CaZoo - En egotripp utan gräns...

Igår var jag ute en lång tur på Cassuall, tillsammans med två vänner och deras ston. Cassuall blev helt överlycklig över sällskapet och hade till en början svårt att hålla benen i styr, tjoho!
Han skulle få gå först över den brusande forsen (läs, den lilla gölen som han tror är livshotande) Det tog oss x antal minuter och mina vänner var snälla nog och stod tålmodigt och väntade och lät oss få övervinna detta i lugn och ro. Efter en stund så sa Cassuall återigen att ok, håll i dig nu för nu flyger vi över. Han är en riktig liten fegis vad gäller vatten, lika stor badkruka som mig. Tror nog att han skämdes efteråt när "hans" ston gick över utan problem... Vi träffade även på kossor och en supernyfiken häst i hage, det var också lite läskigt och Cassuall rensade sina luftvägar ordentligt med sina högljuda frustanden. Men trots att han kan reagera på vissa saker ute så är jag supernöjd med honom, men tanke på hans ålder och att allt är nytt för honom. Han är i grund och botten en häst med hjärtat på rätta stället och är absolut inte dum eller vrång. Han gör sitt bästa och övervinner sina rädslor på bästa sätt. Aldrig att han har stressat upp sig så han har kvarstående rädslor efteråt. 5 meter efter "faran" är han lika lugn som innan, även om "faran" inte är eliminerad. Sånt tycker en hundmänniska som jag om! Han är en liten pärla och går från klarhet till klarhet. Jag trivs super med honom och ser fram emot alla år tillsammans. Överlycklig över att han bara är 5 år!
Imorgon ska vi ta vår första lektion för instruktör, hon bor ca 5 km härifrån och min syrra kommer hit så ska vi prova att lasta honom och göra debut i nya transporten. Håll tummarna för att allt går smärtfritt och att inte instruktörens ridvolt ligger i anslutning till en kohage ; ) Vi ska börja rida regelbundet för instruktör en gång i veckan och det ska bli så spännande att se vad han går för! Har ju suttit och ridit dressyr utanför hagen och det har gått jättebra!
Vi är några "ambitiösa tanter" här i byn som slagit våra kloka huvuden ihop och ska gemensamt börja rida för en instruktör som jag hört en massa gott om, det är tur att hon bor i närheten!

Molly... Ja, Molly, Molly, Molly....
Den lilla olyckan. Igår skulle Dalle och Elvira ta ut henne och borsta och rida. Elvira hoppade upp och hon var superstel! Hjälp, beror det på "träningsverk" efter helvetesfärden eller vad är galet nu? Hon gick på stela ben, främst i bak, fram till täcktkanten, då gick det bättre och hon såg ut som vanligt efter ca 1 minut. De skrittade runt i ca 10 minuter och sen gick de ut till hagen igen... Humm, jag har haft en ponny som barn som dog av fång, så nu är jag helnojjig. Ska lilla olycksfågeln drabbas av detta helvete? Ja, det ser inte bättre ut. Jag har ringt till veterinären som kommer imorgon, tills vidare har vi satt för lösdriften så nu får hon stå där till hon fått sig en genomgång av veterinären. Hon har en tjock halmbädd att stå på och lösdriften är ganska stor, så jag tror inte att det går någon nöd på henne, dessutom ser hon Cassuall hela tiden och han står utanför och håller henne sällskap.
Hon har inga klassiska symptom när hon står, dvs hon står stadigt på alla ben, men hon hade en kännbar puls i kotorna, hon verkade inte hetare i hovväggen än Cassuall, men här gäller det att ta det säkra före det osäkra. Det jävliga är att vi bara har "superhö", skulle haft tag på gammalt fjolårshö och gett henne...
Veterinären sa att om det är fång så är det ett tidigt stadium och ett lindrigt fall, men ändå. Man vill ju att hästen ska vara frisk! Ska hålla alla tummar och tår för att hon bara är stel (även om jag innerst inne vet att det är fång)...
Fång drabbar främst ponnyhästar och största boven i dramat är för kraftigt bete. Just med tanke på detta har vi valt att inte göra en så stor hage och på en vall som är gammal. Molly har inte haft fång tidigare så allt har sett ljust ut. Nu har det inte just något bete kvar alls, så det har väl antagligen kommit smygande snarare än att det handlar om akut fång. Det finns ingen "medicin" att ge dem för att råda bot på detta. Det man kan göra är att inte ge dem tillgång till gräs, ge dem regelbunden motion och inte hålla dem i för högt hull, bla. Har de ont så ska de ha smärtstillande medicinering, villket vi får se om hon behöver imorgon.

