CaZoo - En egotripp utan gräns...

Jag vågar påstå att man lätt kan räkna ut att jag inte har gett fåfängan ett ansikte. En mer "natural born wife" kan inte Dalle hitta och turligt nog så trivs han med det.

Men jag vågar även påstå att det inte alltid har varit så. Minns dagen i mitt liv då jag blev "tonåring", det var samma dag som jag för första gången på evigheter blev singel och året var 1998. Jag hade nyss fått körkort, flyttat till egen lägenhet, hade fast jobb och var äntligen mogen för att bara bry mig om mig själv (och mina 2 hundar och tillika bästa vänner). Som egentlig tonåring, då jag var mellan 13-19 år var jag som en egen liten solskenshistoria och tom min mor har avslöjat att jag aldrig visade några typiska tonårsfasoner, men nu, som 24 årig singel, blommade jag som aldrig förr och skulle minsann bevisa för både mig själv och omvärlden hur otroligt självständig, stark och unik jag var. Med den livsfilosofin undslapp jag inte fåfängans grepp och jag gick utan svårigheter ner 16 kilo på några månader, blev självutnämnd "Heting" och rockade fett på stadens alla inneställen varje helg, medspelaren hette Anna och var självutnämnd "Barbie". Ja, ni hör ju själva hur kul vi hade och vi fullkomligt ägde världen med våran revolotionsanda! Så, vart vill jag komma med denna historia då?

Att gå ner 16 kilo görs automatiskt när man är singel och ska ut på köttmarknaden, men vad gör man när man är gift sedan 8 år tillbaka och bilringarna trängs mer än någonsin för att få plats mellan lår och tuttar? Att avstå det "ljuva livet" totalvägrar jag, nej, här gäller det att hitta en genväg. Som 35 årig, gift, 2 barns morsa ska man minsann inte behöva anstränga sig längre. Det ska gå av bara farten!

Nu har jag hittat ett mirakel, som kan vara svaret på min filosofi "rasaiviktutanattansträngasig". Främsta anledningen till att jag fåfängt hakat upp mig på att gå ner i vikt beror faktiskt enbart på Casse, får nästan dåligt samvete när jag är ute och skumpar på honom, kan inte vara lätt att balansera upp allt som onödigt växt fram på min kropp. Jag googlade orden "rasa i vikt" och fick fram en blogg där innehavaren av sidan beskrev hur hon rasat i vikt med hjälp av några piller. Jag skickade naturligtvis efter dem på stört och nu står jag här med 3 burkar i min hand, som ska vara svaret på min finurliga genväg och skona min arma häst i framtiden.

Tja, nu har jag inga större förhoppningar, men "tänk om" tanken är född så nu kör jag på så får vi se vad som händer. Knapra 3 piller om dagen vore tom jag stå ut med? Tänkte även göra er ofrivilligt deltagande i detta experiment genom att nollställa min vikt idag och sedan köra veckovis uppdateringar här. (Pillerburkarna räcker i en månad). Då kan vi gemensamt kolla om pillrena ger verkan eller om jag beställt sockerpiller. Dessutom var de gratis så jag har liksom ingenting att förlora.

OM de fungerar så finns risken att de fungerar som lavemang och då får jag nog börja blogga från skithuset, men om man går ner i vikt trots detta så ska gudarna veta att jag kan vara grymt envis och så länge man kan torka sig med extra mjukt Lambi skithuspapper så ska jag nog stå ut ett tag. Time will tell gott folk! Nu ska jag slänga in en Pizza i ugnen och knapra på mitt första mirakelpiller, håll tummarna för att jag inte behöver sitta på muggen under Let's dance!