Strandtomt till en badkruka...
Ja, är det inte ironiskt att man blev berikad med strandtomt och är en stor badkruka, inte ens idag när det var 22 grader varmt i vattnet och olidlig ökenhetta på land så klarade jag av ett dopp. Jag går ut till knäna, sen är det stopp!
Gubben och 6 åringen badade desto mer, för att inte tala om Tula och trubbnosarna, Heffa fick vi rädda några gånger då en Fralla inte är begåvad med en kropp som tillåter att hon kan hålla sig ovanför vattenytan, hon sjönk som en sten i vändningarna men skam den som ger sig. Dumma hund! Tulas badstil är bortom allt som kan klassar för nomalt då hon envisas med att försöka simma lodrätt och gå på bakbenen tills hon inte bottnar. Zolee däremot kan nog utvecklas till en liten utter, hon simmade med racerfart, hade hon inte blivit dränkt av Tula x antal gånger så hade hon säkert simmat över till andra sidan Ljusnan, tur att någon stoppade henne i tid!
Just nu är gubben och fixar med båten, han lovade att detta år var det bara att släng i motorn och sjösätta. Det envisas han med att säga varje år så jag har inte haft några större förhoppningar. Ikväll skulle de tydligen jobba med att sätta för alla glipor. Det är en stor träbåt och med cm stora glipor mellan varje bräda så får de nog hålla på ett bra tag. Förhoppningsvis blir det invigning före midsommar...
Har filmat Tulas tappra simteknik och lite annat smått och gott, frågan är bara om jag är tillräckligt tekniskt att föra över allt till datorn... återstår att se!
Over and out!
Fin dag hade vi iallafall, utsikten från altan!
Gubben och 6 åringen badade desto mer, för att inte tala om Tula och trubbnosarna, Heffa fick vi rädda några gånger då en Fralla inte är begåvad med en kropp som tillåter att hon kan hålla sig ovanför vattenytan, hon sjönk som en sten i vändningarna men skam den som ger sig. Dumma hund! Tulas badstil är bortom allt som kan klassar för nomalt då hon envisas med att försöka simma lodrätt och gå på bakbenen tills hon inte bottnar. Zolee däremot kan nog utvecklas till en liten utter, hon simmade med racerfart, hade hon inte blivit dränkt av Tula x antal gånger så hade hon säkert simmat över till andra sidan Ljusnan, tur att någon stoppade henne i tid!
Just nu är gubben och fixar med båten, han lovade att detta år var det bara att släng i motorn och sjösätta. Det envisas han med att säga varje år så jag har inte haft några större förhoppningar. Ikväll skulle de tydligen jobba med att sätta för alla glipor. Det är en stor träbåt och med cm stora glipor mellan varje bräda så får de nog hålla på ett bra tag. Förhoppningsvis blir det invigning före midsommar...
Har filmat Tulas tappra simteknik och lite annat smått och gott, frågan är bara om jag är tillräckligt tekniskt att föra över allt till datorn... återstår att se!
Over and out!
Det bor en vampyr i mig!
Igår var vi i Hudik och stoltserade i utställningsringen, det var ett fantastiskt väder... för den soldyrkande... för mig var det ännu en av alla de vidrigt varma dagarna som man måste stå ut med på sommarhalvåret. Jag är då ingen vän av sol, vi har ett helveterkontrakt som bygger på ömsesidig respekt. Solen ger fan i mig om jag håller mig under tak eller i skugga och hon lovar att inte vara framme mer än onödigt mycket. Ibland händer det att vi trampar varann på tårna, det är oundvikligt på tex en dag som igår, då jag får välja att antingen utföra ett av mina stora intressen under solens helvetesstrålar på en varm hundutställning, eller så får jag stanna hemma under tak. Valet blev igår att utsätta mig för solljus. Men det är inte alltid jag som utför kontraktsbrott ska ni veta, ibland gör även solen övertramp då jag trots att jag enbart suttit i skuggan kommer hem och ser ut som ett stopljus!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Jag skyller detta fenomen på att jag har vikingablod, många gissar att jag har blodslinjer från det irländska släktet men så vitt jag vet så är jag "helviking" sånär som på en viss procent som ironiskt nog härstammar från valonerna. Men den procenten har jag inte märk någonting av, det skulle vara mina bruna ögon i så fall. Bara jag stavar till "sol" så får jag ytterligare en fräkna till samlingen och håret är hopplöst illrött!
