Blåst på "fredagsmys" big time!
Igår åkte Dalle iväg vid 12 tiden för att göra ett studiebesök tillsammans med sina anställda, jag skulle vara hemma med ungarna och han skulle komma hem igen på obestämd tid, det innebär alltid att han kommer hem för sent.
Allt var frid och fröjd men jag hade lite huvudbry över intagandet av hästarna senare på kvällen. Jag ringde mamma och frågade om hon hade lust att komma över så jag kunde ta in hästarna på ett säkert sätt men hon hade ingen lust att åka över "kalvstigen" eftersom det hade börjat snöa i Delsbo. Ok, det går nog bra ändå, tänkte jag...
Jag ringde min bästa vän för att försöka locka hit henne lagom till intaget men hon berättade på gallimattias att hon krockad med bilen i ett träd och hade åkt ambulans till akuten för att konstatera att hon hade fått hjärnskakning. Hon lät inte ok så jag bad henne ringa akuten igen för att höra om man verkligen ska prata som hon gjorde. Blev skitorolig och funderade på vad jag kunde hjälpa henne med, men strandsatt i Änga med 2 ungar begränsade mig i min förmåga att hjälpa och jag kunde bara hoppas att hon ringde till akuten. Jag ringde upp henne 30 minuter senare och hon lät fortfarande förvirrad och hade inte ringt akuten. Jag bad henne ringa omgående och hotade med att annars gör jag det...
Farmor och farfar, som är mina säkraste kort när det gäller barnpassning hade åkt till Avesta, så det stod ganska tidigt klart att jag måste ta in hästarna med Zelma på armen.
Kl 18:30 gick jag ner till stallet med Zelma i vagnen. Hästarna brukar sköta sig exemplariskt och gå in på led från hagen och direkt in i varsin box. Men vad tror ni händer...
Cassuall gick först in och precis när han kom fram och halvvägs in i sin box så springer Molly den odågan förbi stalldörren och puttar upp hölogsdörren och ut på andra sidan, det observerades såklart av Cassuall som gav mig fingret och sprang efter innan jag hann stänga boxdörren. Nåja, de vänder väl där ute och kommer in igen? Men icke. Jag tog Zelma under armen och gick ut för att se efter vad som händer och just som jag kikar ut ser jag de försvinna bakom lekstugan och ner på grannarnas mark. SKIT! Varför händer det här nu?
Jag gick tillbaka in till stallet och drog raskt åt mig en grimma och grimstaft, som tur var hade det snöat den här dagen så det var lätt att lokalisera vart de hade gått. Tyvärr såg jag att de sprungit ner mellan två tjurhagar ner mot vattnet, fan fan fan, inte ner mot vattnet! Isen har precis lagt sig och kommer aldrig klara 2 spralliga hästar. Går de ut på sjön så är det kört! Jag gick ner mot vattnet mellan hagarna som bildar en gång på ungefär 4 meter och ser bara silluetterna av hästarna mot den nattsvarta himlen och det nyfallna snötäcket. På vägen ner hade jag 1000 hemska tankar i huvudet, samtidigt svor jag över att jag hade dragit på Zellisen sin bävernylonoverall, vet ni hur halt det är med bävernylon? 12 kilo unge under armen resulterade i bicepskramp ganska snabbt.
När jag var nere hos dem upptäckte de grimman och drog den korrekta slutsatsen att jag var ute för att frihetsberöva dem, så de travade iväg med höga huvuden ännu längre bort efter strandkanten. Hästjävlar! Jag insåg att det här fixar jag inte med Zellisen i famnen, som vid det här laget hade somnat. Jag gick hemåt igen för att ringa efter Dalle, han hade typ 1 timmes resväg hem men med en jävla tur kanske han redan var på väg hem. På väg upp för den långa 4 meters gången hör jag att hästarna är på väg i full galopp uppför gången, shit, nu springer de över mig och Zelma. Jag la benen på ryggen och sprang de sista 70 metrarna, gissa hur lätt det är i beckmörker, men nysnö över ett snorhalt och knöligt underlag med en sovandes, bävernylonklätt, 12 kilos barn i famnen. Hur Zelma fortfarnade kunde sova är över mitt förstånd, hon som ALDRIG sover annars. Hästarna stannade ca 25 meter ifrån oss för att snabbt vända om i galopp ner mot vattnet igen...
