En helt vanlig bilresa med en 6-åring i baksätet.
Kom nyss hem efter att ha lämnat av min syster som bor i Delsbo. Jag hade Elvira med mig och hon har ganska höga krav på underhållningsvärdet när hon åker bil, annars blir hon uttråkad och putt. Så det gäller att gå med på alla hennes påhitt. Det vanligaste är att vi leker "Gissa djuret", det innebär att on eller jag, beskriver ett djur med några få ord och sen är det upp till den andra att gissa vad det kan vara för djur man just har beskrivit.
Elvira är en ganska klurig tjej och det är ganska få ord man får att gå på, men de är oftast väldigt bra. Idag beskrev hon ett djur som inte hade några ben, inte hade några öron, var vit, åt fisk och hade vackra ögon....
- Ehhh, du måste nog ge mig lite mer att gå på, sa jag samtidigt som jag tänkte så det knakade.
- Ok, det umgås med sälar.
- En isbjörn? Sa jag bara för att gissa på någonting.
- Mää, utan ben? Nej du, du får allt tänka lite till!
Efter fler minuter med den ena dåliga gissningen efter den andra så gav jag upp.
Då avslöjar hon, väldigt besviken över att jag inte kom på det, att det minsann var en "Europeisk säl".
- Va, finns det sälar med ett sånt namn? Sa jag.
- Jepp, och de är vita och umgås med andra sälar, sa hon överlägset. Dessutom bor de i Amerikat och det ligger runt halva jordklotet. Har du fått tillräckligt med information nu eller, sa hon högfärdigt.
- Ehh, ja, svarade jag, ja, vad ska man säga?
- Bra då är det slutdiskuterat nu då, frågade hon och blängde på mig genom backspegeln.
Jag frågade om hon visste allt om djur och om hon kunde berätta om något mer djur för mig. Sagt och gjort. Hon berättade informationsvis att flodhästar från början var kvistar och att de var därför de var så barriga nu för tiden. Tänk vad lite man vet ; )
När vi passerade hennes förskola så undrade jag om hennes skidor var kvar i skolan.
- Ja och stavar och pjäxor också!
- Ok, är de inlästa i något förråd eller var är de då?
- Pjäxorna är inne i skolan och resten står utanför, brevid ingången.
- Ok, vi kanske ska svänga förbi och ta med dem hem då, sa jag.
- Det kan vi väl göra, men varför?
- Så ingen kommer och tar dem, sa jag.
- Åhhh, men MAMMA, det står ju mitt namn på dem, svarade hon och undrade samtidigt om jag inte fattade någonting.
Kunde ju inte gärna berätta att världen inte riktigt ser ut så som hon så otvivelaktigt vill tro så jag svarade bara att ja just det, tänkte inte på det. Men vi åkte iaf och hämtade skidor och stavar, hennes största bekymmer var att pjäxorna var inlåsta i skolan, men jag sa att det var helt ok och hoppades på att följdfrågan uteblev. Den uteblev och jag log inombords. Det måste vara underbart att tro att världen är Bolibomparättvis och att den värsta busen i världen heter Vargen och bor i Bamseland. Jag hoppas att hon ska få leva på den planeten länge till!
Ängas renaste kök?
Nu är vårt kök i tipp topp!
Sånär som på ett par brända skåpluckor som sitter kvar. Men annars kan man inte få ett renare kök. Vi har haft två städtanter här i 2 dagar som sanerat köket och på två dagar hinner 2 städtanter ganska mycket, tro mig!
Kände mig som en äkta lyxhustru när de var här och jag passade på att göra sånt som jag inte har samvete att göra annars. En av dagarna hade jag även barnvakt så då höll jag på med hästarna i 10 timmar. Smörjde upp hela sadelkammaren, rullade upp grimskaft, tvättade täcken och ridkläder osv osv. Nu är stallet i klass med köket, skinande rent!
Idag har syster Åsa varit här och vi har varit ute på en underbar ridtur med hästarna. De fick sig en ordentlig bensträckare i djupsnön och att det är stor skillnad på fd travare av varmblodsmodell och Paint/Irish Cob korsning blev övertydligt idag. Åke travade i svindlande hastighet med syrran i sadeln och straxt därefter kommer jag och Casse i den snabbaste galopp han kan åstakomma. Tror han tyckte det var förnedrande att bli ifråndragen i trav...
Hoppas det blir fler ridtillfällen med syrran, alltid kul att ha någon att rida med och jag tror att både Åke och Casse hade minst lika kul som oss! På vägen hem skulle vi galoppera uppför en backe, Åke drog iväg först och Casse blev så till sig så han stod på stället och galopperade innan han fattade att han skulle framåt också, gissar att han såg ut som en sån där teckand figur som springer iväg fort men slirar på samma ställe innan han kommer iväg. Han var helt till sig idag och var tom lite småtrippig på väg hem, min Casse, det trodde man ju aldrig att man skulle få uppleva!
Sånär som på ett par brända skåpluckor som sitter kvar. Men annars kan man inte få ett renare kök. Vi har haft två städtanter här i 2 dagar som sanerat köket och på två dagar hinner 2 städtanter ganska mycket, tro mig!
Kände mig som en äkta lyxhustru när de var här och jag passade på att göra sånt som jag inte har samvete att göra annars. En av dagarna hade jag även barnvakt så då höll jag på med hästarna i 10 timmar. Smörjde upp hela sadelkammaren, rullade upp grimskaft, tvättade täcken och ridkläder osv osv. Nu är stallet i klass med köket, skinande rent!
Idag har syster Åsa varit här och vi har varit ute på en underbar ridtur med hästarna. De fick sig en ordentlig bensträckare i djupsnön och att det är stor skillnad på fd travare av varmblodsmodell och Paint/Irish Cob korsning blev övertydligt idag. Åke travade i svindlande hastighet med syrran i sadeln och straxt därefter kommer jag och Casse i den snabbaste galopp han kan åstakomma. Tror han tyckte det var förnedrande att bli ifråndragen i trav...
Hoppas det blir fler ridtillfällen med syrran, alltid kul att ha någon att rida med och jag tror att både Åke och Casse hade minst lika kul som oss! På vägen hem skulle vi galoppera uppför en backe, Åke drog iväg först och Casse blev så till sig så han stod på stället och galopperade innan han fattade att han skulle framåt också, gissar att han såg ut som en sån där teckand figur som springer iväg fort men slirar på samma ställe innan han kommer iväg. Han var helt till sig idag och var tom lite småtrippig på väg hem, min Casse, det trodde man ju aldrig att man skulle få uppleva!
Balsamerad?
Jag är en äkta badmänniska! OM temperaturen är ok och jag är i gott sällskap. Jag och Elvira brukar åka iväg till Delsbo simhall och ta oss ett dopp, det är enda badhuset inom rimligt avstånd som inte har för kallt i vattnet. Elvira börjar bli en hejjare på att simma och jag har som motto dessa stunder att aldrig sätta ner en fot i bassängbotten, för att få ut maximalt med träning. Bäst att försöka förena nytta med nöje när man har chansen.
I tisdags var vi iväg i vanlig ordning och vi hade simglasögon på, tror vi plaskade mest och skrattade högst av alla. Tur att det brukar vara folktomt när vi är där, en och annan motionssimmare som blänger på oss med jämna mellanrum men annars brukar det inte vara direkt trångt om plats. Med simglasögonens bidragande motivation tror jag vi var mer under vattnet än över. Skitkul att leka fisk ; ) Jag erkänner, jag blir i Elviras ålder när jag badar och hon är minst lika stormförtjust som mig, vi brukar vara i vattnet i drygt en timme för att sedan avsluta med ett varmt, skönt bastubad med någonting att dricka och massor med frukt. Den här gången började jag mot all förmodan frysa efter ca 30 minuter i vattnet, så som vi höll är det konstigt, vore ju inte vara någon konst att hålla sig varm i det tempot. Efter en timme bad jag en motvillig Elvira att vi skulle kliva upp, efter 20 minuters tjat gick hon med på det, men det krävdes att jag fick muta henne med en godispåse från Simhallskiosken. Vi duschade, gick och hämtade frukten och jag passade på att dränka in mitt hår med balsam, håret blir kanonn efter en stund med balsam i bastun. Sagt och gjort, jag satt där och mumsade och värmde mig, även fast vi satt där både länge och väl så började jag aldrig svettas, måste ha varit rejält nerkyld? När vi bastat klart hoppade jag snabbt in i duschen och sen sprang jag och klädde på mig för att inte frysa arslet av mig. När alla kläder var på så slog det mig. Fan, jag hade ju allt balsam kvar i håret.....