Någon som vill byta "gammelhö" mot "turbohö"?

Nu funderar man ju såklart på om detta gjorde att hon beteede sig som förbytt för tre dagar sedan? Men då hade hon inte minsta tendens till fång, men det är klart, HON kanske kände att något inte stod rätt till. Idag ska jag och Elvira stå och pysslar med Molly, hon kan behöva lite extra uppmärksamhet nu när hon är "instängd". Förövrigt har det gått jättebra att rida Cassuall och låta henne stå ensam i hägen, visst, hon har vankat lite av och an och gnäggat lite, men brusar inte upp nämnvärt. Skönt!

I förrgår skulle jag och en vän ta en mysig kvällstur med Molly och vagn. Allt var frid och fröjd och Elvira hjälpte oss att borsta och sela på. Hennes sista ord när vi lämnade gården var:

-Lycka till nu då!

-Jaha då sa mamma och vi lunkade iväg i sakta mak...

Efter ca 500 meter svängde vi som vanligt upp mot Lincafét och möttes återigen av gårdens diverse djur, får med lamm, hundar, hästar och grisar. Redan där började Molly visa sidor hon inte haft förr. Reste sig på bakbenen och visade tydligt att här tänkte hon då minsann inte gå igen. Jag hoppade av och ledde henne förbi alla "farligheter" och hon frustade och visade sin ovilja, vi lämnade det läskiga bakom oss med redan efter 100 meter dyker nästa fårhage upp. Där blev det grisnit och hon började visa diverse konster för oss. Stegra, sparka bakut, hoppa, backa ner mot eltråden till hagen osv. Vi hoppade raskt ur vagnen och försökte lugna henne, både jag och min vän insåg att detta till största sannolikhet hade med högbrunst och ponnymentalitet att göra, att hon dessutom är Fuxsto gjorde inte saken enklare. Vi försökte leda på var sin sida framåt men icke, Hon hade bestämt sig. Istället för att gå framåt så kastade hon sig bakåt och var nära på att slå runt. Hon lyckades med bedriften att få frambenen över vänster skackel och måste genast selas av på plats. Det gick enbart pga att vi var två och "vildhästen" passade på att mumsa gräs mellan varven, mycket nöjd över sitt beslut och den vidtagna åtgärden. När väl vagnen var borta så insåg hon till slut att hon hade mött sin motståndare, jag är minsann lika fuxfärgad själv och dör väl antagligen hellre än ger mig. Till slut lyckades jag leda förbi henne och "mördarfåren" höll sig på sin kant. Jag tror jag gick förbi hagen minst 10 gånger, enda tills jag hade full koll på läget och en lugn häst i tömmarna. Svetten lackade och adrenalinet var såklart på topp. Jag tömkörde henne hem och min vän fick förnedrande dra vagnen. Såg att Molly under lugg var riktigt nöjd med situationen då min vän fick dra vagnen 30 meter bakom hästen, just missunnad en trevlig tur!
Tyvärr försvann skackelremmarna och selen gick sönder, annars hade jag inte tvekat att sela för vagnen igen, väl hemma på gårdsplanen, bara för att verkligen få henne att förstå att det hon just gjort är oacceptabelt beteende. Hade hon varit hund hade hon alla dagar på året fått "Rapporteringskod A".
Jag väljer att skylla detta på brunsten och hon har fått en oförtjänt vila i hagen sedan dess. Jag och Dalle har planerat att när brunsten är över så ska vi på det igen. Som tur var så fanns inte Elvira med i bilden denna gång, då hade jag "gett mig" redan vid Lincafét och då hade jag antagligen haft STORA problem nästa gång. I Elviras värld är Molly fortfarande hästen med ett hjärta av guld som inte gör en fluga förnär och jag väljer att hon ska få behålla den bilden. Själv vet jag att det bor en liten slyngel i henne och har alla  argument att ta det försiktigt ett tag framöver.
Inte nog med att Molly blev som förbytt, dessutom valde hon att i en stegring landa med hela sin kroppstyngd på mig. Från knät och ända ner på foten fick jag både henne och vagn, att jag stod pall fattar jag inte men mitt ben och framför allt foten ser förjävligt ut! Hela foten är blålila och sönderskrapad! Denna skada har resulterat i att min pärla, Cassuall, har fått stå i dagarna två! Men förhoppningsvis ska jag ta ett dressyrpass ikväll när det är lite svalare ute. Har ridit på den nyslagna täckten ett par dagar och han har jobbat jättefint!

