Åsa, du är skyldig mig en natts sömn! (PUSS)
Ska snart hoppa i säng men först måste jag uppdatera er lite.
Spiken i kistan kom igår kväll när jag fick en ny bloggkommentar från "syrran" och hon skrev att jag kunde fråga ett par andra kompisar att haka på istället. Jag tolkade det som att hon blir hemma och att jag riskerade att åka själv till Stockholm på torsdagen. Snyftade mig till sömns igår natt, som den fjortis jag antagligen är när livet sätter sig på tvären och jag låg vaken mer eller mindre hela natten och grubblade på en ny inställning som innebar Mikakonsert och självständighet... Kände spontant att jag hellre åker ner själv än inte alls.
Låg där i sängen och tyckte fruktansvärt synd om mig själv, funderade på om det var ok att begära "landssorg" på torsdagen och grät en skvätt till.
I morse klev jag ur sängen med TUNGA steg, gick direkt ut till stallet för att släppa ut hästarna och kunde inte förmå mig att sluta tänka på om det skett ett underverk med syrrans sjukdom över natten. Skickade ett SMS och frågade om det var helt kört inför morgondagen och bad henne svara via SMS eftersom jag antagligen skulle bryta ihop om jag fick höra det bistra beskedet "live". Hann knappt släppa ner mobilen i fickan förrän det plingade till! Usch, ett kort svar, då står det säkert att "Det är kört" eller nåt... Tröck fram meddelandet som skulle försätta mig i en gråtattack och läste "Vaddå, vi ses väl imorgon, vilken tid?" Då grät jag en svätt till och en stor, tung sten föll och landade antagligen någonstan i skiten utanför stallbacken. Jag svarade att jag skulle ringa upp henne när jag bölat klart. När jag gjort det ringde jag och hon fattade ingenting. Jag förklarade att jag läst på Facebook att hon kände sig sjuk och när jag sedan fick bloggkommentaren så fattade jag att hon inte skulle med. Då visade det sig att hon inte alls skickat något till min blogg och inte ens läst mitt senaste inlägg. Vi konstaterade att det var min andra syrra som skickat kommentaren för att ge mig lite tröst om inte syster Anki kunde följa med och då ljusnade ju allt. Tänk vad man kan missuppfatta varann när man inte läser bättre än jag gjorde igår. En hel natts sömnlöshet i onödan!
Nu sitter jag här och räknar timmarna, imorgon bitti åker jag ner till Stockholm, antagligen med MIKA dunkandes i högtalarna hela vägen ner. Så ska jag hämta upp syrran på centralstationen kl 11 och sen börjar äventyret! Kommer antagligen köra vilse mer än en gång, men konserten börjar inte förrän 19:30 och tills dess bör jag väl ändå ha hittat rätt!
TJOHO!!!!!! (Världens lyckligaste fjortis)
Spiken i kistan kom igår kväll när jag fick en ny bloggkommentar från "syrran" och hon skrev att jag kunde fråga ett par andra kompisar att haka på istället. Jag tolkade det som att hon blir hemma och att jag riskerade att åka själv till Stockholm på torsdagen. Snyftade mig till sömns igår natt, som den fjortis jag antagligen är när livet sätter sig på tvären och jag låg vaken mer eller mindre hela natten och grubblade på en ny inställning som innebar Mikakonsert och självständighet... Kände spontant att jag hellre åker ner själv än inte alls.
Låg där i sängen och tyckte fruktansvärt synd om mig själv, funderade på om det var ok att begära "landssorg" på torsdagen och grät en skvätt till.
I morse klev jag ur sängen med TUNGA steg, gick direkt ut till stallet för att släppa ut hästarna och kunde inte förmå mig att sluta tänka på om det skett ett underverk med syrrans sjukdom över natten. Skickade ett SMS och frågade om det var helt kört inför morgondagen och bad henne svara via SMS eftersom jag antagligen skulle bryta ihop om jag fick höra det bistra beskedet "live". Hann knappt släppa ner mobilen i fickan förrän det plingade till! Usch, ett kort svar, då står det säkert att "Det är kört" eller nåt... Tröck fram meddelandet som skulle försätta mig i en gråtattack och läste "Vaddå, vi ses väl imorgon, vilken tid?" Då grät jag en svätt till och en stor, tung sten föll och landade antagligen någonstan i skiten utanför stallbacken. Jag svarade att jag skulle ringa upp henne när jag bölat klart. När jag gjort det ringde jag och hon fattade ingenting. Jag förklarade att jag läst på Facebook att hon kände sig sjuk och när jag sedan fick bloggkommentaren så fattade jag att hon inte skulle med. Då visade det sig att hon inte alls skickat något till min blogg och inte ens läst mitt senaste inlägg. Vi konstaterade att det var min andra syrra som skickat kommentaren för att ge mig lite tröst om inte syster Anki kunde följa med och då ljusnade ju allt. Tänk vad man kan missuppfatta varann när man inte läser bättre än jag gjorde igår. En hel natts sömnlöshet i onödan!
Nu sitter jag här och räknar timmarna, imorgon bitti åker jag ner till Stockholm, antagligen med MIKA dunkandes i högtalarna hela vägen ner. Så ska jag hämta upp syrran på centralstationen kl 11 och sen börjar äventyret! Kommer antagligen köra vilse mer än en gång, men konserten börjar inte förrän 19:30 och tills dess bör jag väl ändå ha hittat rätt!
TJOHO!!!!!! (Världens lyckligaste fjortis)
Kommentarer
Postat av: Åsa
Hihi! Nu är det Jag/Åsa/Moster Åsa som skriver =) Känner mig som en bov i nått drama jag inte är med i. Ha det as kul!! älskar er mina kära systrar!
Trackback
