CaZoo - En egotripp utan gräns...

För flera år sedan kom jag över några syrsor, en mycket trevlig bekantskap som vi hade mycket glädje av. De förökade sig i rekordfart och sjöng vackert för oss på kvällarna så blundande man så fick man en flashback av vår Thailandresa. Igår stannade vi på Mobackes i Bollnäs och gick in för att köpa lite nya fiskar. Väl där fick Elvira syn på ett gäng syrsor och utbrast:
- Men herre gud så söta, kom och titta mamma!
Ungen har helt klart ärvt mina djurgener och jag frågade om hon ville ha några stycken:
- Ja, JA, det är klart jag vill!
Sagt och gjort, 11 nya familjemedlemmar har flyttat hit och Elvira är lycklig, även vår nakenkatt är lycklig, hon tro att hon fått en egen TV eller nåt, hon har inte slitit sig många sekunder från Syrsornas akvarium! Jag sa till expediten att vi skulle ha dem till sällskap och hon skrattade åt mitt skämt. Men när hon inte fick någon medhåll så var hon tvungen att fråga igen:
- Vadå, SKA ni ha dem till sällskap?
11 lyckliga syrsor bor här nu och hoppas de växer på sig fort så de kan bli lite Thailandfeeling här snart!

Äntligen kom det, regnet! 11,5 grad varmt och piskande regn, naturen är ju bara så härlig! Sedan i måndags har vi varit på Kolmården och förlustat oss och igår på väg hem stannade vi till i Valbo, på deras köpcenter. Det var riktigt kul att sitta i bilen och se alla människor som sprang för sitt liv i hällregnet, ålder, nationalitet, kön, status eller storlek saknade betydelse, alla sprang de som om de var för livet. Ha ha ha ha ha!
Var på HÖÖKS och köpte ett fint regntäcke till Cassuall och några borstar, Molly fick en lila grimma men hjärtan och tillhörande flugband och grimskaft. Idag ska gubben få bli rejält blöt, han ska göra en hage till Molly som hon får stå i, men först imorgon släpper vi henne i den. Det finns knappt 1000 strån att äta i den men för säkerhets skull så ska Cassuall få stå i den över natten och noppa av det sista ätbara. Smart va ; )
Syrran har bott hos oss i tre dygn när vi var borta och vem som hellst som varit på semester vet hur skönt det är att komma hem, lägg på det tredubbla i trivsel nnär man dessutom kommer hem till ett renstädat hem och hönshus! Helt underbart att bara få ställa av sig resväskan i hallen och börja njuta av hemkomsten direkt! Tack för det syster yster!!!! Dessutom hade hon skött om djuren på bästa tänkbara sätt och GUD vad stora kattungarna hade blivit, de ser ut som de svalt en varsin köttbulle!
Idag ska jag till Ljusdal och köpa kattsand och vaccinera K-kullen, ska bli kul att se de små igen!

Kommer strax....

Jaha, så var det fredag... Mysfredag, som vi brukar kalla det. När familjen umgås över en god middag och har det allmänt trevligt... Just nu är Elvira ute och leker med hundarna, Zelma ligger och övar på sin ljudkapasitet här brevid. Bla bla bla bla bla... bla bla bla bla bla.... Ja, hon är jätteduktig... Gubben vet jag inte vart han håller hus, han är väl "inärheten..." Fredagsmyset har med andra ord inte infunnit sig än!

Igår fick äntligen Dusky kattungar. Vaknade kl 05 på morgonen av att Elvira kom upp i vår säg och viskade:
- Mamma, Dusky håller på att få kattungar i min säng, du får nog komma och titta hur det går...
Sagt och gjort, väl uppe i loftsängen ligger Dusky och spinner med 3 blöta knyten. Bar ner dem till den tilltänkta lådan i vardagsrummet och såg på när hon klämde ur sig 2 till inom en timme. Allt gick kalarsbra, jag har blivit bortskämd med lätta kattförlossningar, hoppas det håller i sig! Resultatet blev en liten färgpalett av maskat, rött och chokladsköldpadda. 3 flickor och 2 pojkar. Kunde inte önska mig mer!

Hopppsan, nu kom den försvunna gubben upp med middagen, när man talar om trollen.... återkommer snart med bilder på kattungarna osv... MUMS vad gott med mat!

Som sagt, ikväll ska jag prova att lasta Cassuall och åka hela 5 km till en jätteduktig instruktör för att rida ett pass, är skitnervös, tänk om det inte går att lasta honom? Snopet värre!

