Hovslagaren dök upp till slut!
Nu har det äntligen hänt!
Hovslagaren har hittat hit och det är med glädje jag kan meddela att han hade rätt inställning och Cassuall fick högsta betyg vad gäller både hovkvalite och mentalitet, ha ha, visste jag väl. Han är ju en PÄRLA!!!
Molly skötte sig också perfekt och hade superbra hovkvalite hon också. Av fånget syns ingenting och hagen utökas lite hela tiden, men jag är överdrivet försiktig och med all rätt. En gång fång, alltid fång!
Igår var jag iväg på ridlektion med Cassuall igen och gud vilken gullig häst jag har! Nu kan jag lasta honom helt själv och tom låta honom backa ur transporten utan att någon håller i, han skulle aldrig lämna mig ; ) We are perfect match! Men han såg fotbollssnubbar på håll som sakta men säkert kom närmare med en studsande fotboll, ett märkligt fenomen tyckte Cassuall som inte riktigt visste vad som var att vänta, men när de passerade återgick han till att koncentrera sig på mig. Han har blivit riktigt duktig på vikthjälperna nu och igår var lite som en "aha upplevelse" för oss båda, häftigt när det händer!
Nu sitter jag här och väntar på att kattungeköpare nr 4 för dagen ska komma, men de är fortfarande på IKEA så det lär dröja ett par timmar till, men om min dag nästa gång!
Tjoflöjt!
Hovslagaren har hittat hit och det är med glädje jag kan meddela att han hade rätt inställning och Cassuall fick högsta betyg vad gäller både hovkvalite och mentalitet, ha ha, visste jag väl. Han är ju en PÄRLA!!!
Molly skötte sig också perfekt och hade superbra hovkvalite hon också. Av fånget syns ingenting och hagen utökas lite hela tiden, men jag är överdrivet försiktig och med all rätt. En gång fång, alltid fång!
Igår var jag iväg på ridlektion med Cassuall igen och gud vilken gullig häst jag har! Nu kan jag lasta honom helt själv och tom låta honom backa ur transporten utan att någon håller i, han skulle aldrig lämna mig ; ) We are perfect match! Men han såg fotbollssnubbar på håll som sakta men säkert kom närmare med en studsande fotboll, ett märkligt fenomen tyckte Cassuall som inte riktigt visste vad som var att vänta, men när de passerade återgick han till att koncentrera sig på mig. Han har blivit riktigt duktig på vikthjälperna nu och igår var lite som en "aha upplevelse" för oss båda, häftigt när det händer!
Nu sitter jag här och väntar på att kattungeköpare nr 4 för dagen ska komma, men de är fortfarande på IKEA så det lär dröja ett par timmar till, men om min dag nästa gång!
Tjoflöjt!
Katten är återfunnen!
Min syster kom upp i fredags för att hjälpa till att leta reda på katten. Igår hittades hon!
En garderob hade "öppnats" under natten och när min syster tittade in så satt Rakel där. Smal och uttorkad men livs levande! Vart i huset hon hållt hus kan man bara spekulera om, jag har ingen aning...
Nu är de på väg hem och katten är med dem, känns skönt att inte behöva ansvara för henne längre! Jag kommer aldrig ta hit henne på en parning igen, aldrig!
Men det var ju trevligt att få umgås med Anki och Johan en bonusgång!
En garderob hade "öppnats" under natten och när min syster tittade in så satt Rakel där. Smal och uttorkad men livs levande! Vart i huset hon hållt hus kan man bara spekulera om, jag har ingen aning...
Nu är de på väg hem och katten är med dem, känns skönt att inte behöva ansvara för henne längre! Jag kommer aldrig ta hit henne på en parning igen, aldrig!
Men det var ju trevligt att få umgås med Anki och Johan en bonusgång!
Barn och hund i full harmoni!
Måste bara få visa en bild som säger mer än tusen ord. Visst är den härlig och vilken tur att familjens kelgris är vit ; ) Detta måste vara det perfekta samspelet, barnet får rita och hunden får samtidigt all uppmärksamhet. Gillar de blå morrhåren bäst!
Har även ett par bilder ur familjealbumet att bjuda på. Här kommer Elvira 1 år och skjutsar omkring på vår tidigare Fralla, Zaskia! Perfect match!
Och här är hon nyss fyllda 2 år och har lilla Belize i väskan som vilken docka som hellst ; )
Livet på gården.
Nu målas det för fullt i min nya sadelkammare, olivgrönt med vita dörrar, skåpluckor och fönsterkarmar. Blir jättefin och jag ser fram ser fram emot när det är klart. Det finns även dusch, toalett och köksinredning där så jag kan välja om jag vill skita eller koka kaffe i stallet, lyxigt värre! Synd att jag inte knäppt kort före jag satte igång att rusta så kunde jag lägga ut före och efter bilder. Dalle och svärfar har jobbat heltid nere i stallet denna vecka. massor att göra eftersom all koinredning fortfarande finns kvar, eller rättare sagt, fanns kvar. För nu är skiten ute och det börjar blir tomt på inredning där inne. Bara att börja bygga.
Syrran och hennes karl har kommit upp från Strängnäs för att hjälpa till att leta efter Rakel, som är spårlöst försvunnen fortfarande, börjar bli kusligt! Jag börjar faktiskt tro att det är "Måre" eller "Allsock" som tagit henne. Som ni minns så gillar inte "Måre" katter heller... Helt sjukt att en katt bara kan gå upp i rök!
Idag kom fodervärd Jenny förbi med pojkvän, mamma och svärföräldrar. De hade varit på Lincafét som ligger nästgårds och hade funderat på Järvszoo efteråt men fick en snilleblixt att de skulle åka hit istället och titta på alla djur, det var ju ungefär som att åka till Järvzoo, ha ha ha! Hur som hellst, trevligt med lite besök här på gården!
Nu sitter jag här och väntar på att syster Anki och hennes Johan ska komma hit, de har tagit en tur till Ljusdal och Delsbo idag. Tänk att de har åkt 70 mil bara för att hjälpa till att leta efter Rakel, som förövrigt egentligen bor hos dem! Hon har fram tills imogon på sig att komma fram, annars blir hon väl kvar till dopet den 16 augusti...
Syrran och hennes karl har kommit upp från Strängnäs för att hjälpa till att leta efter Rakel, som är spårlöst försvunnen fortfarande, börjar bli kusligt! Jag börjar faktiskt tro att det är "Måre" eller "Allsock" som tagit henne. Som ni minns så gillar inte "Måre" katter heller... Helt sjukt att en katt bara kan gå upp i rök!
Idag kom fodervärd Jenny förbi med pojkvän, mamma och svärföräldrar. De hade varit på Lincafét som ligger nästgårds och hade funderat på Järvszoo efteråt men fick en snilleblixt att de skulle åka hit istället och titta på alla djur, det var ju ungefär som att åka till Järvzoo, ha ha ha! Hur som hellst, trevligt med lite besök här på gården!
Nu sitter jag här och väntar på att syster Anki och hennes Johan ska komma hit, de har tagit en tur till Ljusdal och Delsbo idag. Tänk att de har åkt 70 mil bara för att hjälpa till att leta efter Rakel, som förövrigt egentligen bor hos dem! Hon har fram tills imogon på sig att komma fram, annars blir hon väl kvar till dopet den 16 augusti...
Partydebuten... jag är för gammal för sånt här....
Igår bestämdes det att jag skulle prova mina vingar igen och bege mig till Delsbo för att roa mig på "Kul på vallen". Har inte varit ute på gallej sedan mars 2008 så ringrostig är bara förnamnet. Jösses, jag börjar bli gammal...
Satt hos syrran och lyssnade på musik, drack rosévin och "fulöl" som Rebecka sa, dvs färsköl. Sen bar det av i Foppatofflor till "Vallen", nåja, jag böt faktiskt skor när jag väl var framme, men det ångrar jag idag, aj aj aj....
Satt och njöt av Tommy Nilsson och beställde en cider, pratade med vänner, åt en korv, blev hämtad av en kompis kl 00:30, stöp i säng och vaknade med huvudvärk och ömma fötter. Fy fan, jag är för gammal för sånt här. Vi mellanlandade på en fest innan vi kom på Vallen, jag var antagligen äldst och beskrev för gubben att jag var på fjortisparty, de var överspacklade småtjejer och killar som knappt fått skäggväxt. Då sa min kompis att det här var väl inget fjortisparty, alla var ju över 20 år. HJÄLP! Detta innebar ju att de var partypinglor och jag var bara gammal...
Här kommer, dagen till ära, en avskräckande reklam som jag bara älskar!
