CaZoo - En egotripp utan gräns...

En mentor är ju ovärderlig att ha, det har jag förstått för länge sedan! Men vad gör man när man inte har någon själv? Önskar att jag hade en mentor, samtliga kategorier, dvs som kan hjälpa mig med allt från barnuppfostran till hur man avlar bort tvillingtagg på tupp, eller löser konflikten mellan hjärta och hjärna i hundavel, eller kan förklara för mig hur utavelsprogrammet för PEB ser ut. Tja, det var väl kanske inte de lägsta krav jag hade heller, men ändå. Vad praktiskt det vore!

Ok, jag kan tänka mig att dela upp denna ouppnåliga mentor till 4 stycken. Min hönsmentor skall veta allt om höns och finnas tillgänglig via mail eller telefon och ge mig mer kunskap om höns än det man kan läsa sig till. Ok, h*n behöver inte veta allt, men mer än mig iaf...

Hundmentorna skall vara tillgänglig 24 timmar per dygn och veta alla om hundar, h*n ska vara som ett enda stort lexikon och kunna råda, stötta och vrida på mina funderingar så de passar ihop med mina värderingar, planer och förutsättningar. Ok, jag har en mentor här, men han är begränsat till rasen Dobermann och blodslinjer, samt har en hel del inside information också, som är bra att veta, alltså inte skitsnack, men sånt som inte finns att läsa på hemsidor osv. Tack T.C för det!

I kattvärlden har jag antagligen min mångsidigaste mentor i E.E, hon är fenomenalt allmänblidad och när jag ringer och flåsar att nu tror jag minsann att mina katter fått både FIP, FIV och FELV så säger hon bara, nää, det tro jag inte alls på. Och till slut så står jag där med facit i hand, hon hade rätt ; ) I utbyte ringer hon ibland och har lite frågor rörande höns, så vi har faktiskt nytta av varann, fast inom olika områden, toppen!

Barnmentor då? Tja, morsan ligger väl närmast till hands, men tanke på vilket praktexempel hon fick till dotter så måste hon ju besitta en viss kunskap, he he. Fast nog hade man önskat att man hade en "supernany" att ringa till ibland, som kunde vara här på två röda och berätta att Zelmas mjölkskorv visst går att bota med hjälp av den här mirakelsalvan, eller nåt...

Det är lite trist att inte kunna ringa till någon och suga åt sig av dennes kunskap, någon som berikar och delar med sig av sina erfarenheter. Jag är av den "självlärda" typen och det mesta jag vet idag har jag tagit reda på av egen kraft. Idag tex, ringde jag till SVERAK för att höra exakt vad som krävs för att få en PEB avelsgodkänd och hur utavel på siames/oriental ser ut och hur det går till. Inte ens då kunde de hjälpa mig.
- Det står att läsa på vår hemsida... någonstans.
Tack för den, tänk vad smidigt det hade varit om hon hade gett mig ett muntligt svar istället. Jag har varit inne på deras hemsida och hittar ingen information alls... blä!

Pratar jag djur med folk så är det jag som får berätta hur saker och ting fungerar, jag har ingen att fråga (förutom T.C och E.E) så nu efterlyser jag någon som vill bli min mentor, hellst i samtliga kategorier också! Ho ho...

En mentor är väl någon man ser upp till och jag har grubblat på det också.... Jag tror inte jag har någon att se upp till, är inte det lite tragiskt? Inte ens någon påhittad rollfigur...
Mina regelbundna, småkluriga, invecklade vardagsgrubblerier brukar jag bolla över till Dalle med jämna mellanrum, gärna över ett glas vin, men han är så otroligt partisk så han väljer att hålla med om allt:
- Ja, det blir bra.
- Ja, gör så.
- Jag står bakom ditt beslut oavsett vad du väljer.
Antingen så tänker jag jävligt rätt på egen hand, eller så är han omedvetet undergiven mig, "Dominan", och vågar inte annat än hålla med?

Imorgon bär det av till Ö-vik, bilen är äntligen hittad! Min gamla Merca har rullat över 60.000 mil nu och börjar bli väldigt trött!

Vi höres!