CaZoo - En egotripp utan gräns...

Jaha, då har man snart inga kycklingar kvar att sälja... undrar just om jag ska slänga in en laddning till i kläckaren? Det kom nyss förbi folk från Orsa och köpte kycklingar och de såg sig runt om på gården och frågan lät sig inte dröjas:
-Hur många djur har ni här på gården?
Vad svarar man på det? Jag svarar:
- Hästar, hundar, katter, höns och kaniner. Men om sanningen ska fram så har jag faktiskt duvor, fiskar och syrsor också. Räknas dem? Ljuger jag? Eller väljer jag att inte berätta om gårdens samtliga djur för att inte bli utpekad som "konstig"? Jag menar, akvariefiskar och syrsor har vi ju mest som prydnad, även om de får all den omvårdnad de behöver iaf. Risken för att folk ska börja kalla en för "Crazy catwoman", "Hundidioten", "Kackelfia", "Hästlady", "Kaninodlarn" osv känns oroväckande. Låt mig få köra på med mina vita lögner så inte "Syrskärringen", "Fisktanten" och "Duvbruttan" får sitt ansikte också.
När man har haft djur omkring sig i så många år som jag haft och varit medlem i diverse klubbar, allt ifrån SKK till Hälsinglands rasfjäderfäförbund! Så har man lärt sig att se vad det finns för olika kategorier människor i djurvärlden. Detta är en absolut neutral återspegling på största allvar, eller inte... Snarare min högst personliga syn på denna värld.

Ta tex brukshundsmänniskor, oftast en person med fötterna på jorden, omatrealistisk och går gärna omkring i någon solblekt klubbjacka från 80-talet, hon pyntar bilen med både spårlinor och en och annan rosett från någon utställning, hon är ofta rökare och är i min ålder, lite lätt rund om magen trots allt springande i skogen med träapporter och snittslar. Kan öppet stå och prata om hundbajskonsistens med grannen på ICA. Kör mer än gärna Volvo och tar gärna ett glas vin eller två på klubbens årsmöte. Skulle med andra ord kunna vara jag alla dagar på året ; )
Det finns även utställare i denna värld och de är ungefär som ovan men drar på sig "finkläderna" på utställningsdagen och blir skvallerkärringar som älskar att döma utanför ringen, gärna högt och gestikulerande så ingen kan missa vad de menar. 

Kattmänniskor är mycket mer svävande än hundmänniskor, det skall pysslas och pluttinuttas med paté och spets. Om ni aldrig varit på en kattutställning så är det värt ett besök, det ser ut som vilken bordell som hellst med alla plychkuddar och spetsgardiner. Kattmänniskor är oftast märkvärdiga och tror sig vara lite för mer än andra, vet man inte vad dilution, tonkanes, NOM, delningskullar, BARF och FIP är så är man så ute ur leken och bli idiotförklarad snabbt som ögat. Man får dock inte låtsas om att man är märkvärdig, gud nåde den som använder sig av ordet "lovande" vad gäller försäljning av kattkull. Då har man snabbt fixat lynchstämning för ingen får gå och tro att den egna kullen är "lovande" oavsett hur den ser ut eller vad den har för stamtavla. Ju snyggare en kattunge är eller ju bättre stamtavla så kastreras de snabbt som ögat istället, egentligen skulle man kunna ersätta ordet "lovande kattunge" med "kastrerad kattunge", vadå bakåtsträvande patentinställning...

Hönsmänniskor är störtsköna, fick jag välja att bo på en öde ö med en grupp av djurmänniskor så vore det med hönsfolket. Avslappnade, älskar att prata, sociala, humor och kompisanda, (förutom de som har genbank på Hedemora, de ska tydligen inte vara riktigt kloka enligt uppgift) Huruvida det stämmer ska jag låta vara osagt. Men överlag, hönsfolk är kanoners, innefattar även duvmänniskor!

Hästfolk, ja ni, vad ska man säga. En knippe välbärgade PMS kärringar på ett och samma ställe, såklart att det blir konflikter! Riktigt skönt att man ska få ett EGET stall så man slipper trippa på tårna i allmänna stallgångar. Hästfolk är ena riktiga bitchar, det enda som är till fördel är att de sällan har problem att säga rakt ut vad de tycker, de lättar på trycket ibland och det är väl antagligen bara därför det fungerar i längden. Hästfolk har oftast ett välbetalt jobb eller rik snubbe som pungar ut pengar för deras intresse. De har nyaste transporterna och kör 4WD bil av nyaste modell. Det är viktigt att hela ekipaget glänser, inte bara hästen ; )

Och nu till de värsta folkslag av dem alla, kaninfolket. HERREGUD!!! Tystlåtna, muttrande outsiders som väljer att sitta i stugorna och klappa kaninen istället för att upptäcka livet. Insnöade eremiter som bara träffar folk när det är tvunget, dvs på kaninutställningar, de är 60+ med 50/50 i könsfördelning, något nytt blod i föreningen är det inte tal om, kommer det en liten 12 åring med sin mor på en utställning så ser de till att hon ALDRIG vågar sig tillbaka. Flicksnärtor och deras hopplöst okunninga mammor har ingenting där att göra, om de inte kan stå i kiosken, soppa eller sälja lotter där första pris är ett korsstygnsbroderi!

MEN, kanske det MEST SKRÄMMANDE är att JAG tillhör samtliga kategorier, inte konstigt att man känner sig kluven ibland! Fast det är rätt skönt att kunna välja skepnad då det behagar, ena dagen "dumdryg överklasstjej med egen häst", andra dagen "kaffedrickande hönsmamma som säljer nykläckta kycklingar från gården", tredje dagen "skogsmulle med hund i kopplet som skrämmer slag på varenda bärplockare i skogen", fjärden dagen sitter jag framför datorn på kattforum och lägger ut pluttinuttbilder på kattungarna och berättar om deras nya fina puffkudde och första smakportionen med BARF, gärna i en bildserie, femte dagen är jag så less på allt så jag sitter ute i trädgården och klappar kaninerna och muttrar för mig själv om ditt och datt. Visst är det underbart att kunna välja!