Tro nu inte att jag klädde av mig alla kläder, hoppade in i duschen, tvättade ur balsamet, torkade och klädde på mig. Med Elvira fullt påklädd i omklädningsrummet med en utlovad godispåse i sikte. Jag sket i att tvätta ur håret och redan mellan badhuset och parkeringen började det klinga om de stelfrusna hårtopparna. Nåja, jag får väl knacka av mig balsamet innan jag kommer hem, tänkte jag medans jag satt i den iskalla bilen och hörde ljudet av istappar i håret. Kan passa på att lägga till att mössa är det enda jag inte bär offentligt, denna gång var inget undantag och den enda anledningen till mitt mösstrejkande är för att jag ser ut som en förväxt 3 åring i mössa. Jag ger "babyface" ett ansikte med mössa på och det vill jag inte bjuda allmänheten på!
Väl hemma var klockan så mycket att det var dags att ta in hästarna, ingen tid att spilla, jag tog dem direkt efter vi kom hem, stannade där ute i nästan en timme och borstade på prinsen. Men sen fick jag äntligen komma in i värmen och duscha ur balsamet. Gissa om det var tidernas längsta balsambehandling och jag kan avslöja att jag inte behövde borsta ur det efteråt, drog ett par tag men det kändes överflödigt. Synd att jag inte hade hårinpackning i istället...
I tisdags var vi iväg i vanlig ordning och vi hade simglasögon på, tror vi plaskade mest och skrattade högst av alla. Tur att det brukar vara folktomt när vi är där, en och annan motionssimmare som blänger på oss med jämna mellanrum men annars brukar det inte vara direkt trångt om plats. Med simglasögonens bidragande motivation tror jag vi var mer under vattnet än över. Skitkul att leka fisk ; ) Jag erkänner, jag blir i Elviras ålder när jag badar och hon är minst lika stormförtjust som mig, vi brukar vara i vattnet i drygt en timme för att sedan avsluta med ett varmt, skönt bastubad med någonting att dricka och massor med frukt. Den här gången började jag mot all förmodan frysa efter ca 30 minuter i vattnet, så som vi höll är det konstigt, vore ju inte vara någon konst att hålla sig varm i det tempot. Efter en timme bad jag en motvillig Elvira att vi skulle kliva upp, efter 20 minuters tjat gick hon med på det, men det krävdes att jag fick muta henne med en godispåse från Simhallskiosken. Vi duschade, gick och hämtade frukten och jag passade på att dränka in mitt hår med balsam, håret blir kanonn efter en stund med balsam i bastun. Sagt och gjort, jag satt där och mumsade och värmde mig, även fast vi satt där både länge och väl så började jag aldrig svettas, måste ha varit rejält nerkyld? När vi bastat klart hoppade jag snabbt in i duschen och sen sprang jag och klädde på mig för att inte frysa arslet av mig. När alla kläder var på så slog det mig. Fan, jag hade ju allt balsam kvar i håret.....
Tro nu inte att jag klädde av mig alla kläder, hoppade in i duschen, tvättade ur balsamet, torkade och klädde på mig. Med Elvira fullt påklädd i omklädningsrummet med en utlovad godispåse i sikte. Jag sket i att tvätta ur håret och redan mellan badhuset och parkeringen började det klinga om de stelfrusna hårtopparna. Nåja, jag får väl knacka av mig balsamet innan jag kommer hem, tänkte jag medans jag satt i den iskalla bilen och hörde ljudet av istappar i håret. Kan passa på att lägga till att mössa är det enda jag inte bär offentligt, denna gång var inget undantag och den enda anledningen till mitt mösstrejkande är för att jag ser ut som en förväxt 3 åring i mössa. Jag ger "babyface" ett ansikte med mössa på och det vill jag inte bjuda allmänheten på!
Väl hemma var klockan så mycket att det var dags att ta in hästarna, ingen tid att spilla, jag tog dem direkt efter vi kom hem, stannade där ute i nästan en timme och borstade på prinsen. Men sen fick jag äntligen komma in i värmen och duscha ur balsamet. Gissa om det var tidernas längsta balsambehandling och jag kan avslöja att jag inte behövde borsta ur det efteråt, drog ett par tag men det kändes överflödigt. Synd att jag inte hade hårinpackning i istället...
Åhh, hej vad det ryker!
Nu äntligen har jag en stund över!
Som sagt, ingen rök utan eld. Igår skulle Dalle i vanlig ordning laga middag och tog fram en stekpanna och slängde dit en stor smörklick och satte plattan på högsta värme. Minuten senare rusar svärfar in och ropar att det sprutar vatten i maskinrummet, läckage!
Dalle sprang ut för att se vad som var galet och lös med sin frånvaro ganska länge.
Jag och ungarna satt ovetandes om Dalles middagsplaner uppe i vardagsrummet och när Dalle kom in igen hörde jag honom rusa in i köket och det lät minsan som han hoppade över köksgrinden så jag funderade på vad han höll på med. Jag skulle precis gå ner med Zelma för en uppdatering och vänder mig om mot hallen på övervåningen och ser att det bolmar kolsvart rök uppför trappen. SHIT! Stängde snabbt som fan dörren in till vardagsrummet så inte röken skulle komma in till oss och hoppades att situationen ner i köket inte var värre än att det var under kontroll. Dalle kom upp efter en stund för att öppna alla fönster och gläntade på dörren in till oss och sa att allt var ok nu.
Efter en halvtimme när den värsta röken försvunnit gick jag ner till köket och mina vita skåpluckor var svarta av sot, fläkten över spisen hade smällt sönder och allt som stod runt omkring också. Man får i sånna här lägen välja att se det positiva i det hela.
*Ett saneringsföretag kommer imorgon och städar åt oss och tvättar köksgardinerna.
*Vilken jävla tur att Dalle inte fått tummen ur än och renoverat köket som han planerat i flera år nu.
*Brandvarnaren installerades äntligen.
*Ingen kom till skada.
*Hundarna var ute på tomten och lekte när det hände och katterna var med oss i soffan.
*Dalle gjorde en ny list till kaklet i köket och passade även på att bygga klart golvet och rensa ut alla byggnadssaker från stallet.
Det ironiska i det hela var att igår blev jag uppringd, innan det här hände, av ett försäljningsföretag. Hatar telefonförsäljare! Skulle precis mata Zelma så jag sa att jag hade ont om tid. Telefonförsäljaren ville sälja brandsäkerhetsutrustning och för att bli av med henne kvick ljög jag och sa att vi hade allt som tänkas kunde. Oja, vi hade minsann brandvarnare i varje rum och brandsläckare på både över- och undervåning. 2 minuter senare insåg försäljaren att det inte fanns något som jag behövde och la på. Är det inte ett märkligt sammanträffande?
Som om inte det vore nog så började ett värmeljus tokbrinna i förrgår kväll när Dalle och jag satt och glodde på TV, jag har nästan alltid levande ljus på TV-bänken om kvällarna, hög mysfaktor och trevlig doft. Men just den här kvällen blev ett värmeljus helt galet, vi kunde inte ens blåsa ut det utan det slutade med att Dalle fick kväva det med ett glas.
Jag ser det som att vi fick 2 små varningar och struntade i dem, 3 gången gillt vaknade vi till liv och blev efterkloka. Jag hoppas bara att ödets ironi har förstått att vi fått oss en rejäl tankeställare efter det här och inte hittar på något mer sattyg mot oss!
Min uppmaning efter dagens inlägg får bli, köp hela huset fullt med brandvarnare och brandsläckare, lämna aldrig levande ljus utan tillsyn och för guds skull.... Håll koll på gubben när han står i köket med kockmössan på svaj!
