Kattspratt...
Mina nakenflickor har verkligen gett mig huvudbry...
De hade ju verkligen heta möten med nakenpojken för drygt 3 veckor sedan, de slogs nästan om att få vara inne hos honom, när den ena var där satt den andra utanför och skrek, Roffa hade verkligen fullt upp!
Tyvärr ser jag inga röda tuttar på någon av dem, däremot är de som förbytta vad gäller aptiten. De följer mig i hälarna och skriker efter burkmat, som de knappt smakat innan. Går jag till skafferiet så vrålar de och slänger sig över mig för att få smaka något ätbart. Dessutom har de blivit lite smårunda båda två, men som de har ätit sista veckorna så är det inte konstigt. Funderar på om de tror att de ska ha bebisar, skendräktiga katter, finns det?
Något annant som förvånat mig hände igår, när jag var och skulle vaccinera N-kullen samt Roffa. Jag möttes av mönstrade kattungar... 2 solida katter kan inte få mönstrade ungar och det innebär helt enkelt att Ice, pappan, har bytt färg. Inte för att han ser annorlunda ut idag än vad han gjorde för ett par dagar sedan, men han måste vara mönstrad, lilamaskad bicolour har blivit lilamönstradmaskad bicolour. Genetiken kan verkligen spela en spratt ibland ; ) Tur att man har färgscheman att gå efter annars vore det extra marigt att gissa färgerna på mina kattungar, som gärna föds maskade och både med vitfläck av någon grad samt silver/smoke och nu även mönstrade. Tja, gillar man utmaningar så har man ju verkligen lyckats.
Så här ser de ut, 7 veckor gamla och galet söta, mina nymönstrade flickor i N-kullen. Till vänster en chokladsköldpaddsmaskad med mönster och till höger en chokladtonkanes med mönster. Eller enklare uttryckt, en f 33 21 och en b 32 21... ... tror jag....
Fullspäckad vecka!
Ikväll var jag iväg och tittade på teater som Elviras klass hade, duktiga ungar må jag säga och Elvira blir nog skådis när hon blir äldre, klockrena repliker och stor inlevelse. Zelma var i sitt esse och sprang runt i lokalen, applåderade, dansade och spexade som aldrig förr. Hon är verkligen Elviras stora motsvarighet. Elvira var blyg och tillbakadragen i samma ålder, Zelma gör vad som hellst för att få stå i rampljuset. Hennes energi gjorde till slut att Dalle och hon fick åka hem tidigare, hon blev bara tokigare och tokigare och gjorde allt för att stjäla föreställningen. Nu sover hon iaf och lugnet har lagt sig tills vidare. Den ungen skulle man behöva ett avlastningshem till!
Imorgon blir det cirkus, fast det är emot mina principer att gå, men vad gör man när en 7 åring tjatar...
På torsdag ska jag förhoppningsvis upp till Sundsvall för att para Heffa, shit, jag tror inte att det är sant, inte nog med att hon började löpa helt otippat, dessutom tror jag att jag har funnit kanonhanen, stora förväntingar med andra ord! Dalle säger att om det blir valpar ska vi behålla allihop... Ska påminna honom om si sådär 17 veckor ; )
På tordag kväll eller tidigt på fredag morgon packar jag bilen full med kycklingar och kör söderut, mot Eskilstuna och syrran. Ska dumpa av lite dunbollar både i Gävle och Uppsala för att finansiera min helg ; ) Vi ska till Stockholm på fredag och shoppa och slå klackarna i taket, ska bli galet kul och jag hoppas att vi kan göra en repris på marsresan, dock blir det ingen Mika denna gång... Underbart att få lite egentid och en egoistisk weekend, ska ha sovmorgon varja dag! På söndag ska jag dock hem till verkligheten igen.
Förra helgen hade jag också trevligt, Dalle skulle överraska mig med en "hemlig resa" strax efter jag bedömt många vackra hundar på utställningen i Bollnäs. Vi hamnade i Gävle på mycket fint hotellrum, skumpa, intressanta diskussioner och sovmorgon. Underbart, tack älskling för att du har romantik och fantasi i behåll ; )
Det var allt för denna gång! Ses snart!
Viktrapport...
Nu går allt av bara farten, vet inte hur jag ska kunna sluta när jag väl nått mitt mål, men inser samtidigt att jag just gett "lyxproblem" ett ansikte. Därför tänker jag inte längre ha ett mål på 5 kilo till. Utan nu säger jag att jag fortsätter som jag gör nu och sen får vi se när vågen börjar stå still, det kommer ju någon gång förr eller senare. Men jag kan lova minus 5 kilo minst ; )
Namnförslag emottages tacksamt och snarast!
Anledningen till denna tillfälliga bloggtorka har inte berott på idétorka eller oinspiration utan helt enkelt berott på tidsbrist...
Dalle har varit i Finland sedan torsdag morse och jag har varit gräsänka med annat att göra.
För att värma upp er lite så kan jag börja med att berätta vad en fantasifull 7 åring gav mig för tips nyss.
