Nu sticker vi!
Nu drar vi till Norrland över helgen och hoppas på utställningsframgångar med Heffa och Zolee! Kommer hem sent på söndag och på måndag är det äntligen dags att hämta hem hästarna!!!
Ha en trevlig helg alla ni!
Ha en trevlig helg alla ni!
En helt ny sida.
Måste bara få komplettera bilden under med en till. Han har verkligen 2 helt olika sidor, ser inte ut som samma häst från den andra sidan, här har han mer färg. Tyvärr är bilden tagen i all hast när han står och halvsover på stallplanen efter vår ridtur, men lugn och snäll var han allt!
Tusen tack för alla snälla kommentarer också, ni är så himla gulliga!
Tusen tack för alla snälla kommentarer också, ni är så himla gulliga!
Idag blev drömmen sann!
Som ni alla redan vet så har jag lagt ner hela min själ i att hitta hästen med stort H, igår innan jag gick och la mig hittade jag en lovande kandidat, slet mitt hår över att klockan var alltför okristligt sen för att ringa och låg sömnlös större delen av natten. Livrädd för att någon skulle ringa kl 07 på morgonen och hinna före mig. Klockan 08:11 på morgonen chansade jag och ringde första gången, till min stora besvikelse svarade ingen. Tankarna flög genom huvudet, "nu är det så många som redan ringt på den okristliga tiden så hon har lagt av telefonen, eller så är hon lika morgontrött som mig. Jag hoppades på det sistnämnda. Skickade ett SMS med en bedjan om svar och någon timme senare ringde det aktuella numret.
Rösten i andra änden berättade om hästen och hon målade upp bilden av exakt det jag letade efter. Hon besannade även mina fargågor och berättade att hon blivit nerringt och pga omständigheter kunde hon inte hålla honom och ville hellst sälja honom snabbt. Sagt och gjort, någon timme senare satt jag, Dalle och Zelma i bilen på väg söderut till Östervåla. En oändligt lång resa...
Väl framme tog säljaren med mig till stallet och "Cassuall" övertygade redan på stallgången. Han var otroligt mycket vackrare IRL än på fotot, där han vid första anblick verkade aningen lång i kroppen och lågställd. Det var han inte! Dessutom hade han en gnistrande utstrålning som gav mig hjärtklappning! Säljaren, Jennie, drog på honom westernsadel och westernträns och berättade samtidigt att han stått i ett par månader, sista ridturen var för en månad sedan. Min kärringfega gen sa GULP!
Vi gick ut på en liten åkerplätt och jag hade inga förväntningar alls, hur skulle det här gå? Jennie började rida honom och redan på andra varvet gick han ner på tygeln och jobbade för fullt. Jag höll andan över att han skulle behålla sitt lugn och sin sammarbetsvilja. Han varken sprallade eller skvätte utan jobbade på tygeln och var mycket lyhört, tom i galopp, nåja, han tog vänstergalopp i högervarvet några gånger men till slut så gick det vägen. Sen var det min tur, jag som aldrig suttit i westernsadel, tur att man fick en knopp att hålla sig i! Men redan efter ett par steg så kände jag mig helt trygg, jag provade att jobba honom för skänkeln och med ledande tygeltag, han var otroligt mjuk och följsam vilket vittnade om en god början. Han lysnade på mina hjälper och var aningens seg, men det berodde nog mest på att han var otränad. Det passar mig perfekt då jag är minst lika otränad själv. Hade blivit tufft att ta över en häst som var i full kondition och krävde sin jämnlike! Nu var vi liksom på samma våglängd! För varje travsteg kände jag mer och mer, "Han ska jag ha, han ska jag ha, han ska jag ha!"
Efter turen och åter på stallplanen blev det affär, det kändes helt overkligt! Drömmen om en helt EGEN häst hade slagit in och beslutet var MITT, inget tjatande på föräldrar, ingen häst att dela med sig till systrarna med. EN HELT EGEN HÄST!!! På mina vilkor, wow, det måste betyda att jag är vuxen! Ett märkligt konstaterande när jag på vägen hem sken som en salig fjortis, jag var ju vuxen nu! Kom på mig själv flera gånger med ett fånigt flin på läppen där jag satt i baksätet och drömde om galoppturer över fälten, barbackaritter på lummiga skogsstigar och dressyrpassen hemma på gården i den blivande paddocken! Åhh, vad himla glad jag är!!!
Med mig hem fick jag en klassisk svart sadel och två träns, han knappt få av mig skorna förrän jag satt där med Elvira och gav instruktioner på vikten av god persedelvård! Vi satt där på hallgolvet och smörjde upp allting tills det gnistrade om seldonen. Jag var lika energisk som vilken 12 åring som helst och Elvira hängde på. Vi satt och smörjde och småpratade om vad vi skulle ha för färger på schabraken och vojlokarna. Vilka täcken vi behövde inför vintern och om vi behövde komplettera stallutrustningen med några nya ryktborstar, imorgon bär det av till Granngården, här skall shoppas!
På måndag kommer dem, Molly och Cassuall, hur ska klara av att vänta SÅÅÅÅ länge? Dalle jobbar i skrivandets stund fortfarande med hagen, det skall tydligen bli "den snyggaste hagen i hela Jarse", jag tror honom och tackar gudarna för att jag träffade honom och ingen annan!
Lägger in en bild på min nyvunna kärlek!
CASSUALL
Han är för övrigt en 5 årig korsning mellan Paint / Irish Cob, säljaren hade haft honom sedan han var 3 månader som köpte honom av en granne som importerat ett Irish Cob sto som någon månade senare visade sig vara dräktig. Gårdens enda hingst var en Paint. Så man kan ju faktiskt säga att han är en livmoderimport, he, he, om än en oplanerad sådan. Han är inkörd och riden både i klassisk dressyr och western och bäst av allt, han är MIN!
Jag hoppas att han även kan glädja min syster Åsa som gärna får komma hit och hjälpa mig att forma honom!
Snabb i vändningarna.
Ska strax åka och titta på en valack i Östervåla, här är det snabba vändningar! Håll tummanra för att vi blir med häst idag!
Skam den som ger sig!
Imorgon åker Sanna, min kompis, och provrider ynglingen iaf, skam den som ger sig. Eftersom jag som sagt drabbats av feghet på äldre dar så hoppas jag att han hellre inte ens fungerar för skänklarna än att han travar runt på tygeln och bockar. Men jag tror nog att det är som ägaren säger, en lugn harmonisk kille med hjärtat på rätta stället.
