CaZoo - En egotripp utan gräns...

Vaknade av mig själv imorse, utvilad och pigg som en mört och solstrålen Zelma låg fortfarande och sussade sött, jag smög ner till köket där Dalle och Elvira nyss ätit frukost, men nu hade de åkt till skola, respektive arbete och jag var ensam i köket och hittatde nybryggt kaffe i en termos. Dalle hade storstädat hela nedervåningen innan de for iväg och nyvikt tvätt fanns i tvättkorgen. Huset doftade rent och utanför sken solen, det skulle bli en vacker dag och himlen var makalöst blå.

Då knackade det på dörren och vår nyanställda "hustomte" ville ha schemat för dagen. Hon började med att släppa ut hästarna och ge dem hö, sen tog hon med sig hundarna på en 2 timmars promenad i skogen. Under tiden hade solstrålen Zelma vaknat och vi satt och åt frukost tillsammans, hon åt själv med sked och spillde inte en droppe, inte ens hakklapp behövdes. Efter det dök svärmor upp och tog med sig Zelma på en tur på några timmar. Jag gick ner till hästarna och mötes av hustomten och nöjda hundar som kommit tillbaka från skogen, hon sa att hon bara skulle utfodra hundarna sen skulle hon börja storstäda övervåningen.

Nere i stallet ringde telefonen, det var en kompis som hade bokat en privatlektion i dressyr och undrade om jag ville följa med. Ok, jag bad hustomten köra fram bil och transport och jag borstade den redan så gnistrande rena och kritvita Cassuall och lastade honom, han gick in helt självmant och jag hoppade in i bilen. Mina NH färdigheter hade börjat ge resultat. Hustomten sa att hon kunde mocka istället för mig idag eftersom jag fått "förhinder". Lektionen gick kanon och Cassuall var fantastisk och minsann hade han inte vuxit någon dm över natten?

Väl hemma igen var stallet strålande rent, jag gav hästarna hö och möttes av Elvira som kom med skolbussen. Hon var på ypperligt humör och tjatade om att hon skulle gå in och städa sitt rum och borsta håret. Jag sa att hennes rum redan var städat men att det gick bra att borsta håret.
Jag gick in och skulle sätta mig en stund framför datorn och hörde att Peterbaldparet på nedre plan äntligen fick till det, nu skulle det bli kattungar inom kort!

Hustomten hade precis skurat rent toaletten när hon frågade om hon skulle lägga in kläder från tvättkorgen i garderoden, sen ville hon plantera om alla blommor och tvätta husets samtliga 32 fönster. Det gick väl bra och medans hon gnodde på la jag mig i ett skumbad.

Jag klev ur badet med ett lugn i kropp och sinne och då kom Zelma och svärmor tillbaka. Jag lekte med ungarna i några timmar och Zelma klättrade inte upp i soffan en enda gång, hon drog inte ur sladdarna till datorn eller böt kanal på TV:n heller. Vi hade en underbar stund tillsamman alla tre. Då kom Dalle plötsligt hem, oj, 3 timmar tidigare än han sagt. Han sa att han ville ha ungarna i några timmar och jag fick göra vad jag ville.

På kvällen låg ungarna och sov kl 19 och Dalle hade precis börjat massera mina fötter i soffan. Vi låg och tittade på en spännande film i det kliniskt rena vardagsrummet och jag proppade i mig "0 kalorigodis". Jag började bli trött och tittade på klockan, 21:30, oj, då kanske man skulle hoppa i säng. Jag skulle ju minsann åka och shoppa på både Hööks och Djurmagasinet imorgon, fick låna Dalles VISA och hade "no limits". Precis innan jag skulle stänga igen datorn fick jag ett mail, ett mail som konstaterade att jag hade vunnit en resa till Berlin för två för att gå på Mika konserten. Kul ; )..........

.... sen vaknade jag! ....

Av att Zelma stod och skakade spjälsängsgaller och tyckte att 06:30 var den perfekta tiden att vakna för sista gången på. Jag hade legat och trängts med en 6 åring och en snarkandes gubbe och hade väl önskat att jag skulle få sträcka mig en stund innan jag klev ur sängen. Men Zelma var inte av samma åsikt!