På 90-talet då jag var singel och fåfäng, gjorde jag ett tappert försök att bygga på en solbränna. Jösses vad jag slet. Köpte solariepoletter för pantburkspengar och drack morotsjuice från morgon till kväll. Resultatet lät sig inte dröjas. Jag gick från kritvit hudton till mer åt den hudfärgade nyansen, den otacksamma belöningen fick jag när jag umgicks med kompisar som tillbringat EN dag i solen och redan då hade 10 gånger mer färg än vad jag någonsing fick uppleva. Jag slet med detta projekt hela sommaren 1999, ett mer otacksamt arbete har jag aldrig utfört!
Nu väljer jag att se ut som en albyl och intalar mig själv att jag inte kommer att visa lika mycket ålderstecken som alla de vänner som väljer att ligga och pressa få uppleva. Det är ju synd och skam att man inte föddes för ett par hundra år sedan då det klassades som status att vara vit. Solbränna vittnade om att man hade ett slitsamt arbete på åkrarna och var man riktigt vit så vittnade det om att man aldrig behövde göra annat än att sitta inne och umgås med andra hovdamer och äta chokladpraliner. Det var bättre förr, helt klart!
Förra året arrangerades WW utställningarna och IDC i Sverige och det innebar en hel del utevistelse i solen. Redan andra dagen såg jag rent förjävlig ut och jag var KNALLRÖD överallt förutom runt ögonen, jag hade varit flitig användare av solbrillor. Såg ut som en tvättbjörn! Vi var på semester och det värkte något kopiöst! På eftermiddagen gick jag in på ett varuhus och var i akut behov av solskyddsfaktor 50+ och After sun för att ens kunna överleva de nästkommande utställningsdagarna. Undrar just vad expediten tänkte, när jag i kassan staplade upp dessa 2 varor och såg ut som jag gjorde. Jag gav verkligen "efterklok" ett ansikte, förnedring säger jag bara!
Min kusin och hans familj är ett typexemplar av soldyrkare, vi umgås regelbundet och ofta genom utomhusaktiviteter. De ligger alltid i solen och pressar och jag och min familj sitter i skuggan och klagar över värmen. Vi har börjat kalla varann för "Familjen sol" och "Familjen skugga".
Trots att jag smörjer mig med solskydd och skyr solen som pesten så klarar jag mig aldrig från att bränna mig. Jag måste ha lite inslag av vampyrblod, helt klar. Jag kan nästa höra hur det börjar pysa ur skinnet så fort jag exponerar mig för solljus.
Det var allt för den här gången, idag är det ytterligare en sån där jävla solskenshistoria ute, det gassar och värmer och är alltför ljust för mina ljuskänsliga ögon, gubben, knoddarna och hundarna har gått ner till vattnet för att bada och väntar otåligt på min närvaro. "På et igen bara..." FY FAN säger jag bara! Stackars mitt vikingaskinn!
Nu vet jag varför man får hängtuttar!