På tisdag kommer vår lilla Molly hit och Dalle har fullt upp med att bygga hage! Hoppas bara att "min" häst hittar hit snart också. Imorgon kommer mer information. Håll tummarna nu för att han inte slänger av Sanna och beter sig som förväntat!
Skickade bilder på underverket till syrran nyss och hon fick granska bilderna noggrant. Vi kom överens om att han såg ut som en liten pojkspoling, men att han nog kunde bli vacker med tiden och med muskler på rätta stället. Sen att han har en rosa snopp fick vi ha överseende med. Syrrans pojkvän fyllde i i bakgrunden att det minsann inte alls var något fel på rosa snoppar, för det hade han också. Ja, det kan ju ligga någonting i det, men jag föredrar svarta snoppar på hästsläktet iaf! Undrar just om Dalle skulle klä i svart mandom? Få se, vart har jag lagt spritpennan nu igen...
På tisdag kommer vår lilla Molly hit och Dalle har fullt upp med att bygga hage! Hoppas bara att "min" häst hittar hit snart också. Imorgon kommer mer information. Håll tummarna nu för att han inte slänger av Sanna och beter sig som förväntat!
Skickade bilder på underverket till syrran nyss och hon fick granska bilderna noggrant. Vi kom överens om att han såg ut som en liten pojkspoling, men att han nog kunde bli vacker med tiden och med muskler på rätta stället. Sen att han har en rosa snopp fick vi ha överseende med. Syrrans pojkvän fyllde i i bakgrunden att det minsann inte alls var något fel på rosa snoppar, för det hade han också. Ja, det kan ju ligga någonting i det, men jag föredrar svarta snoppar på hästsläktet iaf! Undrar just om Dalle skulle klä i svart mandom? Få se, vart har jag lagt spritpennan nu igen...
Oooops!
Jag hade ju lovat att uppdatera er igår, men vad händer. Zelma vägrar sussa, hästen blir inte riden och jag hade fullt upp...
När min kompis, Sanna, väl kom på plats hos den tilltänkta så fick ägaren bråttom och blev tvungen att åka hemifrån. Men Sanna kunde ju rida om hon ville men han var inte riden på 2 månader och endast sutten på. "Don't breake a leg", var det sista hon hörde från den engelsktalande ägaren... Jag avrådde henne och det blev bara lite hantering istället. Hästen var iaf en trevlig prick med hjärtat på rätta stället. Nu är frågan om jag vågar chansa på att köpa en häst som enbart är sutten på. Kunskapen har jag antagligen att vidareutbilda, men frågan är om jag har modet? Börjar ju bli kärringfeg och har sagt länge att den dagen jag ramlar av från en häst, den sorgen... För jag antar att det leder direkt till ett sjukhus med x antal brutna ben och en obotlig rädsla kommer antagligen att infinna sig. "Better safe then sorry"... Så frågan kvarstår, ska jag köpa unghäst eller inte???
Har fått en nyvunnen medkänsla för alla norrlänningar som delar mitt intresse. Sitter som en besatt framför datorn och Bukefalos, Hästnet och Blocket har blivit mina nya favoritplatser. Tyvärr finns ju ca 80% av alla intressanta hästar i skåne... Hur gör man? Skickar iväg Sanna över hela skåneland? Ja, jag har då ingen aning om hur jag ska lösa detta. Hade väl ingen tanke på att alla hästmänniskor fanns så långt söderut! Dessutom är de totalt lost vad gäller den svenska geografin. På Hästnet kan man välja var i landet man som säljare bor, södra, mellersta och norra Sverige. Jag är fullt övertygad om att JAG bor i mellersta Sverige, men mellersta sverige innefattar tydligen allt från Jönköping och upp. Herregud! Hur insnöad får man bli! "Jag bor i Jönköping och skåne ligger i söder, Stockholm i norr, ok, då blir det mittersta Sverige", eller hur fan tänker man? Det händer inte bara ibland, utan flera gånger om dagen... Vilseledande så det förslår!
Nåja, jakten på drömhästen fortsätter!
Har ni några tips på sidor så tar jag gärna emot dem!
När min kompis, Sanna, väl kom på plats hos den tilltänkta så fick ägaren bråttom och blev tvungen att åka hemifrån. Men Sanna kunde ju rida om hon ville men han var inte riden på 2 månader och endast sutten på. "Don't breake a leg", var det sista hon hörde från den engelsktalande ägaren... Jag avrådde henne och det blev bara lite hantering istället. Hästen var iaf en trevlig prick med hjärtat på rätta stället. Nu är frågan om jag vågar chansa på att köpa en häst som enbart är sutten på. Kunskapen har jag antagligen att vidareutbilda, men frågan är om jag har modet? Börjar ju bli kärringfeg och har sagt länge att den dagen jag ramlar av från en häst, den sorgen... För jag antar att det leder direkt till ett sjukhus med x antal brutna ben och en obotlig rädsla kommer antagligen att infinna sig. "Better safe then sorry"... Så frågan kvarstår, ska jag köpa unghäst eller inte???
Har fått en nyvunnen medkänsla för alla norrlänningar som delar mitt intresse. Sitter som en besatt framför datorn och Bukefalos, Hästnet och Blocket har blivit mina nya favoritplatser. Tyvärr finns ju ca 80% av alla intressanta hästar i skåne... Hur gör man? Skickar iväg Sanna över hela skåneland? Ja, jag har då ingen aning om hur jag ska lösa detta. Hade väl ingen tanke på att alla hästmänniskor fanns så långt söderut! Dessutom är de totalt lost vad gäller den svenska geografin. På Hästnet kan man välja var i landet man som säljare bor, södra, mellersta och norra Sverige. Jag är fullt övertygad om att JAG bor i mellersta Sverige, men mellersta sverige innefattar tydligen allt från Jönköping och upp. Herregud! Hur insnöad får man bli! "Jag bor i Jönköping och skåne ligger i söder, Stockholm i norr, ok, då blir det mittersta Sverige", eller hur fan tänker man? Det händer inte bara ibland, utan flera gånger om dagen... Vilseledande så det förslår!
Nåja, jakten på drömhästen fortsätter!
Har ni några tips på sidor så tar jag gärna emot dem!
Tänk vad centralt man bor!
Ok, en snabb uppdatering, min skånevän är just nu på väg och ska provrida min tilltänkta (tolka det som ni vill) ... Men jag rekommenderar att ni läser inlägget under för att slippa förvirring!
Snart ska vi iväg på släktmiddag men mamma och hennes Tommy. Sommartiden här i "byn" är verkligen fantastisk, vi har ca 1,5 km till vår sommarrestaurang Torön och 500 meter till supermysiga Lincafét. Så är det när man väljer att bo "centralt" ha ha ha!