Nähä, nu kommer det strax kycklingköpare så jag måste dra. På återseende!

Full fart i sommarvärmen!

Igår blev jag invigd i traktorkörning här på gården, satt i flera timmar med hörselkåpor och dundrade fram i sakta mak. Jag gjorde sånna där fina "hösträngar" med en stor räffsa där bak. Ja, som ni hör så är jag inte ens att klassa som månskensbonde, traktorn var blå och jag skulle använda en röd spak, en svart spak och 2 pedaler, det räcker som kunskap för mig och jobbet blev gjort!
Imorgon bär det av till Örbyhus, vi ska titta på en hästtransport och hämta upp Ginza som löper och ska få dejta självaste Markus Schenkenberg, den rödhåriga varianten. Håll tummar och tår för att transporten hakar på oss hem och katten blir
dräktig. Är SÅ LESS på åka land och rike runt, särskillt när det är ökenhetta som råder... Jag är så trött på att resa så jag har tom bestämt mig för att bli hemma när det är utställning i Svenstavik, då förstår nog samtliga närmre vänner hur illa det är! Jag vill bara vara hemma på gården och fantisera om vart ridvolten och stallet ska byggas, borsta på nya kärleken, rida, köra, gosa med ungarna och pussa på gubben. Jo, förresten, nu när jag ska få en transport så har jag visst lovat gubben att inte "ha huvudvärk" på 2 veckor, alltid smidigt när man kan betala i natura ; )

Undrar just vad man identifierar sig med bäst? Bortskämd lyxhustru eller lappsjuk småbarnsförälder? Kan tala om att skillnaden är hårfin ibland!

Vissa dagar njuter jag av dagen som om den vore den sista, jag lever det liv jag alltid velat ha och gör det fullt ut, andra dagar sitter jag med massor att göra, fullt upp med barnen, städning, måsten, tvätt, djuren och de enda jag har pratat med är MSN vänner, Elvira och hundarna. Drömmer mig bort och önskar att jag satt på en liten mysig uteservering i storstaden och tittade på förbipasserande eller tillbringade en weekend med vänner och vin på okänd ort.
I det stora hela skulle jag aldrig vilja byta bort mitt liv för allt i världen, det jag menar är att jag har ett otroligt varierat liv, den ena dagen ser inte ut som den andra men samtidigt är de bara bra eller dålig kopior av dagen före. Invecklat, jag vet! Jag lever nog ett liv i lyx i det avseendet att jag har en livstil som jag trivs ypperligt med, förutom de dagar jag drabbas av lappsjuka, men det är medaljens baksida med att leva ett liv på landet! Det går att vara supersocial och bo på vischan, men ibland blir man begränsad och det är då storstadslängtan kommer krypande. Men vad sjutton, jag bor bara 3,5 timme från Stockholm! Så jag har betydligt närmre till dem än vad de har till mig, tro mig. Avståndet för en lantistjej är betydligt mycket kortare än för storstadstjejen!
Kan förövrigt tillägga att jag i grund och botten är ett äkta asfaltsbarn, född och uppväxt i Stockholm, så den översociala storstadspinglan kanske ligger latent och genetiskt i mig? Men frågan är bara varför jag då trivs bäst i skog och mark? Urmännsikan i mig kanske?

