Det luktar underbart?
Satt och spånade på det här med sinnen. Frågan jag ställde mig var, vilket sinne skulle jag offra OM jag måste? Känsel och syn fick högsta prioritet på sparalistan, skulle aldrig stå ut med att aldrig mer kunna njuta av fotmassage och synen av mina barn! Då återstod hörsel, smak och luktsinne. Hörsel vill jag inte heller bli av med, bara tanken på att inte kunna lyssna på Mika ; ) Av smak och doft då?...
Spontant tänkte jag att det var luktsinnet som var värt att offra, men efter det beslutet har jag funderat ytterligare. Julen är verkligen en fest för luktsinnet, hyacinter, gran, kanel, nejlikor, kummin, ingerfära, saffran, glögg, stearinljus, pepparkaka och apelsin är jul för mig och luktar helt underbart. Inte bara för stunden utan tänk på hur det etsar sig fast i minnet. Jag kan återskapa dofter genom att tänka mig in i stunder från förr. Mitt första klara doftminne hittar jag när jag är "knappt skolmogen" och bor i Stockholm och hälsar på farmor och farfar, det var alltid en speciell doft hemma hos dem som jag antagligen aldrig kommer att glömma. Fråga mig inte vad det luktade bara, för jag har ingen aning. Men skulle jag komma i kontakt med samma doftblandning igen så är jag säker på att jag skulle känna igen den.
Hemma hos mormor och morfar är det också en speciell doft, även idag när jag åker dit påminns jag lite om min barndom. En blanding av stekos, cigarettrök och färg, kanske med en och annan doftande bukett blommor och Respons schampoo, badolja i kulformat och blocktvål av okänt märke, samt en svag doft av "garage", vet inte hur jag ska beskriva det sistnämnda bäst, men ni vet ett lite halvkallt fuktigt garage/källare, mmm, luktar underbart iaf.
När jag var runt 10 år och bodde i Hässelby i ett radhus hade jag eget rum, där inne fanns också en speciell doft, en blandning av heltäckningsmatta, nybyggt, luktsuddigumm, akvarium, fiskmat och klistret på de där klibbiga figurerna man kunde kasta på väggarna som sakta "klättrade" ner av sig själv, minns inte vad de heter men är ni i min ålder kanske ni minns?
Ja, ovan nämnda dofter är förknippade med min barndom och är väldigt starka och lite fantastiskt att minnen utan synretning kan vara så starka, eller hur!
Men det finns ju hur många dofter som hellst att njuta av och som jag verkligen skulle sakna om jag aldrig fick uppleva dem igen:
* Nybryggt kaffe en tidig morgon
* Sommarregn i storstaden
* Häst, mmmm
* Nylagd asfalt, gärna en vacker sommardag
* Soltorkade kläder
* Nytjärad båt i solnedgången i juni
* En kopp varm choklad med grädde en kall vinterkväll
* Ögonvrå och trampdyna på hund (ja, ja, jag har aldrig påstått att jag är normal heller)
* Nyslaget hö
* Havsluft
* När Casse tuggar grankvist på en ridtur
Listan kan göras hur lång som hellst!
Har ni tänkt på att alla hem har sin speciella prägel vad gäller doft. Jag kan känna direkt när ungarna varit hemma hos farmort och farfar genom att dofta dem i håret. Min syster sa för några veckor sedan när hon var hemma hos oss:
- Åhh, vad det luktar "hemma hos er".
Nyfiket måste jag ju fråga henne vad det var som karaktiserade vårt hem och hon svarade "doftljus och gott" men avslöjade samtidigt att ibland kunde det lukta kattpiss, särskilt när jag har hankatter här på parning i kattrummet.
Visst är det märkligt att man kan uttrycka sig så här:
-Åhh, det luktar underbart!
-Mmm, det luktar fantastiskt!
-Blä, vad det luktar illa!
När varken underbart, fantastiskt och illa luktar någonting alls, allt handlar om vad man accosierar dofterna till. Ta tex när vi har haft valpkullar här hemma och skurat kissgolv typ 158 gånger om dagen. Klassikern i skurvattnet har varit Ajax citron. Nu efteråt står jag inte ut med den doften, den luktar hundpiss för mig, inte citron. Idag klarar jag inte av citrondoft i rengöringsmedel alls efter detta!
Nej, luktsinnet skulle jag aldrig välja bort så jag tar tillbaka mitt första spontana beslut med lite eftertanke. Skulle jag välja bort ett sinne så får det bli smaksinnet. Kan tom se fördelarna med det. Tänk er själva. Sniffa på varm choklad och ät havregrynsgröt samtidigt, eller lukta på en Pizza men ät en grönsallad, fatta vilken succé det skulle bli för magomfånget ; ) Dessutom vet vi ju alla hur jobbigt det är när man är täppt i näsan och ingenting smakar. Så att offra luktsinnet vore som att även offra smaksinnet iaf.
Vad skulle ni ha valt?
