Bättre än ingenting...
Ikväll blir det fredagsmys med familjen framför Let's dance, härligt!
Hur det blir imorgon har jag ingen aning om, är förkyld så hälften vore nog, men som det ser ut så har jag iaf lyckats få syrran att haka på, men hon är ett "Wildcard" så jag ska inte ropa hej förrän jag tagit mig över ån.
På återseende.... SOON!
Gårdagens höjdpunkt.... En rotfyllning!
Har som jag redan nämnt lidit av tandvärk och den har varit olidlig. Det har dunkat i halva ansiktet och jag har tom haft värk bakom ögat och i örat samt inte kunnat prata, nervvärk! Igår hade jag tid hos tandläkaren och jag bad henne dra ut fanstyget om hon inte hittade något fel på den. Jag hatar den där tanden, den har spökat förut och det ironiska är att den är rotfylld sedan 2007.
Hon röntgade från alla håll och kanter och kunde inte hitta vad som orsakade denna outhärdliga smärta. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag föder hellre barn än sätter mig i tandläkarstolen. Lider av svår tandläkarfobi! Bara hon nuddade tanden så kved jag. Hennes förslag var att borra upp rotfyllningen och kolla hur det såg ut längst ner. Jag kunde gå med på vad som hellst bara jag fick bedövning. Sagt och gjort och bedövningen var det ljuvligaste jag upplevt på länge, smärtan släpte sitt järngrepp och jag låg resterande timme i stolen och bara njöt. Tror tom att jag höll på att somna vid ett tillfälle. Trodde aldrig jag skulle säga det, men den här timmen kom att bli dagens höjdpunkt! Att som tandläkarfobisk tjej påstå att dagens höjdpunkt är att borra upp en rotfyllning 20mm kanske avslöjar hur jävla ont jag haft. Varje minut dygnet innan tandläkarbesökte har varit en kamp!
Orsaken till smärtan lät sig inte dröjas då de i botten på tanden kunde gräva ur både blod och var, jag hade en bakterieinfektion i tanden. De fyllde igen den provisoriskt och jag ska tillbaka vecka 9. Fick penicillin i 10 dagar och efter besöket har jag mått hyffsat bra. Men jag har dragit på mig en förkylning och känner mig febrig, men efter senaste dygnets helvete så känns det som en peace of a cake. Skulle även vilja skicka ett stort fång rosor till min tandläkare, som jag även har förmånen att känna privat. Hon är helt fantastisk och så superproffsig på det hon gör så det är inte sant, jag kommer ALDRIG byta tandläkare!!!
Så fort jag kom hem från tandläkaren sprang jag ut i stallet och mockade, utfodrade och vattnade, tänkte att det gäller att passa på så länge bedövningen sitter i. Det har varit motigt att ha häst dessa dagar och helst av allt hade jag velat ligga i sängen och ömka mig själv. Tur att man har en man som inser att jag behöver vila, han och ungarna har precis åkt ner till kiosken och ska köpa med sig en flottig kebabrulle hem till mig, slurp! Så nu ska jag passa på att njuta av lugnet och samtidigt gruva mig lite för intag av hästar ikväll, burr.... Trodde jag skulle tuppa av när jag mockade idag och kom in helt genomblöt av svett.
Imorgon är det invägning igen och då har det gått 3 veckor, då blir det lite upp till bevis om pillrena fungerar eller ej.
Vilket jävla geni man är ; )
Kollade in en kompis blogg och hon skrev att hon hade gjort ett IQ test länkat till Mensa och jag blev ju naturligtvis nyfiken på att prova. Man hade 10 minuter på sig att svara på 24 frågor och jag hade tom tid över när jag var klar. Dessutom lider jag av en tandvärk utanför denna värld och käkar Tradolan samt att telefonen ringde 3 gånger på dessa 10 minuter. Vilket jävla ljushuvud man måste vara! Mitt resultat finns här nedan och här kommer länken till provet om det är någon mer som vill prova lyckan. http://www.mensa.se/content/view/138/51/
Mitt resultat!