Red honom igår i dressyr och han var superduktig, dock lika otränad som mig men det ser jag bara som en fördel. Från att ha levt ett liv i soffan med både graviditetsmagen och foglossning till att ha börjat rida regelbundet är det inte konstigt om min kropp fått en smärre chock! Muskler som legat latent i många år har vaknat till liv och jag har börjat intaga mer eller mindre hjulbenthet, vet inte om jag ska skylla på ridningen eller på den nyinköpta transporten, ha, ha, ha!!! Skämt åsido, det är härligt att börja motionera som en vanlig dödlig igen, ser fram emot att stallet blir klart så man kan få pyssla därinne, mocka, smörja, sopa, strö och allt annat skoj!

Nu har min veterinär varit här och tittat på Molly, hon kollande rörelser, puls, värme i hovväggarna och allmäntillstånd, samt nöp henne med tång i fötterna. Allmäntillståndet är bra och det enda man kan se för ögat är något kortare baksteg, men det är en enorm skillnad jämfört med i förrgår. Hon hade lite puls och en aning varma hovar och på tången reagerade hon lite, men bara på ena sidan, höger.
Veterinären sa att hon hade " lite fångkänning" och att det var en stor fördel att vi hade upptäckt detta så snabbt. Hon får gå kvar i lösdriften och bada i halm, hon har halm upp till magen. Efter en vecka ska vi göra en liten hage i anslutning till lösdriften där hon kan vara dygnet runt. Om 10 dagar ska vi börja gå promenader med henne. Nu håller vi tummarna för att allt blir bra. Veterinären rekommenderade körning som ett bra motionsalternativ den första tiden, så slipper hon belastas med tryck under fötterna. Hoppas bara att Molly går med på veterinärens ordination...

När jag ändå hade veterinären på plats så fick Cassuall sin influensa/stelkramp vaccinering.

Nu ska jag åka upp till byn och skicka lite ägg och gå på Apoteket och hämta ut Mollys medicin!

Hörs snart igen!

Igår var jag ute en lång tur på Cassuall, tillsammans med två vänner och deras ston. Cassuall blev helt överlycklig över sällskapet och hade till en början svårt att hålla benen i styr, tjoho!
Han skulle få gå först över den brusande forsen (läs, den lilla gölen som han tror är livshotande) Det tog oss x antal minuter och mina vänner var snälla nog och stod tålmodigt och väntade och lät oss få övervinna detta i lugn och ro. Efter en stund så sa Cassuall återigen att ok, håll i dig nu för nu flyger vi över. Han är en riktig liten fegis vad gäller vatten, lika stor badkruka som mig. Tror nog att han skämdes efteråt när "hans" ston gick över utan problem... Vi träffade även på kossor och en supernyfiken häst i hage, det var också lite läskigt och Cassuall rensade sina luftvägar ordentligt med sina högljuda frustanden. Men trots att han kan reagera på vissa saker ute så är jag supernöjd med honom, men tanke på hans ålder och att allt är nytt för honom. Han är i grund och botten en häst med hjärtat på rätta stället och är absolut inte dum eller vrång. Han gör sitt bästa och övervinner sina rädslor på bästa sätt. Aldrig att han har stressat upp sig så han har kvarstående rädslor efteråt. 5 meter efter "faran" är han lika lugn som innan, även om "faran" inte är eliminerad. Sånt tycker en hundmänniska som jag om! Han är en liten pärla och går från klarhet till klarhet. Jag trivs super med honom och ser fram emot alla år tillsammans. Överlycklig över att han bara är 5 år!
Imorgon ska vi ta vår första lektion för instruktör, hon bor ca 5 km härifrån och min syrra kommer hit så ska vi prova att lasta honom och göra debut i nya transporten. Håll tummarna för att allt går smärtfritt och att inte instruktörens ridvolt ligger i anslutning till en kohage ; ) Vi ska börja rida regelbundet för instruktör en gång i veckan och det ska bli så spännande att se vad han går för! Har ju suttit och ridit dressyr utanför hagen och det har gått jättebra!
Vi är några "ambitiösa tanter" här i byn som slagit våra kloka huvuden ihop och ska gemensamt börja rida för en instruktör som jag hört en massa gott om, det är tur att hon bor i närheten!

