CaZoo - En egotripp utan gräns...

Jag har förstått att det är många som är nyfikna på vad jag äter för typ av piller för att gå ner i vikt och anledningen till att jag inte gjort någon reklam för dem här är för att jag i samband med köpet råkade ut för kortbedrägeri. Men jag gjorde en reklamation via banken, spärrade korten och fick tillbaka allt som var totalt 3300kr. Men jag kommer inte handla fler gånger på dessa sidor, tro mig!

Har ätit en hel drös med olika piller i perioder, har blivit en riktig tablettförbrukare. Kan för all det skriva ut listan, sen får ni välja själva om ni vill prova själva. Hittills har jag gått ner 7 kilo MEN det är först senaste veckorna när jag lagt om kosten som det börjat hända lite mer på vågen. Så jag har inte bara pillrena att tacka för det. Och vad ni än gör, skicka inte efter några piller på internet, om ni inte är rika som troll!

* Acaibär
* Colon Cleans
* Rosenrot
* Äppelcidervinäger
* Glukosanol
* Resveratrol
* "Slim" någonting från någon hälsokostaffär.

Tänkter faktiskt inte rekommendera ett enda piller till er eftersom jag inte vet vilket av dem som ev fungerar, men nu vet ni vad de heter och kan göra som ni vill ; )

PÖSS!

Ställde mig på vågen igen och nu visar den - 0,7kilo. Tyvärr vet jag exakt vart de 7 hektona satt, nämligen strax innanför BH:n, typiskt att det ska vara så här, är det tacken? Tittar man ner i BH:n nu så hittar man dem nere på botten i en alltför rymlig C-kupa och de ser allmänt svälltfödda ut, de ligger där och kikar upp med sina hundögon. Erkänner att jag gillade dem bättre när de var på väg över kanten på BH:n, sprickfärdiga av nyfikenhet och livslust!

Det är bara att hälsa B kupan välkommen igen och C kupan är snart ett minne blott! Buhuhu!

För att stoltsera med min minde begåvade sida...

* Jag har jobbat på Sibylla och stekt hamburgare hela dagarna.
* Har en stor fobi och ironiskt nog mot ett djur!
* Trodde att nummerlappen man fick utanför provhytten inte angav antalet kläder utan hyttnumret?
* Jag har gått vilse en sen natt på Stockholm gator och en bil körde fram och gav mig ett skamligt förslag, jag hade irrat runt på Malmskillnadsgatan...
* Jag har levt på vatten och bröd i 5 veckor på Rhodos för att jag inte hade råd med flygbiljetten hem.
* Jag har vägt tresiffrigt (visserligen gravid men det var inte lätt iaf)
* Jag kommer aldrig lära mig stava till hellre och helst.
* Blev omkulldragen av en hund efter Delsbos huvudgata och vägrade släppa kopplet, 200 meter senare och med byxorna i knävecken fick jag stopp på honom.
* Hoppade av matematik A på komvux för att det var för svårt...
* Har kastat en sten på en bil så rutan gick sönder och skyllde allt på lillesyster Åsa som fick ta hela utskällningen.
* Tog hem en katt efter att ha slängt hans halsband i soporna i hopp om att få behålla honom.
* Hittade mammas tampongask när jag var liten och trodde det var örhängen, hängde ett par i öronen och blev tyvärr stoppad i ytterdörren, jag som skulle göra stan osäker ; )


Har lite svårt att tro att det här är jag. Jag skulle hellre beskriva min andra sida och för att ni ska få se kontrasterna så kan jag tillägga att jag har gjort lumpen och hoppat bungy jump. Tagit jägarexamen med högsta skjutresultatet på hela kursen. Jag hade alla rätt på körkortsprovets teoridel efter 9 dagars pluggande. Har fött barn utan bedövning och hävdar fortfarande att det är värre att gå till tandläkaren. Jag har på 10 dagar lyckats träna upp en hund till 173,5 poäng i lydnadsklass 1 och vinst, helt från scratch! Jag har aldrig snattat och har ett IQ på över 130.

Men sannerligen, omväxling förnöjer ; )

Nu ska vi se hur länge jag kan blogga. Zelma sover och vaknar väl antagligen när som...

Idag ska jag iväg och kennelkonsulera lite, ska bli skönt att komma hemifrån ett tag. Plockar upp mamma på vägen, som faktiskt är min "kennelkonsulentelev", känns lite skumt men men. Tror jag ska ta en ride till skogen idag och hoppas på att någon är hemma ; )

Fick en förfrågan idag som jag bara inte kunde tacka nej till. En människa som är utsedd till utställningsansvarig i hälsingland ringde och frågade om jag ville jobba som domare på en hundutställning i Bollnäs i maj, vet inte vad som skulle stoppa mig ; )

För några månader sedan fick jag en inbjudan till en återträff. En återträff som innebär att jag har möjlighet att träffa mina gamla klasskompisar sedan 9:an. Först trodde jag naturligtvis att tryckfelsnisse varit i farten då det stod att det var 20 år sedan jag gick ut 9:an, hallå, så jävla länge sedan kan det ju inte vara! Men jo, ta mig fan det stämde! Denna återträff kommer att gå av stapeln kvällen innan utställningen jag ska döma. Men jag ska nog fixa att både äta kakan och ha den kvar.

Tur att man fick med en lista på alla gamla klasskompisar, jag hade förträngt typ 70% av dem och ett par tog säkert tre minuter att minnas.

Snart är påsken här och jag funderar lite på när det är dags att påskpynta? Tänkte att jag skulle passa på att ta bort adventsljusen i samma veva, två flugor i en smäll. Sen får väl påskpyntet pryda mitt hem lagom till midsommar eller nått? Hoppas, hoppas att lillasyster kommer upp till påsk, gud vad kul vi ska ha då!

Svärmor har varit här och hjälpt mig med Zelma på förmiddagen. Alltid lika välkomnande, jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan henne. Vi har en enda barnvakt att tillgå och det är hon och hon ställer alltid upp, underbart skönt! Hon är min "svärmorsdröm" ; )

Jösses vad ungen sover nu då? Ähh, får väl passa på att leka i tvättstugan en stund då, samvetet knackar på...

Vi hörs!

Idag har jag äntligen hittat kläder!