Väl inne hittade jag förståss inte min mobil och det är bara från den jag kan ringa till Dalle, så jag fick ringa från hemtelefonen till mamma och dra snabbverisionen över vad som hänt och att hon snabbt måste ringa på min mobil i hopp om att jag kunde lokalisera den. Sagt och gjort och jag hittade den i jackfickan men den hade smygit in under fodret i ett hål i fickan. Samtidigt som jag berättade för Elvira vad som hänt slog jag numret till Dalle.... Inget svar, SÅ KLART!!!! Sa åt Elvira att hon skulle stanna inne och att jag skulle gå ut och försöka igen. Jag gick tillbaka till stallet och la ner Zelma i vagnen, min arm värkte och dunkade av mjölksyra. Gick tillbaka mot vattnet och kunde fortfarande se silluetterna av dem, bra, då är de ovanför vattnet än så länge. Jag tog vagnen med en sovandes Zellis i och gick och knackade på hos grannarna. Jag berättade vad som hänt och de hjälpte mig att passa Zelma, som i samma sekund vaknade och insåg att morsan lämnat över henne till en hel hop med okända främligar. Gallskrikandes var jag tvungen att lämna henne för att sätta av mot hästarna igen.
När jag var ända nere vid vattnet gick jag i en stor lov rund hästarna som stog och betade för fullt i fruset gräs, tanken var att försöka fånga in dem från vattnet så om jag misslyckades skulle de kanske se sin enda flyktväg upp mellan hagarna och bort från vattnet. Planen gick lysande och de stack upp mot husen igen. De bockade, galopperade och skenade runt på obroddade skor som idioter. Grannarna som stod utanför sitt hus och tittade på gick in för att inte bli nermejjade av vildhästarna. De dansade runt mellan husen och hade inge planer på att låta sig tillfångatas. Tyvärr äter ingen av dem kraftfoder så att hämta en hink med "godis" hade inte fungerat heller. De stannade till utanför grannarna hus och mumsade på deras rabatt. Jag pratade med Cassuall och rev samtidigt lite isigt gräs som lockbete, han tittade upp på mig och funderade... Sen kom han emot mig för att titta vad jag hade i handen och snabbt som blixten kastade jag grimman runt halsen på honom... FAST!
Hästar är inte speciellt smarta, bara han kände att något hamnade runt halsen så gav han upp, jag vågade inte riskera att han skulle sticka igen om jag skulle sätta dit grimman korrekt så jag tog grimskaftet över nosen på honom och ledde honom mot stallet. Jag räknade kallt med att Molly skulle följa med oss. Under den här minuten började min mobil ringa som en galning och jag tryckte bort samtalet hela tiden med handen i fickan. Jag ville inte skrämma Cassuall nu när han äntligan var fast. Molly traskade med oss och jag lyckades få in båda fanstygen i stallet och stänga boxdörrarna. Jag stände stalldörren och satte fart mot grannarna. Väl framme möttes jag av en extremt upprörd 11 månaders bebis som högröd, med tårarna rinnandes och otröstligt gråtandes togs om hand av mina stackars grannar. Telefonen fortsatta att ringa och jag mindes min vän som låg hemma i hjärnskakning. Tänk om det hänt henne något?
Jag tog Zelma och Elvira, som för länge sedan sprungit ner till grannarna för att leka med sin grannkompis medans morsan var på hästjakt, och gick hem. Så fort jag kom innanför dörren ringer det igen och jag svarar. Det är min skånekompis Thed som ringt som en dåre och det första han säger är:
- Har det hänt något? Visst har det hänt något?
Ehh, jag det var ju klart att han skulle känna det på sig som bor i skåne och ändå inte kunde komma över och hjälpa till. Jag berättade vad som hänt och sen pratade vi om lite allt möjligt. Bla att vi får skånebesök över nyår, vilket är skitkul och har blivit en tradition!
Dalle hade fortfarande inte hört av sig så jag ringde upp honom och berättat vad som hänt, sen ringde jag Helén, bästisen med hjärnskakning, som hade ringt akuten och de hade sagt att hon skulle avvakta, hon lät bättre nu så jag kunde slappna av lite. Zelma sov inget mer den kvällen och när Dalle kom hem, alltför sent (23:??) så var hon fortfarnade vaken.
Det tog mig 1,5 timme att få fast hästarna och de stod i stallet lagom tills Idol började, kvällen kunde ha slutat med katastrof så man får vara glad över att jag kunde avnjuta Idol i soffan med 2 klarvakna ungar, Zelma var som en doakör genom hela programmet men jag tror att Calle, Tove och Erik sjöng bra....
Slutet gott allting gott, men nog hade man önskat att man hade fler vänner på närmare håll ibland! Dessutom har jag värsta träningsvärken i armen idag!
Allt var frid och fröjd men jag hade lite huvudbry över intagandet av hästarna senare på kvällen. Jag ringde mamma och frågade om hon hade lust att komma över så jag kunde ta in hästarna på ett säkert sätt men hon hade ingen lust att åka över "kalvstigen" eftersom det hade börjat snöa i Delsbo. Ok, det går nog bra ändå, tänkte jag...