Molly... Ja, Molly, Molly, Molly....
Den lilla olyckan. Igår skulle Dalle och Elvira ta ut henne och borsta och rida. Elvira hoppade upp och hon var superstel! Hjälp, beror det på "träningsverk" efter helvetesfärden eller vad är galet nu? Hon gick på stela ben, främst i bak, fram till täcktkanten, då gick det bättre och hon såg ut som vanligt efter ca 1 minut. De skrittade runt i ca 10 minuter och sen gick de ut till hagen igen... Humm, jag har haft en ponny som barn som dog av fång, så nu är jag helnojjig. Ska lilla olycksfågeln drabbas av detta helvete? Ja, det ser inte bättre ut. Jag har ringt till veterinären som kommer imorgon, tills vidare har vi satt för lösdriften så nu får hon stå där till hon fått sig en genomgång av veterinären. Hon har en tjock halmbädd att stå på och lösdriften är ganska stor, så jag tror inte att det går någon nöd på henne, dessutom ser hon Cassuall hela tiden och han står utanför och håller henne sällskap.
Hon har inga klassiska symptom när hon står, dvs hon står stadigt på alla ben, men hon hade en kännbar puls i kotorna, hon verkade inte hetare i hovväggen än Cassuall, men här gäller det att ta det säkra före det osäkra. Det jävliga är att vi bara har "superhö", skulle haft tag på gammalt fjolårshö och gett henne...
Veterinären sa att om det är fång så är det ett tidigt stadium och ett lindrigt fall, men ändå. Man vill ju att hästen ska vara frisk! Ska hålla alla tummar och tår för att hon bara är stel (även om jag innerst inne vet att det är fång)...
Fång drabbar främst ponnyhästar och största boven i dramat är för kraftigt bete. Just med tanke på detta har vi valt att inte göra en så stor hage och på en vall som är gammal. Molly har inte haft fång tidigare så allt har sett ljust ut. Nu har det inte just något bete kvar alls, så det har väl antagligen kommit smygande snarare än att det handlar om akut fång. Det finns ingen "medicin" att ge dem för att råda bot på detta. Det man kan göra är att inte ge dem tillgång till gräs, ge dem regelbunden motion och inte hålla dem i för högt hull, bla. Har de ont så ska de ha smärtstillande medicinering, villket vi får se om hon behöver imorgon.

Någon som vill byta "gammelhö" mot "turbohö"?

Nu funderar man ju såklart på om detta gjorde att hon beteede sig som förbytt för tre dagar sedan? Men då hade hon inte minsta tendens till fång, men det är klart, HON kanske kände att något inte stod rätt till. Idag ska jag och Elvira stå och pysslar med Molly, hon kan behöva lite extra uppmärksamhet nu när hon är "instängd". Förövrigt har det gått jättebra att rida Cassuall och låta henne stå ensam i hägen, visst, hon har vankat lite av och an och gnäggat lite, men brusar inte upp nämnvärt. Skönt!

I förrgår skulle jag och en vän ta en mysig kvällstur med Molly och vagn. Allt var frid och fröjd och Elvira hjälpte oss att borsta och sela på. Hennes sista ord när vi lämnade gården var:

-Lycka till nu då!

-Jaha då sa mamma och vi lunkade iväg i sakta mak...

