CaZoo - En egotripp utan gräns...

Som ni alla redan vet så har jag lagt ner hela min själ i att hitta hästen med stort H, igår innan jag gick och la mig hittade jag en lovande kandidat, slet mitt hår över att klockan var alltför okristligt sen för att ringa och låg sömnlös större delen av natten. Livrädd för att någon skulle ringa kl 07 på morgonen och hinna före mig. Klockan 08:11 på morgonen chansade jag och ringde första gången, till min stora besvikelse svarade ingen. Tankarna flög genom huvudet, "nu är det så många som redan ringt på den okristliga tiden så hon har lagt av telefonen, eller så är hon lika morgontrött som mig. Jag hoppades på det sistnämnda.  Skickade ett SMS med en bedjan om svar och någon timme senare ringde det aktuella numret.
Rösten i andra änden berättade om hästen och hon målade upp bilden av exakt det jag letade efter. Hon besannade även mina fargågor och berättade att hon blivit nerringt och pga omständigheter kunde hon inte hålla honom och ville hellst sälja honom snabbt. Sagt och gjort, någon timme senare satt jag, Dalle och Zelma i bilen på väg söderut till Östervåla. En oändligt lång resa...
Väl framme tog säljaren med mig till stallet och "Cassuall" övertygade redan på stallgången. Han var otroligt mycket vackrare IRL än på fotot, där han vid första anblick verkade aningen lång i kroppen och lågställd. Det var han inte! Dessutom hade han en gnistrande utstrålning som gav mig hjärtklappning! Säljaren, Jennie, drog på honom westernsadel och westernträns och berättade samtidigt att han stått i ett par månader, sista ridturen var för en månad sedan. Min kärringfega gen sa GULP!
Vi gick ut på en liten åkerplätt och jag hade inga förväntningar alls, hur skulle det här gå? Jennie började rida honom och redan på andra varvet gick han ner på tygeln och jobbade för fullt. Jag höll andan över att han skulle behålla sitt lugn och sin sammarbetsvilja. Han varken sprallade eller skvätte utan jobbade på tygeln och var mycket lyhört, tom i galopp, nåja, han tog vänstergalopp i högervarvet några gånger men till slut så gick det vägen. Sen var det min tur, jag som aldrig suttit i westernsadel, tur att man fick en knopp att hålla sig i! Men redan efter ett par steg så kände jag mig helt trygg, jag provade att jobba honom för skänkeln och med ledande tygeltag, han var otroligt mjuk och följsam vilket vittnade om en god början. Han lysnade på mina hjälper och var aningens seg, men det berodde nog mest på att han var otränad. Det passar mig perfekt då jag är minst lika otränad själv. Hade blivit tufft att ta över en häst som var i full kondition och krävde sin jämnlike! Nu var vi liksom på samma våglängd! För varje travsteg kände jag mer och mer, "Han ska jag ha, han ska jag ha, han ska jag ha!"
Efter turen och åter på stallplanen blev det affär, det kändes helt overkligt! Drömmen om en helt EGEN häst hade slagit in och beslutet var MITT, inget tjatande på föräldrar, ingen häst att dela med sig till systrarna med. EN HELT EGEN HÄST!!! På mina vilkor, wow, det måste betyda att jag är vuxen! Ett märkligt konstaterande när jag på vägen hem sken som en salig fjortis, jag var ju vuxen nu! Kom på mig själv flera gånger med ett fånigt flin på läppen där jag satt i baksätet och drömde om galoppturer över fälten, barbackaritter på lummiga skogsstigar och dressyrpassen hemma på gården i den blivande paddocken! Åhh, vad himla glad jag är!!!
Med mig hem fick jag en klassisk svart sadel och två träns, han knappt få av mig skorna förrän jag satt där med Elvira och gav instruktioner på vikten av god persedelvård! Vi satt där på hallgolvet och smörjde upp allting tills det gnistrade om seldonen. Jag var lika energisk som vilken 12 åring som helst och Elvira hängde på. Vi satt och smörjde och småpratade om vad vi skulle ha för färger på schabraken och vojlokarna. Vilka täcken vi behövde inför vintern och om vi behövde komplettera stallutrustningen med några nya ryktborstar, imorgon bär det av till Granngården, här skall shoppas!

På måndag kommer dem, Molly och Cassuall, hur ska klara av att vänta SÅÅÅÅ länge? Dalle jobbar i skrivandets stund fortfarande med hagen, det skall tydligen bli "den snyggaste hagen i hela Jarse", jag tror honom och tackar gudarna för att jag träffade honom och ingen annan!

Han är för övrigt en 5 årig korsning mellan Paint / Irish Cob, säljaren hade haft honom sedan han var 3 månader som köpte honom av en granne som importerat ett Irish Cob sto som någon månade senare visade sig vara dräktig. Gårdens enda hingst var en Paint. Så man kan ju faktiskt säga att han är en livmoderimport, he, he, om än en oplanerad sådan. Han är inkörd och riden både i klassisk dressyr och western och bäst av allt, han är MIN!

Jag hoppas att han även kan glädja min syster Åsa som gärna får komma hit och hjälpa mig att forma honom!