Åkte till Delsbo på förmiddagen och gjorde ett besök på "Säcken", second hand butik, och shoppade löst för 110kr, med mig hem hade jag en halv ICA kasse med kläder, vara 2 tröjor var till mig och resten till ungarna. Billigt och bra. Sen drog jag och Elvira iväg till Ljusdal och jag shoppade ännu mer, ironiskt nog hittade jag mer kläder här, än efter 2 helger i Stockholms många butiker, otippat, jag vet!

Har inte köpt ett par nya brallor på väldigt länge och jag har varit tillräckligt irriterad på att behöva prova kläder på avdelningen "Giant size cause your fat" för att avstå den förödmjukelsen. Men idag var jag inne i en butik som hade storlekar från trådsmal till småknubbig och tänk att jag hittade 2 par byxor på under 10 minuter! De första jag föll för som en fura var ett par som i stort sett var identiska mina favvobrallor här hemma, men de är så utnötta så de är på gränsen till genomskinliga... Förvånad drog jag på mig ett par 44:or och upptäckte att jag skulle ha provat storlek 42 istället. Men de var slut... Inte kunde de ta hem fler heller men om så var fallet hade jag köpt upp 10 par på en gång. Men jag tog ett par 44:or iaf och var nöjd. Har haft storlek 46 i evigheter.

Expediten var mycket hjälpsam och när jag stod i provhytten skickade hon in ett par jeans också:
- Prova de här också, de tror jag du gillar ; ) Storlek 42!
Shit vad pinsamt, har inte haft ett par jeans på säkert 20 år och jag är absolut ingen jeansmänniska, de är stela och allmänt obekväma. Dessutom var de storlek 42, ha, ha, ha! Kommer inte få dem över knäna ens. Men ok då, jag gör ett tappert försök...

Med hakan i knähöjd och jeansen uppdragna till midjan utan större svårigheter fick jag årets chock! De satt ju fan bra??? Hur har det här gått till? Har jag fått kärringkropp, dvs så pass slapp så den fyllde ut allt jämnare än förr eller vad??? Efter min 17 års dag har jeans inte passat mig, inte en modell som ens varit i närheten.

- Sitter de bra? Hörde jag expediten fråga.
Efter 10 sekunders tystnad och när den största chocken släppt får jag fram:
- Eeeehhhh, ja, faktiskt....

3 minuter senare kunde jag med lättnad slänga fram två par brallor på disken och glad i hågen drog babsen några hundralappar. Jag gissar att jeansmodet har förändrats på de här 20 åren som jag varit jeanslös, nu har ju helt andra möjligheter och en ny värld öppnats. Bye, bye "Giant size cause your fat" avdelningen. I'll never be back!

PS: Har faktiskt bara ett problem. Jeansen håller in magen otroligt väl från naveln och ner, vilket jag inte upplevt med andra byxor innan då det området har varit mitt största bekymmer. MEN, allt fläsk trycks nu upp över byxlinningen och har jag en tight tröja på mig så får jag en inte alltför attraherande bilring runt midjan. Det kommer att innebära, jeans med fluffiga tröjor eller tighta tröjor men mina vanliga brallor på. Men å andra sidan, variationerna blir ju oändliga!

Just nu sitter syrran och jag och laddar ner bilder från i torsdags, det tar sin lilla tid men oj vad ni ska få se snart...

Fick en text skickad till mig av en vän som jag tänkte dela med mig av, det var ganska rolig faktiskt ; ) Men jag tvivlar på om storstadsmänniskan fattar poängen bara... Återstår att se!


En polisbil rullade sakta fram utanför O´Learys i Gällivare precis efter
stängningsdags.Precis då vinglade Pekka ut genom dörren, praktfullt på lyset och med
bilnyckeln i högsta  hugg.

Polisbilen stannade och konstaplarna betraktade med häpnad hur Pekka
beslutsamt kämpade sig fram mot parkeringen, där han provade nyckeln på inte
mindre  än fem bilar innan han hittade sin egen och mödosamt tog sig in
bakom ratten.

Där satt han sedan alldeles stilla i tio minuter, varpå han startade
vindrutetorkarna (det var en vacker sommarkväll och inte ett moln på
himlen).

Därefter tände och släckte han strålkastarna några gånger, tutade och slog
på och av varningsblinkersen. Sen startade han motorn och la med ett skrapande
i en  växel. Bilen tog ett kort skutt framåt och motorn dog.

Han försökte några gånger till, alltmedan parkeringen tömdes på bilar.
Till sist, när han var ensam kvar, lyckades han få bilen att börja rulla
framåt, tog sig ryckigt ut på gatan och satte kurs norrut.

Poliserna, som väntat tålmodigt, slog nu på sirener och blåljus samt körde
fram och stoppade Pekka och bad honom blåsa. Dom trodde knappt sina ögon när
apparaten inte gav något utslag!

- Du får lov att följa med oss och ta ett blodprov, det måste vara fel på
apparaten, sa en av poliserna.

- Tvivlar jag på, flinade Pekka. Det är jag som är lockfågel ikväll!

Jösses vad jag känner mig inspirerad till att göra detta inlägg, frågan är bara om jag är lite för ivrig för att kunna återspegla mitt äventyr på ett korrekt och rättvist sätt? Nåja, det återstår att se, hämta en kopp kaffe, nu kör vi!

Igår klev jag upp kl 06 för att släppa ut hästarna, mocka och ställa iordning stallet så hästvakten kunde ta det piano vid insläppet senare på kvällen. När det var klart hoppade jag i badet, packade det sista och sa adjö till min familj. Kl 07:50 satt jag i bilen på väg mot Stockholm. Hade med mig en stor termos kaffe och jag vet inte hur många koppar kaffe det blev på vägen ner med strax innan Uppsala var jag tvungen att ta ett kisstopp.

Kl 11:15 var jag framme vid centralstationen och skulle plocka upp syster Anki som kom med tåg från Eskilstuna. Sen ställde vi bilen i ett P-hus och det var dags att shoppa löst i storstaden. Hittade mot all förmodan 2 klänningar!!! Vi hamnade av en slump i en klädaffär som hade egendesignade kläder också och fick oss ett gott skratt, de fulaste jävla kläder jag sett och endast någon flummig 1700-tals bratts kunde om möjligt känna "vill ha" begär inför denna olidligt hemska kollektion, när vi tittade på prislapparna bar det sig inte bättre än att vi stod dubbelvikta av skratt, 4.700kr för en tröja som jag hellre skulle bli nudist av än att bära, kan aldrig tänka mig att jag har möt någon som villigt skulle betala för att dra på sig den. Möjligen Peter Siepen, men jag är tveksam. Syrran knäppte kort på ett par tröjor, får se om jag kan fixa en bild till er här? Efter shoppingen gick vi till Systembolaget och köpte lite rosévin, öl och cider, gissa vem som fick visa leg? 35 år och behöver visa leg, inte klokt, men jag tar det som en komplimang! Vi lunchade på en restaurang som bjöd på buffé och vi tog en varsin öl till maten, busigt värre kl 14 på en tordag.