Efter ca 500 meter svängde vi som vanligt upp mot Lincafét och möttes återigen av gårdens diverse djur, får med lamm, hundar, hästar och grisar. Redan där började Molly visa sidor hon inte haft förr. Reste sig på bakbenen och visade tydligt att här tänkte hon då minsann inte gå igen. Jag hoppade av och ledde henne förbi alla "farligheter" och hon frustade och visade sin ovilja, vi lämnade det läskiga bakom oss med redan efter 100 meter dyker nästa fårhage upp. Där blev det grisnit och hon började visa diverse konster för oss. Stegra, sparka bakut, hoppa, backa ner mot eltråden till hagen osv. Vi hoppade raskt ur vagnen och försökte lugna henne, både jag och min vän insåg att detta till största sannolikhet hade med högbrunst och ponnymentalitet att göra, att hon dessutom är Fuxsto gjorde inte saken enklare. Vi försökte leda på var sin sida framåt men icke, Hon hade bestämt sig. Istället för att gå framåt så kastade hon sig bakåt och var nära på att slå runt. Hon lyckades med bedriften att få frambenen över vänster skackel och måste genast selas av på plats. Det gick enbart pga att vi var två och "vildhästen" passade på att mumsa gräs mellan varven, mycket nöjd över sitt beslut och den vidtagna åtgärden. När väl vagnen var borta så insåg hon till slut att hon hade mött sin motståndare, jag är minsann lika fuxfärgad själv och dör väl antagligen hellre än ger mig. Till slut lyckades jag leda förbi henne och "mördarfåren" höll sig på sin kant. Jag tror jag gick förbi hagen minst 10 gånger, enda tills jag hade full koll på läget och en lugn häst i tömmarna. Svetten lackade och adrenalinet var såklart på topp. Jag tömkörde henne hem och min vän fick förnedrande dra vagnen. Såg att Molly under lugg var riktigt nöjd med situationen då min vän fick dra vagnen 30 meter bakom hästen, just missunnad en trevlig tur!
Tyvärr försvann skackelremmarna och selen gick sönder, annars hade jag inte tvekat att sela för vagnen igen, väl hemma på gårdsplanen, bara för att verkligen få henne att förstå att det hon just gjort är oacceptabelt beteende. Hade hon varit hund hade hon alla dagar på året fått "Rapporteringskod A".
Jag väljer att skylla detta på brunsten och hon har fått en oförtjänt vila i hagen sedan dess. Jag och Dalle har planerat att när brunsten är över så ska vi på det igen. Som tur var så fanns inte Elvira med i bilden denna gång, då hade jag "gett mig" redan vid Lincafét och då hade jag antagligen haft STORA problem nästa gång. I Elviras värld är Molly fortfarande hästen med ett hjärta av guld som inte gör en fluga förnär och jag väljer att hon ska få behålla den bilden. Själv vet jag att det bor en liten slyngel i henne och har alla  argument att ta det försiktigt ett tag framöver.
Inte nog med att Molly blev som förbytt, dessutom valde hon att i en stegring landa med hela sin kroppstyngd på mig. Från knät och ända ner på foten fick jag både henne och vagn, att jag stod pall fattar jag inte men mitt ben och framför allt foten ser förjävligt ut! Hela foten är blålila och sönderskrapad! Denna skada har resulterat i att min pärla, Cassuall, har fått stå i dagarna två! Men förhoppningsvis ska jag ta ett dressyrpass ikväll när det är lite svalare ute. Har ridit på den nyslagna täckten ett par dagar och han har jobbat jättefint!

Nähä, nu kommer det strax kycklingköpare så jag måste dra. På återseende!

Full fart i sommarvärmen!

Igår blev jag invigd i traktorkörning här på gården, satt i flera timmar med hörselkåpor och dundrade fram i sakta mak. Jag gjorde sånna där fina "hösträngar" med en stor räffsa där bak. Ja, som ni hör så är jag inte ens att klassa som månskensbonde, traktorn var blå och jag skulle använda en röd spak, en svart spak och 2 pedaler, det räcker som kunskap för mig och jobbet blev gjort!
Imorgon bär det av till Örbyhus, vi ska titta på en hästtransport och hämta upp Ginza som löper och ska få dejta självaste Markus Schenkenberg, den rödhåriga varianten. Håll tummar och tår för att transporten hakar på oss hem och katten blir
dräktig. Är SÅ LESS på åka land och rike runt, särskillt när det är ökenhetta som råder... Jag är så trött på att resa så jag har tom bestämt mig för att bli hemma när det är utställning i Svenstavik, då förstår nog samtliga närmre vänner hur illa det är! Jag vill bara vara hemma på gården och fantisera om vart ridvolten och stallet ska byggas, borsta på nya kärleken, rida, köra, gosa med ungarna och pussa på gubben. Jo, förresten, nu när jag ska få en transport så har jag visst lovat gubben att inte "ha huvudvärk" på 2 veckor, alltid smidigt när man kan betala i natura ; )

Undrar just vad man identifierar sig med bäst? Bortskämd lyxhustru eller lappsjuk småbarnsförälder? Kan tala om att skillnaden är hårfin ibland!