Jag ringde min bästa vän för att försöka locka hit henne lagom till intaget men hon berättade på gallimattias att hon krockad med bilen i ett träd och hade åkt ambulans till akuten för att konstatera att hon hade fått hjärnskakning. Hon lät inte ok så jag bad henne ringa akuten igen för att höra om man verkligen ska prata som hon gjorde. Blev skitorolig och funderade på vad jag kunde hjälpa henne med, men strandsatt i Änga med 2 ungar begränsade mig i min förmåga att hjälpa och jag kunde bara hoppas att hon ringde till akuten. Jag ringde upp henne 30 minuter senare och hon lät fortfarande förvirrad och hade inte ringt akuten. Jag bad henne ringa omgående och hotade med att annars gör jag det...
Farmor och farfar, som är mina säkraste kort när det gäller barnpassning hade åkt till Avesta, så det stod ganska tidigt klart att jag måste ta in hästarna med Zelma på armen.
Kl 18:30 gick jag ner till stallet med Zelma i vagnen. Hästarna brukar sköta sig exemplariskt och gå in på led från hagen och direkt in i varsin box. Men vad tror ni händer...
Cassuall gick först in och precis när han kom fram och halvvägs in i sin box så springer Molly den odågan förbi stalldörren och puttar upp hölogsdörren och ut på andra sidan, det observerades såklart av Cassuall som gav mig fingret och sprang efter innan jag hann stänga boxdörren. Nåja, de vänder väl där ute och kommer in igen? Men icke. Jag tog Zelma under armen och gick ut för att se efter vad som händer och just som jag kikar ut ser jag de försvinna bakom lekstugan och ner på grannarnas mark. SKIT! Varför händer det här nu?
Jag gick tillbaka in till stallet och drog raskt åt mig en grimma och grimstaft, som tur var hade det snöat den här dagen så det var lätt att lokalisera vart de hade gått. Tyvärr såg jag att de sprungit ner mellan två tjurhagar ner mot vattnet, fan fan fan, inte ner mot vattnet! Isen har precis lagt sig och kommer aldrig klara 2 spralliga hästar. Går de ut på sjön så är det kört! Jag gick ner mot vattnet mellan hagarna som bildar en gång på ungefär 4 meter och ser bara silluetterna av hästarna mot den nattsvarta himlen och det nyfallna snötäcket. På vägen ner hade jag 1000 hemska tankar i huvudet, samtidigt svor jag över att jag hade dragit på Zellisen sin bävernylonoverall, vet ni hur halt det är med bävernylon? 12 kilo unge under armen resulterade i bicepskramp ganska snabbt.
När jag var nere hos dem upptäckte de grimman och drog den korrekta slutsatsen att jag var ute för att frihetsberöva dem, så de travade iväg med höga huvuden ännu längre bort efter strandkanten. Hästjävlar! Jag insåg att det här fixar jag inte med Zellisen i famnen, som vid det här laget hade somnat. Jag gick hemåt igen för att ringa efter Dalle, han hade typ 1 timmes resväg hem men med en jävla tur kanske han redan var på väg hem. På väg upp för den långa 4 meters gången hör jag att hästarna är på väg i full galopp uppför gången, shit, nu springer de över mig och Zelma. Jag la benen på ryggen och sprang de sista 70 metrarna, gissa hur lätt det är i beckmörker, men nysnö över ett snorhalt och knöligt underlag med en sovandes, bävernylonklätt, 12 kilos barn i famnen. Hur Zelma fortfarnade kunde sova är över mitt förstånd, hon som ALDRIG sover annars. Hästarna stannade ca 25 meter ifrån oss för att snabbt vända om i galopp ner mot vattnet igen...
Väl inne hittade jag förståss inte min mobil och det är bara från den jag kan ringa till Dalle, så jag fick ringa från hemtelefonen till mamma och dra snabbverisionen över vad som hänt och att hon snabbt måste ringa på min mobil i hopp om att jag kunde lokalisera den. Sagt och gjort och jag hittade den i jackfickan men den hade smygit in under fodret i ett hål i fickan. Samtidigt som jag berättade för Elvira vad som hänt slog jag numret till Dalle.... Inget svar, SÅ KLART!!!! Sa åt Elvira att hon skulle stanna inne och att jag skulle gå ut och försöka igen. Jag gick tillbaka till stallet och la ner Zelma i vagnen, min arm värkte och dunkade av mjölksyra. Gick tillbaka mot vattnet och kunde fortfarande se silluetterna av dem, bra, då är de ovanför vattnet än så länge. Jag tog vagnen med en sovandes Zellis i och gick och knackade på hos grannarna. Jag berättade vad som hänt och de hjälpte mig att passa Zelma, som i samma sekund vaknade och insåg att morsan lämnat över henne till en hel hop med okända främligar. Gallskrikandes var jag tvungen att lämna henne för att sätta av mot hästarna igen.
