klöst bort hela stammen, humm, vilket djur är så stark? Grävling?
I nästa sekund bröts tystnaden av ett ljud som kom ca 40-50 meter bort, snett bakom mig:
- BRUUUUUM!!!!!!
Brummeli brum se vem lufsar där???
Kvistar bröts och Casse for upp med skallen och drog efter andan, han trumpetade ut luften och höll svansen högt! Mina tankar for genom skallen, helvetes jävla skit, ska jag dö genom att föda en brunbjörn uppe på mörkberget? Helvete heller, jag vägrar!
Har alltid facinerats över alla unga tjejer som klarar av att kasta sig upp på hästryggen med enhandsfattning i manen, from idag tillhör även jag den kategorin, men att ett björnmöte skulle lära mig denna konst känns lite överambitiöst! Hur som hellst, upp kom jag med en jävla fart och jag var iskall. Nu bär det av utför, nedför, förhoppningsvis i rätt riktning, fel riktning är inte bra då det är ett stup som avslutar toppen åt det hållet. Skänklade på latmasken åt rätt riktning och hoppades på att inte min och björnens tanke var densamma. Nu gäller det att skritta på så pass lugnt att vi inte väcker björnens jaktinstinkt men samtidigt gör det ingenting om Casse väljer att skena, jag skulle vägra ramla av ändå. Har ju alltid hört att om man träffar en björn i skogen så ska man spela död och jag lovar er, inget hade varit enklare, men i snabbaste skritt för att istället försöka övertyga om odödlighet, smidighet, elegans och vilja att överleva försökte en klumpfotad häst med en likstel ryttare göra sitt yttersta, det var fan inte lätt. 10 minuter senare och med nytt personbästa var vi nere från berget, det var ungefär här som mitt hjärtstillestånd upphörde och jag vågade titta mig bakom axeln. Av björnen syntes ingenting!
Resten av turen avnjöts med skräckblandad förtjusning, jag hade överlevt (så här långt, gulp) och var otroligt ödmjuk inför livet! Funderade även lite på när jag sist blev erbjuden tre olika sätt att dö på samtidigt, händer ju liksom inte varje dag. Och frågan är vad jag skulle välja då? Bli björnmat, ramla nerför stupet på Mörkberget, eller dö på en skenande häst som slänger av mig så jag bryter nacken?
Så till alla er som bor i närheten av Mörkberget, hör ni någonting som låter som en strandsatt Chewbacca så vet ni vad det är, hundar äter inte lingon och fundera inte på om grävlingar kan välta träd. Jag vet inte hur jag ska ersätta min bästa klättermotioneringsslinga nu, men jag vet att jag inte kommer göra denna sväng än på mycket länge, har med detta bara en obesvarad fråga... När går björnar i ide?
Hopp i galopp ; )
Tack för troget och oförtjänt bloggbesök!
Jag vet inte vad jag ska försöka skylla på men nu jävlar får det vara nog med bloggdvala!
Jag tackar er alla för att ni troget besöker denna slumrande blogg och hoppas att ni fortsätter komma tillbaka. Ska genast knopa ihop ett inlägg, just wait and see ; )
Jag tackar er alla för att ni troget besöker denna slumrande blogg och hoppas att ni fortsätter komma tillbaka. Ska genast knopa ihop ett inlägg, just wait and see ; )
Kattspratt...
Mina nakenflickor har verkligen gett mig huvudbry...
De hade ju verkligen heta möten med nakenpojken för drygt 3 veckor sedan, de slogs nästan om att få vara inne hos honom, när den ena var där satt den andra utanför och skrek, Roffa hade verkligen fullt upp!
Tyvärr ser jag inga röda tuttar på någon av dem, däremot är de som förbytta vad gäller aptiten. De följer mig i hälarna och skriker efter burkmat, som de knappt smakat innan. Går jag till skafferiet så vrålar de och slänger sig över mig för att få smaka något ätbart. Dessutom har de blivit lite smårunda båda två, men som de har ätit sista veckorna så är det inte konstigt. Funderar på om de tror att de ska ha bebisar, skendräktiga katter, finns det?