Som sagt, ingen rök utan eld. Igår skulle Dalle i vanlig ordning laga middag och tog fram en stekpanna och slängde dit en stor smörklick och satte plattan på högsta värme. Minuten senare rusar svärfar in och ropar att det sprutar vatten i maskinrummet, läckage!
Dalle sprang ut för att se vad som var galet och lös med sin frånvaro ganska länge.
Jag och ungarna satt ovetandes om Dalles middagsplaner uppe i vardagsrummet och när Dalle kom in igen hörde jag honom rusa in i köket och det lät minsan som han hoppade över köksgrinden så jag funderade på vad han höll på med. Jag skulle precis gå ner med Zelma för en uppdatering och vänder mig om mot hallen på övervåningen och ser att det bolmar kolsvart rök uppför trappen. SHIT! Stängde snabbt som fan dörren in till vardagsrummet så inte röken skulle komma in till oss och hoppades att situationen ner i köket inte var värre än att det var under kontroll. Dalle kom upp efter en stund för att öppna alla fönster och gläntade på dörren in till oss och sa att allt var ok nu.
Efter en halvtimme när den värsta röken försvunnit gick jag ner till köket och mina vita skåpluckor var svarta av sot, fläkten över spisen hade smällt sönder och allt som stod runt omkring också. Man får i sånna här lägen välja att se det positiva i det hela.
*Ett saneringsföretag kommer imorgon och städar åt oss och tvättar köksgardinerna.
*Vilken jävla tur att Dalle inte fått tummen ur än och renoverat köket som han planerat i flera år nu.
*Brandvarnaren installerades äntligen.
*Ingen kom till skada.
*Hundarna var ute på tomten och lekte när det hände och katterna var med oss i soffan.
*Dalle gjorde en ny list till kaklet i köket och passade även på att bygga klart golvet och rensa ut alla byggnadssaker från stallet.
Det ironiska i det hela var att igår blev jag uppringd, innan det här hände, av ett försäljningsföretag. Hatar telefonförsäljare! Skulle precis mata Zelma så jag sa att jag hade ont om tid. Telefonförsäljaren ville sälja brandsäkerhetsutrustning och för att bli av med henne kvick ljög jag och sa att vi hade allt som tänkas kunde. Oja, vi hade minsann brandvarnare i varje rum och brandsläckare på både över- och undervåning. 2 minuter senare insåg försäljaren att det inte fanns något som jag behövde och la på. Är det inte ett märkligt sammanträffande?
Som om inte det vore nog så började ett värmeljus tokbrinna i förrgår kväll när Dalle och jag satt och glodde på TV, jag har nästan alltid levande ljus på TV-bänken om kvällarna, hög mysfaktor och trevlig doft. Men just den här kvällen blev ett värmeljus helt galet, vi kunde inte ens blåsa ut det utan det slutade med att Dalle fick kväva det med ett glas.
Jag ser det som att vi fick 2 små varningar och struntade i dem, 3 gången gillt vaknade vi till liv och blev efterkloka. Jag hoppas bara att ödets ironi har förstått att vi fått oss en rejäl tankeställare efter det här och inte hittar på något mer sattyg mot oss!
Min uppmaning efter dagens inlägg får bli, köp hela huset fullt med brandvarnare och brandsläckare, lämna aldrig levande ljus utan tillsyn och för guds skull.... Håll koll på gubben när han står i köket med kockmössan på svaj!
Ingen rök utan eld?
Igår kunde det ha slutat riktigt illa hos oss. Återkommer med hela storyn snart, men jag kan avslöja att man fick sig en rejäl tankeställare!
Here we go again....
Tänk att jag inte kan låta bli att sitta på fingrarna... ; )
Ja, jag pratar naturligtvis om forum av alla de slag. Jag gillar forum så länge folk som skriver sina inlägg står för dem till 100%. Nicknamesinläggen ger mig absolut ingenting då det bara symboliserar att det sitter en väldigt osäker människa bakom tangentbordet och försöker skruva upp stämningen med debatter som de aldrig skulle våga stå för i verkliga livet, men det finns några få guldkorn som inte drar sig för att uttrycka sina åsikter och vädra sin ståndpunkt i forumets hårda, stormiga och unika värld.
Nu blåser det en aning på ett forum som jag knappt besöker längre, men jag kunde bara inte sitta på fingrarna den här gången. Jag brukar få en massa skit för mina inlägg och jag har inte en drös polare på forumet att luta mig mot eller söka bekräftelse av. Jag skriver mina inlägg bara för att det ger MIG någonting, sen är det såklart superbra att jag får medhåll ibland, det bevisar ju bara att jag har en poäng med det jag skriver. Men de allra flesta tiger tyst på forumet men brukar skicka mig PM, SMS eller mail för att bekräfta att de tycker som jag. Jag önskar att folk inte var så rädda för att göra sin röst hörd, det behövs massor med människor som vågar stå för sitt ord för att det ska kunna bli förändringar på ett eller annat sätt.
Jag heter "Calista's" på forumet och det är ganska förvånande att det inte blivit en högre debatt än så här, men vem vet, det kanske kommer. Jag har ju ändå varit ganska provocerande när jag erkänt att jag tycker Svenska Dobermannklubben (SDK) är klubben för inbördes beundran, att jag har förhoppningar om att klubben ska dö och att jag menar att det är omöjligt att få sin röst hörd så länge man varken har en hund från en av klubbens erkända uppfödare eller tycker om att slicka röv. För tillfället har tråden haft över 2000 besökare så håll med om att det är lite trist att inte fler vågar säga vad de tycker.
http://dobbeforum.hemsida.net/forum/forum_posts.asp?TID=2759
Ja, jag pratar naturligtvis om forum av alla de slag. Jag gillar forum så länge folk som skriver sina inlägg står för dem till 100%. Nicknamesinläggen ger mig absolut ingenting då det bara symboliserar att det sitter en väldigt osäker människa bakom tangentbordet och försöker skruva upp stämningen med debatter som de aldrig skulle våga stå för i verkliga livet, men det finns några få guldkorn som inte drar sig för att uttrycka sina åsikter och vädra sin ståndpunkt i forumets hårda, stormiga och unika värld.
Nu blåser det en aning på ett forum som jag knappt besöker längre, men jag kunde bara inte sitta på fingrarna den här gången. Jag brukar få en massa skit för mina inlägg och jag har inte en drös polare på forumet att luta mig mot eller söka bekräftelse av. Jag skriver mina inlägg bara för att det ger MIG någonting, sen är det såklart superbra att jag får medhåll ibland, det bevisar ju bara att jag har en poäng med det jag skriver. Men de allra flesta tiger tyst på forumet men brukar skicka mig PM, SMS eller mail för att bekräfta att de tycker som jag. Jag önskar att folk inte var så rädda för att göra sin röst hörd, det behövs massor med människor som vågar stå för sitt ord för att det ska kunna bli förändringar på ett eller annat sätt.
Jag heter "Calista's" på forumet och det är ganska förvånande att det inte blivit en högre debatt än så här, men vem vet, det kanske kommer. Jag har ju ändå varit ganska provocerande när jag erkänt att jag tycker Svenska Dobermannklubben (SDK) är klubben för inbördes beundran, att jag har förhoppningar om att klubben ska dö och att jag menar att det är omöjligt att få sin röst hörd så länge man varken har en hund från en av klubbens erkända uppfödare eller tycker om att slicka röv. För tillfället har tråden haft över 2000 besökare så håll med om att det är lite trist att inte fler vågar säga vad de tycker.
http://dobbeforum.hemsida.net/forum/forum_posts.asp?TID=2759
Egotrippen är ett faktum!
CaZoo, en kändis? Eller en egotripp....
Hur som hellst så är jag glad över det stigande besöksantalet på sidan!
Förresten har Dalle börjat träna lite smått ; )
En helt vanlig familj?