Och hellre viftar jag bort flugor och trampar i koskit, än störs av motorbuller och doften av pissoar ; )

Jaha, då var man ute för allmän beskådning då i alla fall, vilken usel karaktär man har ändå... Men å andra sidan har bloggen satt nytt visningsrekord idag, he, he!

Av någon mystisk anledning kan jag tyvärr inte lägga ut bilder för tillfället, fråga mig inte varför?

Har nyss kommit ut från sovrummet, Zelma var lite svårlagd ikväll och jag har legat brevid och lyssnat på den förfärliga speldosan med "Blinka lilla stjärna" ungefär 78 gånger. Att ingen har kommit på att göra snöret som man drar upp trudilutten med längre, vad sägs om 7 meter, så man kan sitta i soffan och dra upp speldosan istället. Vore ju himla praktiskt! Dessutom skulle man bara behöva dra i snöret en gång. Fast det är klart, om hon skulle somna på två röda så måste man ju stå ut med låteländet i typ en timma, helt i onödan... Humm, kanske är bäst med ett kort snöre ändå?
Är det så här man blir som tvåbarns mor? Har man legat för många timmar brevid klarvaken bebis som bör sova, jo för det är då man ligger och funderar, på allt mellan himmel och jord. Är det rent av dessa stunder som man kallar för "egentid"? Gud bevare mig om det är så!

Sitter just nu med klarvaken bebis i soffan och glor på 2 1/2 män, det är ju så klockrent rolig, älskar Charlie, Jake och Allan Harper! Gubben är hos en bekant och köper kalvkött, så går det tydligen när man rymmer för många gånger, då blir man mat hemma hos familjen Egerbrandt. Kanske ska berätta hur det kan gå för Zolee och Heffa, de är ständigt på rymmen, grrrr!

Idag har det varit olidligt varmt igen, har dock inte lyckats bränna mig, men jag har svettats som en gris! Tydligen ska det bli ännu varmare imorgon, fy och tvi! Sprang in på ICA och snabbhandlade idag och det svalaste näst efter total nakenhet var att gå iklädd en klänning, ser för övrigt förjävlig ut i klänning, som en osminkad transa ungefär, hur som hellst, väl inne på affären slog det mig att det var ett tag sedan jag rakat benen, närmare bestämt, tja, ett par tre månader sedan. Raka benen är någonting jag ytterst sällan gör av den enkla anledningen att jag aldrig visar dem för fler än gubben och ungarna, dessutom är jag otroligt bekväm och resonerar att det som inte syns finns inte, det är enklast så ; ) Men idag gick jag alltså in på ICA och svängde mina lurviga. Men så illa var det inte, jag har ju fällt vinterpälsen sedan i maj och vita strån på blekfeta vader syns ju knappt. Vilken tur jag har som fått så matchande out fit och tänk, nu har jag hittat ännu en anledning till att inte sola benen!

Imorgon ska jag antagligen rida ut på en tur med Cassuall och få sällskap av en vän med hennes häst. Ska bli spännande att se hur det funkar?

Igår var vi på den årliga marknaden som hålls på Stenegården här i Järvsö, det är en tradition på midsommardagen. Elvira och jag skulle åka karuseller så det stod härliga till. Jag är en sann äventyrsmänniska och en karusell bör därför vara mäktig för att imponera på mig. Ju högre, snabbare och "farligare" ju bättre är den, tyvärr delar jag inte intresset med gubben som hellre står och tittar på eller på sin höjd kan tänka sig att åka kaffekoppen nån gång ibland, men delat upplevelse är ju så mycket roligare och jag såg min chans att få utöva denna tjusning med min 6 åriga dotter istället!

Väl på plats blev jag lika besviken som varje år, då den "farligaste" attraktionen var den där som går runt runt upp och ner och man sitter i en vagn som samtidigt snurrar av centrifugalkraften. "Töntig" i mina ögon då man knappt brukar få fart på vagnarna, det står en stackars polack i mitten för gör sitt bästa för att hjälpa till med snurrandet men det brukar vara föga underhållande och effektfullt. Nåja, det vore ju synd att inte prova, Elvira är ju trots allt bara 6 år. Efter att ha tittat på en gäng fjortisar som åkte och skrek i högan sky så frågar jag Elvira om hon vill åka.