Efter lunchen gick vi till tunnelbanan och åkte till Skanstull och möttes av en strålande glad Anna-Maria, vi gick hem till henne på Ringvägen och slappade, pratade skit och gjorde oss iordning inför konserten som skulle gå av stapeln kl 19:30.

Strax innan kl 18 kom taxin och plockade upp oss och det bar av mot Globen. Väl på plats var vi förvånade över att det inte var någon kö och det gick snabbt och smidigt att komma på plats, nu var det nära och det var nästan en overklig upplevelse att stå där och vänta, men skyhöga förväntningar och fjärilar i magen. En timme senare fick vi komma in och vi tog naturligtvis plats längst fram, här skulle hållas hårt i kravalstaketet så man inte blev av med platsen, knappt 2 meter till scenen, det kunde ju inte bli bättre! Efter en evighetslång väntan började förbandet spela och man suckade sig igenom varenda låt. Kan inte vara lätt att vara förband. Ingen som vill höra dem och man önskar att de fort ska kliva av scenen för att ge plats åt "stjärnan".

Kändes tryggt att ha med sig syrran, som är veteran vad gäller konserter och har varit med förr. Hon brukar tom sova utanför evanemangen för att få bästa platserna och jag vet inte hur många nätter hon tillbringat utanför spelningarna till BSB, hennes dåvarnade stora idoler! Själv har jag aldrig haft någon riktigt stor idol och Anki kunde inte fatta att jag aldrig varit på konsert i mitt snart 36 åriga liv. Men bättre sent än aldrig och det krävdes tydligen att det skulle bli stalkervarning på mig innan jag kom iväg.

Kl 21 hade äntligen förbandet klivit av scenen, min rygg värkte av att ha stått upp i nästan 3 timmar och nu ville vi inte vänta längre. Då hörde vi att pausmusiken tonade ut och de spelade Mikas låt "Rain", härligt, då är det väl dags snart, tänkte jag. Jag vet, jag var inte mer begåvad än att jag inte fattade på en gång att det faktiskt var han som stod bakom kulisserna och sjöng live. Men efter en liten stund trillade poletten ner. PIRR PIRR! Sen hann jag knappt fatta vad som hände förrän han sprang ut på scenen. SHIT han var verkligen där och ryggvärken var som bortblåst!

Snabbt konstaterades av både mig och Anki att han var snyggare live än på bild/youtube och han hade verkligen en kanonröst. Energiskt flög han omkring på scenen, hoppade upp på pianot, spexade och underhöll i 2 underbara timmar. Jag tror jag sjöng med i varenda ord och hade världens bredaste flin så länge att jag fick kramp i kinderna. Jag sjöng mest och hoppade högst av alla (tror jag) och upplevde den ljuva fjortistiden som aldrig förr! Till och med i den utsträckningen så Anki viste att jag hade önskat att han skulle ha en vit skjorta på sig och lyckan var förståss total när så var fallet. Kan det bli mer fjortisvarning? Egentligen handlade det mest om att den enda nackdelen med Mika är hans minst sagt spektakulära klädstil, det faller mig inte riktigt i smaken och jag ville inte stirra på en ful outfit i 2 timmar, jag var ju ute efter ögongodis ; )

Filmade lite med mobilen och det blev helt ok för att vara från mobil, ska försöka anstränga mig och lägga ut något till er här. Syrran var istället mycket flitig med sin kamera och hon har sett till att den kameran har ökat i värde något alldeles enormt, Anki, skicka bilder BUMS!!!

När tillställningen var slut gick vi ut och skulle ta en taxi tillbaka till A-M, jag tog fram mobilen och slog på ljudet igen. Anki höll på att gå under av skratt när hon fattade att jag försatt telefonen på tyst läge för att det inte skulle störa under tillställningen. Ok, jag kände mig onekligen jävligt korkad så här i efterhand, med en ljudnivå där inne som fick bröstkorgen att hoppa och byxbenen att fladdra så var det ganska riskfritt att någon skulle blivit störd av en ringade mobil...

När vi var framme hos A-M på Ringvägen igen så korkade vi upp vinet, klockan var strax efter 23 och nu skulle vi ut på galej! Vännerna tyckte absolut att jag skulle ha en av mina nya klänningar på mig och jag hade kallt räknat med att jag inte skulle våga det, men efter en Mikakonsert så är tydligen allt möjligt. Jag hörde mig själv säga att jag inte ens hade haft problem med att gå ut i baddräkt, helt upprymd och fylld med lycka efter kvälles höjdpunkt. Sagt och gjort, jag gled i den nya klänningen så smidigt som bara jag kan och piffade till mig så gott jag kunde. A-M fixade frisyren och stylade mig med både plattång, hårspray och nåt märkligt puder för att bygga volym. Har aldrig fått så mycket styling av mitt hår förr, det var riktigt kul! Ett par vinglas senare satt vi åter i en taxi och skulle hitta haket som skulle få taket att lyfta genom vår ankomst. På Götgatan knatade vi in på "Kvarnen", ett trevligt ställe med en supertrevlig DJ som spelade Mikalåtar bara jag knäppte med fingrarna. Dansade speedad av Mikalycka så svetten lackade och Cidern flödade. Nu väljer jag att inte gå in på detaljer vad gäller atmosfären som möte oss här inne men jag kan nämna att det manliga släktet hade mycket god smak... (fniss, harkel)

Minns faktiskt inte när jag hade så kul sist, det här dygnet ska ligga på min 5 i topp lista läääänge, kan inte fatta att man kan må så himla gött så många timmar i rad. Snubblade över tröskeln in till A-Ms lägenhet kl 06 på morgonen och konstaterade att jag varit vaken i ett dygn. Ett helt fantastiskt dygn och lyckoruset sitter fortfarande kvar, mungiporna har inte återgått till normalläge och gåshuden har inte lagt sig än. Har faktiskt bara ett problem med gårdagen och det är att jag inte hittat någon repeatknapp att trycka på, skulle inte ha några problem med att återuppleva detta dygn flera dagar i rad, inte ändra på något, ok då, jag skulle skita i att ha mobilen på ljudlöst under konserten. Men annars var det helt perfekt, hur ska jag kunna toppa detta?