Vissa dagar njuter jag av dagen som om den vore den sista, jag lever det liv jag alltid velat ha och gör det fullt ut, andra dagar sitter jag med massor att göra, fullt upp med barnen, städning, måsten, tvätt, djuren och de enda jag har pratat med är MSN vänner, Elvira och hundarna. Drömmer mig bort och önskar att jag satt på en liten mysig uteservering i storstaden och tittade på förbipasserande eller tillbringade en weekend med vänner och vin på okänd ort.
I det stora hela skulle jag aldrig vilja byta bort mitt liv för allt i världen, det jag menar är att jag har ett otroligt varierat liv, den ena dagen ser inte ut som den andra men samtidigt är de bara bra eller dålig kopior av dagen före. Invecklat, jag vet! Jag lever nog ett liv i lyx i det avseendet att jag har en livstil som jag trivs ypperligt med, förutom de dagar jag drabbas av lappsjuka, men det är medaljens baksida med att leva ett liv på landet! Det går att vara supersocial och bo på vischan, men ibland blir man begränsad och det är då storstadslängtan kommer krypande. Men vad sjutton, jag bor bara 3,5 timme från Stockholm! Så jag har betydligt närmre till dem än vad de har till mig, tro mig. Avståndet för en lantistjej är betydligt mycket kortare än för storstadstjejen!
Kan förövrigt tillägga att jag i grund och botten är ett äkta asfaltsbarn, född och uppväxt i Stockholm, så den översociala storstadspinglan kanske ligger latent och genetiskt i mig? Men frågan är bara varför jag då trivs bäst i skog och mark? Urmännsikan i mig kanske?

Och hellre viftar jag bort flugor och trampar i koskit, än störs av motorbuller och doften av pissoar ; )

Jaha, då var man ute för allmän beskådning då i alla fall, vilken usel karaktär man har ändå... Men å andra sidan har bloggen satt nytt visningsrekord idag, he, he!

Av någon mystisk anledning kan jag tyvärr inte lägga ut bilder för tillfället, fråga mig inte varför?

Har nyss kommit ut från sovrummet, Zelma var lite svårlagd ikväll och jag har legat brevid och lyssnat på den förfärliga speldosan med "Blinka lilla stjärna" ungefär 78 gånger. Att ingen har kommit på att göra snöret som man drar upp trudilutten med längre, vad sägs om 7 meter, så man kan sitta i soffan och dra upp speldosan istället. Vore ju himla praktiskt! Dessutom skulle man bara behöva dra i snöret en gång. Fast det är klart, om hon skulle somna på två röda så måste man ju stå ut med låteländet i typ en timma, helt i onödan... Humm, kanske är bäst med ett kort snöre ändå?
Är det så här man blir som tvåbarns mor? Har man legat för många timmar brevid klarvaken bebis som bör sova, jo för det är då man ligger och funderar, på allt mellan himmel och jord. Är det rent av dessa stunder som man kallar för "egentid"? Gud bevare mig om det är så!

Sitter just nu med klarvaken bebis i soffan och glor på 2 1/2 män, det är ju så klockrent rolig, älskar Charlie, Jake och Allan Harper! Gubben är hos en bekant och köper kalvkött, så går det tydligen när man rymmer för många gånger, då blir man mat hemma hos familjen Egerbrandt. Kanske ska berätta hur det kan gå för Zolee och Heffa, de är ständigt på rymmen, grrrr!

Idag har det varit olidligt varmt igen, har dock inte lyckats bränna mig, men jag har svettats som en gris! Tydligen ska det bli ännu varmare imorgon, fy och tvi! Sprang in på ICA och snabbhandlade idag och det svalaste näst efter total nakenhet var att gå iklädd en klänning, ser för övrigt förjävlig ut i klänning, som en osminkad transa ungefär, hur som hellst, väl inne på affären slog det mig att det var ett tag sedan jag rakat benen, närmare bestämt, tja, ett par tre månader sedan. Raka benen är någonting jag ytterst sällan gör av den enkla anledningen att jag aldrig visar dem för fler än gubben och ungarna, dessutom är jag otroligt bekväm och resonerar att det som inte syns finns inte, det är enklast så ; ) Men idag gick jag alltså in på ICA och svängde mina lurviga. Men så illa var det inte, jag har ju fällt vinterpälsen sedan i maj och vita strån på blekfeta vader syns ju knappt. Vilken tur jag har som fått så matchande out fit och tänk, nu har jag hittat ännu en anledning till att inte sola benen!

Imorgon ska jag antagligen rida ut på en tur med Cassuall och få sällskap av en vän med hennes häst. Ska bli spännande att se hur det funkar?