När vinet glöder i de fyllda glasen
och vi börjar bli i gasen
då lossnar tungans band
Vi som gått omkring vart så blyga
vi slutar upp att smyga
modet kommer efter hand
Satt hos syrran och lyssnade på musik, drack rosévin och "fulöl" som Rebecka sa, dvs färsköl. Sen bar det av i Foppatofflor till "Vallen", nåja, jag böt faktiskt skor när jag väl var framme, men det ångrar jag idag, aj aj aj....
Satt och njöt av Tommy Nilsson och beställde en cider, pratade med vänner, åt en korv, blev hämtad av en kompis kl 00:30, stöp i säng och vaknade med huvudvärk och ömma fötter. Fy fan, jag är för gammal för sånt här. Vi mellanlandade på en fest innan vi kom på Vallen, jag var antagligen äldst och beskrev för gubben att jag var på fjortisparty, de var överspacklade småtjejer och killar som knappt fått skäggväxt. Då sa min kompis att det här var väl inget fjortisparty, alla var ju över 20 år. HJÄLP! Detta innebar ju att de var partypinglor och jag var bara gammal...
Här kommer, dagen till ära, en avskräckande reklam som jag bara älskar!
När vinet glöder i de fyllda glasen
och vi börjar bli i gasen
då lossnar tungans band
Vi som gått omkring vart så blyga
vi slutar upp att smyga
modet kommer efter hand
Hej, tjo och klackarna i taket
nu visar vi helt naket hur modiga vi är
Inga ord kan bli för stora
vad har jag att förlora
Så är det med det!
Senare när berusningen har lagt sig
och det som jag har sagt dig
verkar ganska meningslöst
Då undrar jag över hur du ser mig
man får se upp hur man beter sig
och då skrattar jag nervöst
Mitt hjärta har en frusen inneboende
med pajat självförtroende
som inte mår så bra
Hon plockar fram allting
jag gömmer minns allting jag glömmer
Hon säger att hon är jag
Var rädd om dig.
IQ - För en smartare syn på alkohol.
Vart fan är hon???
Tydligen har jag anklagat min oskyldiga 6 åring för att ha släppt lös katten för ett par dagar sedan. Men tydligen behärskar katten "Rakel" att öppna dörrar själv... Igår möttes vi återigen av en glad, gossjuk Markus i hallen. Inte ett spår av Rakel och nu har jag tom lagt ner sökandet. Hon är spårlöst försvunnen!
Nåja, någonstans i huset finns hon, frågan är bara vart! Tur att syrran kommer upp på dop den 16 augusti så kanske hon kan leta fram henne, för jag kan det uppenbarligen INTE! Snart tycker jag om den katten lika mycket som en skata... Anki, är hon försäkrad? ; ) För jag tror banne mig att jag måste röka ut henne, synd att man inte har Bianca tillgänglig, då hade det varit lätt. Munkorg på, nyäten och sen släppa in henne i huset. Skulle antagligen inte ta mer än ett par minuter att hitta henne då!
Ha det gott mina vänner!
PS: Någon som har en kattfälla att låna ut, eller en grythund?
Nåja, någonstans i huset finns hon, frågan är bara vart! Tur att syrran kommer upp på dop den 16 augusti så kanske hon kan leta fram henne, för jag kan det uppenbarligen INTE! Snart tycker jag om den katten lika mycket som en skata... Anki, är hon försäkrad? ; ) För jag tror banne mig att jag måste röka ut henne, synd att man inte har Bianca tillgänglig, då hade det varit lätt. Munkorg på, nyäten och sen släppa in henne i huset. Skulle antagligen inte ta mer än ett par minuter att hitta henne då!
Ha det gott mina vänner!
PS: Någon som har en kattfälla att låna ut, eller en grythund?
Min Indianhäst in action!
Måste bara kolla om det fungerar att lägga ut filmklipp här. Filmade från vardagsrummet när Cassuall hade fnatt i hagen i förrgår. Som tur är spelas inte ljud in, annars hade ni hört en brakskit utan dess like i samband med bockningarna ; )
Humm, hur gör man nu då? Någon?
Humm, hur gör man nu då? Någon?
Har Ugglan gått upp i rök?
Sedan några dagar tillbaka har vi syrrans katt här på parning. Hon dejtar vår Markus och de bor i vårt andra bostadshus i "kattrummet". Elvira är stormförtjust i Mackan så hon är ofta och gärna i kattrummet och gosar med honom. Rakel, syrrans katt, tillhör inte direkt kategorin "översocial", hon ligger mest under sängen och ser ut som en "Uggla" med sina STORA ögon som blänger på en!
Imorse när vi kom in i det andra huset så möttes vi av Mackan i hallen. Dörren till kattrummet stod öppen och Rakel lös med sin frånvaro. Gulp, här kommer det bli leta av!
Sagt och gjort, jag letade igenom varenda lite vrå i hela huset, öppnade garderober, rullade ut förtältet till husvagnen, kollade under soffor och sängar, bakom skåp, högst upp i bokhyllan, bakom toastolen, ja, överallt... ingen katt! Jag åkte upp till Järvsö för att posta lite ägg och sen tillbaka för att fortsätta mitt letande. Jag drog in Dalle, Elvira, svärmor och svärfar i mitt sökande utan resultat. Har Ugglan gått upp i rök?
Jag åt lunch och sen fortsatte sökandet. Jag bjöd i Tula att hjälpa till och gav henne kommando "Vart är kissen? Kissskisssskisss" Jodå, hon fattade galoppen och började arbeta. Nosen gick på högvarv och till slut... så stoppade hon in skallen i kattlådan och undrade om det verkligen var säkert att hon fick äta hur mycket kattbajs hon ville? SUCK, odugliga till hund.... Jag satte mig och funderade. Ska jag ringa syrran och skrämma upp henne, ska jag avvakta, ska jag leta ännu mer eller ska jag gå och hänga mig? Jag kom fram till att jag skulle "tänka som en katt". OK, om dörren går upp och jag är en rädd Kattuggla, vad gör jag då? Smyger iväg här längs väggen och kryper in under skåpet, vidare upp i soffan och ner här... Jag kände med armen som jag gjort flera gånger tidigare i glipan i bäddsoffan på övervåningen. Hon måste vara här. Jag hämtade Dalle och svärfar för att få hjälp med att veckla ut bäddsoffan ännu mer, jag rullande ut madrassen, ingen katt... Jag drog bort hela soffsätet, bort med ytterligare ett lager och där, var det inte en liten bula på madrassen längst ner i botten? Ha ha, det måste vara hon. Jag lyfte sakta på madrassen och 2 STORA uggleögon glodde på mig. He he, nu är du fast kattskrälle!
Nu är de båda i kattrummet igen och jag ska be Dalle sätta upp en hake till detta rum så man kan sova gott om natten!
Hovslagare = Jesus?
Ja, för alla vet vem han är med det är ingen som har sett honom! Har försökt få hit honom i 4 veckors tid och allt jag vet är att han varit här och "tittat". Anledningen gissar jag är hans spontanta reaktion när jag ringde första gången och undrade om han ville komma hit och sko min häst:
-Jasså, vad är det för häst du har då?
-En 5 årig vallack, korsning mellan Irish Cob och Paint ; )
-PAINT!!! ÅHH, FY FAN, JAG HAR ALDRIG SKOTT EN TREVLIG PAINT I HELA MITT LIV...men ok, du kanske har den första...???
Jag kunde varken lova eller varna eftersom jag aldrig varit med på en skoning av Cassuall tidigare.
Funderar på om det är därför han aldrig kommer? Denna vecka har han semester så det lär dröja ytterligare innan han dyker upp!
En sko har böjt sig lite i fram och trycker lite på strålen, så det börjar bli akut. Funderar på om jag ska dra av honom skorna själv, han är bara skodd fram (undrar varför...hummm...) Kanske det ligger någonting i hovslagarens reaktion? Nåja, det återstår att se, jag vill ha nya skor på pållen NU!!!
-Jasså, vad är det för häst du har då?
-En 5 årig vallack, korsning mellan Irish Cob och Paint ; )
-PAINT!!! ÅHH, FY FAN, JAG HAR ALDRIG SKOTT EN TREVLIG PAINT I HELA MITT LIV...men ok, du kanske har den första...???
Jag kunde varken lova eller varna eftersom jag aldrig varit med på en skoning av Cassuall tidigare.
Funderar på om det är därför han aldrig kommer? Denna vecka har han semester så det lär dröja ytterligare innan han dyker upp!
En sko har böjt sig lite i fram och trycker lite på strålen, så det börjar bli akut. Funderar på om jag ska dra av honom skorna själv, han är bara skodd fram (undrar varför...hummm...) Kanske det ligger någonting i hovslagarens reaktion? Nåja, det återstår att se, jag vill ha nya skor på pållen NU!!!