På vägen hem idag hade jag en märklig känsla, exakt samma känsla som jag hade när jag barn och vaknade på juldagens morgon. När man insett att den långa förberedelsen fram till Julafton, pirret i kroppen och alla förväntningar på den dagen är överspelad och det är ett helt år tills det blir jul igen. Allt det roliga har varit och blickar man framåt ser man bara en lång, lång väntan tills nästa jul är i antågande. Vad ska jag se fram emot nu?

Avslutar med att skvallra om att någon mindre begåvad kritiker hade gett Mikas konsert omdömet "Freakshow" och påstod att alla som gick dit också var "Freaks", Mika gav oss en störtskön kommentar kring detta igår:

Quite frankly, if you're all freaks, I'm fuckin' glad to be one too!"



Mikas senaste skapelse som är soundtrack till en film, om jag inte är helt ute och cyklar så kommer denna låt på hans tredje album som kommer släppas redan i år!!!

Bör tilläggas att Dalle tyckte jag skulle slå upp ordet "besatt" i ett lexikon, kan inte förstå vad han menar med det ; ) MIKAmani råder!

Sitter med Zelma i famnen och ska strax åka till Stockholm för att plocka upp Anki på stationen! Men jag kan ju inte vara sämre än att jag vägde mig idag istället för imorgon, då jag inte är hemma. Jag hade fått bort ytterligare 1,4 kilo från min kropp! Så jävla underbart! 4,4 kilo kvar till mitt delmål! Totalt har jag gått ner 5,6 kilo. Sakta med säkert är min melodi och jag är snart pillerexpert ; ) Har bytt ut mina piller mot andra och de verkar också hjälpa till!

Ha det gött, för det ska jag ha!!!

Ska snart hoppa i säng men först måste jag uppdatera er lite.

Spiken i kistan kom igår kväll när jag fick en ny bloggkommentar från "syrran" och hon skrev att jag kunde fråga ett par andra kompisar att haka på istället. Jag tolkade det som att hon blir hemma och att jag riskerade att åka själv till Stockholm på torsdagen. Snyftade mig till sömns igår natt, som den fjortis jag antagligen är när livet sätter sig på tvären och jag låg vaken mer eller mindre hela natten och grubblade på en ny inställning som innebar Mikakonsert och självständighet... Kände spontant att jag hellre åker ner själv än inte alls.

Låg där i sängen och tyckte fruktansvärt synd om mig själv, funderade på om det var ok att begära "landssorg" på torsdagen och grät en skvätt till.

I morse klev jag ur sängen med TUNGA steg, gick direkt ut till stallet för att släppa ut hästarna och kunde inte förmå mig att sluta tänka på om det skett ett underverk med syrrans sjukdom över natten. Skickade ett SMS och frågade om det var helt kört inför morgondagen och bad henne svara via SMS eftersom jag antagligen skulle bryta ihop om jag fick höra det bistra beskedet "live". Hann knappt släppa ner mobilen i fickan förrän det plingade till! Usch, ett kort svar, då står det säkert att "Det är kört" eller nåt... Tröck fram meddelandet som skulle försätta mig i en gråtattack och läste "Vaddå, vi ses väl imorgon, vilken tid?" Då grät jag en svätt till och en stor, tung sten föll och landade antagligen någonstan i skiten utanför stallbacken. Jag svarade att jag skulle ringa upp henne när jag bölat klart. När jag gjort det ringde jag och hon fattade ingenting. Jag förklarade att jag läst på Facebook att hon kände sig sjuk och när jag sedan fick bloggkommentaren så fattade jag att hon inte skulle med. Då visade det sig att hon inte alls skickat något till min blogg och inte ens läst mitt senaste inlägg. Vi konstaterade att det var min andra syrra som skickat kommentaren för att ge mig lite tröst om inte syster Anki kunde följa med och då ljusnade ju allt. Tänk vad man kan missuppfatta varann när man inte läser bättre än jag gjorde igår. En hel natts sömnlöshet i onödan!

Nu sitter jag här och räknar timmarna, imorgon bitti åker jag ner till Stockholm, antagligen med MIKA dunkandes i högtalarna hela vägen ner. Så ska jag hämta upp syrran på centralstationen kl 11 och sen börjar äventyret! Kommer antagligen köra vilse mer än en gång, men konserten börjar inte förrän 19:30 och tills dess bör jag väl ändå ha hittat rätt!

TJOHO!!!!!! (Världens lyckligaste fjortis)

Ja, det är jag faktiskt!

Dalle jobbar eftemiddag/natt och för att få tiden att gå så tog jag med mig ungarna på en tripp till Ljusdal, Elvira lovade att städa sitt rum och då skulle hon få en leksak, ja jag vet, men utpressning fungerar faktiskt! Vi åkte raka vägen till Granngården och började med att köpa 30 kilo kattmat, jag vet, jag är en hamster av stora mått och det kan ju anses vara en överdrift med tanke på att jag har 3 katter hemma, varav en är till salu.

Efter Granngården bestyren och inpackning av 30 kilo kattmat och 13 kilo unge så drog vi vidare till Dollar Store, där jag hade hoppats på att Elvira skulle finna sin leksak. Själv drog jag Zellisen i en kundvagn 7 varv i affären och köpte kattsand och diverse krimskrams, efter ca 45 minuter hade inte Elvira hittat någonting hon ville ha och Zelma hade kastat ut allt ur kundvagnen minst 58 gånger. Satte ner henne på golvet men insåg snabbt att då blev det ännu mer att plocka upp efter henne. Vi tog våra varor och betalade, för att sedan åka iväg till Leksaksaffären...

Väl där hade Zelma blivit så pass hemtam i affärsmiljön så hon vägrades bäras på. Hon skulle minsann utforska på egen hand och alla ni som varit inne på Albins Leksaker i Ljusdal vet man själv har svårt att smyga runt där inne utan att ha ner någonting. Elvira hade redan förvarnat mig på att det kunde bli en utdragen historia då hon alltid väljer leksak med stor omsorg.