126, eller mer
Grattis! Det här är det högsta resultat som går att uppnå på provtestet.
Endast 4% av befolkningen har en IQ på 126 eller mer.
För medlemskap i Mensa krävs en IQ på 131 eller mer, vilket uppnås av 2% av befolkningen, alltså 98:e percentilen.
Du har goda chanser att kvalificera dig för medlemskap i Mensa. Anmäl dig gärna till vårt antagningstest så får du veta säkert!
Reality reflektion...
När jag låg och mediterade som bäst i badkaret delade jag sällskap av en nakenkatt som satt och balanserade på kanten, för er som inte äger en sådan skapelse kan jag inflika med att doften av renhet aldrig infinner sig i närheten av en sån, eller, som mamma brukar säga och ursäkta uttrycket. De luktar gammal kalsong...
När jag badat färdigt inser jag att jag inte har några rena trosor i tvättkorgen och vägrar smyga in i sovrummet där Nypnils ligger och sussar och är mer lättväckt än en nervös harunge. Jag rotar i tvättkorgen och drar på mig ett par av Dalles kallingar utan att reagera på det. Jag passerar tvätthon där Myrlingens (Ja, vi pratar fortfarande om Zelma Nypnils) bajsblöja ligger, det var proppfullt i blöjhinken när hon bajsade efter kvällsgröten och jag har totalt förträngt situationen i tvätthon. Nåja, öppnar jag ytterdörren som har isat igen så vaknar Zellisen med största sannolikhet, så jag tänker att jag ska tömma blöjhinken och blöjan i tvätthon precis innan jag går och lägger mig, då gör det inte så mycket att hon vaknar. Sen drar jag i vanlig ordning på mig mitt superunderställ, som är så otroligt fantastiskt så jag tom sover med dem på!
Nu sitter jag här och bloggar med handduk runt håret och "Analspricksreklamen" i bakgrunden på TV 4 och undrar om jag är "normal", för det här är en helt vanlig kväll hemma hos mig. Tragiskt eller totalt avslappnat, vem är jag att döma?
Plötsligt händer det!
Vart är alla partypinglor nu då?
Antingen så är det brist på barnvakt eller pengar. Surt när jag själv har både och ; )
Inte nog med det, lotten föll på att jag måste ta ut hästarna på söndag morgon vilket innebär att jag måste fixa skjuts hem på lördagnatten si sådär till kl 02. Det är enklare att vinna en mille på triss när man bor 3 mil rakt ut i skogen från krogen! Varför kan inte allt bara flyta på?
Insläppet börjar kl 19 och det råder killförbud fram till kl 23. Men Dalle har lovat att ställa upp om det krisar, han har tom erbjudit sig att klä ut sig till kvinna för att hålla mig sällskap, problemet är bara att jag är tveksam till om jag hittar ett par damskor i storlek 47...
Jag är så fast besluten på att ta tillfället i akt och gå ut och roa mig så jag ska banne mig göra det själv om ingen hakar på. Ok, jag kan ta sällskap av fröken Tequila, hon och jag brukar vara ett säkert kort vad gäller "toppform".
http://www.facebook.com/profile.php?ref=name&id=574964246#!/event.php?eid=270352584518
Min största pärla!
Här kommer lite bilder från dagen som har gått i hästens tecken. Det blev en barbackaritt på Cassuall som gnistrade ikapp med snön. Och ett kort på hans stallkompis Åke, som förövrigt letar efter ett nytt hem, ett mycket bra sådant, är du intresserad så hojta så kan jag vidareförmedla dig till hans ägare!