Humm, undrar om det här fungerar? Jag har haft lite långtråkigt ikväll och gjorde en liten musikvideo med hela familjen samlad ; )
http://elfyourself.jibjab.com/view/tdBUTK5Br330TjFi?cmpid=ey_fb_self
Och en till när vi är ute på disco och snurrar ; )
http://elfyourself.jibjab.com/view/us4IOr1z5puqUZTf?cmpid=ey_fb_self
Enjoy!
http://elfyourself.jibjab.com/view/tdBUTK5Br330TjFi?cmpid=ey_fb_self
Och en till när vi är ute på disco och snurrar ; )
http://elfyourself.jibjab.com/view/us4IOr1z5puqUZTf?cmpid=ey_fb_self
Enjoy!
Moppartag!
Nej, jag har absolut inte tid att blogga just nu, jag har fått barnvakt till kl 13 och varit på ICA och hämtat min H2O mopp, så här skall städas! Men jag hade moppat hela vardagsrummet och skulle fortsätta på mion kritvita matta i sovrummet, det resulterade i en gigantisk pissgul fläck mitt på mattan, hur korkad får man bli. Jag skulla ha bytt till en ny mopptrasa såklart. Nu ligger båda mopptrasorna och snurrar i tvättmaskinen, fan, jag skulla ha beställt 10 stycken till.... minst!
Hoppas jag hinner med en vända till, innan det är dags att ta sig an barnen, ikväll ska vi ha ett välstädat hem inför fredagsmyset, med Let's dance och allt ; )
Hoppas jag hinner med en vända till, innan det är dags att ta sig an barnen, ikväll ska vi ha ett välstädat hem inför fredagsmyset, med Let's dance och allt ; )
Fan vad gött!
Som jag nämnde som hastigast för någon dag sedan så misstänkte jag starkt att Kishi hade fått en tumör, men nu börjar den minska med samma dramatiska hastighet som den växte, så nja, det är nog inte en tumör ändå, fan vad gött! Men vad sjutton kan det vara?
Sitter och väntar, i vanlig ordning, på att Dalle ska dyka upp med en varsin temugg, kvällsfika är aldrig fel!
Men alla mina hundratals veckobesök här på bloggen så hade jag hoppats på lite fler kommentarer, det är skitkul att läsa om era reflektioner, tack alla ni som kommenterar och kom igen alla ni som inte gör det!
Temuggen på plats, här skall fikas!
Sitter och väntar, i vanlig ordning, på att Dalle ska dyka upp med en varsin temugg, kvällsfika är aldrig fel!
Men alla mina hundratals veckobesök här på bloggen så hade jag hoppats på lite fler kommentarer, det är skitkul att läsa om era reflektioner, tack alla ni som kommenterar och kom igen alla ni som inte gör det!
Temuggen på plats, här skall fikas!
Hitta din partystämning!
Jag och en väninna satt och spånade över ett glas vin för några kvällar sedan. Vi spånar om det mesta men just den här kvället kom vi in på ämnet "Hur man kommer i partyform?" Alltså alla dessa gånger man har planerat för party och letar efter den där befriande känslan som ibland infinner sig och som gör det värt att må lite dåligt dagen efter. Själv vill jag förbereda mig väl. Redan vid 17 tiden ser jag till att huset är i tipp topp, välstädat, doftar gott och fullt av levande ljus, efter det vill jag avnjuta ett skumbad, gärna med ett glas rött på badkarskanten, raka benen (jodå, det händer typ ett par gånger om året), ansiktsmask, hårinpackning osv. Kliva upp ur vattnet med en skön känsla och inget stress får vara inblandat. Sitta ute på "spaavdelningen" bara mina närmsta vänner vet var det är och vad man gör där ; ) Sminka mig i lugn och ro, oftast i myskläder. Ungefär nu börjar vännerna droppa in. Jag går fortfarande i myskläder och softar runt med ett glas vin i handen. Medans vännerna slåss om musikvalet så smyger jag upp och byter om till partykläder, återigen, ni som känner mig vet att jag bara ha en tröja och två kjolar att välja på, så det är avklarat på ett ögonblick, bortsett från att nylonstrumporna kräver tid, tålamod och varsamhet att få på plats.
Efter simpelt klädval och hela strumpbyxor på så seglar jag ner till mina vänner igen. Eftersom de lyssnar på skitmusik så skickar jag i en Mika skiva, yes!
Fösta gången man stöter på vinets verkan är när man passerar hallspegeln, för att stanna till, ta några käcka danssteg, mima till musiken och slänga med håret. För det är först när man tillåter sig att fjanta inför spegelbilden som man vet att man är på G.
Det är viktigt att jag har en plan med kvällen, hellst ska jag veta att skjutsen dyker upp vid 22.30 och tar oss till ett dansställe med bra musik, jag älskar att svänga mina lurviga! Och det är ungefär när skjutsen dyker upp som jag är i mitt esse, oövervinnerlig och med tron att man är störst, bäst och vackrast.
Förhoppningsvis håller känslan i sig ett par timmar till men verkligheten kommer alltid ikapp en och det slutar alltid med att man står utanför dansstället i väntan på skjuts i en frisyr som mest vittnar om att "extra strong spray" bara är en bluff, man är dödstrött kombinerat med vrålhungrig och sminket har för länge sedan svettats bort någonstans på dansgolvet, längtan efter den egna sängen är stor och vetskapen om att en seg morgondag väntar är smärtsamt påtaglig. Men det är det väl värt?...
Jag tror att alla har sitt speciella upplägg för en lyckad helkväll, jag vet att musiken är ganska avgörande. Spela "Don't you wish your girlfriend was hot like me" för syrran och hon brilljerar med bästa "Pussycatdollsanda" i en inlevelsefull sexydance som kan få vem som hellst att känna sig brädad. Eller spela Mika och det mesta av 70-talets discodunk för mig och kvällen är räddad. Umgänget är också viktigt, jag umgås hellst med spralliga, vidsynta polare, gärna i kombination med några okändingar att grilla på mitt alldeles egna amatörpsykologsätt.
Undrar just hur man uppfattas av sin omgivning? Fråga mina systrar och jag får ett svar som jag inte önskar. Jag framstår tydligen som besserwizzer och ingen kan ge lika goda råd och tips inför livet som jag och jag lever under begreppet "sin egen lyckas smed", det står jag visserligen för även annars, men kanske inte lika påtagligt? Jag älskar att knöla ihop de "matrealistiska fjortisarna" och spåna med någon som antas ha högre intelligens än mig. Hur gör ni för att komma i partystämning och har ni sidor som ni bara visar i detta tillstånd? Kommentera gärna!
Dagens fundering har jag också på tungan. Varför heter det "dum blondin" och samtidigt uttrycker man sig "ljushuvud" för att beskriva motsatsen. Blond som blond liksom! Eller har jag knäckt koden genom att påstå att det bara är de blonderade som lever under begreppet "dumma blondiner"? Eller nä... det stämmer ju inte, jag kom just på att Anna Anka är naturligt blond. Sorry!
Efter simpelt klädval och hela strumpbyxor på så seglar jag ner till mina vänner igen. Eftersom de lyssnar på skitmusik så skickar jag i en Mika skiva, yes!
Fösta gången man stöter på vinets verkan är när man passerar hallspegeln, för att stanna till, ta några käcka danssteg, mima till musiken och slänga med håret. För det är först när man tillåter sig att fjanta inför spegelbilden som man vet att man är på G.
Det är viktigt att jag har en plan med kvällen, hellst ska jag veta att skjutsen dyker upp vid 22.30 och tar oss till ett dansställe med bra musik, jag älskar att svänga mina lurviga! Och det är ungefär när skjutsen dyker upp som jag är i mitt esse, oövervinnerlig och med tron att man är störst, bäst och vackrast.
Förhoppningsvis håller känslan i sig ett par timmar till men verkligheten kommer alltid ikapp en och det slutar alltid med att man står utanför dansstället i väntan på skjuts i en frisyr som mest vittnar om att "extra strong spray" bara är en bluff, man är dödstrött kombinerat med vrålhungrig och sminket har för länge sedan svettats bort någonstans på dansgolvet, längtan efter den egna sängen är stor och vetskapen om att en seg morgondag väntar är smärtsamt påtaglig. Men det är det väl värt?...