Efter ytterligare 30 minuter och en svettig morsa som gjorde sitt bästa för att hålla Zelmas humör på topp hade hon bestämt sig, det skulle bli en barbiehäst med färgvariant skimmel. Zelma fick en boll, inte för att det var tanken med hon hade underhållt sig ganska flitigt med den de senaste minutrarna och snorat ner den ganska rejält så det kändes liksom fel att lägga tillbaka snorbollen i korgen igen. Nappen hade hon slarvat bort på Dollar Store så jag köpte ett 2-pack nya, för 70 jävla spänn, hutlösa priser, men vad gör man inte för att ha en nöjd unge i bilen på vägen hem...

Väl ute i bilen igen så hittade jag nappfan, som jag stupsäkert trodde låg och skräpade i golvet på Dollar Store. Nåja, shit happends! På vägen hem försökte jag koppla bort "Pettson och Findus" skivan som jag kan uttantill efter 3 år av konstant spelande i bilen. Nu var det minnsan bara 2 dygn kvar, sen stod jag och köade som vilken fjortis som helst utanför Annexet för att uppfylla min 5 månader långa dröm. Har verkligen räknat dagarna sedan billjetterna släpptes i oktober förra året. Snart, snart, skulle jag slippa vänta längre!

Strax efter vi kom hem så var det läggdags för Zelma som först hade ätit sin gröt som nu satt på både henne och mig, hon var skittrött och jag sa till Elvira att jag "bara" skulle gå och lägga Zelma och sen skulle jag ta hand om henne. 1,5 timme efteråt kom jag svettig ut från sovrummet, sönderklöst och halvt i upplösningstillstånd. Kan inte fatta att hon kan vara så envis när det gäller att somna. Mina armar är blåa och rödstrimmiga och värker som satan.

Elvira hade inga planer på att gå och lägga sig än så hon fick följa med mig till hästarna, eftersom Dalle jobbade måste jag ta in hästarna själv och lämna Zelma sovandes inne, tur man har "barnvakten" som räcker ner till stallet med shit vad nervöst. Elvira frågade vad vi skulle göra om Zelma vaknade?
-Då får vi springa in till henne, sa jag.
-Men om vi redan har öppnat i hagen då och hästarna är på väg in?
Ja, gud förbude var min tanke. Men ungen sov genom hela processen som varade i ca 4 minuter (men kändes som 24 minuter).

Efter mycket om och men så fick jag Elvira i säng, samtidigt som jag städade upp "det sista" (läs 70%) av det som fanns kvar att plocka med i hennes rum. Hann även tvätta och vika tvätt, städa upp i badrummet efter Zelmas röjarfest och få bort det värsta från köket. Avrundade med att plocka leksaker över hela huset...

Tidigare på dagen hade jag klivit upp kl 06:45 för att släppa ut hästarna och sedan bege mig till Ljusdal för att hämta upp en katt som jag skjutsade på parning till Ånge, 30 mil senare var jag hemma igen och fick snabbt se till att mocka och fixa i stallet så allt skulle vara klart för kvällen och sköta hundar och katter. Trippen till Ånge gick bra, satt i bilen och lyssnade på Mika på vägen dit och drömde mig bort. När jag var på väg hem igen så böt CD-växlaren skiva och jag satt och lyssnade på "Pettson och Findus" i hela 38 minuter innan jag reagerade på att det var totalt onödig då ingen unge fanns med i bilen. Svor över detta och böt snabbt till Mika igen ; )

Nu sitter jag här med 2 ungar som sover och mitt enda sällskap är datorn, facebook har skvallrat om att min syrra har gått och blivit sjuk och jag lovar, det kom en tår!!! För det innebär att om hon inte hinner pigga på sig fram tills på torsdag så kommer jag att få uppleva MIKA på Annexet SJÄLV!!! Fy fan, jag tycker så jävla synd om mig själv nu så jag spyr! Och det värsta är kanske att jag verkligen inte tror att jag hinner hitta en ersättare heller, så jag är inställd på att åka själv men endast ME MYSELF and I i släptåg, hur jävla kul blir det då???

Nu ska jag slänga omkull mig på soffan, gråta en skvätt och dra Zelmas snortäcke över ansiktet och låta den där jävla kanal 1 ta kol på det sista av hopp....

Sitter i soffan och har precis varit ute och motionerat mig och hästen, har tagit ett varmbad och TV innehåller endast barnkanalen, 1:an och 2:an. Dalle har precis åkt iväg för att jobba och jag vete tusan hur jag ska överleva resterande timmar på detta dygn. Elvira har vattkoppor och DVDn fungerar inte heller. Kul att underhålla sjuk 6 åring och överspeedad 1 åring utan vare sig DVD eller TV som tröst...

Man kanske ska stoppa dem i bilen och köra en sväng, frågan är bara vart???

Skulle förresten behöva ta mig till Sundsvall tur och retur, har en katt där uppe som löper och jag skulle behöva para henne med Ice, men frågan är om jag har tid? Ska ju ner till Stockholm igen på torsdag morgon och jag vill inte ta med mig ungarna på en tripp norrut, tror de kommer bli rastlösa i bilen. Hur sjutton ska jag göra...

Kanske att jag drar iväg till Sundsvall imorgon förmiddag så kan Dalle ha ungarna hemma under tiden.... vi får se.

Jaha, då var man hemma igen då. Efter ett hektiskt dygn i storstaden. Det var länge sedan man fick komma ut bland folk och jag antar att jag såg ut som en fågelholk mest hela tiden, helt facinerad av liv och rörelse och att se människor jag aldrig kommer möta igen.

Hade ju som projekt att inhandla kläder och hur gick det med det då???

KATASTROF! Jag får ta mig fan börja sy mina kläder själv. Först trodde jag att det var någon form av lagerrensning som pågick, att lagret som legat sedan 1982 skulle bort. Men så var tydligen inte fallet. Det vore vara straffbart att sälja så fula kläder. Efter ett par timmar med största vidsynthet inför det pågående fulmodet så köpte jag en svart figursydd skjorta, och det var verkligen allt jag hittade! Ok om modet är skitfult men ha för guds skull ett utbud med normala kläder också. Kanske skummade igenom 15 olika klädkedjor och var nästan gråtfärdig mot slutet. Är det verkligen bara jag som reagerar???