Av någon märklig anledning fungarade det inte att lägga in länkar här... Humm. Men ni kan väl kolla detta om ni vill!
http://www.toron.se/
http://www.jarvsolincafe.com/
Uppdaterar ikväll om hur det gick med provridningen!
Snart ska vi iväg på släktmiddag men mamma och hennes Tommy. Sommartiden här i "byn" är verkligen fantastisk, vi har ca 1,5 km till vår sommarrestaurang Torön och 500 meter till supermysiga Lincafét. Så är det när man väljer att bo "centralt" ha ha ha!
Av någon märklig anledning fungarade det inte att lägga in länkar här... Humm. Men ni kan väl kolla detta om ni vill!
http://www.toron.se/
http://www.jarvsolincafe.com/
Uppdaterar ikväll om hur det gick med provridningen!
Idag blev det ponnyköp!
Igår var vi iväg och tittade på en liten B-ponny till Elvira. En mycket trevlig liten madame som mäter 115cm ovanför marken och verkade ha hjärtat på rätta stället. Ett litet fuxsto med stjärn på 8 år som heter Molly! Elvira provred i skritt och trav och hade full koll på läget. Nu skall här byggas hage och vi planerar att hämta hem henne om 9 dagar, KUL!
Men frågetecken kvarstår kring min blivande häst... Idag ska en kompis till mig ev åka och provrida en häst i skåne. En Tinkervalack på 5 år, grön i ridningen men har gått som körhäst med beröm godkänt. Han har tom jobbat i skogen, till Dalles stora lycka! Hoppas hoppas att det är något att ha!
Visst är hon söt!
Men frågetecken kvarstår kring min blivande häst... Idag ska en kompis till mig ev åka och provrida en häst i skåne. En Tinkervalack på 5 år, grön i ridningen men har gått som körhäst med beröm godkänt. Han har tom jobbat i skogen, till Dalles stora lycka! Hoppas hoppas att det är något att ha!
Vilken succé!
Arbetsnarkomanen tog en paus vid datorn och läste vad jag skrivit på bloggen. Nu är han ute och river fårhagen så vi (läs han) kan göra en hästhage istället! Problemet är dock att trots att jag letat efter häst i ca 2 månader nu, dagligen och minst 1 timme om dagen, så har jag inte hittat någon passade. Vi är ute efter en b-ponny, ride, körd, snäll mot barn. Och en Tinker/Irish Cob runt 5 år och grundriden, gärna körd och minst 150cm. De växer inte på träd, de ska gudarna veta.
Nej, jag tänker inte skaffa ett halvblod som alla påstår är ett bättre val. Ja, jag vill rida dressyr trots att jag skaffar Tinker och nej, det går inte att övertala mig till annat! Möjligtvis en Frieser, men de är ju så jävla dyra.
Nej, jag tänker inte skaffa ett halvblod som alla påstår är ett bättre val. Ja, jag vill rida dressyr trots att jag skaffar Tinker och nej, det går inte att övertala mig till annat! Möjligtvis en Frieser, men de är ju så jävla dyra.
Söker härmed kloningstillstånd?
Har kommit fram till vad bloggen gör som får mig att tycka det är skoj att hålla på. Förutom alla roliga kommentarer såklart!!!
Här hemma råder för det mesta kaos och jag som perfektionist har lagt ner drömmen om att uppnå perfektion i vardagen, inte lätt med 2 barn, hundar, katter och en gubbe som mest håller på utomhus.
På bloggen kan jag fixa och dona hur mycket jag vill och styla om den så den passar perfekt för min personlighet, hit in kommer ingen och stökar till och smutsar ner. Mitt territorium alltså!
Hemma ligger tvätten för tillfället i drivor eftersom både torktumlare och tvättmaskin gått i strejk. Godispapper över hela databordet och surnad yoghurt och brödsmulor under fötterna. Blommorna vittnar om en långvarit torkperiod, akvariumet har snart grott igen och dammråttorna hopar sig under soffa och säng. Fönstrena är så fulla av nosduttar och små kladdiga fingeravtryck så man blir tvungen att öppna fönstret för att inse att det faktiskt inte är konstant dimma som råder. I varje skåp är det så proppfullt av saker så man får dra på sig skyddsutrustning när man ska öppna dem. Sängen har inte blivit bäddad sista kvartalet och det finns massor av "måsten" att ta itu med. FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!
Gubben är av en märklig sort, han är så nära en arbetsnarkoman man kan komma, ständigt på benen och grejar och donar, helst med allt samtidigt och har en massa olika projekt på gården. Går en skogsmaskin eller traktor sönder så spelar det ingen roll om klockan är tre på en söndagsnatt, eller morgon som han envisas med att säga. Traktorn skall lagas eller skogsmaskinen servas och det är NU! Han avbryter omedelbart det han håller på med och tar itu med sakerna, sen spelar det ingen roll om det tar en timme eller tre dagar, klart blir det! Ibland önskar jag att jag bodde i en skogskoja och att bilen var en traktor och jag en av alla hans projekt på gården. Då skulle hemmet vara nyrenoverat, bilen nyservad och polerad och jag skulle få all uppmärksamhet om han lyckats få lite dötid från hem och bil.
Sen ska jag för den delen erkänna att en bättre karl inte går att finna, mina vänner brukar fråga om jag kan klona honom åt dem. NIX, skall det klonas så ska JAG ha en till av honom och föresten skulle han nog bara bli lättad av att få dubbelt så mycket gjort och jag kunde ha en ArbetsDalle och en FamiljeDalle. PERFEKT!
OK, han är faktiskt just nu ute i regnet och lagar vår grind, som Ibizarna (Heffa och Zolee) alltid lyckas rymma igenom. Idag när det kom kycklingköpare så gick jag ut och mötte dem. Gissa vilka jag hittar i grannens kohage... De låg i regnet och rullade sig i koblaja, proppmätta av denna delikatess och fick till sin lycka se matte. Kommer som två skollade råttor för att möta mig och hoppar och studdsar både på mig och mina gäster så byxbenen blev helt nergeggade. Jävla snuskisar! Jag låste in dem i gubbens slangrum tills gästerna hade åkt, sen blev det till att skrubba koskitshundar i badkaret, bruna stänk på kaklet och en doft som inte kommer försvinna förrän imorgon. Jävla djur och återigen, FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!
Nej, nu är det dags att byta kräkskläder och bajsblöja på Zellisen... Shit happends, hela tiden!
