CaZoo - En egotripp utan gräns...

Jag och en väninna satt och spånade över ett glas vin för några kvällar sedan. Vi spånar om det mesta men just den här kvället kom vi in på ämnet "Hur man kommer i partyform?" Alltså alla dessa gånger man har planerat för party och letar efter den där befriande känslan som ibland infinner sig och som gör det värt att må lite dåligt dagen efter. Själv vill jag förbereda mig väl. Redan vid 17 tiden ser jag till att huset är i tipp topp, välstädat, doftar gott och fullt av levande ljus, efter det vill jag avnjuta ett skumbad, gärna med ett glas rött på badkarskanten, raka benen (jodå, det händer typ ett par gånger om året), ansiktsmask, hårinpackning osv. Kliva upp ur vattnet med en skön känsla och inget stress får vara inblandat. Sitta ute på "spaavdelningen" bara mina närmsta vänner vet var det är och vad man gör där ; ) Sminka mig i lugn och ro, oftast i myskläder. Ungefär nu börjar vännerna droppa in. Jag går fortfarande i myskläder och softar runt med ett glas vin i handen. Medans vännerna slåss om musikvalet så smyger jag upp och byter om till partykläder, återigen, ni som känner mig vet att jag bara ha en tröja och två kjolar att välja på, så det är avklarat på ett ögonblick, bortsett från att nylonstrumporna kräver tid, tålamod och varsamhet att få på plats.

Efter simpelt klädval och hela strumpbyxor på så seglar jag ner till mina vänner igen. Eftersom de lyssnar på skitmusik så skickar jag i en Mika skiva, yes!

Fösta gången man stöter på vinets verkan är när man passerar hallspegeln, för att stanna till, ta några käcka danssteg, mima till musiken och slänga med håret. För det är först när man tillåter sig att fjanta inför spegelbilden som man vet att man är på G.

Det är viktigt att jag har en plan med kvällen, hellst ska jag veta att skjutsen dyker upp vid 22.30 och tar oss till ett dansställe med bra musik, jag älskar att svänga mina lurviga! Och det är ungefär när skjutsen dyker upp som jag är i mitt esse, oövervinnerlig och med tron att man är störst, bäst och vackrast.

Förhoppningsvis håller känslan i sig ett par timmar till men verkligheten kommer alltid ikapp en och det slutar alltid med att man står utanför dansstället i väntan på skjuts i en frisyr som mest vittnar om att "extra strong spray" bara är en bluff, man är dödstrött kombinerat med vrålhungrig och sminket har för länge sedan svettats bort någonstans på dansgolvet, längtan efter den egna sängen är stor och vetskapen om att en seg morgondag väntar är smärtsamt påtaglig. Men det är det väl värt?... 

Jag tror att alla har sitt speciella upplägg för en lyckad helkväll, jag vet att musiken är ganska avgörande. Spela "Don't you wish your girlfriend was hot like me" för syrran och hon brilljerar med bästa "Pussycatdollsanda" i en inlevelsefull sexydance som kan få vem som hellst att känna sig brädad. Eller spela Mika och det mesta av 70-talets discodunk för mig och kvällen är räddad. Umgänget är också viktigt, jag umgås hellst med spralliga, vidsynta polare, gärna i kombination med några okändingar att grilla på mitt alldeles egna amatörpsykologsätt.

Undrar just hur man uppfattas av sin omgivning? Fråga mina systrar och jag får ett svar som jag inte önskar. Jag framstår tydligen som besserwizzer och ingen kan ge lika goda råd och tips inför livet som jag och jag lever under begreppet "sin egen lyckas smed", det står jag visserligen för även annars, men kanske inte lika påtagligt? Jag älskar att knöla ihop de "matrealistiska fjortisarna" och spåna med någon som antas ha högre intelligens än mig. Hur gör ni för att komma i partystämning och har ni sidor som ni bara visar i detta tillstånd? Kommentera gärna!

Dagens fundering har jag också på tungan. Varför heter det "dum blondin" och samtidigt uttrycker man sig "ljushuvud" för att beskriva motsatsen. Blond som blond liksom! Eller har jag knäckt koden genom att påstå att det bara är de blonderade som lever under begreppet "dumma blondiner"? Eller nä... det stämmer ju inte, jag kom just på att Anna Anka är naturligt blond. Sorry!