Eftersom jag just nu har en 4 månaders "BitNils" som sliter och drar i tuttarna flera gånger om dagen så känns det naturligt att fundera kring begreppet "hängtuttar". Jag tror jag har knäckt koden vad gäller detta bekymmer och har valt att se det positiva på denna ofrånkomliga utveckling. Med hängtuttar blir det lättare och lättare att amma i diverse omöjliga ställningar. Målet måste ju vara att bli så ostörd som möjligt. Det måste ju vara tusan så mycket bekvämare att lägga barnet i knät istället för i famnen och amma, då kan jag ju tom blogga samtidigt. Eller när man ligger i sängen och det är dags för en liten törstsläckare på natten. Bara att hiva fram en "nasse" och somna om på rygg. 5 barns mammor har antagligen avancerat så pass att de kan amma sina barn i bilen, utan att för den del varken lämna förarplatsen eller ta ur ungen från bilbarnstolen. Perfekt!
För det måste ju finnas en mening med att de ska bli längre och längre för varje barn, eftersom fler barn tar mer tid och vilken flerbarnsmor har ro att amma i tid och otid om hon inte kan göra något annat samtidigt...
Nu har jag dock beslutat att 2 barn är min magiska gräns, så målet får väl bli att kunna amma på rygg i sängen med "BitNils" tätt brevid. Men nog skulle det vara fantastiskt att kunna amma och hänga tvätt samtidigt!
För det måste ju finnas en mening med att de ska bli längre och längre för varje barn, eftersom fler barn tar mer tid och vilken flerbarnsmor har ro att amma i tid och otid om hon inte kan göra något annat samtidigt...
Nu har jag dock beslutat att 2 barn är min magiska gräns, så målet får väl bli att kunna amma på rygg i sängen med "BitNils" tätt brevid. Men nog skulle det vara fantastiskt att kunna amma och hänga tvätt samtidigt!
Att shoppa med en 5 åring...
För ett tag sedan var jag och min då 5 åriga dotter på Dollar Store och skulle handla lite allt möjligt onödvändigt. Vi går förbi underklädes avdelningen när min dotter plötsligt utbrister:
- Nej men titta mamma, dem här skulle ju passa dig PERFEKT!
Jag vänder mig om, liksom halva affären, för att se vad hon hittat som är så "perfekt".
Med rakt utsträckta armar visar hon upp ett par giant size non stopp blommiga mormorstrosor, de räcker från hakan och ner till knäna och i all välmening vill hon ha en reaktion... Vad gör man? Samtidigt som man känner att man vill förklara ett och annat, dels för att avdramatisera och dels genom att förklara för de plötsliga åskådarna att mamma minnsan inte alls är i behov av ett par trosor med storlek XXXL, så inser jag till min förskräkelse att det antagligen skulle passa just "helt perfekt" : (
Ungen har ju rätt!
- Ehh, kom så tittar vi på leksakerna istället.... Jag tar trosorna och knölar ihop dem tillbaka ner i stället. Dottern får en leksak och jag får mig en törn på självförtroendet. Inte lätt att vara mamma ibland...
- Nej men titta mamma, dem här skulle ju passa dig PERFEKT!
Jag vänder mig om, liksom halva affären, för att se vad hon hittat som är så "perfekt".
Med rakt utsträckta armar visar hon upp ett par giant size non stopp blommiga mormorstrosor, de räcker från hakan och ner till knäna och i all välmening vill hon ha en reaktion... Vad gör man? Samtidigt som man känner att man vill förklara ett och annat, dels för att avdramatisera och dels genom att förklara för de plötsliga åskådarna att mamma minnsan inte alls är i behov av ett par trosor med storlek XXXL, så inser jag till min förskräkelse att det antagligen skulle passa just "helt perfekt" : (
Ungen har ju rätt!
- Ehh, kom så tittar vi på leksakerna istället.... Jag tar trosorna och knölar ihop dem tillbaka ner i stället. Dottern får en leksak och jag får mig en törn på självförtroendet. Inte lätt att vara mamma ibland...
Som anorexi, fast tvärtom...
Om det nu finns en sån sjukdomsbeskrivning så lovar jag att jag är drabbad.