Spontant tänkte jag att det var luktsinnet som var värt att offra, men efter det beslutet har jag funderat ytterligare. Julen är verkligen en fest för luktsinnet, hyacinter, gran, kanel, nejlikor, kummin, ingerfära, saffran, glögg, stearinljus, pepparkaka och apelsin är jul för mig och luktar helt underbart. Inte bara för stunden utan tänk på hur det etsar sig fast i minnet. Jag kan återskapa dofter genom att tänka mig in i stunder från förr. Mitt första klara doftminne hittar jag när jag är "knappt skolmogen" och bor i Stockholm och hälsar på farmor och farfar, det var alltid en speciell doft hemma hos dem som jag antagligen aldrig kommer att glömma. Fråga mig inte vad det luktade bara, för jag har ingen aning. Men skulle jag komma i kontakt med samma doftblandning igen så är jag säker på att jag skulle känna igen den.
Hemma hos mormor och morfar är det också en speciell doft, även idag när jag åker dit påminns jag lite om min barndom. En blanding av stekos, cigarettrök och färg, kanske med en och annan doftande bukett blommor och Respons schampoo, badolja i kulformat och blocktvål av okänt märke, samt en svag doft av "garage", vet inte hur jag ska beskriva det sistnämnda bäst, men ni vet ett lite halvkallt fuktigt garage/källare, mmm, luktar underbart iaf.
När jag var runt 10 år och bodde i Hässelby i ett radhus hade jag eget rum, där inne fanns också en speciell doft, en blandning av heltäckningsmatta, nybyggt, luktsuddigumm, akvarium, fiskmat och klistret på de där klibbiga figurerna man kunde kasta på väggarna som sakta "klättrade" ner av sig själv, minns inte vad de heter men är ni i min ålder kanske ni minns?
Ja, ovan nämnda dofter är förknippade med min barndom och är väldigt starka och lite fantastiskt att minnen utan synretning kan vara så starka, eller hur!
Men det finns ju hur många dofter som hellst att njuta av och som jag verkligen skulle sakna om jag aldrig fick uppleva dem igen:
* Nybryggt kaffe en tidig morgon
* Sommarregn i storstaden
* Häst, mmmm
* Nylagd asfalt, gärna en vacker sommardag
* Soltorkade kläder
* Nytjärad båt i solnedgången i juni
* En kopp varm choklad med grädde en kall vinterkväll
* Ögonvrå och trampdyna på hund (ja, ja, jag har aldrig påstått att jag är normal heller)
* Nyslaget hö
* Havsluft
* När Casse tuggar grankvist på en ridtur
Listan kan göras hur lång som hellst!
Har ni tänkt på att alla hem har sin speciella prägel vad gäller doft. Jag kan känna direkt när ungarna varit hemma hos farmort och farfar genom att dofta dem i håret. Min syster sa för några veckor sedan när hon var hemma hos oss:
- Åhh, vad det luktar "hemma hos er".
Nyfiket måste jag ju fråga henne vad det var som karaktiserade vårt hem och hon svarade "doftljus och gott" men avslöjade samtidigt att ibland kunde det lukta kattpiss, särskilt när jag har hankatter här på parning i kattrummet.
Visst är det märkligt att man kan uttrycka sig så här:
-Åhh, det luktar underbart!
-Mmm, det luktar fantastiskt!
-Blä, vad det luktar illa!
När varken underbart, fantastiskt och illa luktar någonting alls, allt handlar om vad man accosierar dofterna till. Ta tex när vi har haft valpkullar här hemma och skurat kissgolv typ 158 gånger om dagen. Klassikern i skurvattnet har varit Ajax citron. Nu efteråt står jag inte ut med den doften, den luktar hundpiss för mig, inte citron. Idag klarar jag inte av citrondoft i rengöringsmedel alls efter detta!
Nej, luktsinnet skulle jag aldrig välja bort så jag tar tillbaka mitt första spontana beslut med lite eftertanke. Skulle jag välja bort ett sinne så får det bli smaksinnet. Kan tom se fördelarna med det. Tänk er själva. Sniffa på varm choklad och ät havregrynsgröt samtidigt, eller lukta på en Pizza men ät en grönsallad, fatta vilken succé det skulle bli för magomfånget ; ) Dessutom vet vi ju alla hur jobbigt det är när man är täppt i näsan och ingenting smakar. Så att offra luktsinnet vore som att även offra smaksinnet iaf.
Vad skulle ni ha valt?
Kommentarer
Postat av: åsa
Bokmärken har en speciell doft =)
Postat av: Jennie
Håller starkt med dig om doften på garage, farmors å farfars garage med traktorer doftar helt underbart, synd bara att man blir "van" doften så snabbt så man måste ut å hämta frisk luft för att klara av att sniffa garage doften igen =)
Även hundtassarna ligger högt upp på min lista, dom luktar popcorn mums =)
Postat av: Brittmarie
jag har hört att om man tuggar på en råpära när man luktar på ett äpple så smakar det äpple. svårt val. å andra sidan, mycket ska man höra och mycket har man sett. svårt val. men jag hade nog valt bort vansinnet när jag tänker efter. jag vill alltid kunna känna doften av myggstift. det luktar sommarlov semester. härrmans husse d.v.s. pappa.
Trackback