När jag var ända nere vid vattnet gick jag i en stor lov rund hästarna som stog och betade för fullt i fruset gräs, tanken var att försöka fånga in dem från vattnet så om jag misslyckades skulle de kanske se sin enda flyktväg upp mellan hagarna och bort från vattnet. Planen gick lysande och de stack upp mot husen igen. De bockade, galopperade och skenade runt på obroddade skor som idioter. Grannarna som stod utanför sitt hus och tittade på gick in för att inte bli nermejjade av vildhästarna. De dansade runt mellan husen och hade inge planer på att låta sig tillfångatas. Tyvärr äter ingen av dem kraftfoder så att hämta en hink med "godis" hade inte fungerat heller. De stannade till utanför grannarna hus och mumsade på deras rabatt. Jag pratade med Cassuall och rev samtidigt lite isigt gräs som lockbete, han tittade upp på mig och funderade... Sen kom han emot mig för att titta vad jag hade i handen och snabbt som blixten kastade jag grimman runt halsen på honom... FAST!
Hästar är inte speciellt smarta, bara han kände att något hamnade runt halsen så gav han upp, jag vågade inte riskera att han skulle sticka igen om jag skulle sätta dit grimman korrekt så jag tog grimskaftet över nosen på honom och ledde honom mot stallet. Jag räknade kallt med att Molly skulle följa med oss. Under den här minuten började min mobil ringa som en galning och jag tryckte bort samtalet hela tiden med handen i fickan. Jag ville inte skrämma Cassuall nu när han äntligan var fast. Molly traskade med oss och jag lyckades få in båda fanstygen i stallet och stänga boxdörrarna. Jag stände stalldörren och satte fart mot grannarna. Väl framme möttes jag av en extremt upprörd 11 månaders bebis som högröd, med tårarna rinnandes och otröstligt gråtandes togs om hand av mina stackars grannar. Telefonen fortsatta att ringa och jag mindes min vän som låg hemma i hjärnskakning. Tänk om det hänt henne något?
Jag tog Zelma och Elvira, som för länge sedan sprungit ner till grannarna för att leka med sin grannkompis medans morsan var på hästjakt, och gick hem. Så fort jag kom innanför dörren ringer det igen och jag svarar. Det är min skånekompis Thed som ringt som en dåre och det första han säger är:
- Har det hänt något? Visst har det hänt något?
Ehh, jag det var ju klart att han skulle känna det på sig som bor i skåne och ändå inte kunde komma över och hjälpa till. Jag berättade vad som hänt och sen pratade vi om lite allt möjligt. Bla att vi får skånebesök över nyår, vilket är skitkul och har blivit en tradition!
Dalle hade fortfarande inte hört av sig så jag ringde upp honom och berättat vad som hänt, sen ringde jag Helén, bästisen med hjärnskakning, som hade ringt akuten och de hade sagt att hon skulle avvakta, hon lät bättre nu så jag kunde slappna av lite. Zelma sov inget mer den kvällen och när Dalle kom hem, alltför sent (23:??) så var hon fortfarnade vaken.
Det tog mig 1,5 timme att få fast hästarna och de stod i stallet lagom tills Idol började, kvällen kunde ha slutat med katastrof så man får vara glad över att jag kunde avnjuta Idol i soffan med 2 klarvakna ungar, Zelma var som en doakör genom hela programmet men jag tror att Calle, Tove och Erik sjöng bra....
Slutet gott allting gott, men nog hade man önskat att man hade fler vänner på närmare håll ibland! Dessutom har jag värsta träningsvärken i armen idag!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Jösses vilket kaos !!!
Fast jag måste ändå ärligt erkänna att då jag läste det om "bäver" overallen så skrattade jag så tårarna rann.... Jag vet EXAKT vad du pratar om, senast igår utförde jag samma hiskeligt svåra uppgift med syrrans 6månaders bebbe 8 kg eller så, 2 matpåsar, kändes som om hon hängde i luvan till sist typ. asg
Kram på sej !
Postat av: Haley
Men fy faaaaan! :/ Skönt att allting löste sig (med hästarna)... och hoppas ungarna somnade till slut! ;D
Postat av: Elina
Vilken soppa, men du kunde ju ha ringt:) Du har ju faktiskt en vän som bara har en sju, åtta minuter med bil till dig:) Säg till nästa gång!
Postat av: Martina
Ja, Elina, du har helt rätt. Nästa gång (gud förbude det händer igen) ska jag faktiskt ta och ringa dig. Mitt stora bekymmer är att jag har ganska svårt för att be om hjälp, särskillt på en fredagkväll innan IDOL, jag vet att folk har trevligare saker för sig och då känns det mest naturligt att försöka fixa det själv. Utan framgång denna gång!
Tack för erbjudandet förresten!
Trackback