Jag var inne i Elviras rum för att försöka råda bot på kaoset därinne, min städgen har sannerligen inte nedärvts i den ungen, det kan ni skriva upp! Krypandes runt på alla fyra med full koncentration på att sortera allt från pärlor, barbieskor, pennor, halsban och annat smått så kommer Elvira in för att beskåda mitt arbete. Hon hade som vanligt suttit inne hos "lilla blå" och Sushi. Hon älskar den kattungen och eftersom jag inte haft någon inspiration till att döpa henne än så har hon fått kallas för "lilla blå", något som Elvira inte är speciellt förtjust i.
- Mamma, det här går inte längre, vi måste komma på ett namn till "lilla blå"!
- Mmmm, jag vet, sa jag lite halv intresserad, mest för att slippa bestämma något på stående fot.
- Jag har ett förslag mamma, vi kan döpa henne till Blocket!
- Va, Blocket??? Svarade jag nyfiket och kliade mig i huvudet.
- Ja, då skulle pappa bli glad, han gillar ju det namnet, han brukar ju kalla Zolee för Blocket, dessutom är hon ju blå! Avslutade hon och såg helnöjd ut med förslaget.
Tja, vad svarar man på det... Hade inte direkt någon lust att förklara för henne varför Dalle muttrar "Blockethund" till Zolee när hon är i busartagen och förresten skulle väl ingen köpa en kattunge som heter S*Zoot'z Blåcket (enligt Elviras stavningsrekommendation). Nåja, Elvira propsar på att vi ska lotta om namnvalet, vi får väl se hur det blir med det ; )
Lilla blå är min enda kisse i O-kullen och snälla, har ni något tips på namn så skynda er att skriva dem i kommentarerna innan jag har fött upp min första äkta blocketkatt!
Lovar att blogga snart igen, har massor att berätta. Men nu ska jag hoppa i badet!
C U soon!
En hysteriskt fullbokad helg!
Imorgon ska jag på klassfest, 20 år sedan man gick ur nian, vem kan tro det ; ) Ska bli intressant att se vad det blev av mina klasskamrater, idag har jag i stort sett ingen kontakt med dem alls, sånär som på ett par stycken. Ska bli spännande att se vem som blev mest framgångsrik, snyggast, fetast, fulast, elakast, trevligast, smartast, flest barn, oskuld, gift, arbetslös osv osv. Inte för att jag egentligen bryr mig nämnvärt, men det är väl sånt som dessa tillställningar går ut på?
Bara för att vara den som önskas hamna i facket "chocka mest" så ska jag åka dit nyker och åka hem nykter, antagligen först av alla också... De kommer med andra ord få en helt snedvriden bild av mitt verkliga jag, ha ha ha ha!
Anledningen till denna ofrivilliga nykterhet har att göra med att jag ska vara i Bollnäs dagen efter kl 09:00 och agera domare på en exteriörutställning för hund, då gäller det att vara på topp för att göra ett så bra jobb som möjligt! Efter avslutad bedömning kommer älsklingen och hämtar upp mig och drar iväg med mig på ett hemligt äventyr, allt jag vet är att resan går söderut, det var jag själv som fick välja väderstreck och då blir det alltid söderut! Ungarna ska vara hos bästa farmor och farfar, hästarna sköter grannen om och hundarna får i värsta fall följa med, även om jag hade önskat att få uppleva en sovmorgon på tu man hand med Dalle och inte behöva kliva ur sängen i ottan för att hundarna måste ut!
Ska helt klart bli en spännande helg!
Eftersom jag antagligen kommer ha sjukt mycket att göra imorgon så gjorde jag det bekvämt för mig och vägde in mig redan ikväll. Vågen visade - 1,4 kilo. YES, fan vad jag är bra! Då har jag gått ner 10,9 kilo och nått mitt delmål! Kan även tillägga att jag vägde 12 kilo mer innan jag blev gravid sist och väger 15 kilo mindre nu än i höstas! Rent spontant känns det som att slutmålet är lite väl nära nu, 4 kilo till att gå ner. Då säger mitt BMI att jag är "normalviktig" men jag undrar om jag inte ska sträcka mig till 6 kilo till att gå ner... Ja, 6 kilo till ska jag banne mig klara! Orbitreken har verkligen fattat vad den ska användas till, den är inte längre "bara" klädhängare och kattlådespärrförettåringar. Bara jag nu inte hamnar i det frustrerande gränslandet och börjar uppleva att vågen står still trots ansträngningar, då blir det tufft som sjutton! Men fortsätter det så här så ska jag nog lyckas!
Nu ska jag äta Ben och Jerry tillsammans med Elvira och Dalle, den jävla glassen är onödigt god och det stör mig att de börjat sälja den på ICA i Järvsö, varje gång man smyger förbi för att komma till mjölkdisken så ligger de där och hånflinar åt mig, det är inte lätt att vara gottegris...
See U!
Så svårt det blev...
Jag vägde mig igår och hade gått ner 0,5 kilo, förbannat också jag som hade hoppats på att få mumsa Ben och Jerry glass ikväll. Men i morse vägde jag mig igen och då hade jag istället för 0,5 gått ner 1,3, så frågan är vad jag ska skriva nu.
Kan ju skriva 0,5 och skita i glassen, eller skriva 1,3, äta glass och få en jävligt tuff vecka om jag ska hålla vikten. Fan, jag skulle aldrig ha vägt mig imorse...
Ähh, jag går den gyllene medelvägen och säger att jag gått ner 0,5 kilo och äter glass iaf ; )
