Envisheten råder över rädslan, tur är väl det!
Igår var det premiär på hästryggen utanför gårdsplanen. Dalle och Elvira spände för vagnen efter Molly och jag hoppade upp på Cassuall. Vi fick vara med om många utmaningar som traktorer, kor, får, grisar, lösa hundar, krattande gubbar i trädgårdar, vattenpölar, hingstar på bete, ston med föl, bilar, fyrhjulingar osv. Otroligt vad mycket som händer här i byn ; ) Molly fick gå först och Cassuall tätt bakom. Det gick jättebra, kände att han spände sig lite vid traktormöten och vattenpölar som korsade vår väg men det gick det också. Alltid lite spänt att rida hästar man inte känner, men vet ju liksom inte vad man har att vänta.
Dalle har aldrig kört häst med vagn förr och tyckte det var skitkul, vilken sprutt det var på fröken Molly. Travade som värsta elitponnyn, det gick så fort så jag och Cassuall kunde galoppera bakom dem. I morse vaknade jag av en gubbe och en ungar som tjatade på att vi skulle ut igen!
Sagt och gjort, på förmiddagen var det dags igen, vi följdes åt ca 500 meter, sen provade vi att dela på oss, Molly med Elvira och Dalle fortsatte vägen fram och jag och Cassuall vinklade av upp i skogen. Han gnäggade några gånger efter dem när de försvann men han var fullt med på noterna att det bara var han och jag, jätteskönt! Efter en stund på en lummig skogsväg korsades den av en liten porlande vattenpöl på ca 15 cm. Cassuall berättade att vi aldrig skulle ta oss över med livet i behåll och försökte övertala mig att det var nog bästa att vända så vi inte drogs med av forsens enorma vinddrag. Ramlade vi i här så skulle vi föras bort för all framtid!
Vilken tur jag har som har en sån envishet så det tar över efter rädslorna. Det tog mig säkert 10 minuter att övertala honom att vi varken skulle drunkna eller sjunka igenom marken. Han gick fram flera gånger och snusade på vattendraget. Efter mycket om och men så sa han att han nog skulle försöka endå men att jag fick skylla mig själv om vi dog på kuppen. Han tog sats på stället och hoppade över den knappt märkbara vattenskåran... Jag tror nog att han kände sig lite dum efteråt, när han upptäkte att det faktiskt inte var särskillt farlig, resterande vattenpölar gick han över utan besvär.
Vi mötte Dalle och Elvira med Molly efter ca 40 minuter, de kom från andra hållet så följdes vi åt tillsammans hem, Dalle hade haft lite problem med styrningen då Molly gärna ville åt samma hålla som mig och Cassuall, men jag gav honom några snabba tips om hur han skulle tänka och vad han skulle ha för inställning, sagt och gjort, Molly gick superfin hem.
Nu ska vi till Bollnäs och fixa lite midsommarkäk!
På återseende!
Dalle har aldrig kört häst med vagn förr och tyckte det var skitkul, vilken sprutt det var på fröken Molly. Travade som värsta elitponnyn, det gick så fort så jag och Cassuall kunde galoppera bakom dem. I morse vaknade jag av en gubbe och en ungar som tjatade på att vi skulle ut igen!
Sagt och gjort, på förmiddagen var det dags igen, vi följdes åt ca 500 meter, sen provade vi att dela på oss, Molly med Elvira och Dalle fortsatte vägen fram och jag och Cassuall vinklade av upp i skogen. Han gnäggade några gånger efter dem när de försvann men han var fullt med på noterna att det bara var han och jag, jätteskönt! Efter en stund på en lummig skogsväg korsades den av en liten porlande vattenpöl på ca 15 cm. Cassuall berättade att vi aldrig skulle ta oss över med livet i behåll och försökte övertala mig att det var nog bästa att vända så vi inte drogs med av forsens enorma vinddrag. Ramlade vi i här så skulle vi föras bort för all framtid!
Vilken tur jag har som har en sån envishet så det tar över efter rädslorna. Det tog mig säkert 10 minuter att övertala honom att vi varken skulle drunkna eller sjunka igenom marken. Han gick fram flera gånger och snusade på vattendraget. Efter mycket om och men så sa han att han nog skulle försöka endå men att jag fick skylla mig själv om vi dog på kuppen. Han tog sats på stället och hoppade över den knappt märkbara vattenskåran... Jag tror nog att han kände sig lite dum efteråt, när han upptäkte att det faktiskt inte var särskillt farlig, resterande vattenpölar gick han över utan besvär.
Vi mötte Dalle och Elvira med Molly efter ca 40 minuter, de kom från andra hållet så följdes vi åt tillsammans hem, Dalle hade haft lite problem med styrningen då Molly gärna ville åt samma hålla som mig och Cassuall, men jag gav honom några snabba tips om hur han skulle tänka och vad han skulle ha för inställning, sagt och gjort, Molly gick superfin hem.
Nu ska vi till Bollnäs och fixa lite midsommarkäk!
På återseende!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Låter toppen mysigt med ridurer och körning blir smått avundsjuk må jag säga. Saknar att ha häst otroligt mycket och det blir inte bättre av att läsa om era äventyr här inte. Hoppas det forstätter att gå som på räls.
Trevlig midsommar :)
Kram Jenny
Trackback