En helt vanlig dag.
Idag åkte det in ägg i kläckaren, mot alla odds. Men jag har inga kycklingar kvar att sälja och efterfrågan verkar inte ha bleknat än så vad gör man inte... Om 21 dagar piper det i kycklingbåsen igen! Kommer aldrig sluta beundra ägget! Det är helt magiskt att en gula och en vita på 21 dagar kan tillverka en liten kyckling som redan några timmar gamla kan leta mat och vatten, söka värme och ha ett utvecklat kroppspråk. En ny liten individ med personlighet efter 21 dagar, är inte det magi?
Idag överraskades jag av en valpköpare från Mjölby som kom på blixtvisit, jag blev helt paff och trodde först att det var några kycklingköpare som tittat förbi, se trillade poletten ner, tur var väl det! Supertrevlig besök var det hur som hellst och hon var här för att hämta en omplacering från mig i närheten, nu ska jag hålla tummarna för att Vilja får stanna hos familjen Arnander!
Hade planer på att rida idag men vad gör man när regnet står som spön i backen? Kan faktiskt tänka mig en dag utan regn snart!
Kaninerna håller som bäst på att föröka sig, om 30 dagar blir det fler kaninungar, skoj!
Hundarna och jag gick i hällregn på en promenad idag, sen fick de för sig att gräva ett stort hål i fasaden på vårt andra boningshus så spånet ligger i drivor på tomten... Dalle är ute och åtgärdar förödelsen och mumlade någonting om "hundgård!"
Det var min dag idag, dvs lite av varje värld!
Ha ha, läste att Råttfolket också var ett släkte för sig, kan upplysa er om att i kaninvärlden och hönsvärlden är inte folk lika blödiga. I medlemstidningarna kan man hitta recept på både hönssoppa och kaninstek, samt hur man slaktar på bästa sätt. Inget daltande där inte! Kanske råttfolket kan ta lärdom av? Ormar ska väl också få leva? Dessa ord kommer från en äkta Råttlover! Hade gärna haft en nakenråtta här, men då lär gubben flytta!
Jaha, Marsvinsfolk är en blandning av 2 världar, intressant! Undrar hur fiskfolk och syrsfolk är? Tystlåtna vs sångfåglar?
Idag överraskades jag av en valpköpare från Mjölby som kom på blixtvisit, jag blev helt paff och trodde först att det var några kycklingköpare som tittat förbi, se trillade poletten ner, tur var väl det! Supertrevlig besök var det hur som hellst och hon var här för att hämta en omplacering från mig i närheten, nu ska jag hålla tummarna för att Vilja får stanna hos familjen Arnander!
Hade planer på att rida idag men vad gör man när regnet står som spön i backen? Kan faktiskt tänka mig en dag utan regn snart!
Kaninerna håller som bäst på att föröka sig, om 30 dagar blir det fler kaninungar, skoj!
Hundarna och jag gick i hällregn på en promenad idag, sen fick de för sig att gräva ett stort hål i fasaden på vårt andra boningshus så spånet ligger i drivor på tomten... Dalle är ute och åtgärdar förödelsen och mumlade någonting om "hundgård!"
Det var min dag idag, dvs lite av varje värld!
Ha ha, läste att Råttfolket också var ett släkte för sig, kan upplysa er om att i kaninvärlden och hönsvärlden är inte folk lika blödiga. I medlemstidningarna kan man hitta recept på både hönssoppa och kaninstek, samt hur man slaktar på bästa sätt. Inget daltande där inte! Kanske råttfolket kan ta lärdom av? Ormar ska väl också få leva? Dessa ord kommer från en äkta Råttlover! Hade gärna haft en nakenråtta här, men då lär gubben flytta!
Jaha, Marsvinsfolk är en blandning av 2 världar, intressant! Undrar hur fiskfolk och syrsfolk är? Tystlåtna vs sångfåglar?
Snacka om fördomar!!! Va, jag? Den mest vidsynte donnan norr om dalälven!
Jaha, då har man snart inga kycklingar kvar att sälja... undrar just om jag ska slänga in en laddning till i kläckaren? Det kom nyss förbi folk från Orsa och köpte kycklingar och de såg sig runt om på gården och frågan lät sig inte dröjas:
-Hur många djur har ni här på gården?
Vad svarar man på det? Jag svarar:
- Hästar, hundar, katter, höns och kaniner. Men om sanningen ska fram så har jag faktiskt duvor, fiskar och syrsor också. Räknas dem? Ljuger jag? Eller väljer jag att inte berätta om gårdens samtliga djur för att inte bli utpekad som "konstig"? Jag menar, akvariefiskar och syrsor har vi ju mest som prydnad, även om de får all den omvårdnad de behöver iaf. Risken för att folk ska börja kalla en för "Crazy catwoman", "Hundidioten", "Kackelfia", "Hästlady", "Kaninodlarn" osv känns oroväckande. Låt mig få köra på med mina vita lögner så inte "Syrskärringen", "Fisktanten" och "Duvbruttan" får sitt ansikte också.
När man har haft djur omkring sig i så många år som jag haft och varit medlem i diverse klubbar, allt ifrån SKK till Hälsinglands rasfjäderfäförbund! Så har man lärt sig att se vad det finns för olika kategorier människor i djurvärlden. Detta är en absolut neutral återspegling på största allvar, eller inte... Snarare min högst personliga syn på denna värld.
Ta tex brukshundsmänniskor, oftast en person med fötterna på jorden, omatrealistisk och går gärna omkring i någon solblekt klubbjacka från 80-talet, hon pyntar bilen med både spårlinor och en och annan rosett från någon utställning, hon är ofta rökare och är i min ålder, lite lätt rund om magen trots allt springande i skogen med träapporter och snittslar. Kan öppet stå och prata om hundbajskonsistens med grannen på ICA. Kör mer än gärna Volvo och tar gärna ett glas vin eller två på klubbens årsmöte. Skulle med andra ord kunna vara jag alla dagar på året ; )
Det finns även utställare i denna värld och de är ungefär som ovan men drar på sig "finkläderna" på utställningsdagen och blir skvallerkärringar som älskar att döma utanför ringen, gärna högt och gestikulerande så ingen kan missa vad de menar.
Kattmänniskor är mycket mer svävande än hundmänniskor, det skall pysslas och pluttinuttas med paté och spets. Om ni aldrig varit på en kattutställning så är det värt ett besök, det ser ut som vilken bordell som hellst med alla plychkuddar och spetsgardiner. Kattmänniskor är oftast märkvärdiga och tror sig vara lite för mer än andra, vet man inte vad dilution, tonkanes, NOM, delningskullar, BARF och FIP är så är man så ute ur leken och bli idiotförklarad snabbt som ögat. Man får dock inte låtsas om att man är märkvärdig, gud nåde den som använder sig av ordet "lovande" vad gäller försäljning av kattkull. Då har man snabbt fixat lynchstämning för ingen får gå och tro att den egna kullen är "lovande" oavsett hur den ser ut eller vad den har för stamtavla. Ju snyggare en kattunge är eller ju bättre stamtavla så kastreras de snabbt som ögat istället, egentligen skulle man kunna ersätta ordet "lovande kattunge" med "kastrerad kattunge", vadå bakåtsträvande patentinställning...
Hönsmänniskor är störtsköna, fick jag välja att bo på en öde ö med en grupp av djurmänniskor så vore det med hönsfolket. Avslappnade, älskar att prata, sociala, humor och kompisanda, (förutom de som har genbank på Hedemora, de ska tydligen inte vara riktigt kloka enligt uppgift) Huruvida det stämmer ska jag låta vara osagt. Men överlag, hönsfolk är kanoners, innefattar även duvmänniskor!
Hästfolk, ja ni, vad ska man säga. En knippe välbärgade PMS kärringar på ett och samma ställe, såklart att det blir konflikter! Riktigt skönt att man ska få ett EGET stall så man slipper trippa på tårna i allmänna stallgångar. Hästfolk är ena riktiga bitchar, det enda som är till fördel är att de sällan har problem att säga rakt ut vad de tycker, de lättar på trycket ibland och det är väl antagligen bara därför det fungerar i längden. Hästfolk har oftast ett välbetalt jobb eller rik snubbe som pungar ut pengar för deras intresse. De har nyaste transporterna och kör 4WD bil av nyaste modell. Det är viktigt att hela ekipaget glänser, inte bara hästen ; )
Och nu till de värsta folkslag av dem alla, kaninfolket. HERREGUD!!! Tystlåtna, muttrande outsiders som väljer att sitta i stugorna och klappa kaninen istället för att upptäcka livet. Insnöade eremiter som bara träffar folk när det är tvunget, dvs på kaninutställningar, de är 60+ med 50/50 i könsfördelning, något nytt blod i föreningen är det inte tal om, kommer det en liten 12 åring med sin mor på en utställning så ser de till att hon ALDRIG vågar sig tillbaka. Flicksnärtor och deras hopplöst okunninga mammor har ingenting där att göra, om de inte kan stå i kiosken, soppa eller sälja lotter där första pris är ett korsstygnsbroderi!
