Det bor en vampyr i mig!
Igår var vi i Hudik och stoltserade i utställningsringen, det var ett fantastiskt väder... för den soldyrkande... för mig var det ännu en av alla de vidrigt varma dagarna som man måste stå ut med på sommarhalvåret. Jag är då ingen vän av sol, vi har ett helveterkontrakt som bygger på ömsesidig respekt. Solen ger fan i mig om jag håller mig under tak eller i skugga och hon lovar att inte vara framme mer än onödigt mycket. Ibland händer det att vi trampar varann på tårna, det är oundvikligt på tex en dag som igår, då jag får välja att antingen utföra ett av mina stora intressen under solens helvetesstrålar på en varm hundutställning, eller så får jag stanna hemma under tak. Valet blev igår att utsätta mig för solljus. Men det är inte alltid jag som utför kontraktsbrott ska ni veta, ibland gör även solen övertramp då jag trots att jag enbart suttit i skuggan kommer hem och ser ut som ett stopljus!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Kommentarer
Trackback