Kavajerna ska vara midjelånga och gärna turkosa eller grisskära, småblommigt som mina "mormorstrosor" fungerar också, hittar man ett plagg som ser ok ut i modellen så är det så jävla ful färg eller mönster på dem så man spyr. Jag är absolut inte kräsen men klär mig gärna i någonting annat än vad som ser ut som farmors omsydda sommargardiner. Inte en tröja som föll mig i smaken och "neutralt" är verkligen bara så fel tydligen. Började fundera på det otänktbara och sneglade lite på klänningar (som jag bara använt en gång tidigare och det var när jag gifte mig) Men lika illa där, mormorsmodeller i 80-tals färger. Jackorna var antingen guldglänsande i plast eller nitade i klargröna färger, midjekorta och så vidriga så jag skulle inte ens överväga att använda dem i stallet.

Hittade jag någonting som jag ev kunde tänka mig att känna lite på iaf så hörde jag min kära make harkla sig i bakgrunden och plagget hängdes snabbt tillbaka på stången. 

Nu lägger jag allt hopp till Second Hand butikerna, kanske, kanske finns det någon vänlig själ med normal klädsmak som lämnat in lite kläder till mig där?

Helt klart är iaf att jag är helt ute vad gäller klädstil och ser fram emot 2033 då jag förhoppningsvis är med i matchen igen och jag ska aldrig slänga några kläder igen, de kommer vara moderna igen när man minst anar! Hur fula de än är!

Dagens morot... fick inte Cassuall utan jag, när jag ställde mig på vågen och den visade 0,5 kilo mindre än förra veckan. Nu jävlar, det här går ju kanon, minus 4,2 kilo sedan jag började, tyvärr är som sagt pillrena slut men jag ska försöka få en släng av Anorexi eller nåt för att göra denna trevliga trend till något som består. Wish me luck! För är det någon som gett "bantarvarannandagochsvullarvartredje" ett ansikte så är det jag! Kanske man ska börja ha ett mål också, så man har något att sträva efter.... Humm, ska jag lägga ribban i kilo eller efter form? Kilo känns ju väldigt exakt men å andra sidan vore det ju angenämt att kunna se "musen" när jag står rakryggad igen ; ) Jag tror att efter tungt övervägande väljer jag att ha som delmål minus 5,8 kilo till, och slutmål ytterligare 5 kilo, då har jag gått ner totalt 15 kilo sedan jag började pillerknapra och då är jag ungefär så mullig som när jag träffade min stora kärlek (ja Dalle jag menar dig). Så får man väl hoppas att "musen" presenterar sig någonstan på vägen dit...

Förresten, tack MrX för att du avslöjade mina läsares metod att hålla koll på bloggen och fan vad nyfiken jag blir på ditt nickname!

Att så fort jag har bloggat så tar det bara en liten stund så höjs läsarsiffrorna markant. Känner ni på er när jag bloggar eller vad är hemligheten?

Har varit utan TV i 3 långa dagar nu och vad gör man istället??? Jag må säga att det är tur att man har internet, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Först nu slår det mig hur beroende av TV jag är och hur får man till fredagsmyset imorgon utan Let's Dance? Spela kort känns som en blek ersättare och baka ligger mig inte i fatet. Kanske man ska ta en helkväll med singstar?

Mina "mirakelpiller" är slut nu så det ska bli spännande att se vad som händer de kommande veckorna... Men för all del, jag var på Apoteket idag och köpte någon "Viktkontrollstablett" som kan vara värd att prova (det är inte Alli). Kan ju lika gärna göra en personlig utvärdering av de också nu när jag ändå är igång ; )

Ja, som ni ser så ska jag avverka några mil de närmsta veckorna, skönt att man är norrlänning så man inte är så fessig för några mil. Storstadsmänniskor tycker att 3 mil är lika långt som vi tycker att 13 mil är, lovar! Been there done that!

På lördag kliver jag upp med tuppen för att sköta hästarna, sen hoppar jag och gubben i bilen och åker på regionsträff i Stockholm för kennelkonsulenter. Då passar vi naturligtvis på att ta in på hotell och jag ska SHOPPA! Jo, ni läste rätt. Och ännu mer otippat är att jag ska shoppa kläder! Orsaken är att jag inte har några kläder som duger till annat än stalltjänst. Sitter just nu med Dalles kallingar på, hans luvjacka och min solblekta T-shirt som anses som ny, då den bara har drygt 7 år på nacken. That's me! Förhoppningsvis ska vi på bio också, det var länge sedan sen sist. Då gick vi på Sex and the City, the movie, och Zellisen låg i magen, Dalle delade testestoront sällskap med EN till i salongen.
På söndag är vi hemma i Järvsö igen!

Nästa tur går av stapeln den 18 mars, dagen jag sett fram emot i över 5 månader nu och på min planet kan det vara den största händelsen sedan månlandningen som kommer att ske då! Pirr, pirr! Jag och syrran ska nämligen se MIKA LIVE PÅ ANNEXET globen!!!!! Får gåshud bara jag tänker på det och jag har så jävla höga förväntningar på den här dagen så allt annat känns larvigt! Vi ska sova över hos en kompis som bor på södermalm och göra stan osäker hela torsdagen, tro mig! På fredag drar jag hemöver igen och hoppas att min digitalkamera täcker upp för mitt fotograferingsbegär, den tar bara 1333 bilder så jag överväger om jag ska köpa ett till minneskort!?

Sista resan ner för den här gången bjuder inte på något större nöje är jag rädd. 9 april ska vi ner på begravning för min kära mormor. Men jag får träffa närmsta släkten iaf och det ser jag såklart fram emot, men man hade hoppats på att omständigheterna skulle se bättre ut vid dessa tillfällen. Nåja, livet har sin gång och mormor hade ett bra liv, så här i efterhand känns det ovärderligt att jag tog mig tid att träffa henne tillsammans med mamma och Elvira i december, då vi var nere på Stora Stockholm. Det var sista gången i det här livet vi träffades och det blev ett fint minne!

... men jag har gått och blivit Facebooknörd! Jag som hatat den där jävla ansiktsboken och nu kan jag inte hålla mig borta, vad har hänt? Har jag blivit sällskapsjuk eller har jag brist på annat? Hur som helst, kul är det och nyfiken som få är jag!

Nu blir det ett snabbinlägg, myrlingsministern domderar som aldrig förr så jag har egentligen fullt upp. Hon har precis lärt sig öppna luckorna in till kakelugnen och innan jag hann reagera så var hela ungen full med sot och aska, tyckte just att det blev tyst...