MEN, kanske det MEST SKRÄMMANDE är att JAG tillhör samtliga kategorier, inte konstigt att man känner sig kluven ibland! Fast det är rätt skönt att kunna välja skepnad då det behagar, ena dagen "dumdryg överklasstjej med egen häst", andra dagen "kaffedrickande hönsmamma som säljer nykläckta kycklingar från gården", tredje dagen "skogsmulle med hund i kopplet som skrämmer slag på varenda bärplockare i skogen", fjärden dagen sitter jag framför datorn på kattforum och lägger ut pluttinuttbilder på kattungarna och berättar om deras nya fina puffkudde och första smakportionen med BARF, gärna i en bildserie, femte dagen är jag så less på allt så jag sitter ute i trädgården och klappar kaninerna och muttrar för mig själv om ditt och datt. Visst är det underbart att kunna välja!
-Hur många djur har ni här på gården?
Vad svarar man på det? Jag svarar:
- Hästar, hundar, katter, höns och kaniner. Men om sanningen ska fram så har jag faktiskt duvor, fiskar och syrsor också. Räknas dem? Ljuger jag? Eller väljer jag att inte berätta om gårdens samtliga djur för att inte bli utpekad som "konstig"? Jag menar, akvariefiskar och syrsor har vi ju mest som prydnad, även om de får all den omvårdnad de behöver iaf. Risken för att folk ska börja kalla en för "Crazy catwoman", "Hundidioten", "Kackelfia", "Hästlady", "Kaninodlarn" osv känns oroväckande. Låt mig få köra på med mina vita lögner så inte "Syrskärringen", "Fisktanten" och "Duvbruttan" får sitt ansikte också.
När man har haft djur omkring sig i så många år som jag haft och varit medlem i diverse klubbar, allt ifrån SKK till Hälsinglands rasfjäderfäförbund! Så har man lärt sig att se vad det finns för olika kategorier människor i djurvärlden. Detta är en absolut neutral återspegling på största allvar, eller inte... Snarare min högst personliga syn på denna värld.
Ta tex brukshundsmänniskor, oftast en person med fötterna på jorden, omatrealistisk och går gärna omkring i någon solblekt klubbjacka från 80-talet, hon pyntar bilen med både spårlinor och en och annan rosett från någon utställning, hon är ofta rökare och är i min ålder, lite lätt rund om magen trots allt springande i skogen med träapporter och snittslar. Kan öppet stå och prata om hundbajskonsistens med grannen på ICA. Kör mer än gärna Volvo och tar gärna ett glas vin eller två på klubbens årsmöte. Skulle med andra ord kunna vara jag alla dagar på året ; )
Det finns även utställare i denna värld och de är ungefär som ovan men drar på sig "finkläderna" på utställningsdagen och blir skvallerkärringar som älskar att döma utanför ringen, gärna högt och gestikulerande så ingen kan missa vad de menar.
Kattmänniskor är mycket mer svävande än hundmänniskor, det skall pysslas och pluttinuttas med paté och spets. Om ni aldrig varit på en kattutställning så är det värt ett besök, det ser ut som vilken bordell som hellst med alla plychkuddar och spetsgardiner. Kattmänniskor är oftast märkvärdiga och tror sig vara lite för mer än andra, vet man inte vad dilution, tonkanes, NOM, delningskullar, BARF och FIP är så är man så ute ur leken och bli idiotförklarad snabbt som ögat. Man får dock inte låtsas om att man är märkvärdig, gud nåde den som använder sig av ordet "lovande" vad gäller försäljning av kattkull. Då har man snabbt fixat lynchstämning för ingen får gå och tro att den egna kullen är "lovande" oavsett hur den ser ut eller vad den har för stamtavla. Ju snyggare en kattunge är eller ju bättre stamtavla så kastreras de snabbt som ögat istället, egentligen skulle man kunna ersätta ordet "lovande kattunge" med "kastrerad kattunge", vadå bakåtsträvande patentinställning...
Hönsmänniskor är störtsköna, fick jag välja att bo på en öde ö med en grupp av djurmänniskor så vore det med hönsfolket. Avslappnade, älskar att prata, sociala, humor och kompisanda, (förutom de som har genbank på Hedemora, de ska tydligen inte vara riktigt kloka enligt uppgift) Huruvida det stämmer ska jag låta vara osagt. Men överlag, hönsfolk är kanoners, innefattar även duvmänniskor!
Hästfolk, ja ni, vad ska man säga. En knippe välbärgade PMS kärringar på ett och samma ställe, såklart att det blir konflikter! Riktigt skönt att man ska få ett EGET stall så man slipper trippa på tårna i allmänna stallgångar. Hästfolk är ena riktiga bitchar, det enda som är till fördel är att de sällan har problem att säga rakt ut vad de tycker, de lättar på trycket ibland och det är väl antagligen bara därför det fungerar i längden. Hästfolk har oftast ett välbetalt jobb eller rik snubbe som pungar ut pengar för deras intresse. De har nyaste transporterna och kör 4WD bil av nyaste modell. Det är viktigt att hela ekipaget glänser, inte bara hästen ; )
Och nu till de värsta folkslag av dem alla, kaninfolket. HERREGUD!!! Tystlåtna, muttrande outsiders som väljer att sitta i stugorna och klappa kaninen istället för att upptäcka livet. Insnöade eremiter som bara träffar folk när det är tvunget, dvs på kaninutställningar, de är 60+ med 50/50 i könsfördelning, något nytt blod i föreningen är det inte tal om, kommer det en liten 12 åring med sin mor på en utställning så ser de till att hon ALDRIG vågar sig tillbaka. Flicksnärtor och deras hopplöst okunninga mammor har ingenting där att göra, om de inte kan stå i kiosken, soppa eller sälja lotter där första pris är ett korsstygnsbroderi!
MEN, kanske det MEST SKRÄMMANDE är att JAG tillhör samtliga kategorier, inte konstigt att man känner sig kluven ibland! Fast det är rätt skönt att kunna välja skepnad då det behagar, ena dagen "dumdryg överklasstjej med egen häst", andra dagen "kaffedrickande hönsmamma som säljer nykläckta kycklingar från gården", tredje dagen "skogsmulle med hund i kopplet som skrämmer slag på varenda bärplockare i skogen", fjärden dagen sitter jag framför datorn på kattforum och lägger ut pluttinuttbilder på kattungarna och berättar om deras nya fina puffkudde och första smakportionen med BARF, gärna i en bildserie, femte dagen är jag så less på allt så jag sitter ute i trädgården och klappar kaninerna och muttrar för mig själv om ditt och datt. Visst är det underbart att kunna välja!
Nära skjuter ingen hare...
Efter en sån här incident får man nog en helt ny syn på livet?
Kände spontant att jag måste få dela med mig av den här filmsnutten, ibland har man tur!
Molly is back!
Känns helt underbart, idag har vi som sagt varit ute på en vagnstur med Molly och hon var på strålande humör och visade inga tendenser till att detta inte skulle vara roligt. Hon hade öronen framår, viftade med svansen som en liten hund och ruskade på huvudet så manen flög i vinden. Helt underbart att hon är tillbaka igen! Vi har hållt oss på mjuka vägar och tagit det lugnt, känns som en nystart, nu hoppas vi bara att det håller i sig! Idag var det sista medicineringsdagen också! Molly har varti helt tokig i dessa sprutor, morgon som kväll har hon gnäggat åt oss när vi visar henne dem, hon tycker det smakar mums!
Debut, gulp!
Nu har lilla Molly vilat sig i form här hemma. Hon har sedan länge varit helt symptomfri vad gäller fångkänningen och fått ännu lite större hage att "beta" i. Vi har tagit några skritturer på ängarna runt omkring och det har funkat bra, men hon är väldigt sugen på alla maskrosor och vitklöver hon trampar ner och försöker komma åt det som går, vem kan klandra henne?
Vagnen blev aningens skev efter sista turen men nu har Dalle svetsat och haft sig hela förmiddagen så nu är den ok, selen ska vi provisoriskt laga och barnvaken är fixad. Nu ska alltså jag och Dalle ta en sväng i vagnen. Jag leder i grimskaft och Dalle sitter i vagnen, vi tänker ta en sväng på ängarna för att det ska vara så mjukt som möjligt att gå för henne. Håll tummarna för att mina stackars fötter/ben inte får en vild ponny över sig igen. Min fot har fortfarande 2 knölar över leden som inte har några planer på att försvinna inom de närmsta veckorna...