Jag tror att alla har sitt speciella upplägg för en lyckad helkväll, jag vet att musiken är ganska avgörande. Spela "Don't you wish your girlfriend was hot like me" för syrran och hon brilljerar med bästa "Pussycatdollsanda" i en inlevelsefull sexydance som kan få vem som hellst att känna sig brädad. Eller spela Mika och det mesta av 70-talets discodunk för mig och kvällen är räddad. Umgänget är också viktigt, jag umgås hellst med spralliga, vidsynta polare, gärna i kombination med några okändingar att grilla på mitt alldeles egna amatörpsykologsätt.
Undrar just hur man uppfattas av sin omgivning? Fråga mina systrar och jag får ett svar som jag inte önskar. Jag framstår tydligen som besserwizzer och ingen kan ge lika goda råd och tips inför livet som jag och jag lever under begreppet "sin egen lyckas smed", det står jag visserligen för även annars, men kanske inte lika påtagligt? Jag älskar att knöla ihop de "matrealistiska fjortisarna" och spåna med någon som antas ha högre intelligens än mig. Hur gör ni för att komma i partystämning och har ni sidor som ni bara visar i detta tillstånd? Kommentera gärna!
Dagens fundering har jag också på tungan. Varför heter det "dum blondin" och samtidigt uttrycker man sig "ljushuvud" för att beskriva motsatsen. Blond som blond liksom! Eller har jag knäckt koden genom att påstå att det bara är de blonderade som lever under begreppet "dumma blondiner"? Eller nä... det stämmer ju inte, jag kom just på att Anna Anka är naturligt blond. Sorry!
Lappsjuk?
Huuu, vad långtråkigt jag har.
Det enda jag har att se fram emot som inte hör till vardagen är MIKA konserten i mars, 2 månader kvar! Jag som alltid brukar ha fullt upp med kommande utställningar, kurser, resor osv, men nu är det helt tomt i Filofaxen. Är så himla sugen på att åka utomlands, Paris till våren med ungarna, om allt går enligt planerna (som det oftast inte gör). Eller en weekend i Stockholm inom en snar framtid. Bara det händer någonting, lappsjukan håller på att grabba tag i mig och vägrar att släppa förrän jag sitter på E4:an på väg hemifrån.
Har varit till BVC idag och gjort en besiktning på SkrikNils, allt ua och hon hade dragit iväg i både vikt och längd. Huvudet är fortfarande på "normalkurvan" hur jag nu ska tolka det. Är kroppen för stor för huvudet eller är huvudet för litet till kroppen? Är hon "normalfuntad" och storväxt? Hur som hellst, det blir nog människa av henne också ; ) Hon fick sin andra svininfluensavaccinering och skrek som en stucken gris ; ) Men det är väl normalt? Tårarna torkade på väg ut från vaccineringen. I väntrummet klädde jag på henne igen och mig själv också och lämnade BVC med en arg unge på armen och en svettandes morsa. Väl hemma igen var hon sitt vanliga jag och gjorde allt för att rasera mina hinder till kattlådan. Att hon inte kan förstå att det inte är en sandlåda för barn?
Nu ligger hon och sussar sött i sin säng och jag har "mammatid", eller ska jag säga "bloggtid".
Vad händer på kattfronten då? Inte mycket.... frustrerande nog!
Director har som sagt anlänt och jag hoppas det skall leda till Pebbsmåttingar. Kishi löpte för ca en vecka sedan och hon fick bo med honom i knappt 4 dagar. Hela tiden låg hon och tröck i kattlådan och jag fick stänga in Director tillfälligt så hon skulle våga sig ut och äta och dricka. Hon fick flytta därifrån i helgen och gissa vad jag upptäcker... En stor tumörliknande svullst på revbensslutet på höger sida. Hon ömmar inte och det finns inget som tyder på yttre våld, men vad fan! När jag äntligen har hittat en karl åt henne ska hon gå och få cancer eller vad???? Ville inte åka med henne till veterinären på en gång eftersom jag ville att hon skulle få återhämta sig efter daten. Men jag åker nog i början på nästa vecka och kollar upp om mina farhågor besannas. Jävla skit!
Hade planer på att para både Sushi och Dusky också, men ingen av dem behagar löpa förstås. Ice är hur redo som hellst och bara går och väntar på dambesök, jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Ska ju para Electra snart också och det vore ju trevligt om det inte blev alla på en gång...
Igår satt jag med bokföringen halva dagen och snart ska jag upp på kontoret igen och göra klart det sista, skriva reseräkningar för hela 2009, hoppas mitt minne inte sviker mig.
Shit, nu när jag skrev 2009 så kom jag plötsligt på att jag skrev fel på Zelmas vaccineringskort, jag skrev att hon var född 2008-01-03, vilket naturligtvis ska vara 2009 istället. Åhh, vad pinsamt, allra hellst eftersom jag fick be BVC kolla upp på datorna vad hon hade för 4 sista siffror. Jag är hopplös på att komma ihåg ungarnas födelsenr, så otroligt genant eftersom det inte kan beror på dåligt sifferminne, fråga gärna vad hundarnas registreringsnr är och jag kan rabbla upp dem på stående fot, men mina egna ungar... fy skäms!
Nu är Zelma vaken och jag ska ringa BVC och erkänna mitt misstag...
Det enda jag har att se fram emot som inte hör till vardagen är MIKA konserten i mars, 2 månader kvar! Jag som alltid brukar ha fullt upp med kommande utställningar, kurser, resor osv, men nu är det helt tomt i Filofaxen. Är så himla sugen på att åka utomlands, Paris till våren med ungarna, om allt går enligt planerna (som det oftast inte gör). Eller en weekend i Stockholm inom en snar framtid. Bara det händer någonting, lappsjukan håller på att grabba tag i mig och vägrar att släppa förrän jag sitter på E4:an på väg hemifrån.
Har varit till BVC idag och gjort en besiktning på SkrikNils, allt ua och hon hade dragit iväg i både vikt och längd. Huvudet är fortfarande på "normalkurvan" hur jag nu ska tolka det. Är kroppen för stor för huvudet eller är huvudet för litet till kroppen? Är hon "normalfuntad" och storväxt? Hur som hellst, det blir nog människa av henne också ; ) Hon fick sin andra svininfluensavaccinering och skrek som en stucken gris ; ) Men det är väl normalt? Tårarna torkade på väg ut från vaccineringen. I väntrummet klädde jag på henne igen och mig själv också och lämnade BVC med en arg unge på armen och en svettandes morsa. Väl hemma igen var hon sitt vanliga jag och gjorde allt för att rasera mina hinder till kattlådan. Att hon inte kan förstå att det inte är en sandlåda för barn?
Nu ligger hon och sussar sött i sin säng och jag har "mammatid", eller ska jag säga "bloggtid".
Vad händer på kattfronten då? Inte mycket.... frustrerande nog!
Director har som sagt anlänt och jag hoppas det skall leda till Pebbsmåttingar. Kishi löpte för ca en vecka sedan och hon fick bo med honom i knappt 4 dagar. Hela tiden låg hon och tröck i kattlådan och jag fick stänga in Director tillfälligt så hon skulle våga sig ut och äta och dricka. Hon fick flytta därifrån i helgen och gissa vad jag upptäcker... En stor tumörliknande svullst på revbensslutet på höger sida. Hon ömmar inte och det finns inget som tyder på yttre våld, men vad fan! När jag äntligen har hittat en karl åt henne ska hon gå och få cancer eller vad???? Ville inte åka med henne till veterinären på en gång eftersom jag ville att hon skulle få återhämta sig efter daten. Men jag åker nog i början på nästa vecka och kollar upp om mina farhågor besannas. Jävla skit!
Hade planer på att para både Sushi och Dusky också, men ingen av dem behagar löpa förstås. Ice är hur redo som hellst och bara går och väntar på dambesök, jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Ska ju para Electra snart också och det vore ju trevligt om det inte blev alla på en gång...
Igår satt jag med bokföringen halva dagen och snart ska jag upp på kontoret igen och göra klart det sista, skriva reseräkningar för hela 2009, hoppas mitt minne inte sviker mig.