Ibland tycker jag att det är synd att Cassuall är så stor, hade han varit mindre hade han fått sova i sängen, han är min prins och jag kommer aldrig hitta en bättre häst. Är så evigt tacksam att ödet förde oss samman, för det var verkligen ödet. Han passar mig som handen i handsken! Har förresten bestämt mig angående medryttare. Kikar lite försiktigt åt det hållet så får vi se om jag snubblar över någon vettig människa som ser samma unika häst i Casse som jag gör.
En trött prins efter en promenad med snö upp till magen.
Finns det någon som har en vackrare häst?
Tänk er att insidan till och med är ännu vackrare, det är ju inte klokt!
Det är en konst att lyckas få med både näsborre och ögon från det här avståndet.
Stallkompisen Åke, med en far som har det välkända namnet Zoogin ; )
Stallet då och nu.
Stallbygget har varit en ganska utdragen historia men nu är det klart. Helt underbart. Vi kommer förresten få en ledig boxplats inom kort, så är du en boxlös trevlig prick med skötsam häst så kan du höra av dig ; )
Fototajm på G...
Snabbresumé.
Igår kom mamma över och vi hade en trevlig kväll tillsammans med Elvira och Let's Dance. Elvira den lilla olyckan har ramlat på gymnastiken i torsdags och igår satt vi halva dagen på akuten och röntgade den och 2 läkare fick känna och klämma. De konstaterade att det var en stukning och hon fick kryckor och hoppar nu på ett ben. Jag hoppas att hon "kommer på benen" snart, det är lite krångligare än vanligt att bära omkring på två barn samtidigt, ryggen har mått bättre, helt klart.
Medryttare efterlyses!
Hade önskat att mellan kl 10-14 hade jag min ovillkorliga "egentid", men verkligheten ser inte ut så och jag vill inte att det ska bekostas av min häst! Så jag funderar lite till...
Precis när jag sitter här och bloggar som bäst så ringer min vän och erbjuder sig att komma och rida ibland, underbart säger jag bara! Och finns det fler motionsridare där ute så tveka inte att ta kontakt med mig!
Casse är en helt underbar häst, både att rida och hantera och han har ett hjärta av guld. Jag har tillgång till superfina skogsstigar och ridvolt (sommarhalvåret). Jag kommer att lägga stor vikt vid personkemi er emellan då jag egentligen bara söker medryttare för hans skull, nja, och mitt dåliga samvetes skull...
Undrar just om man kan annonsera om "hundpromenerare" också? I så fall har jag tre villiga kandidater här hemma att tillgå!
Nu ska jag kolla på slutet på filmen År 2012, som jag somnade till igår. Det betyder inte att filmen är kass utan snarare vittnar det om en utpumpad 2-barns mor... Appropå ungarna, Elvira trampade snett idag på gymnastiken och vrickade foten så illa att hon inte ens kan stödja på den. Nu ligger hon och sover med bandage och foten i högläge, stackarn. Är det inte bättre imorgon så blir det ett läkarbesök!
Hemfridsbrott begått!
Nu ska jag springa ut till pannan och slänga in ved, sen ska jag städa lite och luncha hästarna samt mocka. Hade gärna sett att jag skulle hinna rida också men jag kan inte gärna lämna Elvira hemma ensam.
Imorgon ska jag kennelkonsulera med damerna från söder, ska bli skönt att komma hemifrån några timmar och prata vuxenspråk en stund.
Får se om jag hittar motivation att skriva mer efter städpasset är avslutat, antagligen.
Det som inte dödar, det härdar!
Idag satt jag och slöglodde på Oprah och dagens tema var "hår". Det här ämnet har jag mer eller mindre väntat och våndats över att ta upp i min blogg men idag kändes det lite som ett tecken på att det kanske var dags. De diskuterade nämligen någonting som jag själv har reflekterat över. Svarta kvinnor lägger ner massor av tid och pengar på att få håret så rakt och "vit" som möjligt. Det har tydligen gjorts en dokumentär kring detta och det har upprört väldigt många svarta kvinnor, de vill inte bli "avslöjade" och hade hoppats på att de kunde få bevara sin "hemlighet" kring hur verkligheten ser ut vad gäller löshår, tid och pengar. De kontrar även tillbaka med att vita kvinnor gör allt för att dölja sin egentliga hårfärg och som ni förstår så är det här som ämnet blir intressant för mig.