Kan för mitt liv inte förstå att vågen fungerar som den ska, "så där mycket väger ju bara ett fläskberg" och jag var inte ens nöjd för 20 kilo sedan. Visst, jag fick barn för 4 månader sedan, men ändå. Jag har ju en vikt som de flest inte ens uppnår som höggravida! Jag ser mig i spegeln och tjejen mitt emot är mullig, ja, lite sådär lagom rund. Men ska man tro vågen så får man nog lägga på ungefär 25 kilo, iaf i min värld. När jag är tvungen att köpa nya kläder så väljer jag säkert 3 storlekar för litet, jämt! Kommer ut högröd i ansiktet från provrummet, muttrat åt gubben att kläderna är felsydda och efter några tappra försök att få på mig storlek 44 får jag till slut nedvärdera mig till max, dvs, välja kläder från det begränsade sortimentet på "Genorous", eller varför inte på "Mammakläderavdelningen", så jävla sjukt. Jag är ju inte ens så tjock så, jag fattar inte vad jag har där att göra!
Så vad är felet? Är jag för fet för mitt förstånd? Ljuger vågen? Är kläderna felsydda? Eller lider jag av omvänd anorexi?
Kan för mitt liv inte förstå att vågen fungerar som den ska, "så där mycket väger ju bara ett fläskberg" och jag var inte ens nöjd för 20 kilo sedan. Visst, jag fick barn för 4 månader sedan, men ändå. Jag har ju en vikt som de flest inte ens uppnår som höggravida! Jag ser mig i spegeln och tjejen mitt emot är mullig, ja, lite sådär lagom rund. Men ska man tro vågen så får man nog lägga på ungefär 25 kilo, iaf i min värld. När jag är tvungen att köpa nya kläder så väljer jag säkert 3 storlekar för litet, jämt! Kommer ut högröd i ansiktet från provrummet, muttrat åt gubben att kläderna är felsydda och efter några tappra försök att få på mig storlek 44 får jag till slut nedvärdera mig till max, dvs, välja kläder från det begränsade sortimentet på "Genorous", eller varför inte på "Mammakläderavdelningen", så jävla sjukt. Jag är ju inte ens så tjock så, jag fattar inte vad jag har där att göra!
Så vad är felet? Är jag för fet för mitt förstånd? Ljuger vågen? Är kläderna felsydda? Eller lider jag av omvänd anorexi?
Sex and the City is the shit!
Hur kan det komma sig... att JAG som är den minst oinspirerade modeikon som gått i ett par skor kan falla så för en serie som denna?
För jag känner ingen annan som köpt ett par 99kr skor utan häl på Rusta sommaren -07och fortfarande använder dem dagligen. Även vintertid tyckte jag att det var helt ok att använda dem, trots att jag fick hoppa i föregåendes fotspår över snön för att inte bli blöt och kall och de funkar lika bra ute i hönshuset som på restaurang, tro mig! Inte heller känner jag någon som går på utvecklingsamtal strumplös och väldigt ofta använder gubbens kallingar då jag inte hittar ett par rena trosor i tvättkorgen efter ett bad. Jag har fortfarande kvar "brunpuder" sedan gymnasietiden och kan räkna de gånger jag sminkat mig detta år. Be mig rabbla märkeskläder och jag kan som mest komma på Puma och Nike, även fast jag aldrig varit ägare till ett sånt plagg. Jag är en ren katastrof vad gäller "nymodigheter". ÄNDÅ älskar jag Sex and the City!
Antagligen för att de symboliserar den starka, oberoende kvinnan som lever livet varje dag och försöker hitta varje uns av livskvalite, precis som jag ; ) De är ständigt på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor och VIP platser till senaste innestället, Jag är också på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor, visst, och VIP plats i livet! Så helt olik är jag kanske inte?
