Tog dem på bar gärning!

Jag skaffade mina Peterbald katter i september förra året och hade som plan att låta para dem. Honorna har löpt regelbundet med Roffa, hanen, har bara tittat på dem med avsmak och inte visat minsta intresse för dem. För ett par veckor sedan har han börjat strila som en tok och fodervärden undrade om jag kunde ha honom hos mig ett tag. I hopp om att han kanske håller på att blomma ut, vid 3,5 års ålder, så valde jag att se pisseriet som något positivt och tog hem honom. Han har sedan ett par månader bott med min ena hona Kishi men som sagt, inte visat minsta intresse. Jag gissar att han träffat mina honor typ 7 gångar var, varje gång de löpt, men inget av intresse har hänt.

Nu har de bott hos mig i någon vecka och min andra hona, Liona, har varit på lite löphumör så jag lät henne flytta in till Roffa en sväng. Idag skulle jag som vanligt gå in till dem och göra rent kattlådorna och tog dem på bar gärning. Efter 7 långa månader verkar äntligen poletten ha trillat ner för Roffa.

Jag blev så otroligt överumplad av att komma på dem så jag slängde mig ut ur rummet och hade en puls på 200 någonting. Shit, vad gjorde de egentligen??? Såg jag i syne nyss eller var försigår??? Jag gläntade på dörren och kikade in igen... Jo då, visst var det en pågående parning jag bevittnade. Kände mig som värsta smygtittaren men jag kunde bara inte låta bli, gnuggade mig i ögonen flera gånger och nöp mig i armbågen för att övertygas om att det inte var en dröm. Sekunden efter vrålade Liona till och vände sig om för att daska på Roffa som duckade med skicklighet, sen låg hon och rullade omkring i hela rummet och jag tror minsann att det kom ett par glädjetårar från mig! Nu tar jag absolut inte ut någonting i förskott här, men bara de faktum att Roffa KAN och Liona VILL gör det ju så mycket mer lovande! Jag vet tyvärr att dödligheten är hög på Peterbaldkattungar och tydligen säger de med erfarenhet att ju naknare kattungen är vid födsel ju större är riskerna. Både Liona och Roffa är gumminakna och bara det gör att oddsen inte är de bästa. Men TÄNK OM jag äntligen efter alla dessa år av tappra försök skulle få en kull men skrynkliga bebisar, kommer antagligen behålla allihop!

Snälla ni, håll tummarna HÅRT!

Blir det nakenbebisar här så ska jag vårda dem dygnet runt efter konstens alla regler, tro mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0