Här hemma råder för det mesta kaos och jag som perfektionist har lagt ner drömmen om att uppnå perfektion i vardagen, inte lätt med 2 barn, hundar, katter och en gubbe som mest håller på utomhus.
På bloggen kan jag fixa och dona hur mycket jag vill och styla om den så den passar perfekt för min personlighet, hit in kommer ingen och stökar till och smutsar ner. Mitt territorium alltså!
Hemma ligger tvätten för tillfället i drivor eftersom både torktumlare och tvättmaskin gått i strejk. Godispapper över hela databordet och surnad yoghurt och brödsmulor under fötterna. Blommorna vittnar om en långvarit torkperiod, akvariumet har snart grott igen och dammråttorna hopar sig under soffa och säng. Fönstrena är så fulla av nosduttar och små kladdiga fingeravtryck så man blir tvungen att öppna fönstret för att inse att det faktiskt inte är konstant dimma som råder. I varje skåp är det så proppfullt av saker så man får dra på sig skyddsutrustning när man ska öppna dem. Sängen har inte blivit bäddad sista kvartalet och det finns massor av "måsten" att ta itu med. FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!
Gubben är av en märklig sort, han är så nära en arbetsnarkoman man kan komma, ständigt på benen och grejar och donar, helst med allt samtidigt och har en massa olika projekt på gården. Går en skogsmaskin eller traktor sönder så spelar det ingen roll om klockan är tre på en söndagsnatt, eller morgon som han envisas med att säga. Traktorn skall lagas eller skogsmaskinen servas och det är NU! Han avbryter omedelbart det han håller på med och tar itu med sakerna, sen spelar det ingen roll om det tar en timme eller tre dagar, klart blir det! Ibland önskar jag att jag bodde i en skogskoja och att bilen var en traktor och jag en av alla hans projekt på gården. Då skulle hemmet vara nyrenoverat, bilen nyservad och polerad och jag skulle få all uppmärksamhet om han lyckats få lite dötid från hem och bil.
Sen ska jag för den delen erkänna att en bättre karl inte går att finna, mina vänner brukar fråga om jag kan klona honom åt dem. NIX, skall det klonas så ska JAG ha en till av honom och föresten skulle han nog bara bli lättad av att få dubbelt så mycket gjort och jag kunde ha en ArbetsDalle och en FamiljeDalle. PERFEKT!
OK, han är faktiskt just nu ute i regnet och lagar vår grind, som Ibizarna (Heffa och Zolee) alltid lyckas rymma igenom. Idag när det kom kycklingköpare så gick jag ut och mötte dem. Gissa vilka jag hittar i grannens kohage... De låg i regnet och rullade sig i koblaja, proppmätta av denna delikatess och fick till sin lycka se matte. Kommer som två skollade råttor för att möta mig och hoppar och studdsar både på mig och mina gäster så byxbenen blev helt nergeggade. Jävla snuskisar! Jag låste in dem i gubbens slangrum tills gästerna hade åkt, sen blev det till att skrubba koskitshundar i badkaret, bruna stänk på kaklet och en doft som inte kommer försvinna förrän imorgon. Jävla djur och återigen, FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!
Avslutar med att sätta in en bild på "den perfekta gården". Ser helt ok ut på håll, men närmre än så här ska man inte komma om man är PERFEKTIONIST!
Nej, nu är det dags att byta kräkskläder och bajsblöja på Zellisen... Shit happends, hela tiden!
Imorgon smäller det!
Jag börjar äntligen få lite pejl på hur man kan förändra i bloggen till en mer personlig stil och har lyckats lägga in lite bilder. Klockan är på tok för mycket nu, anledningen till att jag fortfarande är vaken är antagligen min envishet. Gubben har äntligen fått i båten och jag har suttit här men ett plåster till bebis på armen och bara väntat på att få lite mammatid...
Ska vara klok nog att gå och lägga mig nu, men imorgon hoppas jag att bebis är lite mer självständing så jag kan få fixa lite här inne ; )
Elviras kanin, "Ida-Brita" har fått ungar inatt, 7 stycken. Här kommer en bild på våra kaninburar!
Ska vara klok nog att gå och lägga mig nu, men imorgon hoppas jag att bebis är lite mer självständing så jag kan få fixa lite här inne ; )
Elviras kanin, "Ida-Brita" har fått ungar inatt, 7 stycken. Här kommer en bild på våra kaninburar!
Kostymnissar, vilket jävla släkte!
Ja, jag vågar påstå att jag är en sann djurvän!
MEN, det finns ett djursläkte som jag verkligen känner hat inför och de är alla dessa överintelligenta kostymnissar som ALLTID klurar ut hur man rövar bort bebisar och själ mina blivande ungar. Visst låter det hemskt!
Dessa jävla djur, undrar just hur många jag tvunget har fött upp på bekostnad av mina små oskyldiga dunbollar till kycklingar och drivor med befruktade avelsägg. Men samtidigt som detta konstanta hat bubblar i mig så känner jag samtidigt en oundviklig beundran. Det kan omöjligt finnas ett smartare djur än en skata! De klurar ut hur mina genomtänkta, supersluga fällor fungerar bara genom att titta på dem och all denna bortkastade tid som jag ödslat genom att sitta på lur i bakhåll med geväret i högsta hugg. Vill man ha skatfritt så ska man visa dem en gevärsmyning, de drar fortare än kvickt!
Glömmer aldrig dagen för flera år sedan när jag genom blod svett och tårar, för att inte tala om pengar som jag hade lagt ner på att hitta obesläktade avelsägg från Sveriges alla hörn och erkända uppfödare. Det kostade en förmögenhet att skaffa dem och otaliga timmar med tid. 3 veckor senare när de legat på jäsning i äggkläckningsmaskinen häpnade jag över det strålande resultatet. 5 nya raser och 63 nya kycklingar så dagens ljus och många ovanliga färgvarianter, jag var överlycklig (jodå, man kan bli det av kycklingar, jag lovar) Tyvärr så kände även mina ärkefiender lyckan då de på mindre än 10 minuter och genom en uppblåst dörr till hönshuset hade länsat min kycklinglycka på alla 63 kycklingar, minus 5 stycken. Såklart en av varje ras hade de lämnat kvar, vad jag nu skulle med dem till. Helt övertygad om att det var uträknat. Jag upptäckte detta blodspill då jag såg en skata försvinna i det blå med en av mina små gula dvärg kochinkycklingar, pipandes och vettskrämd i ett fast näbbgrepp! Jag blev så jävla förbannad så jag totalt ohämat och helt blockerad av raseri sprang efter den jäveln. Han flög över ängen och jag efter, han landade i ett träd ca 300meter bort och jag hörde hur hans ungar skrek efter denna lilla försvarslösa delikatess! Jag stormade fram till trädet och hörde ca 5 meter upp att ungarna smaskade på min lilla kyckling. Besinningslöst greppade jag tag i trädstammen och ruskade så in i helvete hårt så inom ett par minuter av hysteriskt ruskande så lyckades jag mot alla odds skaka ner det förbannade boet. Två fula, feta, halvnakna kostymnissar med en redan utpekad karriär som framtida mördare såg förvånat upp på mig. Här tror jag att jag avslutar min historia då det kan finnas känsliga läsare, men jag kan säga att gården saknade 2 mordkandidarer efter detta!