Väl uppe på benen och med en känsla av att förkylningen tagit omtag gick jag ner i köket. Stirrade ut genom skitiga fönster på en kraftfull snöstorm som virvlade upp all den oändliga snön så det om möjligt byggde ännu högre snövallar i omgivningen. Drog på mig ytterkläder och räckte över Myrlingsministern till Dalle och sa att jag skulle ta hästarna.

När jag plöjt mig ner till stallet i stövelskaftsdjup drivsnö mötes jag av två glada hästar, Cassuall visade stolt upp det senaste verket, som idag satt på vänster skinka. En pissgul fläck som han lyckats skapa över natten. Tittar in i boxen och inser att han verkligen måste ha kämpat för att få till den. Längst in mot väggen ligger 2 prydliga bajshögar och i mitten av boxen någonting som kan vara ett pisställe, om man gräver ner sig ca 3 dm i spånet så jo då, den kan finnas där, en liten prick av gult avslöjar ingångshålet.

Tar ut hästarna och slänger in hö i hagen, det mesta blåser bort av snöstormen och jag tröstar mig med att nu har det någonting att göra iaf, leta hötussar över hela hagen. Tar en kopp kaffe och försöker njuta av att titta på hästarna som står i snålblåst och tuggar hö.

Väl inne igen möts jag av ett vanligt vardagskaos. Myrlingen placerar i min famn samtidigt som Dalle försöker övertala Elvira att kränga på sig överdragsbyxorna och påminna henne om att klockan är jättemycket. Stressat och med sura miner. Till slut hör jag att de är på g ut till bilen och det sista jag hinner slänga ur mig är:
- Har Zellisen fått frulle?
Svar nej.

När frullen sitter på både mig, Zelma och all övrig omgivning på en radie av två meter konstaterar jag att hon ätit sig mätt. Dukar av, har inte ro att äta någonting själv, och ser samtidigt hur Zelma koncentrerar sig för att göra blöjan full med bajs. Under tiden röjer jag undan Dalles och Elviras frukosttallrikar, ställer in mjölken i kylen och släpper ut hundarna som motvilligt kliver över tröskeln för att antagligen pissa på den snötäckta altanen. Zelma får en ny blöja och jag försöker trycka ner den begagnade i en knökfull blöjhink. Slänger även ett öga på den extremt fulla tvättkorgen och inser att det kommer krävas en stor insats för att få den att minska. Sen är det dags att ta in trebenta, frostbitna hundar.

Jag och Zelma smyger upp på övervåningen och jag sätter på TV medans Zelma tömmer översta lådan på TV bänken, massor av värmeljus slängs ut över hela golvet och skapar ännu mer oreda än vad som redan råder. Sen hittar hon en penna och ett block som hon roar sig med medans jag startar upp datorn. Jag hör hur hon river sönder sida för sida och kluddar med pennan, förstår att hälften av alla sträck nu pryder vårt "vackra trägolv" men so what...

Efter ritstunden hoppar hon upp i soffan och balanserar så gott hon förmår mellan kuddar och filtar, hon håller på att trilla ner ungefär 18 gånger på 5 minuter och man vågar inte ta ögonen ifrån henne ens för att slänga ett öga på Facebook (min nyfunna vän). När hon hoppat klart i soffan rulltar hon iväg till motionscykeln, hon är för övrigt den enda som använder den i familjen, hon kliver upp på en trampa och skriker om uppmärksamhet, vilket hon med förtjusning får. Hon kan nämligen bara komma upp, men inte ner och det är tydligen en ack så givande lek. Mamma plockar ner och Zelma klättrar upp. 22 gånger senare så är det dags för fjärrkontrollsleken och sladdragning. Hon byter kanal på TV:n och fixar med inställningar som man aldrig kan åtgärda och rycker sladden till internet, ett perfekt bus för att vinna mammas uppmärksamhet igen.