Vet inte hur många gånger jag svurit över att ödet gett mig mitt röda hår. Det har inneburit många svåra år i skolan då jag fått inpräntat att eftersom jag är rödhårig så kan jag aldrig förvänta mig att få någon högre intelligens, jag kommer aldrig bli något och jag kommer defenitivt aldrig att få några vänner. Mitt liv var redan förutspått av mina "skolkompisar" och det var bara att gilla läget. Jag minns väl när jag gjorde ett tappert försök att färga håret "askblond" eftersom det var den mest "normala" hårfärg man kunde ha men döm om min förvåning när mina drömmar gick i tusen bitar eftersom färgningen inte bet igenom på mitt röda pigment och jag fick leva som "grönhårig" i några veckor. Jag provade även att slinga håret men blekningen fick sitta i över den dubbla tiden hos frisören och till slut var de tvugna att avbryta behandlingen eftersom de var rädda att jag skulle tappa håret om det fick verka till full effekt, vilket jag egentligen hade stått ut med bara det blev så "orött" som möjligt. Slingorna syntes dock men det blev ingen höjdare.
Den enda färg jag kunde färga håret i var andra röda nyanser, det gjorde jag vid några tillfällen i min uppväxt men sen fick det banne mig vara nog. Jag insåg att problemet inte satt på huvudet, utan i!
Idag vågar jag påstå att jag har mitt röda hår att tacka för den jag är. Om det inte hade varit för just detta fenomen så hade jag antagligen varit någon helt annan. Jag hade kanske varit "Svenssontjejen som jobbade på ICA och hade komplex över vikten". Eller vad vet jag? Jag vet iaf att tack vare att jag drog mig undan i skolan och mest satt och ugglade igenom alla djurböcker på hela biblioteket, istället för att behöva jobba mig upp på hierarkistegens stressande pinnhål i högstadiet genom att vara någonting jag inte stod för, så formades mitt inre och mina intresse kunde vakna till liv långt tidigare än för många andra. Jag tillbringade fasligt mycket tid för mig själv och blev en tänkare av stora mått, samtidigt som jag var en riktig bokmal som slukade den ena faktaboken efter den andra, alla handlade förståss om djur av alla de slag. Medans klasskompisarna hängde på byn satt jag i mitt rum och bearbetade dagen genom att debattera med mig själv. Jag blev en riktigt bra sådan, även fast jag inte kunde visa det för någon. Jag hade alla knivskarpa svar klara i mitt huvud, men jag vågade aldrig använda dem mot någon som hade åsikter om min existens.
Kanske är det denna självdebatt som kommer så väl till pass nu när jag rör om i grytan på diverse forum?
