CaZoo - En egotripp utan gräns...

Igår var vi på den årliga marknaden som hålls på Stenegården här i Järvsö, det är en tradition på midsommardagen. Elvira och jag skulle åka karuseller så det stod härliga till. Jag är en sann äventyrsmänniska och en karusell bör därför vara mäktig för att imponera på mig. Ju högre, snabbare och "farligare" ju bättre är den, tyvärr delar jag inte intresset med gubben som hellre står och tittar på eller på sin höjd kan tänka sig att åka kaffekoppen nån gång ibland, men delat upplevelse är ju så mycket roligare och jag såg min chans att få utöva denna tjusning med min 6 åriga dotter istället!

Väl på plats blev jag lika besviken som varje år, då den "farligaste" attraktionen var den där som går runt runt upp och ner och man sitter i en vagn som samtidigt snurrar av centrifugalkraften. "Töntig" i mina ögon då man knappt brukar få fart på vagnarna, det står en stackars polack i mitten för gör sitt bästa för att hjälpa till med snurrandet men det brukar vara föga underhållande och effektfullt. Nåja, det vore ju synd att inte prova, Elvira är ju trots allt bara 6 år. Efter att ha tittat på en gäng fjortisar som åkte och skrek i högan sky så frågar jag Elvira om hon vill åka.

- Jag vet inte om jag törs, fick jag till svar.

-Jodå, det finns inget att frukta, sa jag och övertalade henne att de som skrek gjorde det för att det hör till och de tyckte bara att det var roligt...

Efter ett par minuter hade jag lyckats med min övertalning, vi hade köpt biljetter och jag entrade åkattraktionen med självsäker min och med ett skakande asplöv till dotter. Hon skulle minsann själv få se att det inte fanns någonting att frukta med denna tur. Vi fick sitta själva i vagn nr 7 och till min förvåning startade de polska "maskinförarna"  makapären utan att vår bygel hade gått i lås, ok, den går ju ändå inte speciellt fort så det är nog ingen fara...

Elvira lös upp och skrek lika falskt som föregående åkare och jag skrattade åt hennes förtjusning, det här vart ju full pott vad gäller hennes inställning för framtiden tänkte jag och snurrade lite lagom tack vare polackens hjälp. Perfekt, nu har jag någon att åka med på Gröna Lund i sommar, så kan Dalle titta på med Zelma i vagnen, ha ha ha!

Men skrattar först som skrattar sist. Efter att par minuter med höga förhoppningar och töntfaktor som förväntat så händer plötsligt någonting. Vår vagn får frispel och börjar snurra som om den vore en astronautkapsel. Plötsligt mindes jag bygeln som inte gått i lås och mina Rustaskor som saknade häll. Blir jag av med både unge och skor nu? Vagnen fortsatte snurra och det gick så in i helvete fort så huvudet pressades båkåt och jag höll krampaktigt i Elvira så hon inte skulle segla iväg. Fortare och fortare och fortare och vagnen hade verkligen fått frispel BIG TIME! Centrifugalkraften gjorde det omöjligt att ens snegla ner på Elvira och jag undrade om hon tyckte att det var lika roligt fortfarande? Mamma tyckte inte att det var roligt längre, såg framför mig när Polacken äntligen fick stopp på eländet och vi låg där som två fulla sjömänn och de var tvungna att bära ut oss med bår. Då hör jag Elvira kvida:

-Hjälp mamma, det är inte roligt längre, buhuuhuhu, buähähähähä, HJÄÄÄÄLP!!!!!!

Ja, när skulle helvetesfärden ta slut egentligen, flera minuter hade gått, varför stannar de inte den här jävla maskinen, annars hinner man ju knappt njuta förrän åktfärden är slut för svindyra pengar, men nu, vad fan händer? Har maskinen hakat upp sig, dra ur kontakten gubbjävel, vi dör ju här!!!!

Efter att ha gett upp hoppet om ett liv så känner jag plötsligt hur den äntligen saktar in... Elvira tokgråter och jag har kramp i armar och ben, de som var tokiga nog att köa för denna tripp springer upp på rampen och börjar rycka i vår vagn, Elvira reser sig sakta på skakiga ben och börjar gå mot pappa. Jag reser mig efter mycket om och men och inser att jag inte är ung längre samt fått en billig fylla, vinglandes tar jag mig ur vagnen och när jag väl lokaliserat var Dalle befinner sig så ser jag honom stå och applådera med ett stort flin. Elviras tårar blir torkade och Dalle sa att det såg helt galet ut, man han inte ens fästa blicken på era ansikten så man såg inte ens att Elvira grät. Tacka fan för det, hade mått bättre i en centrifugerande tvättmaskin, då hade jag inte riskerat att slungas ur iaf...

Att de inte inför åldersgräns på denna karusell, ska tipsa dem om att man inte bör vara under 14 år och inte en dag äldre heller. När Elvira hämtat andan och jag frågade hur det gick så sa hon rödgråten att hon ALDRIG skulle åka en sån karusell igen ALDRIG I LIVET! Resten av dagen mådde vi illa och var spyfärdiga. Dessutom påminde hon mig om mina ord om att det var" totalt ofarlig och jätterolig", snacka om att det inte går att lita på morsan i framtiden... Nåja, jag får väl inse att man kan ha fel och i framtiden får jag väl åka karuseller själv, så får övriga familjen titta på, men en sak är säker. Jag tänker aldrig åka den här igen. För övrigt så vaknade jag upp med en 1 dm längre hals än innan och en rejäl sträckning på höger sida av halsen. Om alla organ sitter på rätt plats återstår att se, bara hjärtat sitter på rätta stället så går det nog ändå.


Bye bye, från evigt ensamma karusellåkerskan...

PS: Rustaskorna satt kvar. Det enda jag tappade under åkturen var respektlösheten ; )