Shit, nu när jag skrev 2009 så kom jag plötsligt på att jag skrev fel på Zelmas vaccineringskort, jag skrev att hon var född 2008-01-03, vilket naturligtvis ska vara 2009 istället. Åhh, vad pinsamt, allra hellst eftersom jag fick be BVC kolla upp på datorna vad hon hade för 4 sista siffror. Jag är hopplös på att komma ihåg ungarnas födelsenr, så otroligt genant eftersom det inte kan beror på dåligt sifferminne, fråga gärna vad hundarnas registreringsnr är och jag kan rabbla upp dem på stående fot, men mina egna ungar... fy skäms!
Nu är Zelma vaken och jag ska ringa BVC och erkänna mitt misstag...
Jag väntar...
Tjejer brukar ju som regel vara de som killarna får vänta på vad gäller diverse aktiviteter. Men hos oss är det precis motsatsen som råder...
Ska vi iväg på någon tillställning så är jag alltid klar i tid, jag frågar med jämna mellanrum om Dalle är klar för att åka och han nickar redan 3 timmar innan vi ska åka. Men när jag väl står där på klockslaget och det är dags att åka så börjas det.
- Jag ska bara....
Fylla på olja i bilen.
Tömma bilflaket på grejer.
Lägga in ved i pannan.
Koka kaffe.
Ringa en vän.
Byta kläder.
Ta en snabbdusch.
Stryka en skjorta.
Packa resväskan.
Kolla upp en grej på internet.
Boka hotell.
Tvätta bilen.
Koppla husvagnen.
osv osv osv....
Varför säger man att man är klar när man inte är det?
Ska vi ut på galej så är jag alltid klar före honom. Det tar ca 20 minuter för mig att bada skumbad, sminka mig, borsta tänderna, byta om och ta ett glas igångsättningsvin. Är jag unik eller slarvig? Kan förresten erkänna att det hänt fler än en gång att jag hoppat in i taxin med foppatofflor, men vad fan, i tid är jag ; )
Varför detta inlägg kommer just nu är bara för att jag har en stund över. Jag ska strax kolla på en film och äta glass, men jag väntar förståss på gubben.... Som pratar i telefonen och "kommer snart".
Undrar hur många år av ens liv som går ut på att vänta på andra. De få gånger jag inte kan passa tiden är för att jag har någon med mig som sinkar mig tidsmässigt. Frustrerande, jag hatar att komma för sent, oavsett i vilket sammanhang det gäller. Men har man 2 barn och en tidsoptimist till karl så är det ofrånkomligt, grrr!
Ooops, nu kommer han, vi höres, och jag som inte hunnit sätta i filmen.... ; )
Filmtajm!
Ska vi iväg på någon tillställning så är jag alltid klar i tid, jag frågar med jämna mellanrum om Dalle är klar för att åka och han nickar redan 3 timmar innan vi ska åka. Men när jag väl står där på klockslaget och det är dags att åka så börjas det.
- Jag ska bara....
Fylla på olja i bilen.
Tömma bilflaket på grejer.
Lägga in ved i pannan.
Koka kaffe.
Ringa en vän.
Byta kläder.
Ta en snabbdusch.
Stryka en skjorta.
Packa resväskan.
Kolla upp en grej på internet.
Boka hotell.
Tvätta bilen.
Koppla husvagnen.
osv osv osv....
Varför säger man att man är klar när man inte är det?
Ska vi ut på galej så är jag alltid klar före honom. Det tar ca 20 minuter för mig att bada skumbad, sminka mig, borsta tänderna, byta om och ta ett glas igångsättningsvin. Är jag unik eller slarvig? Kan förresten erkänna att det hänt fler än en gång att jag hoppat in i taxin med foppatofflor, men vad fan, i tid är jag ; )
Varför detta inlägg kommer just nu är bara för att jag har en stund över. Jag ska strax kolla på en film och äta glass, men jag väntar förståss på gubben.... Som pratar i telefonen och "kommer snart".
Undrar hur många år av ens liv som går ut på att vänta på andra. De få gånger jag inte kan passa tiden är för att jag har någon med mig som sinkar mig tidsmässigt. Frustrerande, jag hatar att komma för sent, oavsett i vilket sammanhang det gäller. Men har man 2 barn och en tidsoptimist till karl så är det ofrånkomligt, grrr!
Ooops, nu kommer han, vi höres, och jag som inte hunnit sätta i filmen.... ; )
Filmtajm!
Koreansk muterad fisk, vilken jävla idé!
Humm, vad ska man hitta på idag då?
För kallt för att rida.
Bada Zelma, pressa hö, bokföring, städa kattlådor, pyssla med hundarna, utfodring av djur, städa, kolla posten och hoppas att min H2O mopp har kommit.
Tja, inte mycket på schemat men bättre det än inget alls.
Var uppe till 00:45 igår bara för att sega mig igenom den sämta film jag någonsin sett. Måste ju kunna svara på vad den handlar om ifall någon frågar... Den hette HOST och hade fått jättebra kritik på omslaget, men allvarligt, kritikerna måste vara mutade, för den var så jävla dålig så det var pinsamt. 2 timmar bortkastade av mitt liv. Handlade om någon koreansk muterad fisk som sprang på land och åt människor, bara handlingen säger ju sitt. Att de dessutom har lagt till klassisk musik i actionscenerna och försök till komiska kommentarer i de mest kritiska situationer, ja, man visste inte om man skulle skratta eller gråta.
För kallt för att rida.
Bada Zelma, pressa hö, bokföring, städa kattlådor, pyssla med hundarna, utfodring av djur, städa, kolla posten och hoppas att min H2O mopp har kommit.
Tja, inte mycket på schemat men bättre det än inget alls.
Var uppe till 00:45 igår bara för att sega mig igenom den sämta film jag någonsin sett. Måste ju kunna svara på vad den handlar om ifall någon frågar... Den hette HOST och hade fått jättebra kritik på omslaget, men allvarligt, kritikerna måste vara mutade, för den var så jävla dålig så det var pinsamt. 2 timmar bortkastade av mitt liv. Handlade om någon koreansk muterad fisk som sprang på land och åt människor, bara handlingen säger ju sitt. Att de dessutom har lagt till klassisk musik i actionscenerna och försök till komiska kommentarer i de mest kritiska situationer, ja, man visste inte om man skulle skratta eller gråta.
I'm back!
Jodå, vi lever!
Frågan är bara vad jag ska skylla på den här gången? Inte ett inlägg på evigheter, eller hur!
Antingen beror dessa formsvackor på att jag har för mycket att göra eller att det inte händer ett skit här ute i skogen. Den här gången har det kanske varit en variant av de båda.
Några dagar efter jul fick vi finfrämmande från landets alla hörn och det var full fart hela tiden. Det är kul att det börjar bli en tradition att vårt sammansvetsade gäng träffas varje nyår. Tusen tack mina goda vänner, ni är guld värda att få rå om dessa dagar! Vi hade sena kvällar med mycket prat, diskussioner och god mat. På nyår festade vi upp drygt 5 kilo oxfilé, de ni! Har tagit en del kort också men inte hunnit föra över dem till dumburken, så det får bli en annan gång. Kan dock tillägga att det inte behövdes så mycket redigering detta år ; )
Casse är bra i benet men har ståt en längre tid nu, vem vill vara ute och rida i 30 minus? Inte jag iaf... Vi har haft "friska dagar" som svärfar brukar säga, eller svinkallt som det heter på min planet. Han precis hunnit ut till stallet innan näsan ramlat av i en snöhög. Hundarna är trebenta i detta väder och gör sig bäst inne i värmen och vattenhinkarna till hästarna fryser på 30 minuter. Hur ska jag stå ut om detta helvetesväder håller i sig? Jag är glad att kaninerna får bo inne i stallet den här vintern.
Heffa, som blev 1 år i augusti har kommit på hur man gör när man löper nu iaf, första gången som jag blev ärligt glad över att se en löptik, bättre sent än aldrig!