Uppdaterar hur det har gått så fort vi kommer hem.... gulp!
På återseende (hoppas jag)
Vagnen blev aningens skev efter sista turen men nu har Dalle svetsat och haft sig hela förmiddagen så nu är den ok, selen ska vi provisoriskt laga och barnvaken är fixad. Nu ska alltså jag och Dalle ta en sväng i vagnen. Jag leder i grimskaft och Dalle sitter i vagnen, vi tänker ta en sväng på ängarna för att det ska vara så mjukt som möjligt att gå för henne. Håll tummarna för att mina stackars fötter/ben inte får en vild ponny över sig igen. Min fot har fortfarande 2 knölar över leden som inte har några planer på att försvinna inom de närmsta veckorna...
Uppdaterar hur det har gått så fort vi kommer hem.... gulp!
På återseende (hoppas jag)
Hur är man funtad egentligen?
Tänk vad fiffigt det är med YouTube, hur gjorde man förr i tiden, det har jag glömt? Och som någon sa. "Det som inte finns på YouTube har aldrig hänt!" Så sant, så sant! Tänk vad många musikklipp nedan jag har hittat idag!
Förresten, Nils-Oskar, Skriknils, Nisse, Illibäsen, Myrlingen, you name it, jag menar förståss Zelma, har fått sin första tand idag, gulligt!
Satt och tänkte på en sak på väg hem från ICA idag. Finns det saker som jag aldrig tänker göra? Antagligen massor, men som vadå? Man kan tex vara modig fast på olika sätt. Jag har hoppat Bungyjump över Umeälven, men skulle inte våga gå in på ICA och köpa enbart en gurka och Vaselin, bara en nunna skulle få förståelse för ett sånt köp. Jag vågar sjunga Karaoke på en bar i Turkiet, men inte hålla tal inför närstående. Jag vågar ta en ensam promenad med hundarna en mörk novemberkväll i skogen, men inte gå under en stege, lägga nycklar på bordet eller avstå spottandet efter den svarta katten som sprang över vägen. Jag vågar inte gå i bikini på offentlig plats men håller gärna föredrag inför publik. Lider av tandläkarskräck och får jag välja så föder jag hellre barn än lagar hål. Visst är det märkligt hur man är funtad?
PS: Till Mia, det gick skitdåligt i Alfta, Zolee fick HP och Heffa en slät 1:a... inte mycket att uppmärksamma liksom...
Förresten, Nils-Oskar, Skriknils, Nisse, Illibäsen, Myrlingen, you name it, jag menar förståss Zelma, har fått sin första tand idag, gulligt!
Satt och tänkte på en sak på väg hem från ICA idag. Finns det saker som jag aldrig tänker göra? Antagligen massor, men som vadå? Man kan tex vara modig fast på olika sätt. Jag har hoppat Bungyjump över Umeälven, men skulle inte våga gå in på ICA och köpa enbart en gurka och Vaselin, bara en nunna skulle få förståelse för ett sånt köp. Jag vågar sjunga Karaoke på en bar i Turkiet, men inte hålla tal inför närstående. Jag vågar ta en ensam promenad med hundarna en mörk novemberkväll i skogen, men inte gå under en stege, lägga nycklar på bordet eller avstå spottandet efter den svarta katten som sprang över vägen. Jag vågar inte gå i bikini på offentlig plats men håller gärna föredrag inför publik. Lider av tandläkarskräck och får jag välja så föder jag hellre barn än lagar hål. Visst är det märkligt hur man är funtad?
PS: Till Mia, det gick skitdåligt i Alfta, Zolee fick HP och Heffa en slät 1:a... inte mycket att uppmärksamma liksom...
Efterlysning!
Tänk vad många bra låtar det finns! Hade jag haft kunskapen skulle jag LÄTT försöka trycka in dem i min MP3 spelare, men när man är så pass OT som jag är så får man nöja sig med att se det som bonus när de kommer på radio... Irriterande att man inte vet hur hur man ska få till det! Ibland hör man en låt på radio och så tänker man att, ja, det här låten skulle jag vilja ha fri tillgång till. 10 minuter senare har man glömt låten...
Man skulle göra en lista med låtar som man vill ha och sen efterlysa något smart snille som kan komma hit och hjälpa mig hitta dem och ladda ner dem i MP3 spelaren. Här börjar min lista på jagvillhalåtar, ska försöka uppdatera listan här lite då och då, tyckte det var ett smart drag att ha dem samlade på ett och samma ställe. Många låtar kan jag bara artisten på, eller bara låttiteln, eller inget av dem men lägger ut lite flings så kanske ni kan hjälpa mig:
* MIKA, samtliga låtar (fast det har jag redan och det är det enda jag har på MP3) MIKA, I love you!
* M.J - Billie Jean (hans absolut bästa låt genom tiderna, R.I.P) Nu är jag 11 år och går omkring i Hässelby med M.J outfit och bästisen Lulle ; )
* Prozzak - Sucks to be you Finns det någon skönare "fanvadjagkännermigdryglåt" Dalle kallar den för "karlhatarlåten", he he he!
* Kemical Brothers - Hey boy hey girl, Denna låt symboliserar min fåfänga singeltid då man var discodrottning, tack Anki!
* Fjärilslåten, Ullis, minns du den? Vad heter den och artisten?
* Funky cold Medina - Tone Loc, Fåfäng singelbrutta på vift med Anna, tack Anki!
* Märk hur vår skugga - Imperiet tack Åsa! Mäktig låt som jag älskar!
* Vargtimmen - Hedningarna, tack Åsa!
* Could you be loved - Bob Marley Reggievärldens nr 1!!!
* Alexander Rybak - Fairytale
* En fransk låt med discostuk och dragspel, populär runt slutet av 90-talet, minns ni den?
* Bond - Quixote Älskar fioler när det är lite drag i låtarna!
* Steve Wonder - Superstition
* My my my - Armand Van Helden, tack Anki!
* Summernight City - ABBA, tack Anki!
* Groove is in the heart - Deee Lite, tack Anki!
* Murder on the dancefloor - Sophie Ellis Bextor, tack Anki!
* Groovejet - Sophie Ellis Bextor Jag älskar låååånga killar och därför denna video, låten är väldigt mycket Martina!
* Sing it back - Moloko, tack Anki!
* ABBA - The winner takes it all SKALL spelas när jag vinner uppfödargrupp med BT på Stora Stockholm!
* Things I've Seen - Spooks, ger många goda minnen med Anki och Ullis!
* Hey there Delaila - Plain Withe T's Ljuv tonårsförälskelse!
* Limahl - The Neverending Story Känner mig som 14 år igen, gåshud ; )
* Nationalteatern - kolla kolla, härlig låt med genomtänkt text!
* Saskia - Cornelis Vreeswijk, låten som avgjorde namnet på vår älskade Fralla Zaskia, R.I.P min lilla hund!
* Cornelis har gjort en annan bra låt om en flicka och hennes häst Naros, vad heter den?
* Raising my family - Steve Kekana 15 år och ute på byn i raggarbil!
* Dr. Alban - No Coke 15 år och fortfarande ute på byn i raggarbil!
* George Michael - Last Christmas Antagligen den låt med mest nostalgi, sitter i mitt perfekta rum i Hässelby som 10 åring med en doft av luktsuddigum, fiskmat och heltäckningsmatta. Oslagbar kombination!
* George Michael - Jesus to a Child Min offentliga depparlåt och med tanke på att jag är hedning så förstår ni hur bra jag måste tycka den är!
* George Michael - Strangest Thing Härligt sound!
* George Michael - Outside Mer Martinamusik finns inte, den här har varit min nr 1 sedan 1997, den är svårslagen!!!
* Queen - It's a kind of Magic Åhh, under den här perioden flyttade jag hemifrån, var 17 år och hade framtiden för mina fötter!
* Bee Gees - Staying alive Älskar 70-tals musikdisco och det här är nog den bästa!
* Nazareth - Love Hurts Underbar!
* Nazareth - ?
Listan uppdateras hela tiden, tack vare er! Kom igen nu alla mina gamla partyvänner, vad förknippar ni mig med för låtar, har säkert glömt en hel uppsjö, vad fick mig att släppa grogg och cigg för att svänga mina lurviga på dansgolvet?
Uppdatering, nu när jag fattar hur man lägger in låtlänkar här så får jag i värsta fall sitta med hörlurar och digga vid datorn, ha ha ha!
Spökhistorier!