Vågen visade - 0,7 kilo idag. Men en diet som innehöll semla, godis, glass, pizza, tårta, kakor mm mm så är jag mer än nöjd ; ) Det jävliga är att pillrena börjar ta slut, så nu ska jag jaga efter fler!

Hörs snart igen gott folk!

Vaknade av mig själv imorse, utvilad och pigg som en mört och solstrålen Zelma låg fortfarande och sussade sött, jag smög ner till köket där Dalle och Elvira nyss ätit frukost, men nu hade de åkt till skola, respektive arbete och jag var ensam i köket och hittatde nybryggt kaffe i en termos. Dalle hade storstädat hela nedervåningen innan de for iväg och nyvikt tvätt fanns i tvättkorgen. Huset doftade rent och utanför sken solen, det skulle bli en vacker dag och himlen var makalöst blå.

Då knackade det på dörren och vår nyanställda "hustomte" ville ha schemat för dagen. Hon började med att släppa ut hästarna och ge dem hö, sen tog hon med sig hundarna på en 2 timmars promenad i skogen. Under tiden hade solstrålen Zelma vaknat och vi satt och åt frukost tillsammans, hon åt själv med sked och spillde inte en droppe, inte ens hakklapp behövdes. Efter det dök svärmor upp och tog med sig Zelma på en tur på några timmar. Jag gick ner till hästarna och mötes av hustomten och nöjda hundar som kommit tillbaka från skogen, hon sa att hon bara skulle utfodra hundarna sen skulle hon börja storstäda övervåningen.

Nere i stallet ringde telefonen, det var en kompis som hade bokat en privatlektion i dressyr och undrade om jag ville följa med. Ok, jag bad hustomten köra fram bil och transport och jag borstade den redan så gnistrande rena och kritvita Cassuall och lastade honom, han gick in helt självmant och jag hoppade in i bilen. Mina NH färdigheter hade börjat ge resultat. Hustomten sa att hon kunde mocka istället för mig idag eftersom jag fått "förhinder". Lektionen gick kanon och Cassuall var fantastisk och minsann hade han inte vuxit någon dm över natten?

Väl hemma igen var stallet strålande rent, jag gav hästarna hö och möttes av Elvira som kom med skolbussen. Hon var på ypperligt humör och tjatade om att hon skulle gå in och städa sitt rum och borsta håret. Jag sa att hennes rum redan var städat men att det gick bra att borsta håret.
Jag gick in och skulle sätta mig en stund framför datorn och hörde att Peterbaldparet på nedre plan äntligen fick till det, nu skulle det bli kattungar inom kort!

Hustomten hade precis skurat rent toaletten när hon frågade om hon skulle lägga in kläder från tvättkorgen i garderoden, sen ville hon plantera om alla blommor och tvätta husets samtliga 32 fönster. Det gick väl bra och medans hon gnodde på la jag mig i ett skumbad.

Jag klev ur badet med ett lugn i kropp och sinne och då kom Zelma och svärmor tillbaka. Jag lekte med ungarna i några timmar och Zelma klättrade inte upp i soffan en enda gång, hon drog inte ur sladdarna till datorn eller böt kanal på TV:n heller. Vi hade en underbar stund tillsamman alla tre. Då kom Dalle plötsligt hem, oj, 3 timmar tidigare än han sagt. Han sa att han ville ha ungarna i några timmar och jag fick göra vad jag ville.

På kvällen låg ungarna och sov kl 19 och Dalle hade precis börjat massera mina fötter i soffan. Vi låg och tittade på en spännande film i det kliniskt rena vardagsrummet och jag proppade i mig "0 kalorigodis". Jag började bli trött och tittade på klockan, 21:30, oj, då kanske man skulle hoppa i säng. Jag skulle ju minsann åka och shoppa på både Hööks och Djurmagasinet imorgon, fick låna Dalles VISA och hade "no limits". Precis innan jag skulle stänga igen datorn fick jag ett mail, ett mail som konstaterade att jag hade vunnit en resa till Berlin för två för att gå på Mika konserten. Kul ; )..........

.... sen vaknade jag! ....

Av att Zelma stod och skakade spjälsängsgaller och tyckte att 06:30 var den perfekta tiden att vakna för sista gången på. Jag hade legat och trängts med en 6 åring och en snarkandes gubbe och hade väl önskat att jag skulle få sträcka mig en stund innan jag klev ur sängen. Men Zelma var inte av samma åsikt!

Väl uppe på benen och med en känsla av att förkylningen tagit omtag gick jag ner i köket. Stirrade ut genom skitiga fönster på en kraftfull snöstorm som virvlade upp all den oändliga snön så det om möjligt byggde ännu högre snövallar i omgivningen. Drog på mig ytterkläder och räckte över Myrlingsministern till Dalle och sa att jag skulle ta hästarna.

När jag plöjt mig ner till stallet i stövelskaftsdjup drivsnö mötes jag av två glada hästar, Cassuall visade stolt upp det senaste verket, som idag satt på vänster skinka. En pissgul fläck som han lyckats skapa över natten. Tittar in i boxen och inser att han verkligen måste ha kämpat för att få till den. Längst in mot väggen ligger 2 prydliga bajshögar och i mitten av boxen någonting som kan vara ett pisställe, om man gräver ner sig ca 3 dm i spånet så jo då, den kan finnas där, en liten prick av gult avslöjar ingångshålet.

Tar ut hästarna och slänger in hö i hagen, det mesta blåser bort av snöstormen och jag tröstar mig med att nu har det någonting att göra iaf, leta hötussar över hela hagen. Tar en kopp kaffe och försöker njuta av att titta på hästarna som står i snålblåst och tuggar hö.

Väl inne igen möts jag av ett vanligt vardagskaos. Myrlingen placerar i min famn samtidigt som Dalle försöker övertala Elvira att kränga på sig överdragsbyxorna och påminna henne om att klockan är jättemycket. Stressat och med sura miner. Till slut hör jag att de är på g ut till bilen och det sista jag hinner slänga ur mig är:
- Har Zellisen fått frulle?
Svar nej.

När frullen sitter på både mig, Zelma och all övrig omgivning på en radie av två meter konstaterar jag att hon ätit sig mätt. Dukar av, har inte ro att äta någonting själv, och ser samtidigt hur Zelma koncentrerar sig för att göra blöjan full med bajs. Under tiden röjer jag undan Dalles och Elviras frukosttallrikar, ställer in mjölken i kylen och släpper ut hundarna som motvilligt kliver över tröskeln för att antagligen pissa på den snötäckta altanen. Zelma får en ny blöja och jag försöker trycka ner den begagnade i en knökfull blöjhink. Slänger även ett öga på den extremt fulla tvättkorgen och inser att det kommer krävas en stor insats för att få den att minska. Sen är det dags att ta in trebenta, frostbitna hundar.