Igår var vi på den årliga marknaden som hålls på Stenegården här i Järvsö, det är en tradition på midsommardagen. Elvira och jag skulle åka karuseller så det stod härliga till. Jag är en sann äventyrsmänniska och en karusell bör därför vara mäktig för att imponera på mig. Ju högre, snabbare och "farligare" ju bättre är den, tyvärr delar jag inte intresset med gubben som hellre står och tittar på eller på sin höjd kan tänka sig att åka kaffekoppen nån gång ibland, men delat upplevelse är ju så mycket roligare och jag såg min chans att få utöva denna tjusning med min 6 åriga dotter istället!

Väl på plats blev jag lika besviken som varje år, då den "farligaste" attraktionen var den där som går runt runt upp och ner och man sitter i en vagn som samtidigt snurrar av centrifugalkraften. "Töntig" i mina ögon då man knappt brukar få fart på vagnarna, det står en stackars polack i mitten för gör sitt bästa för att hjälpa till med snurrandet men det brukar vara föga underhållande och effektfullt. Nåja, det vore ju synd att inte prova, Elvira är ju trots allt bara 6 år. Efter att ha tittat på en gäng fjortisar som åkte och skrek i högan sky så frågar jag Elvira om hon vill åka.

- Jag vet inte om jag törs, fick jag till svar.

-Jodå, det finns inget att frukta, sa jag och övertalade henne att de som skrek gjorde det för att det hör till och de tyckte bara att det var roligt...

Efter ett par minuter hade jag lyckats med min övertalning, vi hade köpt biljetter och jag entrade åkattraktionen med självsäker min och med ett skakande asplöv till dotter. Hon skulle minsann själv få se att det inte fanns någonting att frukta med denna tur. Vi fick sitta själva i vagn nr 7 och till min förvåning startade de polska "maskinförarna"  makapären utan att vår bygel hade gått i lås, ok, den går ju ändå inte speciellt fort så det är nog ingen fara...

Elvira lös upp och skrek lika falskt som föregående åkare och jag skrattade åt hennes förtjusning, det här vart ju full pott vad gäller hennes inställning för framtiden tänkte jag och snurrade lite lagom tack vare polackens hjälp. Perfekt, nu har jag någon att åka med på Gröna Lund i sommar, så kan Dalle titta på med Zelma i vagnen, ha ha ha!

Men skrattar först som skrattar sist. Efter att par minuter med höga förhoppningar och töntfaktor som förväntat så händer plötsligt någonting. Vår vagn får frispel och börjar snurra som om den vore en astronautkapsel. Plötsligt mindes jag bygeln som inte gått i lås och mina Rustaskor som saknade häll. Blir jag av med både unge och skor nu? Vagnen fortsatte snurra och det gick så in i helvete fort så huvudet pressades båkåt och jag höll krampaktigt i Elvira så hon inte skulle segla iväg. Fortare och fortare och fortare och vagnen hade verkligen fått frispel BIG TIME! Centrifugalkraften gjorde det omöjligt att ens snegla ner på Elvira och jag undrade om hon tyckte att det var lika roligt fortfarande? Mamma tyckte inte att det var roligt längre, såg framför mig när Polacken äntligen fick stopp på eländet och vi låg där som två fulla sjömänn och de var tvungna att bära ut oss med bår. Då hör jag Elvira kvida:

-Hjälp mamma, det är inte roligt längre, buhuuhuhu, buähähähähä, HJÄÄÄÄLP!!!!!!

Ja, när skulle helvetesfärden ta slut egentligen, flera minuter hade gått, varför stannar de inte den här jävla maskinen, annars hinner man ju knappt njuta förrän åktfärden är slut för svindyra pengar, men nu, vad fan händer? Har maskinen hakat upp sig, dra ur kontakten gubbjävel, vi dör ju här!!!!

Efter att ha gett upp hoppet om ett liv så känner jag plötsligt hur den äntligen saktar in... Elvira tokgråter och jag har kramp i armar och ben, de som var tokiga nog att köa för denna tripp springer upp på rampen och börjar rycka i vår vagn, Elvira reser sig sakta på skakiga ben och börjar gå mot pappa. Jag reser mig efter mycket om och men och inser att jag inte är ung längre samt fått en billig fylla, vinglandes tar jag mig ur vagnen och när jag väl lokaliserat var Dalle befinner sig så ser jag honom stå och applådera med ett stort flin. Elviras tårar blir torkade och Dalle sa att det såg helt galet ut, man han inte ens fästa blicken på era ansikten så man såg inte ens att Elvira grät. Tacka fan för det, hade mått bättre i en centrifugerande tvättmaskin, då hade jag inte riskerat att slungas ur iaf...