Jag är inte den utpräglade spökfanatikern, faktum är att jag tror att de finns för att människan vill tro det. Därför har det varit ganska svårsmällt att inta de faktum att vi faktiskt har spöken här på gården. Det hela började med att Elvira var 1-2 år och fick en uppenbarelse. Hon satt i sitt rum och rultade fram till fönstret som ligger i anslutning till vår tomt. Hon nådde knappt upp till fönsterbläcket och utbrast plötsligt!
-Titta mamma, MÅRE kommer!!! Hon hoppade upp och ner av förtjusning och jag gick fram för att se vad hon tittade på. Tomten låg öde och jag kunde för mitt liv inte begripa vad denna entusiasm berodde på?
-Vad ser du för någonting? Sa jag.
-MÅRE, titta! Oj, han kommer hittåt!
Jag tittar ut och ser fortfarande inte ett svatt. Elvira börjar sakta backa in mot vardagsrummet och påpekar hela tiden att MÅRE är på väg hit. Hon sitter till slut i soffan bakom en soffkudde och säger att nu är MÅRE här, hon sänker rösten och säger:
-Mamma, kom och sitt här och visar med handen att jag ska sitta brevid henne i soffan. Sen blir hon sittandes där och kikar nyfiket på det osynliga. Jag tänker att ungen har lite väl livlig fantasi och återgår till TV tittandet. Efter en stund säger Elvira:
-Nu är han inne i duchen och han tycker INTE om våra katter!
Hoppsan, hoppsan, en katthatare i huset. Efter ytterligare 5 minuter säger hon att han flyger ut genom fönstret igen och hon står där i gluggen och vinkar farväl.
Hela denna upplevelse var otroligt stark för Elvira och efter den dagen har hon haft regelbunden kontakt med MÅRE, även en som heter Allsåck och Maria har dykt upp här. Elvira beskriver Maria som en snäll vän, Allsåck som ofarlig och bor antingen i maskinhallen eller i vårt andra boningshus och Måre bor i andra huset eller i en av våra kakelugnar. Hon har berättat att Måre kan vara ganska sur och arg ibland, men aldrig på henne. Han tycker inte om moster Anki och ibland är han sur även på farmor och farfar. Ja, vad ska man tro?
Kan säga att vi inte har lyckats få moster Anki att sova själv ute i andra huset efter detta har uppdagats, vem kan klandra henne?
Har själv stött på någon oidentifierbart i vårat kök en gång. Mitt i natten vaknar jag av att hundarna har frispel nere i köket, de vrålskäller och har inga planer på att sluta. Jag blir förbannad och tänker att nu jävlar! Iklädd endast BH och trosor smyger jag ner för trappen, vill inte bli avslöjad utan tänker börja min nattliga predikan genom att ta dem på bar gärning. Sagt och gjort, i dörröppningen kastar jag mig ut framför hundarna och skriker TYST! Det blir knäpptyst och strax därefter hör jag tydliga knarrande fotsteg som börjar ca 1 meter ifrån mig och går rätt över golvet och sen blir det tyst. Min första reaktion var att Shit, det står någon i köket och här står jag halvnäck! Men det fanns ingen där???
På vår övervåning hade vi när jag flyttade in ett rum som stod orört på en massa släktklenoder, rummet såg ut som ett urklipp av 1800-talet och det enda levande som fanns där inne var några gamla kaktusar. Det innebar att enda gången jag var där inne var när jag skulle vattna dem och det var inte mer än ca 1 gång i månaden. Resterande tid stod rummet orört och med dörren stängd. Ibland hände det att den dörren gick upp. Man kunde tydligt höra detta från nedre våningen, PANG.... KNIRR.... Kunde för mitt liv inte begripa hur detta kunde gå till då dörren är en gammal trädörr som är ganska svåröppnad, den är lite skev och handtaget får man trycka ner med lättare våld för att lyckas öppna. Ibland öppnades dörren 2-3 gånger om dagen och ibland var det tyst i månader, finns det inte spöken så har jag ingen aning om hur detta kan vara möjligt. Lite lustigt är att idag har vi vardagsrum i det rummet och vi har därför flyttat ut alla gamla släktklenoder till det andra huset. Dörren har inte öppnats en enda gång sedan dess...
När Elvira var liten hade hon ganska märkliga saker för sig som vi inte förstod. Hon hade ofta diskussioner med "någon" inne i hennes rum och bakom stängda dörrar och ibland tror jag att hon har ett sjätte sinne. En dag när jag kom körandes i bilen med henne i barnstolen så sa hon plötsligt:
-Mamma, bilen på taket, bilen på taket, bilen på taket!!!
Mmmm, visst, bilen på taket, sa jag och höll med. Ca 2 km efter hon började med denna ramsa ser jag att det ligger något stort och rött i diket. Gissa vad? Just de, en bil har kört av vår grusväg och har landat uppochner i diket. Riktigt skumt!
När vår Shakespeare kull föddes 2006 var Elvira 3 år. Det blev 12 valpar och 2 av dem föddes med lite vitt på bröstet, inte önskvärt på Dobermann och således inget att ha för utställning. Eftersom det blev en stor kull så frågade folk om vi skulle reducera den, dvs avliva några så kullen inte blev så påfrestande för tiken och mjölken skulle räcka till valparna. Spontant har jag slagit bort denna tanke men jag tänkte att jag iaf skulle resonera med mig själv innan jag tog ställning. Tänkte att skall detta göras så får det inte gå mer än 24 timmar. OM den skulle reduceras, skulle jag då ta de två minsta valparna eller de med vitt? Det lutade starkt åt att jag inte skulle reducera alls men jag tyckte att det var bra att fundera på så jag visste hur jag skulle försvara mitt val att låta tiken ha så många valpar. På kvällen när det var dags för Elviras godnattsaga gick vi som vanligt till bokhyllan så hon kunde välja bok. Hennes böcker stod längst ner på hyllan och det var alltid närifrån hon valde bok. Men den här gången hoppade hon plötsligt upp 2 hyllplan och letade efter något annat, hon drog ut en av mina gamla bortglömda tonårsböcker och räckte över en bok som hon aldrig tidigare sett till mig:
-Den HÄR tycker jag att du ska läsa ikväll! Fullt övertygad om att den var läsvärd.
Jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg vad hon hade valt för bok! Boken heter "Jessie" och handlar om en pojke som en dag går förbi ett vattendrag och hittar en liten valp i en säck fylld med stenar. Han räddar valpen som heter Jessie och får senare reda på att den är född på en mycket framgångsrik Labradorkennel, men pga att den hade vitt bröst så slängdes den i ån för att drunkna då det var en skam för kenneln om någon fick reda på att det fötts en valp med vitt bröst hos dem. Jag minns som om det vore igår vad jag kände när jag läste boken som 13 åring. Hur kunde människor vara så grymma och vad gjorde väl ett vitt bröst. Det var en underbar liten valp som höll på att sätta livet till bara för människans fåfänga! Plötsligt slogs alla tankar kring en ev reducering bort och jag gick i samma ögonblick ner i valplådan och snusade lite extra på dessa två vitfläcksvalpar, usch, hur kunde jag ens leka med tanken. Det är väl inte därför jag föder upp hundar, för att bara få fram utställningsobjekt. Jag är faktiskt FRÄMST uppfödare för att jag ÄLSKAR hundar, inget annat!
En av dessa hundar fick jag så sent som i höstas rädda livet på en gång till, men det är en helt annan historia.
Jag har massor med märkliga Elvirahändelser att berätta om, det här är bara 2 av dem och en av fördelarna med bloggande är ju att det jag skriver ner finns bevarat, inte bara i mina tankar utan även för eftervärlden.
Hopppas bara att mina vänner fortfarande vågar sova i vårt andra hus, det blir ganska trångt i soffan annars, särskillt på valpträffarna ; )
Har ni liknande historier att berätta som skriv ner den i kommentarerna!
-Titta mamma, MÅRE kommer!!! Hon hoppade upp och ner av förtjusning och jag gick fram för att se vad hon tittade på. Tomten låg öde och jag kunde för mitt liv inte begripa vad denna entusiasm berodde på?
-Vad ser du för någonting? Sa jag.
-MÅRE, titta! Oj, han kommer hittåt!
Jag tittar ut och ser fortfarande inte ett svatt. Elvira börjar sakta backa in mot vardagsrummet och påpekar hela tiden att MÅRE är på väg hit. Hon sitter till slut i soffan bakom en soffkudde och säger att nu är MÅRE här, hon sänker rösten och säger:
-Mamma, kom och sitt här och visar med handen att jag ska sitta brevid henne i soffan. Sen blir hon sittandes där och kikar nyfiket på det osynliga. Jag tänker att ungen har lite väl livlig fantasi och återgår till TV tittandet. Efter en stund säger Elvira:
-Nu är han inne i duchen och han tycker INTE om våra katter!