Jag är ständigt på jakt efter fler kostymnissar att ta kol på men det är svårt, jävligt svårt. Trots att jag försökt allt så har jag kanske lyckats 5 gånger, vilddjuret i mig vaknar rejält när jag tagit någon på bar gärning och som plötsligt blivit av med sin uträknade flyktväg då jag står där med sopkvasten i högsta hugg!
En annan historia som utspelades här på gården var den gången jag skulle försöka förgifta dem jävlarna. De brukar alltid flyga in i pannrummet och sno kattmat av vår huskatt, Zaffran. Köper jag en säck med 15 kilo så går väl 13 kilo till skatorna och deras vidriga ungar. Denna dag möttes jag av en skata i dörren och hann inte fånga den, såg att han var proppmätt på Zaffrans mat och då kläcktes ytterligare en av mina geniala ideér. Fram med ett stort fat med uppblött torrfoder och sen ner till Anticimex råttgiftgömma i mjölkrummet. Färgglada stora råttgift pellets skulle stå på menyn minsann. Sagt och gjort, jag blandade ihop en stor smet och ställde i fönstergluggen, stände för dörren och inväntade de kommande gästerna. Efter några minuter gav jag upp och gick in, då inte en skatjävel fanns i sikte!
Nästa morgon skuttade jag ut i hönshuset och sprang fram till fönstergluggen, döm om min förvåning när jag såg att fönstret hade blåst igen och dörren hade blåst upp. Brevid ett renslickat råttgiftfat mötes jag av ZAFFRAN! Han såg hur belåten ut som hellst och tackade så mycket för maten. HELVETES JÄVLAR!!!
Efter ett svindyrt veterinärbesök som resulterade i att Zaffran skulle få äta motgift morgon och kväll i 21 dagar insåg jag att de jävlarna hade gjort det igen. Överlistat mig igen och till råga på allt hade de försökt offrat min goa katt på köpet! Goa och goa förresten, försök att tvångsmata en 8 kilos motvillig katt med K-vitamin som är större än ett vaktelägg i 3 veckor får ni se hur goa de kan vara...
Satt ute på gräsmattan med luftgeväret samma kväll som incedenten med mina 63 minus 5 kycklingar utspelade sig, efter en stund av väntan så såg jag till min lycka ett till skatbo uppe i vår gamla tall, nu jävlar, tänkte jag och siktade upp rätt i boet.... PANG!.... Swich!!! .... Vissa påstår att jag blev träffade av en rikoschett i skallen, men jag är helt övertygad om att de är beväpnade de jävlarna!
Igår hände det igen. Jag kom ut i kläckeriet och skulle lägga in nya avelsägg i maskinen då jag mötes av en skatjävel. När jag röck upp dörren så sögs svängdörren mittemot in av luftdraget och fort som fan försvann den genom glipan in i ladugården och ut genom nästa dörr till det fria. Det var inte många ägg kvar, mest äggröra. Hur fan det är möjligt att de kan få upp tjocka svängdörrar av trä, som inte ens Elvira behärskar är för mig en gåta. Skulle vara intressant att sätta upp en övervakningskamera där inne. Men då stämmer de mig väl antagligen för ofredande eller nåt och jag vågar inte räkna med att jag vinner den matchen heller... Antagligen flyger de in genom samma luftdragsglipa när jag går ut från kläckeriet utan att märka något, fräcka jävlar!
MEN, det finns ett djursläkte som jag verkligen känner hat inför och de är alla dessa överintelligenta kostymnissar som ALLTID klurar ut hur man rövar bort bebisar och själ mina blivande ungar. Visst låter det hemskt!
Dessa jävla djur, undrar just hur många jag tvunget har fött upp på bekostnad av mina små oskyldiga dunbollar till kycklingar och drivor med befruktade avelsägg. Men samtidigt som detta konstanta hat bubblar i mig så känner jag samtidigt en oundviklig beundran. Det kan omöjligt finnas ett smartare djur än en skata! De klurar ut hur mina genomtänkta, supersluga fällor fungerar bara genom att titta på dem och all denna bortkastade tid som jag ödslat genom att sitta på lur i bakhåll med geväret i högsta hugg. Vill man ha skatfritt så ska man visa dem en gevärsmyning, de drar fortare än kvickt!
Glömmer aldrig dagen för flera år sedan när jag genom blod svett och tårar, för att inte tala om pengar som jag hade lagt ner på att hitta obesläktade avelsägg från Sveriges alla hörn och erkända uppfödare. Det kostade en förmögenhet att skaffa dem och otaliga timmar med tid. 3 veckor senare när de legat på jäsning i äggkläckningsmaskinen häpnade jag över det strålande resultatet. 5 nya raser och 63 nya kycklingar så dagens ljus och många ovanliga färgvarianter, jag var överlycklig (jodå, man kan bli det av kycklingar, jag lovar) Tyvärr så kände även mina ärkefiender lyckan då de på mindre än 10 minuter och genom en uppblåst dörr till hönshuset hade länsat min kycklinglycka på alla 63 kycklingar, minus 5 stycken. Såklart en av varje ras hade de lämnat kvar, vad jag nu skulle med dem till. Helt övertygad om att det var uträknat. Jag upptäckte detta blodspill då jag såg en skata försvinna i det blå med en av mina små gula dvärg kochinkycklingar, pipandes och vettskrämd i ett fast näbbgrepp! Jag blev så jävla förbannad så jag totalt ohämat och helt blockerad av raseri sprang efter den jäveln. Han flög över ängen och jag efter, han landade i ett träd ca 300meter bort och jag hörde hur hans ungar skrek efter denna lilla försvarslösa delikatess! Jag stormade fram till trädet och hörde ca 5 meter upp att ungarna smaskade på min lilla kyckling. Besinningslöst greppade jag tag i trädstammen och ruskade så in i helvete hårt så inom ett par minuter av hysteriskt ruskande så lyckades jag mot alla odds skaka ner det förbannade boet. Två fula, feta, halvnakna kostymnissar med en redan utpekad karriär som framtida mördare såg förvånat upp på mig. Här tror jag att jag avslutar min historia då det kan finnas känsliga läsare, men jag kan säga att gården saknade 2 mordkandidarer efter detta!
