CaZoo - En egotripp utan gräns...

Tänk vad jag med skräckblandad förtjusning har skrattat åt alla dessa ungar som klippt sig själva i diverse olämliga frisyrer, ha ha ha, det har nästan varit mer regel än undantag att någon gång skall det provas. Jag har däremot haft tur, jag har varit supernoga med att plocka undan saxar och därför har Elvira fått ha sitt hårsval ifred för sina egna intressen. Jag, som in mitt stilla sinne trodde att detta var någonting som försigick i huvudet på 3-4 åringar eller nåt har för en tid sedan pustat ut och börjat inse att jag faktiskt lyckats hålla hennes hår intakt. Eller...
Att en 6 åring klipper sig själv trodde jag inte hörde till vanligheten, men igår låg Zelmas lilla nagelsax framme i ett obevakat ögonblick och vad är det nu man brukar säga. "Tillfället gör tjuven" men jag tror att man utan större protester skulle kunna ersätta "tjuv" med "frisör". Jag kan ju skatta mig lycklig över att jag lämnade den lilla nagelsaxen framme och inte den stora tygsaxen, för ska jag vara ärlig så blev det inte just så farligt, lite klipp i nacken men resterande hår döljer detta ganska väl. Jag kom på henne eftersom hon inte var klyftig nog att plocka bort hårtestarna efter sig. De låg som en mindre ryamatta på soffdynorna och avslöjade vad som hänt. Jag tog tag i en tuss och tänkte ge henne chansen att erkänna själv, där hon satt djupt försjunken i Bolibompas värld:
- Och vad är detta min unga dam? Nyfiket frågandes i avvaktan på svar.... som lät sig dröjas...
- Ehhh.... ehhh......., hon tittade sig runt för att desperat försöka hitta en tillfällig syndabock.
- Ehhh, jo, jag klippte den här dockan förstår du. Tveksamt visade hon en liten docka med imponerande långt hår ner till knäna ungefär. Dessutom hade den svart hår!
- Titta här, sa jag och höll fram tussen mot dockans hår, för att visa att det fanns en övertydlig nyansskillnad.
- Jo, men jag färgade håret på dockan sen... ehhh... med läppstift, sa hon och smålog lite över sitt brilljanta försvarstal.
Som tur är så är jag inte den som har något större behov av att överglänsa en 6-åring i intellekt, men jag bad att få titta igenom hennes hår och konstaterade för henne att det saknades en tuss i nacken:
- Ja, jag vet, eftersom den dumma knäppningen här bak i nacken hade trasslat in sig i håret så hade jag inget annat val, vad skulle jag har gjort då. Kan du säga mig det!?
Ooops, ja, vad svarar man på detta?
- Ehhh, ok, men nästa gång får du säga till mig så klipper jag loss dig, OK?
- OK, sa hon och röck på axlarna för att sedan fortsätta titta på Bolibompa.

Lite fascinerande att en så väl försvarbar anledning inte utnyttjades direkt, detta får mig oavkortat att fundera på om jag möjligen kan vara för hård mot henne ibland? Men nej, det kan jag aldrig tänka mig, hon visste nog bara inte vilket bra svar hon redan hade och försökte smita ut bakvägen istället. Fast förhoppningsvis så lärde hon sig att ärlighet lönar sig, i alla fall denna gång ; )

Bye bye!