Hoppsan, hoppsan, en katthatare i huset. Efter ytterligare 5 minuter säger hon att han flyger ut genom fönstret igen och hon står där i gluggen och vinkar farväl.
Hela denna upplevelse var otroligt stark för Elvira och efter den dagen har hon haft regelbunden kontakt med MÅRE, även en som heter Allsåck och Maria har dykt upp här. Elvira beskriver Maria som en snäll vän, Allsåck som ofarlig och bor antingen i maskinhallen eller i vårt andra boningshus och Måre bor i andra huset eller i en av våra kakelugnar. Hon har berättat att Måre kan vara ganska sur och arg ibland, men aldrig på henne. Han tycker inte om moster Anki och ibland är han sur även på farmor och farfar. Ja, vad ska man tro?
Kan säga att vi inte har lyckats få moster Anki att sova själv ute i andra huset efter detta har uppdagats, vem kan klandra henne?
Har själv stött på någon oidentifierbart i vårat kök en gång. Mitt i natten vaknar jag av att hundarna har frispel nere i köket, de vrålskäller och har inga planer på att sluta. Jag blir förbannad och tänker att nu jävlar! Iklädd endast BH och trosor smyger jag ner för trappen, vill inte bli avslöjad utan tänker börja min nattliga predikan genom att ta dem på bar gärning. Sagt och gjort, i dörröppningen kastar jag mig ut framför hundarna och skriker TYST! Det blir knäpptyst och strax därefter hör jag tydliga knarrande fotsteg som börjar ca 1 meter ifrån mig och går rätt över golvet och sen blir det tyst. Min första reaktion var att Shit, det står någon i köket och här står jag halvnäck! Men det fanns ingen där???
På vår övervåning hade vi när jag flyttade in ett rum som stod orört på en massa släktklenoder, rummet såg ut som ett urklipp av 1800-talet och det enda levande som fanns där inne var några gamla kaktusar. Det innebar att enda gången jag var där inne var när jag skulle vattna dem och det var inte mer än ca 1 gång i månaden. Resterande tid stod rummet orört och med dörren stängd. Ibland hände det att den dörren gick upp. Man kunde tydligt höra detta från nedre våningen, PANG.... KNIRR.... Kunde för mitt liv inte begripa hur detta kunde gå till då dörren är en gammal trädörr som är ganska svåröppnad, den är lite skev och handtaget får man trycka ner med lättare våld för att lyckas öppna. Ibland öppnades dörren 2-3 gånger om dagen och ibland var det tyst i månader, finns det inte spöken så har jag ingen aning om hur detta kan vara möjligt. Lite lustigt är att idag har vi vardagsrum i det rummet och vi har därför flyttat ut alla gamla släktklenoder till det andra huset. Dörren har inte öppnats en enda gång sedan dess...
När Elvira var liten hade hon ganska märkliga saker för sig som vi inte förstod. Hon hade ofta diskussioner med "någon" inne i hennes rum och bakom stängda dörrar och ibland tror jag att hon har ett sjätte sinne. En dag när jag kom körandes i bilen med henne i barnstolen så sa hon plötsligt:
-Mamma, bilen på taket, bilen på taket, bilen på taket!!!
Mmmm, visst, bilen på taket, sa jag och höll med. Ca 2 km efter hon började med denna ramsa ser jag att det ligger något stort och rött i diket. Gissa vad? Just de, en bil har kört av vår grusväg och har landat uppochner i diket. Riktigt skumt!
När vår Shakespeare kull föddes 2006 var Elvira 3 år. Det blev 12 valpar och 2 av dem föddes med lite vitt på bröstet, inte önskvärt på Dobermann och således inget att ha för utställning. Eftersom det blev en stor kull så frågade folk om vi skulle reducera den, dvs avliva några så kullen inte blev så påfrestande för tiken och mjölken skulle räcka till valparna. Spontant har jag slagit bort denna tanke men jag tänkte att jag iaf skulle resonera med mig själv innan jag tog ställning. Tänkte att skall detta göras så får det inte gå mer än 24 timmar. OM den skulle reduceras, skulle jag då ta de två minsta valparna eller de med vitt? Det lutade starkt åt att jag inte skulle reducera alls men jag tyckte att det var bra att fundera på så jag visste hur jag skulle försvara mitt val att låta tiken ha så många valpar. På kvällen när det var dags för Elviras godnattsaga gick vi som vanligt till bokhyllan så hon kunde välja bok. Hennes böcker stod längst ner på hyllan och det var alltid närifrån hon valde bok. Men den här gången hoppade hon plötsligt upp 2 hyllplan och letade efter något annat, hon drog ut en av mina gamla bortglömda tonårsböcker och räckte över en bok som hon aldrig tidigare sett till mig:
-Den HÄR tycker jag att du ska läsa ikväll! Fullt övertygad om att den var läsvärd.
Jag satte hjärtat i halsgropen när jag såg vad hon hade valt för bok! Boken heter "Jessie" och handlar om en pojke som en dag går förbi ett vattendrag och hittar en liten valp i en säck fylld med stenar. Han räddar valpen som heter Jessie och får senare reda på att den är född på en mycket framgångsrik Labradorkennel, men pga att den hade vitt bröst så slängdes den i ån för att drunkna då det var en skam för kenneln om någon fick reda på att det fötts en valp med vitt bröst hos dem. Jag minns som om det vore igår vad jag kände när jag läste boken som 13 åring. Hur kunde människor vara så grymma och vad gjorde väl ett vitt bröst. Det var en underbar liten valp som höll på att sätta livet till bara för människans fåfänga! Plötsligt slogs alla tankar kring en ev reducering bort och jag gick i samma ögonblick ner i valplådan och snusade lite extra på dessa två vitfläcksvalpar, usch, hur kunde jag ens leka med tanken. Det är väl inte därför jag föder upp hundar, för att bara få fram utställningsobjekt. Jag är faktiskt FRÄMST uppfödare för att jag ÄLSKAR hundar, inget annat!
En av dessa hundar fick jag så sent som i höstas rädda livet på en gång till, men det är en helt annan historia.
Jag har massor med märkliga Elvirahändelser att berätta om, det här är bara 2 av dem och en av fördelarna med bloggande är ju att det jag skriver ner finns bevarat, inte bara i mina tankar utan även för eftervärlden.
Hopppas bara att mina vänner fortfarande vågar sova i vårt andra hus, det blir ganska trångt i soffan annars, särskillt på valpträffarna ; )
Har ni liknande historier att berätta som skriv ner den i kommentarerna!
Spökhistorier på ingående!
Ska snart sätta mig i bilen och åka till Tönnebro tur och retur... Blä för bilåkning! Anledningen är ett kennelkonsulentmöte och det vill jag naturligtvis inte missa, dessutom betalar SKK för resan ; )
När jag kommer hem ska jag berätta för er om gårdens spöken, jo, det finns spöken här, säkert! Bor man i ett hus från 1500-talet så är det svårt att bli av med dem, men å andra sidan håller de sig i skinnet för det mesta...
Tönnebro, here I come!
När jag kommer hem ska jag berätta för er om gårdens spöken, jo, det finns spöken här, säkert! Bor man i ett hus från 1500-talet så är det svårt att bli av med dem, men å andra sidan håller de sig i skinnet för det mesta...
Tönnebro, here I come!
Träningsvärk av minigolf?
Kom nyss in efter ett longeringspass med Cassuall, han är ju bara för bra för att vara sann den hästen. Det är inte många hästar jag faller för, men han är helt klart en av dessa unika hästar med hjärtat på rätta stället. Han gör alltid sitt bästa och har ett hjärta av guld, min guldklimp!
Molly har fått komma ut idag och gått i den nerbetade lilla hagen, jag gick en promenad med henne i Tulas flexikoppel och hon gick lydigt med som vilken hund som hellst ; ) Vi tog och bortade igenom henner rejält idag och till slut sa Elvira:
- Titta vad hon glänser, nu går det inte att borsta mer!
Jo, förresten, igår när jag gick förbi en av kaninburarna så såg jag till min stora lycka en av de där vidriga kostymnissarna (skatorna). Det var en unge som hade flygit in i den och kom inte ut, he he he.... Jag gick fram och stängde dörren och i samma sekund kom en barnfamilj och skulle köpa kycklingar.
- Åhh, har du tagit hand om en skatunge, är den skadad?
Nej, inte än tänkte jag med mord i sinnet....
- Ehhh.... nej.... den har flygit in av misstag... De funderade nog varför jag stängde dörren istället för att hjälpa den ut, men jag avledde dem snabbgt genom att visa dem in till mina skyddslingar istället.