I förrgår hade vi strömavbrott vid två tillfällen, jag och Helén var ute i stallet och mockade och plötsligt blev det kolsvart, tur att jag hade henne med mig. Efter ca 40 minuter, när vi hittat in i huset och tänt lite ljus så avslöjade Helén för Elvira att hon minsann kunde trolla:
- Elvira, ska jag visa att jag kan trolla fram ljuset igen?
- He he he, ok....
- Då räknar jag till 3 och då kommer ljuset tillbaka, ok?
- Mmmm, visst...
- Abra kadabra sim salabim! ETT....TVÅ....T....
Och gissa om ljuset kom tillbaka! Är det inte skitmärkligt?
Frågan är bara vad jag ska skylla på den här gången? Inte ett inlägg på evigheter, eller hur!
Antingen beror dessa formsvackor på att jag har för mycket att göra eller att det inte händer ett skit här ute i skogen. Den här gången har det kanske varit en variant av de båda.
Några dagar efter jul fick vi finfrämmande från landets alla hörn och det var full fart hela tiden. Det är kul att det börjar bli en tradition att vårt sammansvetsade gäng träffas varje nyår. Tusen tack mina goda vänner, ni är guld värda att få rå om dessa dagar! Vi hade sena kvällar med mycket prat, diskussioner och god mat. På nyår festade vi upp drygt 5 kilo oxfilé, de ni! Har tagit en del kort också men inte hunnit föra över dem till dumburken, så det får bli en annan gång. Kan dock tillägga att det inte behövdes så mycket redigering detta år ; )
Casse är bra i benet men har ståt en längre tid nu, vem vill vara ute och rida i 30 minus? Inte jag iaf... Vi har haft "friska dagar" som svärfar brukar säga, eller svinkallt som det heter på min planet. Han precis hunnit ut till stallet innan näsan ramlat av i en snöhög. Hundarna är trebenta i detta väder och gör sig bäst inne i värmen och vattenhinkarna till hästarna fryser på 30 minuter. Hur ska jag stå ut om detta helvetesväder håller i sig? Jag är glad att kaninerna får bo inne i stallet den här vintern.
Heffa, som blev 1 år i augusti har kommit på hur man gör när man löper nu iaf, första gången som jag blev ärligt glad över att se en löptik, bättre sent än aldrig!
I förrgår hade vi strömavbrott vid två tillfällen, jag och Helén var ute i stallet och mockade och plötsligt blev det kolsvart, tur att jag hade henne med mig. Efter ca 40 minuter, när vi hittat in i huset och tänt lite ljus så avslöjade Helén för Elvira att hon minsann kunde trolla:
- Elvira, ska jag visa att jag kan trolla fram ljuset igen?
- He he he, ok....
- Då räknar jag till 3 och då kommer ljuset tillbaka, ok?
- Mmmm, visst...
- Abra kadabra sim salabim! ETT....TVÅ....T....
Och gissa om ljuset kom tillbaka! Är det inte skitmärkligt?
Min prins är skadad!
Igår skulle jag i vanlig ordning ta in hästarna från hagen. När jag drog av täcket från Cassuall så jag något som gav mig ett hugg i hjärtat. Prinsen hade fått sig en broddspark och ett öppet sår rätt över höger bakknä stirrade tillbaka på mig. Ca 3,5cm brett och 1,5 cm djupt, det blödde inte men vätskade. Min prins!
Jag tog ut honom på stallplanen och travade lite fram och tillbaka med honom, han hade ingen hälta och verkade inte ha ont, men just att det träffat knät gjorde mig orolig. Tänkte att jag får bevis för hur illa det gått morgonen efter, då har han kanske känt efter lite och en svullnad kanske har tillkommit över natten.
I morse gick jag in i stallet och tog ut honom på stallplanen igen, han travade utan att hata och ingen svullnad fanns, (liten pust). Nu ska jag hålla tummar och tår för att skadan inte förrvärras och är mer ytlig än jag först vågat hoppats på.
Visar det sig att det handlar om en knäskada kommer jag dö av sorg, Cassuall är oersättlig alla dagar på året och jag är livrädd för att någonting ska hända honom. Jag har ju bestämt att han ska få bli 32 år och aldrig flytta ifrån Per-Anders gården. Om ödet har bestämt annorlunda så förklarar jag härmed krig! Inget ska få komma emellan oss!
Ikväll kommer fler gäster, ska bli kul att träffa dem igen!
Jag tog ut honom på stallplanen och travade lite fram och tillbaka med honom, han hade ingen hälta och verkade inte ha ont, men just att det träffat knät gjorde mig orolig. Tänkte att jag får bevis för hur illa det gått morgonen efter, då har han kanske känt efter lite och en svullnad kanske har tillkommit över natten.
I morse gick jag in i stallet och tog ut honom på stallplanen igen, han travade utan att hata och ingen svullnad fanns, (liten pust). Nu ska jag hålla tummar och tår för att skadan inte förrvärras och är mer ytlig än jag först vågat hoppats på.
Visar det sig att det handlar om en knäskada kommer jag dö av sorg, Cassuall är oersättlig alla dagar på året och jag är livrädd för att någonting ska hända honom. Jag har ju bestämt att han ska få bli 32 år och aldrig flytta ifrån Per-Anders gården. Om ödet har bestämt annorlunda så förklarar jag härmed krig! Inget ska få komma emellan oss!
Ikväll kommer fler gäster, ska bli kul att träffa dem igen!
Blogg.se experten är hittad? Vem det nu är....
Tack kundservice på blogg.se som lyckades få tillbaka min profilbild, allt är i sin ordning igen, eller...
Jag har kontaktat dem flera gånger och de har sagt att jag ska "rensa cachen"? Till slut skickade jag min profilbild till dem och vips fanns den på bloggen. Det märkliga är bara att de påstår att jag fixade det själv eftersom jag "rensade cachen", men tro mig, jag vet inte ens hur man gör då eller vad det betyder. Men datageni är jag tydligen iaf, utan att ens behöva veta om det?
Någon som vet vad jag gjort ifall jag är tvungen att göra om det igen? Svar emottages tacksamt!
Jag har kontaktat dem flera gånger och de har sagt att jag ska "rensa cachen"? Till slut skickade jag min profilbild till dem och vips fanns den på bloggen. Det märkliga är bara att de påstår att jag fixade det själv eftersom jag "rensade cachen", men tro mig, jag vet inte ens hur man gör då eller vad det betyder. Men datageni är jag tydligen iaf, utan att ens behöva veta om det?
Någon som vet vad jag gjort ifall jag är tvungen att göra om det igen? Svar emottages tacksamt!
Snart är det dags!
För vår årliga nyårstradition, valpköpare och vänner från landets alla hörn är på ingång! Lika trevligt varje nyår att få fira på bästa tänkbara sätt, dvs med sina vänner! Hoppas bara att det blir lite varmare ute, för fråga mig inte om det ens är möjligt att elda i vedtunnan så man härdar att krypa ner, man får väl ha toppluva på sig så inte håret fryser av ; )
Ska försöka få upp tjejerna på hästryggen också, nu när det finns 2 stora hästar att rida, så ska jag minsann ta med dem på mina fantastiska vinterstigar!
Annars blir det väl mest hundprat, bastubad och öl som står på menyn!
Ska försöka ta lite bilder dessa dagar så ni får se hela ligan, men det lär väl behövas redigeras en del är jag rädd, iaf om man ska tro på tidigare erfarenheter... helikoptern, nakenbad, tjuvrökningar och annat galenskap som brukar fastna på bild runt nyår!
Ska försöka få upp tjejerna på hästryggen också, nu när det finns 2 stora hästar att rida, så ska jag minsann ta med dem på mina fantastiska vinterstigar!
Annars blir det väl mest hundprat, bastubad och öl som står på menyn!
Ska försöka ta lite bilder dessa dagar så ni får se hela ligan, men det lär väl behövas redigeras en del är jag rädd, iaf om man ska tro på tidigare erfarenheter... helikoptern, nakenbad, tjuvrökningar och annat galenskap som brukar fastna på bild runt nyår!
Hajensyndrom?
Idag är det så kallt så näsan fryser av på väg till stallet, tro mig. -30 grader är inte roligt alls. Inte kan man rida heller, skit!