Att de inte inför åldersgräns på denna karusell, ska tipsa dem om att man inte bör vara under 14 år och inte en dag äldre heller. När Elvira hämtat andan och jag frågade hur det gick så sa hon rödgråten att hon ALDRIG skulle åka en sån karusell igen ALDRIG I LIVET! Resten av dagen mådde vi illa och var spyfärdiga. Dessutom påminde hon mig om mina ord om att det var" totalt ofarlig och jätterolig", snacka om att det inte går att lita på morsan i framtiden... Nåja, jag får väl inse att man kan ha fel och i framtiden får jag väl åka karuseller själv, så får övriga familjen titta på, men en sak är säker. Jag tänker aldrig åka den här igen. För övrigt så vaknade jag upp med en 1 dm längre hals än innan och en rejäl sträckning på höger sida av halsen. Om alla organ sitter på rätt plats återstår att se, bara hjärtat sitter på rätta stället så går det nog ändå.


Bye bye, från evigt ensamma karusellåkerskan...

PS: Rustaskorna satt kvar. Det enda jag tappade under åkturen var respektlösheten ; )

Att kombinera häst med långa naglar är ungefär lita svårt som att kombinera lydnad och Fransk Bulldogg, dvs omöjligt! Från att ha varit en notorisk nagelbitare sedan barnsben med fingrar som mer sett ut som pinskorvar, så fick jag en illusion om långa naglar år 2000. Det är otroliga 9 år sedan. Jag har verkligen lyckats sluta bita på naglarna och det har resulterat i långa, välformade naglar att stoltsera med. Visserligen har de gått av ibland, säger ju sig själv när man har en sprallig Dobermann i koppel med jämna mellanrum, men över lag har det varit "fina". Innan hästköpet var de i sitt esse, vet inte om det har med amningen att göra med snygga var det! Fransk manikyr och många timmar att filande, stärkande lack och petnoga målning har det blivit!
Sedan hästarna flyttade hit har höger hand kvar samtliga naglar medans vänsterhanden bara kan skryta med EN lång nagel, fråga mig inte varför vänster hand har blivit den mest utsatta men trist är det. Har man grovjobbsgöra och skit under naglarna om dagarna så blir det inte bättre och så länge det inte är modernt med fransk manikyr i svart lack så får det nog bli så att jag klipper ner samtliga naglar... År av minutiöst pysslande är förbi...
Skulle för allt i världen inte byta bort hästarna mot långa naglar, men det har liksom blivit det enda på mig som visat någon form av fåfänga. Vad ska man visa upp nu? Jag sminkar mig inte, har inte mer hål på kroppen än de jag föddes med, bär inte smycken (- vigselring) har ingen frisyr, om inte hästsvans är en sådan? Har ingen tatuering, solbränna eller välsvarvad kropp. Det är en jävla tur att man är lyckligt gift, annars hade det blivit tufft må jag säga!

Här kommer lite bilder på hästlyckan!

Igår var det premiär på hästryggen utanför gårdsplanen. Dalle och Elvira spände för vagnen efter Molly och jag hoppade upp på Cassuall. Vi fick vara med om många utmaningar som traktorer, kor, får, grisar, lösa hundar, krattande gubbar i trädgårdar, vattenpölar, hingstar på bete, ston med föl, bilar, fyrhjulingar osv. Otroligt vad mycket som händer här i byn ; ) Molly fick gå först och Cassuall tätt bakom. Det gick jättebra, kände att han spände sig lite vid traktormöten och vattenpölar som korsade vår väg men det gick det också. Alltid lite spänt att rida hästar man inte känner, men vet ju liksom inte vad man har att vänta.
Dalle har aldrig kört häst med vagn förr och tyckte det var skitkul, vilken sprutt det var på fröken Molly. Travade som värsta elitponnyn, det gick så fort så jag och Cassuall kunde galoppera bakom dem. I morse vaknade jag av en gubbe och en ungar som tjatade på att vi skulle ut igen!
Sagt och gjort, på förmiddagen var det dags igen, vi följdes åt ca 500 meter, sen provade vi att dela på oss, Molly med Elvira och Dalle fortsatte vägen fram och jag och Cassuall vinklade av upp i skogen. Han gnäggade några gånger efter dem när de försvann men han var fullt med på noterna att det bara var han och jag, jätteskönt! Efter en stund på en lummig skogsväg korsades den av en liten porlande vattenpöl på ca 15 cm. Cassuall berättade att vi aldrig skulle ta oss över med livet i behåll och försökte övertala mig att det var nog bästa att vända så vi inte drogs med av forsens enorma vinddrag. Ramlade vi i här så skulle vi föras bort för all framtid!
Vilken tur jag har som har en sån envishet så det tar över efter rädslorna. Det tog mig säkert 10 minuter att övertala honom att vi varken skulle drunkna eller sjunka igenom marken. Han gick fram flera gånger och snusade på vattendraget. Efter mycket om och men så sa han att han nog skulle försöka endå men att jag fick skylla mig själv om vi dog på kuppen. Han tog sats på stället och hoppade över den knappt märkbara vattenskåran... Jag tror nog att han kände sig lite dum efteråt, när han upptäkte att det faktiskt inte var särskillt farlig, resterande vattenpölar gick han över utan besvär.
Vi mötte Dalle och Elvira med Molly efter ca 40 minuter, de kom från andra hållet så följdes vi åt tillsammans hem, Dalle hade haft lite problem med styrningen då Molly gärna ville åt samma hålla som mig och Cassuall, men jag gav honom några snabba tips om hur han skulle tänka och vad han skulle ha för inställning, sagt och gjort, Molly gick superfin hem.