När besökarna hade åkt och jag skulle gå och ta itu med eländet i kaninburen så kommer Elvira springandes med andan i halsen:
- Mamma, mamma, jag såg att en liten skatunge hade fastnat i en av kaninburarna men jag räddade den så nu är den fri igen!!! Hon avvaktade på min reaktion och räknade kallt med att jag skulle berömma henne för sitt stordåd.
- Oj, vad bra att du släppte den fri.... sa jag och ljög. Fan också, nu kommer den skvallra för polarna och aldrig göra om misstaget, skit att man har fostrat en sann djurvän...
Imorgon bär det av till Alfta och hundutställning. Det innebär Meckaställning vid badkaret och tvångsbadning av både Zolee och Heffa, lortgrisarna... Man får ju så förbenat ont i knän och rygg, men så är jag ju otränad också. Så till den milda grad att jag lyckas få träningsvärk av både bowling och minigolf. Då är det illa mina vänner, riktigt illa....
Hoppas att Jennie läser detta, vad äter de små krypen för något? Minns inte men jag tror att de gillar fiskmat?
Var och vaccinerade ett gäng med kattungar ur K-kullen igår och jösses, stackars min fodervärd med tillhörande pojkvän, de klättrar på väggarna därhemma. Jag var tvungen att ta ett kort på Flower som naglat fast sig på deras kom i håg tavla.
Det var allt för denna gång!
Molly har fått komma ut idag och gått i den nerbetade lilla hagen, jag gick en promenad med henne i Tulas flexikoppel och hon gick lydigt med som vilken hund som hellst ; ) Vi tog och bortade igenom henner rejält idag och till slut sa Elvira:
- Titta vad hon glänser, nu går det inte att borsta mer!
Jo, förresten, igår när jag gick förbi en av kaninburarna så såg jag till min stora lycka en av de där vidriga kostymnissarna (skatorna). Det var en unge som hade flygit in i den och kom inte ut, he he he.... Jag gick fram och stängde dörren och i samma sekund kom en barnfamilj och skulle köpa kycklingar.
- Åhh, har du tagit hand om en skatunge, är den skadad?
Nej, inte än tänkte jag med mord i sinnet....
- Ehhh.... nej.... den har flygit in av misstag... De funderade nog varför jag stängde dörren istället för att hjälpa den ut, men jag avledde dem snabbgt genom att visa dem in till mina skyddslingar istället.
När besökarna hade åkt och jag skulle gå och ta itu med eländet i kaninburen så kommer Elvira springandes med andan i halsen:
- Mamma, mamma, jag såg att en liten skatunge hade fastnat i en av kaninburarna men jag räddade den så nu är den fri igen!!! Hon avvaktade på min reaktion och räknade kallt med att jag skulle berömma henne för sitt stordåd.
- Oj, vad bra att du släppte den fri.... sa jag och ljög. Fan också, nu kommer den skvallra för polarna och aldrig göra om misstaget, skit att man har fostrat en sann djurvän...
Imorgon bär det av till Alfta och hundutställning. Det innebär Meckaställning vid badkaret och tvångsbadning av både Zolee och Heffa, lortgrisarna... Man får ju så förbenat ont i knän och rygg, men så är jag ju otränad också. Så till den milda grad att jag lyckas få träningsvärk av både bowling och minigolf. Då är det illa mina vänner, riktigt illa....
Hoppas att Jennie läser detta, vad äter de små krypen för något? Minns inte men jag tror att de gillar fiskmat?
Var och vaccinerade ett gäng med kattungar ur K-kullen igår och jösses, stackars min fodervärd med tillhörande pojkvän, de klättrar på väggarna därhemma. Jag var tvungen att ta ett kort på Flower som naglat fast sig på deras kom i håg tavla.
Det var allt för denna gång!
Skinnis, världens mesta katt!
Vi är "berikade" eller "drabbade" , beroende på vem av oss du frågar, av en nakenkatt här i huset. I stamtavlan heter hon S*From Above Amazonas Christmas Light, men till vardags kallas hon för Skinnis (av mig) Fis Francis Egerbrandt, Fisen, Korven och Bullen (av Elvira) Kattfan och Kattjävel (av Dalle). Kärt barn har många namn!
Får ofta frågan om vad som skiljer en Cornish Rex mot en Sphynx, förutom avsaknaden av päls såklart. Cornishar har förövrigt rykte om sig att vara mycket aktiva och sociala, men jämför jag med Sphynx, så påminner Cornisharna om Perser i temperamentet. En Sphynx är allt vad en katt kan vara och lite till! Otroligt temperamentsfulla och personliga! Jag brukar säga att det går minst 4 Cornishar på varje Sphynx. Skulle jag fråga gubben om jag fick ha 2 Sphynxar eller 10 Cornishar så skulle han säga 10 Cornishar, han är väl inte världens största kattälskare och Skinnis har gått honom på nerverna MÅNGA GÅNGER!
Skinnis är världens mesta katt, ibland tror jag att jag har minst 7 stycken av henne. Lägger man in tvätt i maskinen ligger hon där inne bland surstrumpor och spinner och försöker fånga min hand. Vänder jag mig om och går till köket så möts jag av Skinnis som sitter på diskbänken. Går jag upp till vardagsrummet hinner hon före och sitter i fönstret och jagar flugor. Går jag ut på altanen så ligger hon där i en solstol och spinner, får hon inte följa med ut på altanen sitter hon i fönstret och skriker så jag riskerar att få en anmälan på mig. Lägger jag in kläder i garderoben så får jag lägga dem över en katt med tokspel därinne. På nätterna ligger hon som ett vått sämsskinn på min rygg under täcket och är kokhet. Sitter jag i soffan sitter hon på axeln och sitter jag på toa så ligger hon i mina nerdragana byxorna och leker, man får inte ens skita ifred... Tro för all del inte att jag skiter med öppen toadörr, men om jag stänger ut henne så skriker hon, ryker i handtaget upp och ner och krafsar på dörren, jag vet inte vad som är värst...
Många undrar hur det känns att klappa en Sphynx, jag hade tidigare Don Sphynx och hon var gumminaken och klibbig, Skinnis är lite lenare att klappa på. Har en vän som envisas med att jämföra det med att ta på en snopp och jag är faktiskt benägen att hålla med. Kan inte hitta en närmare beskrivning. För känsliga personer säger jag att det känns som att ta på undersidan av armen, ungefär. Men det stämmer inte lika bra. Min vän kallar henne förövrigt för Dildokatten ; )
Får ofta frågan om vad som skiljer en Cornish Rex mot en Sphynx, förutom avsaknaden av päls såklart. Cornishar har förövrigt rykte om sig att vara mycket aktiva och sociala, men jämför jag med Sphynx, så påminner Cornisharna om Perser i temperamentet. En Sphynx är allt vad en katt kan vara och lite till! Otroligt temperamentsfulla och personliga! Jag brukar säga att det går minst 4 Cornishar på varje Sphynx. Skulle jag fråga gubben om jag fick ha 2 Sphynxar eller 10 Cornishar så skulle han säga 10 Cornishar, han är väl inte världens största kattälskare och Skinnis har gått honom på nerverna MÅNGA GÅNGER!
Skinnis är världens mesta katt, ibland tror jag att jag har minst 7 stycken av henne. Lägger man in tvätt i maskinen ligger hon där inne bland surstrumpor och spinner och försöker fånga min hand. Vänder jag mig om och går till köket så möts jag av Skinnis som sitter på diskbänken. Går jag upp till vardagsrummet hinner hon före och sitter i fönstret och jagar flugor. Går jag ut på altanen så ligger hon där i en solstol och spinner, får hon inte följa med ut på altanen sitter hon i fönstret och skriker så jag riskerar att få en anmälan på mig. Lägger jag in kläder i garderoben så får jag lägga dem över en katt med tokspel därinne. På nätterna ligger hon som ett vått sämsskinn på min rygg under täcket och är kokhet. Sitter jag i soffan sitter hon på axeln och sitter jag på toa så ligger hon i mina nerdragana byxorna och leker, man får inte ens skita ifred... Tro för all del inte att jag skiter med öppen toadörr, men om jag stänger ut henne så skriker hon, ryker i handtaget upp och ner och krafsar på dörren, jag vet inte vad som är värst...
Många undrar hur det känns att klappa en Sphynx, jag hade tidigare Don Sphynx och hon var gumminaken och klibbig, Skinnis är lite lenare att klappa på. Har en vän som envisas med att jämföra det med att ta på en snopp och jag är faktiskt benägen att hålla med. Kan inte hitta en närmare beskrivning. För känsliga personer säger jag att det känns som att ta på undersidan av armen, ungefär. Men det stämmer inte lika bra. Min vän kallar henne förövrigt för Dildokatten ; )