Jag och Zelma smyger upp på övervåningen och jag sätter på TV medans Zelma tömmer översta lådan på TV bänken, massor av värmeljus slängs ut över hela golvet och skapar ännu mer oreda än vad som redan råder. Sen hittar hon en penna och ett block som hon roar sig med medans jag startar upp datorn. Jag hör hur hon river sönder sida för sida och kluddar med pennan, förstår att hälften av alla sträck nu pryder vårt "vackra trägolv" men so what...

Efter ritstunden hoppar hon upp i soffan och balanserar så gott hon förmår mellan kuddar och filtar, hon håller på att trilla ner ungefär 18 gånger på 5 minuter och man vågar inte ta ögonen ifrån henne ens för att slänga ett öga på Facebook (min nyfunna vän). När hon hoppat klart i soffan rulltar hon iväg till motionscykeln, hon är för övrigt den enda som använder den i familjen, hon kliver upp på en trampa och skriker om uppmärksamhet, vilket hon med förtjusning får. Hon kan nämligen bara komma upp, men inte ner och det är tydligen en ack så givande lek. Mamma plockar ner och Zelma klättrar upp. 22 gånger senare så är det dags för fjärrkontrollsleken och sladdragning. Hon byter kanal på TV:n och fixar med inställningar som man aldrig kan åtgärda och rycker sladden till internet, ett perfekt bus för att vinna mammas uppmärksamhet igen.

Nu kommer Dalle hem och han slänger av sig kläderna på köksbänken som vilken 6 åring som hellst och tar över bestyren med Zelma. Han berättar att någon på skolan kört in i vår bil och gett den en rejäl buckla på framskärmen, bu hu hu, nu är det nära till tårar, min bil är mitt skötebarn, ja, det är tom så illa att jag skäller på Dalle om han ger den fingeravtryck! MEN, idag har jag tur, för Dalle jobbar "eftermiddag" dvs 15-00. Så jag kan få egentid. Det är nu jag ska städa upp efter de övriga i familjen, tvätta, tömma blöjhink, dammsuga, plocka plocka plocka osv. Men en sak här jag lärt mig, det är totalt lönslöst så länge det finns fler än jag i huset. Inte ens om jag gick i deras fotspår skulle jag hinna städa upp efter dem. Därför smyger jag ut till stallet. Jag mockar, sopar, parar kaniner, skurar stallgolv, utfodrar, vattnar osv osv. Stallet blir skinande rent och har blivit min kontrollfreaksoas. Här har man verkligen en möjlighet att hålla ordning och reda och snyggt omkring sig.

Med motiga steg segar jag mig in i husets kaos igen, Elvira har kommit hem att döma av klädhögen som ligger precis innanför dörren. Hon möter mig med ett leende och säger att hon haft en toppendag. Jag ler tillbaka och stirrar på hennes stora kaluffs till hår, som akut behöver borstas, men det är enklare att övertala Kishi att få klorna klippta. Hon springer in i sitt rum för att leka samtidigt som jag inser att ungen har alltför många leksaker, de ligger i drivor överallt och man kan bara med svårighet se att rummet består av trägolv. Totalt täckt av diverse krimskrams.

Går in i badrummet för att söka tröst och upptäcker att "kattfan" har pissar ner badrumsmattan. Påminns om tvätthögen i tvättstugan och går dit. Håller som bäst på att tvätta ett hästtäcke (första prioritet att tvätta förståss) men utpumpningen blinkar och det är dags att ta fram pincett och hink. Måste nämligen lossa på slangen till utpumpningen för att låta x antal liter med hästvatten rinna ut, samt pilla ur ett stort lass med hästhår som täppt till slangen.

Det är ungefär här jag undrar över vart "hustomten" tagit vägen och inser till mitt förtret att det är JAG som är den! Nu vet jag av erfarenhet att klockan kommer bli närmare 21 innan ungarna sover och att jag då går ner till tvättstugan nästa gång, då kommer jag se den överfulla blöjhinken igen och överväga att inte tömma den för att det innebär att jag kommer bli tvungen att sparka upp den isfrysta ytterdörren som ligger strax under Zelmas sovrumsfönster, det innebär som regel att hon vaknar. Sen går jag ut i köket och försöker skapa något sånär ordning, dvs, plocka undan grejer och slå ihop köksstolarna så de ska hålla en dag till.

Eftersom jag är i akut behov av ett bad så tappar jag upp ett. Efter 15 minuter är det dags att segla ner och då upptäcker jag att varmvattnet visst var slut. Huttrandes tar jag ett akut snabbad och kliver upp efter 3 minuter och kan i alla fall glädjas åt att Zelma sov igenom hela proceduren, annars hör det till att hon vaknar när man ligger i badet, hellst när man precis har gnuggat in hela skallen med schampo, men tydligen unnande hon mig att bada idag.

Vid 22 tiden leker jag vuxen och ställer iordning vardagsrummet så det ser ut som att Zelma inte existerat och sen öppnar jag min laptop och slår på TVn för blinda ögon. Kl 00:30 har jag somnat så många gånger i soffan så jag till slut är tvungen att inse att jag måste gå och lägga mig, men hundarna ska ut en sista gång och det är med tunga steg jag lämnar soffan och går ner och sparkar ut dem en sista gång. Medans jag huttrande står där och väntar på att de ska göra sina behöv precis bakom dörren så funderar jag på allt jag inte hann med idag. Efter det kryper jag upp för trappen, smyger in en vällingflaska i Zelmas mun och somnar med armen insträckt i spjälsängen för att antagligen vakna om någon timme med kramp, helt slut och har inte fått ett skit vettigt gjort...

Om det nu är någon som orkat plöja sig igenom hela mitt beklagande inlägg så är det bara till att gratulera. Och till alla er som undrar hur man får dagarna att gå som lappsjuk småbarnsförälder vs lyxhustru som mest umgås med folk via internet och telefon så säger jag bara. Prova att leva mitt liv i en dag så får vi se hur mycket dötid ni hittar.



Så där, nu har jag väl bloggat för hela veckan ; )