Nu kommer Dalle hem och han slänger av sig kläderna på köksbänken som vilken 6 åring som hellst och tar över bestyren med Zelma. Han berättar att någon på skolan kört in i vår bil och gett den en rejäl buckla på framskärmen, bu hu hu, nu är det nära till tårar, min bil är mitt skötebarn, ja, det är tom så illa att jag skäller på Dalle om han ger den fingeravtryck! MEN, idag har jag tur, för Dalle jobbar "eftermiddag" dvs 15-00. Så jag kan få egentid. Det är nu jag ska städa upp efter de övriga i familjen, tvätta, tömma blöjhink, dammsuga, plocka plocka plocka osv. Men en sak här jag lärt mig, det är totalt lönslöst så länge det finns fler än jag i huset. Inte ens om jag gick i deras fotspår skulle jag hinna städa upp efter dem. Därför smyger jag ut till stallet. Jag mockar, sopar, parar kaniner, skurar stallgolv, utfodrar, vattnar osv osv. Stallet blir skinande rent och har blivit min kontrollfreaksoas. Här har man verkligen en möjlighet att hålla ordning och reda och snyggt omkring sig.

Med motiga steg segar jag mig in i husets kaos igen, Elvira har kommit hem att döma av klädhögen som ligger precis innanför dörren. Hon möter mig med ett leende och säger att hon haft en toppendag. Jag ler tillbaka och stirrar på hennes stora kaluffs till hår, som akut behöver borstas, men det är enklare att övertala Kishi att få klorna klippta. Hon springer in i sitt rum för att leka samtidigt som jag inser att ungen har alltför många leksaker, de ligger i drivor överallt och man kan bara med svårighet se att rummet består av trägolv. Totalt täckt av diverse krimskrams.

Går in i badrummet för att söka tröst och upptäcker att "kattfan" har pissar ner badrumsmattan. Påminns om tvätthögen i tvättstugan och går dit. Håller som bäst på att tvätta ett hästtäcke (första prioritet att tvätta förståss) men utpumpningen blinkar och det är dags att ta fram pincett och hink. Måste nämligen lossa på slangen till utpumpningen för att låta x antal liter med hästvatten rinna ut, samt pilla ur ett stort lass med hästhår som täppt till slangen.

Det är ungefär här jag undrar över vart "hustomten" tagit vägen och inser till mitt förtret att det är JAG som är den! Nu vet jag av erfarenhet att klockan kommer bli närmare 21 innan ungarna sover och att jag då går ner till tvättstugan nästa gång, då kommer jag se den överfulla blöjhinken igen och överväga att inte tömma den för att det innebär att jag kommer bli tvungen att sparka upp den isfrysta ytterdörren som ligger strax under Zelmas sovrumsfönster, det innebär som regel att hon vaknar. Sen går jag ut i köket och försöker skapa något sånär ordning, dvs, plocka undan grejer och slå ihop köksstolarna så de ska hålla en dag till.

Eftersom jag är i akut behov av ett bad så tappar jag upp ett. Efter 15 minuter är det dags att segla ner och då upptäcker jag att varmvattnet visst var slut. Huttrandes tar jag ett akut snabbad och kliver upp efter 3 minuter och kan i alla fall glädjas åt att Zelma sov igenom hela proceduren, annars hör det till att hon vaknar när man ligger i badet, hellst när man precis har gnuggat in hela skallen med schampo, men tydligen unnande hon mig att bada idag.

Vid 22 tiden leker jag vuxen och ställer iordning vardagsrummet så det ser ut som att Zelma inte existerat och sen öppnar jag min laptop och slår på TVn för blinda ögon. Kl 00:30 har jag somnat så många gånger i soffan så jag till slut är tvungen att inse att jag måste gå och lägga mig, men hundarna ska ut en sista gång och det är med tunga steg jag lämnar soffan och går ner och sparkar ut dem en sista gång. Medans jag huttrande står där och väntar på att de ska göra sina behöv precis bakom dörren så funderar jag på allt jag inte hann med idag. Efter det kryper jag upp för trappen, smyger in en vällingflaska i Zelmas mun och somnar med armen insträckt i spjälsängen för att antagligen vakna om någon timme med kramp, helt slut och har inte fått ett skit vettigt gjort...

Om det nu är någon som orkat plöja sig igenom hela mitt beklagande inlägg så är det bara till att gratulera. Och till alla er som undrar hur man får dagarna att gå som lappsjuk småbarnsförälder vs lyxhustru som mest umgås med folk via internet och telefon så säger jag bara. Prova att leva mitt liv i en dag så får vi se hur mycket dötid ni hittar.



Så där, nu har jag väl bloggat för hela veckan ; )