Nu ska vi till Bollnäs och fixa lite midsommarkäk!

På återseende!

Nu är det gjort!

Tanten lyckades både komma upp i sadeln, rida ett pass och hoppa av utan vare sig hjälp eller krämpor! Cassuall skötte sig jättefint trots att det precis när jag skulle sätta mig upp började regna och storma, typiskt! Men ovädret drog förbi ganska snabbt och det var riktigt kul, jag kände mig som fjorton år igen! Borstade även igenom honom överallt, hittade en fästing som blev kortlivad och provade att kratcha hovarna, det gick super och sedan avslutades omvårdnaden med en liten mysstund och massor av pussar, han har en helt underbar personlighet och är en riktig myskille!
Elvira red också, på Molly. Hon sa efteråt att det gick SUUUPERBRA!!!
Imorgon ska nog vagnen ha hunnit torka, då blir det en tur i den, kul!

Det är väl på tiden att jag börjar lägga in fler bilder på bloggen. Här kommer lite blandade bilder på vår vistelse i Vännäs, låt en bild säga mer än tusen ord!

Snart kommer Dalle hem, då ska jag och Elvira ut på första ridturen, GULP säger jag bara. Känner mig som en stor fegis, men bara jag kommer upp så löser sig nog resten...

På återseende!

Tack för alla kommentarer förresten, man blir extra taggad att skriva när man vet att det finns folk som läser ; )

I fredags åkte vi till Vännäs med husvagn och ungar, ja, hundarna var såklart med dem också. Heffa fick cert båda dagarna och blev 2:a bästa tik, gissa vem som svävar på moln igen? Dalle säger att Heffa går från klarhet till klarhet och jag börjar bli benägen att hålla med. Riktigt bra jobbat för en liten junior på 9 månader!
Zolee fick nöja sig med HP och 1:a båda dagarna, men domarna dömde 18 Bostonterrier och av dem var det bara 4 som fick CK och 4 som fick HP, så jag är nöjd! Men ska sanningen fram så önskar jag att SKK skulle slopa den narrande HP rosetten helt!
I söndags kom vi hem från Vännes och igår åkte vi till Östervåla och Torsåker för att hämta hem våra nyfunna familjemedlemmar! En lång tur på drygt 50 mil. Som tur var fann Cassuall och Molly varann redan i transporten och de är nu bästa vänner! De äter från samma grästuvor och trivs i varandras sällskap. De var riktiga praktexemplar att lasta också, inga problem alls och vi tittade till dem ett par gånger under resans gång och de stod lugnt och tryggt i transporten.
Just nu går de i hagen utanför och undrar nog vart de hamnat, jag och Elvira har smörjt upp alla Mollys tillbehör som sadel, träns och sele och svärfar har lagt beslag på kärran som målas för fullt, den blir jättefin! Hoppas bara färgen hinner torka innan vi beger oss ut på den första körturen!

Ikväll ska vi binda upp dem och borsta igenom dem, bara det ska bli barnsligt roligt!

Mer uppdatering kommer strax!

Tjingeling!