Den bittra skoltiden resulterade i att jag hade en frånvaro på ca 25%. Att plugga inför prov och lägga ner mer energi på att få bra betyg på en plats som jag hatade låg mig aldrig i fatet så när slutbetyget låg i min hand och visade 3,0 i medel så grubblade jag inte mer på det, jag var bara jävligt glad att tortyrdagarna var slut! Men flera år efter grundskolans slut började jag fundera på om jag hade mer innanför pannbenet en ett "Svenssonbetyg" så jag gjorde slag i saken och pluggade på Komvux, läste in alla grundämnen på gymnasienivå och la även till några ämnen som jag var nyfiken på, detta av rent egoistiska skäl då jag inte hade för avsikt att söka någon utbildning efter detta. Herregud, jag var ju självlärd på det jag ville bli sedan år tillbaka ; ) Komvux avslutades 1,5 år senare med ett stooort leende på läpparna. Dock kan jag tillägga att matematik inte var min grej. Lärarna kliade sig i huvudet många gånger och till slut var de rörande överrens. "Du tänker alltför mycket" var domen, men det kan jag leva med ; )
Nu sitter jag här med ett naturligt rött hår och mår hur bra som hellst. Jag skulle aldrig färga håret igen av den enkla anledning att jag väljer att stå för vem jag är och jag tror att mycket av det är pga håret. Jag har inte längre några komplex och har insett att allt som sägs i barndomen kanske inte alltid stämmer så väl överens med sanningen. MEN, jag ska ovilligt erkänna att jag fortfarande känner ett hugg i hjärtat när jag hör de infekterade glåporden igen. Ibland på TV, ibland på film, ibland i text, men lyckligtvis aldrig till mig. Det kommer nog aldrig försvinna och jag har valt att dessa hugg i hjärtat får påminna om hur livet kan vända från svart till vitt och detta tack vare rätt inställning, kämparglöd, självinsikt och en hel del jävlar anamma.
Avslutningsvis hoppas jag att jag har nått ut med budskapet Dölj aldrig ditt sanna jag och du är lika bra som du tror. Dvs, tror du inte på dig själv så uppfattas du inte som trovärdig av din omgivning heller och tvärt om.
Sen kan jag såklart inte låta bli att småle åt den här situationen. För hur länge jag än funderat nu så kan jag inte komma på en enda kvinna i min närhet som valt att behålla sin naturliga hårfärg mer än jag själv. Jag om någon vore ju ha ett fullgott själ till att byta hårfärg! Lite smått ironiskt faktiskt!
Myrlingsministern domderar...
Resultat efter 1 veckas pillerförbrukning.
Jaha, då har det gått exakt en vecka sedan jag började med mina piller. Dock står det att det tar 9 dagar innan de ger full effekt.
Har inte behövt sitta på toaletten mer än vanligt och har i övrigt mått helt normalt. Men det jag har känt av är ett betydligt mindre sötbegär. Trodde tom att det var fel på jordgubbsylten för någon dag sedan då den uppfattades så söt så det knottrades i nacken. Sitter dock just nu och grillar Marshmallows i vardagsrummet med Elvira och tittar på Let's dance. Har även ätit en halv form med kladdkaka i veckan, så helt borta är inte begäret ändå. MEN, "Ben och Jerry" ligger fortfarande och huttrar i frysen och mjölkchokladen ligger orörd i kylskåpet så visst märks det skillnad allt.
Och så till frågan vad vågen har visat idag då..... - 1,0 kilo, varken mer eller mindre och jag tänkter inte fälla något avgörande med den tveksamma domen. Jag kan pendla ett par kilo från ena dagen till den andra, oftast beror det på om jag är nyskiten och hungrig, eller skitnödig och proppmätt. I dag var jag varken eller...
Men kanske nästa veckas invägning kan avslöja mer, är det fejk eller mirakel?
Nu åter till Marshmallows, familj och Let's Dance, och helt OT, den som inte kan hypnotisera en höna är förlamad. Finns inget enklare!
Skott i råttan ; )
Så nu hoppas jag på att N-kullen kommer att födas i slutet på mars.
Electra kommer också att få dejta Ice inom några veckor och så hoppas jag på att Sushi kommer igång och börjar löpa snart. Längtar efter kattungar!
Jag håller min pillerdiet till fullo och lovar att ställa mig på vågen igen på fredag. Tydligen har även Dalle fått inspiration men han och hans kompis nere i Gävle har hittat på en egen metod som de kallar för "Halvatallriksmetoden" och det innebär precis som den heter, man lassar på en portion som man tänkt att man ska äta och tar bort häften. Han började i måndags och har tappat 2,8 kilo!!! Hur är det möjligt? Han måste ha varit nyskiten och hungrig när han klev på vågen imorse!