För jag känner ingen annan som köpt ett par 99kr skor utan häl på Rusta sommaren -07och fortfarande använder dem dagligen. Även vintertid tyckte jag att det var helt ok att använda dem, trots att jag fick hoppa i föregåendes fotspår över snön för att inte bli blöt och kall och de funkar lika bra ute i hönshuset som på restaurang, tro mig! Inte heller känner jag någon som går på utvecklingsamtal strumplös och väldigt ofta använder gubbens kallingar då jag inte hittar ett par rena trosor i tvättkorgen efter ett bad. Jag har fortfarande kvar "brunpuder" sedan gymnasietiden och kan räkna de gånger jag sminkat mig detta år. Be mig rabbla märkeskläder och jag kan som mest komma på Puma och Nike, även fast jag aldrig varit ägare till ett sånt plagg. Jag är en ren katastrof vad gäller "nymodigheter". ÄNDÅ älskar jag Sex and the City!
Antagligen för att de symboliserar den starka, oberoende kvinnan som lever livet varje dag och försöker hitta varje uns av livskvalite, precis som jag ; ) De är ständigt på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor och VIP platser till senaste innestället, Jag är också på jakt efter nya utmaningar, snyggare skor, visst, och VIP plats i livet! Så helt olik är jag kanske inte?
Jaha, då har man skaffat blogg också...
Den här bloggen kommer antagligen vara den största motsvarigheten till "Blondinbellas blogg", då våra liv antagligen aldrig kommer att varken mötas eller korsas. Jag är tjejen som bekymersfritt klampar in på ICA med skitiga gummistövlar och en utsliten, solblekt reklam T-shirt. Har jag borstat håret är det bara bonus och jag vet fortfarnade inte vad vad det är för skillnad på en "latte" och en "kaffe med mjölk", inte heller har jag förstått tjusningen med klädshopping, då det enbart går ut på att göra av med pengar och köpa kläder som ändå inte passar på en kropp som fött två barn och gillar att äta. Men jag trivs med livet iaf och har inom en snar framtid förhoppningsvis luskat ut vad det går ut på....
Minns som om det vore igår då jag sa att jag aldrig skulle känna något behov av mobiltelefon... Nu sitter jag här, typ 11 år senare, men mina livsnödvändiga MSN, mobiltelefon (självklart med teknikens senaste påhitt), hemsida, mail, facebook och nu då, även en blogg... Ska ovilligt erkänna att jag skäms lite, då detta har varit en av de saker jag gått och irriterat mig på, detta meningslösa bloggande, mest bara för att desperat försöka hitta ett högre egenvärde och aldrig behöva stå till svars för vad man skriver, modererande trygga inlägg och en massa åskådare som nyfiket sitter bakom dataskärmen och håller koll. Åskådare av blandad kompott, dels har vi gruppen med vänner, som lägger in gulliga, medhållande, styrkande kommentarer och hoppas på att få samma respons på sin blogg. Dels har vi de som har ett ont öga till personen och bara hoppas på att denna trygga fasad ska rasa ihop och bloggpersonen ska blotta sig själv, ju mer nedvärderande ju bättre förstås. Sen har vi alla dem som bara trillar in, läser igenom utan större entusiasm, rycker på axlarna och bloggar vidare på nästa äventyr. En sån som jag antagligen är!
Så, vad är syftet med denna blogg då?
Senaste tiden har jag haft ett bubblande behov av att uttrycka mig i skrift, gillar att skriva och kan gärna bjuda på mina insikter, även om jag är ytterst osäker på om någon kommer hitta hit? Jag tänker inte ge denna sida någon uppmärksamhet, den får försöka överleva utan min mediala inblandning. Ska bli jävligt skönt att få rensa hjärnan på diverse grubbel.
Välkommen till min nya blogg!
Hoppas ni ska trivas och finna läsningen så pass intressant så ni väljer att återkomma. Hur själva utförandet kommer att se ut vet jag inte riktigt just nu, jag provar mig fram! Har inte heller någon aning om hur flitigt bloggande jag kommer göra, blir det 3 gånger per dag eller 3 gånger per månad... time will tell!