Jag är ständigt på jakt efter fler kostymnissar att ta kol på men det är svårt, jävligt svårt. Trots att jag försökt allt så har jag kanske lyckats 5 gånger, vilddjuret i mig vaknar rejält när jag tagit någon på bar gärning och som plötsligt blivit av med sin uträknade flyktväg då jag står där med sopkvasten i högsta hugg!
En annan historia som utspelades här på gården var den gången jag skulle försöka förgifta dem jävlarna. De brukar alltid flyga in i pannrummet och sno kattmat av vår huskatt, Zaffran. Köper jag en säck med 15 kilo så går väl 13 kilo till skatorna och deras vidriga ungar. Denna dag möttes jag av en skata i dörren och hann inte fånga den, såg att han var proppmätt på Zaffrans mat och då kläcktes ytterligare en av mina geniala ideér. Fram med ett stort fat med uppblött torrfoder och sen ner till Anticimex råttgiftgömma i mjölkrummet. Färgglada stora råttgift pellets skulle stå på menyn minsann. Sagt och gjort, jag blandade ihop en stor smet och ställde i fönstergluggen, stände för dörren och inväntade de kommande gästerna. Efter några minuter gav jag upp och gick in, då inte en skatjävel fanns i sikte!
Nästa morgon skuttade jag ut i hönshuset och sprang fram till fönstergluggen, döm om min förvåning när jag såg att fönstret hade blåst igen och dörren hade blåst upp. Brevid ett renslickat råttgiftfat mötes jag av ZAFFRAN! Han såg hur belåten ut som hellst och tackade så mycket för maten. HELVETES JÄVLAR!!!
Efter ett svindyrt veterinärbesök som resulterade i att Zaffran skulle få äta motgift morgon och kväll i 21 dagar insåg jag att de jävlarna hade gjort det igen. Överlistat mig igen och till råga på allt hade de försökt offrat min goa katt på köpet! Goa och goa förresten, försök att tvångsmata en 8 kilos motvillig katt med K-vitamin som är större än ett vaktelägg i 3 veckor får ni se hur goa de kan vara...
Satt ute på gräsmattan med luftgeväret samma kväll som incedenten med mina 63 minus 5 kycklingar utspelade sig, efter en stund av väntan så såg jag till min lycka ett till skatbo uppe i vår gamla tall, nu jävlar, tänkte jag och siktade upp rätt i boet.... PANG!.... Swich!!! .... Vissa påstår att jag blev träffade av en rikoschett i skallen, men jag är helt övertygad om att de är beväpnade de jävlarna!
Igår hände det igen. Jag kom ut i kläckeriet och skulle lägga in nya avelsägg i maskinen då jag mötes av en skatjävel. När jag röck upp dörren så sögs svängdörren mittemot in av luftdraget och fort som fan försvann den genom glipan in i ladugården och ut genom nästa dörr till det fria. Det var inte många ägg kvar, mest äggröra. Hur fan det är möjligt att de kan få upp tjocka svängdörrar av trä, som inte ens Elvira behärskar är för mig en gåta. Skulle vara intressant att sätta upp en övervakningskamera där inne. Men då stämmer de mig väl antagligen för ofredande eller nåt och jag vågar inte räkna med att jag vinner den matchen heller... Antagligen flyger de in genom samma luftdragsglipa när jag går ut från kläckeriet utan att märka något, fräcka jävlar!
Strandtomt till en badkruka...
Ja, är det inte ironiskt att man blev berikad med strandtomt och är en stor badkruka, inte ens idag när det var 22 grader varmt i vattnet och olidlig ökenhetta på land så klarade jag av ett dopp. Jag går ut till knäna, sen är det stopp!
Gubben och 6 åringen badade desto mer, för att inte tala om Tula och trubbnosarna, Heffa fick vi rädda några gånger då en Fralla inte är begåvad med en kropp som tillåter att hon kan hålla sig ovanför vattenytan, hon sjönk som en sten i vändningarna men skam den som ger sig. Dumma hund! Tulas badstil är bortom allt som kan klassar för nomalt då hon envisas med att försöka simma lodrätt och gå på bakbenen tills hon inte bottnar. Zolee däremot kan nog utvecklas till en liten utter, hon simmade med racerfart, hade hon inte blivit dränkt av Tula x antal gånger så hade hon säkert simmat över till andra sidan Ljusnan, tur att någon stoppade henne i tid!
Just nu är gubben och fixar med båten, han lovade att detta år var det bara att släng i motorn och sjösätta. Det envisas han med att säga varje år så jag har inte haft några större förhoppningar. Ikväll skulle de tydligen jobba med att sätta för alla glipor. Det är en stor träbåt och med cm stora glipor mellan varje bräda så får de nog hålla på ett bra tag. Förhoppningsvis blir det invigning före midsommar...
Har filmat Tulas tappra simteknik och lite annat smått och gott, frågan är bara om jag är tillräckligt tekniskt att föra över allt till datorn... återstår att se!
Over and out!
Fin dag hade vi iallafall, utsikten från altan!
Gubben och 6 åringen badade desto mer, för att inte tala om Tula och trubbnosarna, Heffa fick vi rädda några gånger då en Fralla inte är begåvad med en kropp som tillåter att hon kan hålla sig ovanför vattenytan, hon sjönk som en sten i vändningarna men skam den som ger sig. Dumma hund! Tulas badstil är bortom allt som kan klassar för nomalt då hon envisas med att försöka simma lodrätt och gå på bakbenen tills hon inte bottnar. Zolee däremot kan nog utvecklas till en liten utter, hon simmade med racerfart, hade hon inte blivit dränkt av Tula x antal gånger så hade hon säkert simmat över till andra sidan Ljusnan, tur att någon stoppade henne i tid!
Just nu är gubben och fixar med båten, han lovade att detta år var det bara att släng i motorn och sjösätta. Det envisas han med att säga varje år så jag har inte haft några större förhoppningar. Ikväll skulle de tydligen jobba med att sätta för alla glipor. Det är en stor träbåt och med cm stora glipor mellan varje bräda så får de nog hålla på ett bra tag. Förhoppningsvis blir det invigning före midsommar...