Humm, har jag blivit snurrig?
inegn roll i viekln odrnnig bksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är
vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå
hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på
att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Gnaksa färkct tcyker jag!
Fuskar jag nu?
Sitter och slöglor på en gala för att stödja Haitikatastrofen, just nu sjunger Madonna, vad fan, har hon stannat i åldrandet eller? Är det verkligen hon? Nog för att jag fattar att hon är glad över botox men är det verkligen så effektivt? Hon ser ju ut som 25, max. Hjälp, vart är världen på väg?
Fåfäng genväg eller grundlurad?
Men jag vågar även påstå att det inte alltid har varit så. Minns dagen i mitt liv då jag blev "tonåring", det var samma dag som jag för första gången på evigheter blev singel och året var 1998. Jag hade nyss fått körkort, flyttat till egen lägenhet, hade fast jobb och var äntligen mogen för att bara bry mig om mig själv (och mina 2 hundar och tillika bästa vänner). Som egentlig tonåring, då jag var mellan 13-19 år var jag som en egen liten solskenshistoria och tom min mor har avslöjat att jag aldrig visade några typiska tonårsfasoner, men nu, som 24 årig singel, blommade jag som aldrig förr och skulle minsann bevisa för både mig själv och omvärlden hur otroligt självständig, stark och unik jag var. Med den livsfilosofin undslapp jag inte fåfängans grepp och jag gick utan svårigheter ner 16 kilo på några månader, blev självutnämnd "Heting" och rockade fett på stadens alla inneställen varje helg, medspelaren hette Anna och var självutnämnd "Barbie". Ja, ni hör ju själva hur kul vi hade och vi fullkomligt ägde världen med våran revolotionsanda! Så, vart vill jag komma med denna historia då?
Att gå ner 16 kilo görs automatiskt när man är singel och ska ut på köttmarknaden, men vad gör man när man är gift sedan 8 år tillbaka och bilringarna trängs mer än någonsin för att få plats mellan lår och tuttar? Att avstå det "ljuva livet" totalvägrar jag, nej, här gäller det att hitta en genväg. Som 35 årig, gift, 2 barns morsa ska man minsann inte behöva anstränga sig längre. Det ska gå av bara farten!
Nu har jag hittat ett mirakel, som kan vara svaret på min filosofi "rasaiviktutanattansträngasig". Främsta anledningen till att jag fåfängt hakat upp mig på att gå ner i vikt beror faktiskt enbart på Casse, får nästan dåligt samvete när jag är ute och skumpar på honom, kan inte vara lätt att balansera upp allt som onödigt växt fram på min kropp. Jag googlade orden "rasa i vikt" och fick fram en blogg där innehavaren av sidan beskrev hur hon rasat i vikt med hjälp av några piller. Jag skickade naturligtvis efter dem på stört och nu står jag här med 3 burkar i min hand, som ska vara svaret på min finurliga genväg och skona min arma häst i framtiden.
Tja, nu har jag inga större förhoppningar, men "tänk om" tanken är född så nu kör jag på så får vi se vad som händer. Knapra 3 piller om dagen vore tom jag stå ut med? Tänkte även göra er ofrivilligt deltagande i detta experiment genom att nollställa min vikt idag och sedan köra veckovis uppdateringar här. (Pillerburkarna räcker i en månad). Då kan vi gemensamt kolla om pillrena ger verkan eller om jag beställt sockerpiller. Dessutom var de gratis så jag har liksom ingenting att förlora.
OM de fungerar så finns risken att de fungerar som lavemang och då får jag nog börja blogga från skithuset, men om man går ner i vikt trots detta så ska gudarna veta att jag kan vara grymt envis och så länge man kan torka sig med extra mjukt Lambi skithuspapper så ska jag nog stå ut ett tag. Time will tell gott folk! Nu ska jag slänga in en Pizza i ugnen och knapra på mitt första mirakelpiller, håll tummarna för att jag inte behöver sitta på muggen under Let's dance!