Låg i badkaret igår och filosoferade med skum upp över öronen. Elvira är inne i en "spökålder", vet inte vad det korrekta benämningen på barn med rädslor heter så det föll sig naturligt att använda en väl inarbetad hundterm, ursäkta. Hon är skiträdd för "dockor" omslaget på våra DVD skivor, mörker osv osv. Vet hon att "Robot" fodralet ligger i videoskåpet vågar hon inte öppna. Det är riktigt synd om henne och jag hoppas att hon kommer ur denna period snart. Nåväl, som sagt, jag låg i badkaret och filosoferade och kom in på arvbarhet. Hur kommer det sig att Elvira är så "försiktig" och lättskrämd? Dalle är ju en råbarkad förhandlare, jobbar i skogen på nätterna i beckmörker och drar sig inte för att utmana omvärlden. Jag är väl mer eller mindre känd för att ha skinn på näsan, yttrar gärna mina åsikter utan tanke på omgivningen, sitter hemma i ett "spökhus" själv med jämna mellanrum osv osv. Så vad kommer denna rädsla ifrån? Inlärd eller genetisk???
Just som jag ligger där får jag en "aha upplevelse". Ni må tycka att jag är "one of a kind" i detta fall och det är mycket troligt att ni faktiskt har rätt. För det finns nästan inget som skrämmer mig mer tå- och navelludd i badkaret. Jag tycker det är ruskigt läbbigt med dessa små envisa oberäknerliga ludd i badkarsvattnet. Denna fobi har jag haft sedan barnsben när man var liten och fick bada under ett sånt där tvättsträck som man hissade upp och torkade kläder på, just ovanför badkaret, minns ni? Det kom alltid ner strumpludd i vattnet och för mig var det som parasiter som ville klibba sig fast på huden och krypa in under skinnet på mig. De låg förädiskt och flöt på ytan och försökte man få fast dem med tumme och pekfinger så stack de iväg, låg de och lurade några cm från kroppen och man gjorde en rörelse ifrån dem så simmade de ikapp och sög sig fast som en blodigel. Jag misstänker att denna fobi har att göra med att jag tillhör "Hajen" generationen, dvs, född på 70-talet och den filmen har väl förstört en hel generation, jag är inget undantag. Bara musiken från den filmen, ni vet, duu duu.... duu duu.... kan få mig att börja krampa i panik. När jag var liten kunde jag skrämma upp mig själv i badkaret genom att köra upp mitt "simmande" hajfenpekfingret i badskummet och sakta säga duu, duu.... duu, duu....
Jag är fortfarande rädd för strumpluddet och lägger mig aldrig i ett badkar som har dessa otrevliga gäster i vattnet. Ibland händer det att jag har dolda strumpludd mellan tårna när jag kliver över badkarskanten och då är katastrofen ett faktum, jag försöker smått hysteriskt att fiska upp dem, sen stryker jag försiktigt av dem på badkarskanten och skvätter vatten på dem så de rinner ner mellan badkar och vägg. Gissar att det ligger en hel hög med luddmonster under badkaret vid det här laget. Hualigen, hualigen!
Men det finns faktiskt en sak som skrämmer mig mer men jag känner en viss tveksamhet över om jag verkligen ska vara så dum så jag avslöjar det. Den fobin kan med lätthet bli ett perfekt vapen för mina ev fiender och det vore ju otroligt korkat att berätta något om den fobin här på bloggen. Vill man ge mig en hjärtattack så kan man skicka några ****** på posten till mig så kommer ni garanterat hitta mig liggandes, strax brevid postlådan, som ett nervvrak som behöver gå i terapi resten av livet! Så den hemligheten tror jag att jag håller på, dessutom är jag nog ganska ensam om den fobin också....
Att Elvira har en spökperiod just nu är kanske inte så konstigt när allt kommer omkring?
Har ni fobier och i så fall vad? Snälla, ni kan väl avslöja om ni är lika stora outsiders som jag på den här fronten!
Låg i badkaret igår och filosoferade med skum upp över öronen. Elvira är inne i en "spökålder", vet inte vad det korrekta benämningen på barn med rädslor heter så det föll sig naturligt att använda en väl inarbetad hundterm, ursäkta. Hon är skiträdd för "dockor" omslaget på våra DVD skivor, mörker osv osv. Vet hon att "Robot" fodralet ligger i videoskåpet vågar hon inte öppna. Det är riktigt synd om henne och jag hoppas att hon kommer ur denna period snart. Nåväl, som sagt, jag låg i badkaret och filosoferade och kom in på arvbarhet. Hur kommer det sig att Elvira är så "försiktig" och lättskrämd? Dalle är ju en råbarkad förhandlare, jobbar i skogen på nätterna i beckmörker och drar sig inte för att utmana omvärlden. Jag är väl mer eller mindre känd för att ha skinn på näsan, yttrar gärna mina åsikter utan tanke på omgivningen, sitter hemma i ett "spökhus" själv med jämna mellanrum osv osv. Så vad kommer denna rädsla ifrån? Inlärd eller genetisk???
Just som jag ligger där får jag en "aha upplevelse". Ni må tycka att jag är "one of a kind" i detta fall och det är mycket troligt att ni faktiskt har rätt. För det finns nästan inget som skrämmer mig mer tå- och navelludd i badkaret. Jag tycker det är ruskigt läbbigt med dessa små envisa oberäknerliga ludd i badkarsvattnet. Denna fobi har jag haft sedan barnsben när man var liten och fick bada under ett sånt där tvättsträck som man hissade upp och torkade kläder på, just ovanför badkaret, minns ni? Det kom alltid ner strumpludd i vattnet och för mig var det som parasiter som ville klibba sig fast på huden och krypa in under skinnet på mig. De låg förädiskt och flöt på ytan och försökte man få fast dem med tumme och pekfinger så stack de iväg, låg de och lurade några cm från kroppen och man gjorde en rörelse ifrån dem så simmade de ikapp och sög sig fast som en blodigel. Jag misstänker att denna fobi har att göra med att jag tillhör "Hajen" generationen, dvs, född på 70-talet och den filmen har väl förstört en hel generation, jag är inget undantag. Bara musiken från den filmen, ni vet, duu duu.... duu duu.... kan få mig att börja krampa i panik. När jag var liten kunde jag skrämma upp mig själv i badkaret genom att köra upp mitt "simmande" hajfenpekfingret i badskummet och sakta säga duu, duu.... duu, duu....
Jag är fortfarande rädd för strumpluddet och lägger mig aldrig i ett badkar som har dessa otrevliga gäster i vattnet. Ibland händer det att jag har dolda strumpludd mellan tårna när jag kliver över badkarskanten och då är katastrofen ett faktum, jag försöker smått hysteriskt att fiska upp dem, sen stryker jag försiktigt av dem på badkarskanten och skvätter vatten på dem så de rinner ner mellan badkar och vägg. Gissar att det ligger en hel hög med luddmonster under badkaret vid det här laget. Hualigen, hualigen!
Men det finns faktiskt en sak som skrämmer mig mer men jag känner en viss tveksamhet över om jag verkligen ska vara så dum så jag avslöjar det. Den fobin kan med lätthet bli ett perfekt vapen för mina ev fiender och det vore ju otroligt korkat att berätta något om den fobin här på bloggen. Vill man ge mig en hjärtattack så kan man skicka några ****** på posten till mig så kommer ni garanterat hitta mig liggandes, strax brevid postlådan, som ett nervvrak som behöver gå i terapi resten av livet! Så den hemligheten tror jag att jag håller på, dessutom är jag nog ganska ensam om den fobin också....
Att Elvira har en spökperiod just nu är kanske inte så konstigt när allt kommer omkring?
Har ni fobier och i så fall vad? Snälla, ni kan väl avslöja om ni är lika stora outsiders som jag på den här fronten!
Blogg.se expert efterlyses!
Är det någon som har någon jävla aning om varför jag inte kan sätta in en profilbild på bloggen? Hade ju en förr men nu är den borta och jag får det inte att fungera....
Datasnille, NOT!
Datasnille, NOT!