Har filmat Tulas tappra simteknik och lite annat smått och gott, frågan är bara om jag är tillräckligt tekniskt att föra över allt till datorn... återstår att se!
Over and out!
Det bor en vampyr i mig!
Igår var vi i Hudik och stoltserade i utställningsringen, det var ett fantastiskt väder... för den soldyrkande... för mig var det ännu en av alla de vidrigt varma dagarna som man måste stå ut med på sommarhalvåret. Jag är då ingen vän av sol, vi har ett helveterkontrakt som bygger på ömsesidig respekt. Solen ger fan i mig om jag håller mig under tak eller i skugga och hon lovar att inte vara framme mer än onödigt mycket. Ibland händer det att vi trampar varann på tårna, det är oundvikligt på tex en dag som igår, då jag får välja att antingen utföra ett av mina stora intressen under solens helvetesstrålar på en varm hundutställning, eller så får jag stanna hemma under tak. Valet blev igår att utsätta mig för solljus. Men det är inte alltid jag som utför kontraktsbrott ska ni veta, ibland gör även solen övertramp då jag trots att jag enbart suttit i skuggan kommer hem och ser ut som ett stopljus!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Nu vet jag varför man får hängtuttar!
Eftersom jag just nu har en 4 månaders "BitNils" som sliter och drar i tuttarna flera gånger om dagen så känns det naturligt att fundera kring begreppet "hängtuttar". Jag tror jag har knäckt koden vad gäller detta bekymmer och har valt att se det positiva på denna ofrånkomliga utveckling. Med hängtuttar blir det lättare och lättare att amma i diverse omöjliga ställningar. Målet måste ju vara att bli så ostörd som möjligt. Det måste ju vara tusan så mycket bekvämare att lägga barnet i knät istället för i famnen och amma, då kan jag ju tom blogga samtidigt. Eller när man ligger i sängen och det är dags för en liten törstsläckare på natten. Bara att hiva fram en "nasse" och somna om på rygg. 5 barns mammor har antagligen avancerat så pass att de kan amma sina barn i bilen, utan att för den del varken lämna förarplatsen eller ta ur ungen från bilbarnstolen. Perfekt!
För det måste ju finnas en mening med att de ska bli längre och längre för varje barn, eftersom fler barn tar mer tid och vilken flerbarnsmor har ro att amma i tid och otid om hon inte kan göra något annat samtidigt...
Nu har jag dock beslutat att 2 barn är min magiska gräns, så målet får väl bli att kunna amma på rygg i sängen med "BitNils" tätt brevid. Men nog skulle det vara fantastiskt att kunna amma och hänga tvätt samtidigt!
För det måste ju finnas en mening med att de ska bli längre och längre för varje barn, eftersom fler barn tar mer tid och vilken flerbarnsmor har ro att amma i tid och otid om hon inte kan göra något annat samtidigt...
Nu har jag dock beslutat att 2 barn är min magiska gräns, så målet får väl bli att kunna amma på rygg i sängen med "BitNils" tätt brevid. Men nog skulle det vara fantastiskt att kunna amma och hänga tvätt samtidigt!
Att shoppa med en 5 åring...
För ett tag sedan var jag och min då 5 åriga dotter på Dollar Store och skulle handla lite allt möjligt onödvändigt. Vi går förbi underklädes avdelningen när min dotter plötsligt utbrister:
- Nej men titta mamma, dem här skulle ju passa dig PERFEKT!
Jag vänder mig om, liksom halva affären, för att se vad hon hittat som är så "perfekt".
Med rakt utsträckta armar visar hon upp ett par giant size non stopp blommiga mormorstrosor, de räcker från hakan och ner till knäna och i all välmening vill hon ha en reaktion... Vad gör man? Samtidigt som man känner att man vill förklara ett och annat, dels för att avdramatisera och dels genom att förklara för de plötsliga åskådarna att mamma minnsan inte alls är i behov av ett par trosor med storlek XXXL, så inser jag till min förskräkelse att det antagligen skulle passa just "helt perfekt" : (
Ungen har ju rätt!
- Ehh, kom så tittar vi på leksakerna istället.... Jag tar trosorna och knölar ihop dem tillbaka ner i stället. Dottern får en leksak och jag får mig en törn på självförtroendet. Inte lätt att vara mamma ibland...
- Nej men titta mamma, dem här skulle ju passa dig PERFEKT!
Jag vänder mig om, liksom halva affären, för att se vad hon hittat som är så "perfekt".
Med rakt utsträckta armar visar hon upp ett par giant size non stopp blommiga mormorstrosor, de räcker från hakan och ner till knäna och i all välmening vill hon ha en reaktion... Vad gör man? Samtidigt som man känner att man vill förklara ett och annat, dels för att avdramatisera och dels genom att förklara för de plötsliga åskådarna att mamma minnsan inte alls är i behov av ett par trosor med storlek XXXL, så inser jag till min förskräkelse att det antagligen skulle passa just "helt perfekt" : (
Ungen har ju rätt!
- Ehh, kom så tittar vi på leksakerna istället.... Jag tar trosorna och knölar ihop dem tillbaka ner i stället. Dottern får en leksak och jag får mig en törn på självförtroendet. Inte lätt att vara mamma ibland...
Som anorexi, fast tvärtom...
Om det nu finns en sån sjukdomsbeskrivning så lovar jag att jag är drabbad.
Kan för mitt liv inte förstå att vågen fungerar som den ska, "så där mycket väger ju bara ett fläskberg" och jag var inte ens nöjd för 20 kilo sedan. Visst, jag fick barn för 4 månader sedan, men ändå. Jag har ju en vikt som de flest inte ens uppnår som höggravida! Jag ser mig i spegeln och tjejen mitt emot är mullig, ja, lite sådär lagom rund. Men ska man tro vågen så får man nog lägga på ungefär 25 kilo, iaf i min värld. När jag är tvungen att köpa nya kläder så väljer jag säkert 3 storlekar för litet, jämt! Kommer ut högröd i ansiktet från provrummet, muttrat åt gubben att kläderna är felsydda och efter några tappra försök att få på mig storlek 44 får jag till slut nedvärdera mig till max, dvs, välja kläder från det begränsade sortimentet på "Genorous", eller varför inte på "Mammakläderavdelningen", så jävla sjukt. Jag är ju inte ens så tjock så, jag fattar inte vad jag har där att göra!
Så vad är felet? Är jag för fet för mitt förstånd? Ljuger vågen? Är kläderna felsydda? Eller lider jag av omvänd anorexi?