Något annant som förvånat mig hände igår, när jag var och skulle vaccinera N-kullen samt Roffa. Jag möttes av mönstrade kattungar... 2 solida katter kan inte få mönstrade ungar och det innebär helt enkelt att Ice, pappan, har bytt färg. Inte för att han ser annorlunda ut idag än vad han gjorde för ett par dagar sedan, men han måste vara mönstrad, lilamaskad bicolour har blivit lilamönstradmaskad bicolour. Genetiken kan verkligen spela en spratt ibland ; ) Tur att man har färgscheman att gå efter annars vore det extra marigt att gissa färgerna på mina kattungar, som gärna föds maskade och både med vitfläck av någon grad samt silver/smoke och nu även mönstrade. Tja, gillar man utmaningar så har man ju verkligen lyckats.
Så här ser de ut, 7 veckor gamla och galet söta, mina nymönstrade flickor i N-kullen. Till vänster en chokladsköldpaddsmaskad med mönster och till höger en chokladtonkanes med mönster. Eller enklare uttryckt, en f 33 21 och en b 32 21... ... tror jag....
Fullspäckad vecka!
Jösses vad jag har att göra denna vecka, inte en lugn stund...
Ikväll var jag iväg och tittade på teater som Elviras klass hade, duktiga ungar må jag säga och Elvira blir nog skådis när hon blir äldre, klockrena repliker och stor inlevelse. Zelma var i sitt esse och sprang runt i lokalen, applåderade, dansade och spexade som aldrig förr. Hon är verkligen Elviras stora motsvarighet. Elvira var blyg och tillbakadragen i samma ålder, Zelma gör vad som hellst för att få stå i rampljuset. Hennes energi gjorde till slut att Dalle och hon fick åka hem tidigare, hon blev bara tokigare och tokigare och gjorde allt för att stjäla föreställningen. Nu sover hon iaf och lugnet har lagt sig tills vidare. Den ungen skulle man behöva ett avlastningshem till!
Imorgon blir det cirkus, fast det är emot mina principer att gå, men vad gör man när en 7 åring tjatar...
På torsdag ska jag förhoppningsvis upp till Sundsvall för att para Heffa, shit, jag tror inte att det är sant, inte nog med att hon började löpa helt otippat, dessutom tror jag att jag har funnit kanonhanen, stora förväntingar med andra ord! Dalle säger att om det blir valpar ska vi behålla allihop... Ska påminna honom om si sådär 17 veckor ; )
På tordag kväll eller tidigt på fredag morgon packar jag bilen full med kycklingar och kör söderut, mot Eskilstuna och syrran. Ska dumpa av lite dunbollar både i Gävle och Uppsala för att finansiera min helg ; ) Vi ska till Stockholm på fredag och shoppa och slå klackarna i taket, ska bli galet kul och jag hoppas att vi kan göra en repris på marsresan, dock blir det ingen Mika denna gång... Underbart att få lite egentid och en egoistisk weekend, ska ha sovmorgon varja dag! På söndag ska jag dock hem till verkligheten igen.
Förra helgen hade jag också trevligt, Dalle skulle överraska mig med en "hemlig resa" strax efter jag bedömt många vackra hundar på utställningen i Bollnäs. Vi hamnade i Gävle på mycket fint hotellrum, skumpa, intressanta diskussioner och sovmorgon. Underbart, tack älskling för att du har romantik och fantasi i behåll ; )
Det var allt för denna gång! Ses snart!
Ikväll var jag iväg och tittade på teater som Elviras klass hade, duktiga ungar må jag säga och Elvira blir nog skådis när hon blir äldre, klockrena repliker och stor inlevelse. Zelma var i sitt esse och sprang runt i lokalen, applåderade, dansade och spexade som aldrig förr. Hon är verkligen Elviras stora motsvarighet. Elvira var blyg och tillbakadragen i samma ålder, Zelma gör vad som hellst för att få stå i rampljuset. Hennes energi gjorde till slut att Dalle och hon fick åka hem tidigare, hon blev bara tokigare och tokigare och gjorde allt för att stjäla föreställningen. Nu sover hon iaf och lugnet har lagt sig tills vidare. Den ungen skulle man behöva ett avlastningshem till!
Imorgon blir det cirkus, fast det är emot mina principer att gå, men vad gör man när en 7 åring tjatar...
På torsdag ska jag förhoppningsvis upp till Sundsvall för att para Heffa, shit, jag tror inte att det är sant, inte nog med att hon började löpa helt otippat, dessutom tror jag att jag har funnit kanonhanen, stora förväntingar med andra ord! Dalle säger att om det blir valpar ska vi behålla allihop... Ska påminna honom om si sådär 17 veckor ; )
På tordag kväll eller tidigt på fredag morgon packar jag bilen full med kycklingar och kör söderut, mot Eskilstuna och syrran. Ska dumpa av lite dunbollar både i Gävle och Uppsala för att finansiera min helg ; ) Vi ska till Stockholm på fredag och shoppa och slå klackarna i taket, ska bli galet kul och jag hoppas att vi kan göra en repris på marsresan, dock blir det ingen Mika denna gång... Underbart att få lite egentid och en egoistisk weekend, ska ha sovmorgon varja dag! På söndag ska jag dock hem till verkligheten igen.
Förra helgen hade jag också trevligt, Dalle skulle överraska mig med en "hemlig resa" strax efter jag bedömt många vackra hundar på utställningen i Bollnäs. Vi hamnade i Gävle på mycket fint hotellrum, skumpa, intressanta diskussioner och sovmorgon. Underbart, tack älskling för att du har romantik och fantasi i behåll ; )
Det var allt för denna gång! Ses snart!
Viktrapport...
Hoppsan, har ju glömt skriva ut min veckorapport, vägde mig i fredags i vanlig ordning och hade gått ner 1,2 kilo. TJOHO, fan vad jag är bra!
Nu går allt av bara farten, vet inte hur jag ska kunna sluta när jag väl nått mitt mål, men inser samtidigt att jag just gett "lyxproblem" ett ansikte. Därför tänker jag inte längre ha ett mål på 5 kilo till. Utan nu säger jag att jag fortsätter som jag gör nu och sen får vi se när vågen börjar stå still, det kommer ju någon gång förr eller senare. Men jag kan lova minus 5 kilo minst ; )
Nu går allt av bara farten, vet inte hur jag ska kunna sluta när jag väl nått mitt mål, men inser samtidigt att jag just gett "lyxproblem" ett ansikte. Därför tänker jag inte längre ha ett mål på 5 kilo till. Utan nu säger jag att jag fortsätter som jag gör nu och sen får vi se när vågen börjar stå still, det kommer ju någon gång förr eller senare. Men jag kan lova minus 5 kilo minst ; )
Namnförslag emottages tacksamt och snarast!
Anledningen till denna tillfälliga bloggtorka har inte berott på idétorka eller oinspiration utan helt enkelt berott på tidsbrist...
Dalle har varit i Finland sedan torsdag morse och jag har varit gräsänka med annat att göra.
För att värma upp er lite så kan jag börja med att berätta vad en fantasifull 7 åring gav mig för tips nyss.
Jag var inne i Elviras rum för att försöka råda bot på kaoset därinne, min städgen har sannerligen inte nedärvts i den ungen, det kan ni skriva upp! Krypandes runt på alla fyra med full koncentration på att sortera allt från pärlor, barbieskor, pennor, halsban och annat smått så kommer Elvira in för att beskåda mitt arbete. Hon hade som vanligt suttit inne hos "lilla blå" och Sushi. Hon älskar den kattungen och eftersom jag inte haft någon inspiration till att döpa henne än så har hon fått kallas för "lilla blå", något som Elvira inte är speciellt förtjust i.
- Mamma, det här går inte längre, vi måste komma på ett namn till "lilla blå"!
- Mmmm, jag vet, sa jag lite halv intresserad, mest för att slippa bestämma något på stående fot.
- Jag har ett förslag mamma, vi kan döpa henne till Blocket!
- Va, Blocket??? Svarade jag nyfiket och kliade mig i huvudet.
- Ja, då skulle pappa bli glad, han gillar ju det namnet, han brukar ju kalla Zolee för Blocket, dessutom är hon ju blå! Avslutade hon och såg helnöjd ut med förslaget.
Tja, vad svarar man på det... Hade inte direkt någon lust att förklara för henne varför Dalle muttrar "Blockethund" till Zolee när hon är i busartagen och förresten skulle väl ingen köpa en kattunge som heter S*Zoot'z Blåcket (enligt Elviras stavningsrekommendation). Nåja, Elvira propsar på att vi ska lotta om namnvalet, vi får väl se hur det blir med det ; )
Lilla blå är min enda kisse i O-kullen och snälla, har ni något tips på namn så skynda er att skriva dem i kommentarerna innan jag har fött upp min första äkta blocketkatt!
Lovar att blogga snart igen, har massor att berätta. Men nu ska jag hoppa i badet!
C U soon!