Kan för mitt liv inte förstå att vågen fungerar som den ska, "så där mycket väger ju bara ett fläskberg" och jag var inte ens nöjd för 20 kilo sedan. Visst, jag fick barn för 4 månader sedan, men ändå. Jag har ju en vikt som de flest inte ens uppnår som höggravida! Jag ser mig i spegeln och tjejen mitt emot är mullig, ja, lite sådär lagom rund. Men ska man tro vågen så får man nog lägga på ungefär 25 kilo, iaf i min värld. När jag är tvungen att köpa nya kläder så väljer jag säkert 3 storlekar för litet, jämt! Kommer ut högröd i ansiktet från provrummet, muttrat åt gubben att kläderna är felsydda och efter några tappra försök att få på mig storlek 44 får jag till slut nedvärdera mig till max, dvs, välja kläder från det begränsade sortimentet på "Genorous", eller varför inte på "Mammakläderavdelningen", så jävla sjukt. Jag är ju inte ens så tjock så, jag fattar inte vad jag har där att göra!
Så vad är felet? Är jag för fet för mitt förstånd? Ljuger vågen? Är kläderna felsydda? Eller lider jag av omvänd anorexi?
Sex and the City is the shit!
Hur kan det komma sig... att JAG som är den minst oinspirerade modeikon som gått i ett par skor kan falla så för en serie som denna?
För jag känner ingen annan som köpt ett par 99kr skor utan häl på Rusta sommaren -07och fortfarande använder dem dagligen. Även vintertid tyckte jag att det var helt ok att använda dem, trots att jag fick hoppa i föregåendes fotspår över snön för att inte bli blöt och kall och de funkar lika bra ute i hönshuset som på restaurang, tro mig! Inte heller känner jag någon som går på utvecklingsamtal strumplös och väldigt ofta använder gubbens kallingar då jag inte hittar ett par rena trosor i tvättkorgen efter ett bad. Jag har fortfarande kvar "brunpuder" sedan gymnasietiden och kan räkna de gånger jag sminkat mig detta år. Be mig rabbla märkeskläder och jag kan som mest komma på Puma och Nike, även fast jag aldrig varit ägare till ett sånt plagg. Jag är en ren katastrof vad gäller "nymodigheter". ÄNDÅ älskar jag Sex and the City!
Antagligen för att de symboliserar den starka, oberoende kvinnan som lever livet varje dag och försöker hitta varje uns av livskvalite, precis som jag ; ) De är ständigt på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor och VIP platser till senaste innestället, Jag är också på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor, visst, och VIP plats i livet! Så helt olik är jag kanske inte?
För jag känner ingen annan som köpt ett par 99kr skor utan häl på Rusta sommaren -07och fortfarande använder dem dagligen. Även vintertid tyckte jag att det var helt ok att använda dem, trots att jag fick hoppa i föregåendes fotspår över snön för att inte bli blöt och kall och de funkar lika bra ute i hönshuset som på restaurang, tro mig! Inte heller känner jag någon som går på utvecklingsamtal strumplös och väldigt ofta använder gubbens kallingar då jag inte hittar ett par rena trosor i tvättkorgen efter ett bad. Jag har fortfarande kvar "brunpuder" sedan gymnasietiden och kan räkna de gånger jag sminkat mig detta år. Be mig rabbla märkeskläder och jag kan som mest komma på Puma och Nike, även fast jag aldrig varit ägare till ett sånt plagg. Jag är en ren katastrof vad gäller "nymodigheter". ÄNDÅ älskar jag Sex and the City!
Antagligen för att de symboliserar den starka, oberoende kvinnan som lever livet varje dag och försöker hitta varje uns av livskvalite, precis som jag ; ) De är ständigt på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor och VIP platser till senaste innestället, Jag är också på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor, visst, och VIP plats i livet! Så helt olik är jag kanske inte?
Jaha, då har man skaffat blogg också...
Den här bloggen kommer antagligen vara den största motsvarigheten till "Blondinbellas blogg", då våra liv antagligen aldrig kommer att varken mötas eller korsas. Jag är tjejen som bekymersfritt klampar in på ICA med skitiga gummistövlar och en utsliten, solblekt reklam T-shirt. Har jag borstat håret är det bara bonus och jag vet fortfarnade inte vad vad det är för skillnad på en "latte" och en "kaffe med mjölk", inte heller har jag förstått tjusningen med klädshopping, då det enbart går ut på att göra av med pengar och köpa kläder som ändå inte passar på en kropp som fött två barn och gillar att äta. Men jag trivs med livet iaf och har inom en snar framtid förhoppningsvis luskat ut vad det går ut på....
Minns som om det vore igår då jag sa att jag aldrig skulle känna något behov av mobiltelefon... Nu sitter jag här, typ 11 år senare, men mina livsnödvändiga MSN, mobiltelefon (självklart med teknikens senaste påhitt), hemsida, mail, facebook och nu då, även en blogg... Ska ovilligt erkänna att jag skäms lite, då detta har varit en av de saker jag gått och irriterat mig på, detta meningslösa bloggande, mest bara för att desperat försöka hitta ett högre egenvärde och aldrig behöva stå till svars för vad man skriver, modererande trygga inlägg och en massa åskådare som nyfiket sitter bakom dataskärmen och håller koll. Åskådare av blandad kompott, dels har vi gruppen med vänner, som lägger in gulliga, medhållande, styrkande kommentarer och hoppas på att få samma respons på sin blogg. Dels har vi de som har ett ont öga till personen och bara hoppas på att denna trygga fasad ska rasa ihop och bloggpersonen ska blotta sig själv, ju mer nedvärderande ju bättre förstås. Sen har vi alla dem som bara trillar in, läser igenom utan större entusiasm, rycker på axlarna och bloggar vidare på nästa äventyr. En sån som jag antagligen är!
Så, vad är syftet med denna blogg då?
Senaste tiden har jag haft ett bubblande behov av att uttrycka mig i skrift, gillar att skriva och kan gärna bjuda på mina insikter, även om jag är ytterst osäker på om någon kommer hitta hit? Jag tänker inte ge denna sida någon uppmärksamhet, den får försöka överleva utan min mediala inblandning. Ska bli jävligt skönt att få rensa hjärnan på diverse grubbel.
Välkommen till min nya blogg!
Hoppas ni ska trivas och finna läsningen så pass intressant så ni väljer att återkomma. Hur själva utförandet kommer att se ut vet jag inte riktigt just nu, jag provar mig fram! Har inte heller någon aning om hur flitigt bloggande jag kommer göra, blir det 3 gånger per dag eller 3 gånger per månad... time will tell!