- Jag vet inte om jag törs, fick jag till svar.

-Jodå, det finns inget att frukta, sa jag och övertalade henne att de som skrek gjorde det för att det hör till och de tyckte bara att det var roligt...

Efter ett par minuter hade jag lyckats med min övertalning, vi hade köpt biljetter och jag entrade åkattraktionen med självsäker min och med ett skakande asplöv till dotter. Hon skulle minsann själv få se att det inte fanns någonting att frukta med denna tur. Vi fick sitta själva i vagn nr 7 och till min förvåning startade de polska "maskinförarna"  makapären utan att vår bygel hade gått i lås, ok, den går ju ändå inte speciellt fort så det är nog ingen fara...

Elvira lös upp och skrek lika falskt som föregående åkare och jag skrattade åt hennes förtjusning, det här vart ju full pott vad gäller hennes inställning för framtiden tänkte jag och snurrade lite lagom tack vare polackens hjälp. Perfekt, nu har jag någon att åka med på Gröna Lund i sommar, så kan Dalle titta på med Zelma i vagnen, ha ha ha!

Men skrattar först som skrattar sist. Efter att par minuter med höga förhoppningar och töntfaktor som förväntat så händer plötsligt någonting. Vår vagn får frispel och börjar snurra som om den vore en astronautkapsel. Plötsligt mindes jag bygeln som inte gått i lås och mina Rustaskor som saknade häll. Blir jag av med både unge och skor nu? Vagnen fortsatte snurra och det gick så in i helvete fort så huvudet pressades båkåt och jag höll krampaktigt i Elvira så hon inte skulle segla iväg. Fortare och fortare och fortare och vagnen hade verkligen fått frispel BIG TIME! Centrifugalkraften gjorde det omöjligt att ens snegla ner på Elvira och jag undrade om hon tyckte att det var lika roligt fortfarande? Mamma tyckte inte att det var roligt längre, såg framför mig när Polacken äntligen fick stopp på eländet och vi låg där som två fulla sjömänn och de var tvungna att bära ut oss med bår. Då hör jag Elvira kvida:

-Hjälp mamma, det är inte roligt längre, buhuuhuhu, buähähähähä, HJÄÄÄÄLP!!!!!!

Ja, när skulle helvetesfärden ta slut egentligen, flera minuter hade gått, varför stannar de inte den här jävla maskinen, annars hinner man ju knappt njuta förrän åktfärden är slut för svindyra pengar, men nu, vad fan händer? Har maskinen hakat upp sig, dra ur kontakten gubbjävel, vi dör ju här!!!!

Efter att ha gett upp hoppet om ett liv så känner jag plötsligt hur den äntligen saktar in... Elvira tokgråter och jag har kramp i armar och ben, de som var tokiga nog att köa för denna tripp springer upp på rampen och börjar rycka i vår vagn, Elvira reser sig sakta på skakiga ben och börjar gå mot pappa. Jag reser mig efter mycket om och men och inser att jag inte är ung längre samt fått en billig fylla, vinglandes tar jag mig ur vagnen och när jag väl lokaliserat var Dalle befinner sig så ser jag honom stå och applådera med ett stort flin. Elviras tårar blir torkade och Dalle sa att det såg helt galet ut, man han inte ens fästa blicken på era ansikten så man såg inte ens att Elvira grät. Tacka fan för det, hade mått bättre i en centrifugerande tvättmaskin, då hade jag inte riskerat att slungas ur iaf...

Att de inte inför åldersgräns på denna karusell, ska tipsa dem om att man inte bör vara under 14 år och inte en dag äldre heller. När Elvira hämtat andan och jag frågade hur det gick så sa hon rödgråten att hon ALDRIG skulle åka en sån karusell igen ALDRIG I LIVET! Resten av dagen mådde vi illa och var spyfärdiga. Dessutom påminde hon mig om mina ord om att det var" totalt ofarlig och jätterolig", snacka om att det inte går att lita på morsan i framtiden... Nåja, jag får väl inse att man kan ha fel och i framtiden får jag väl åka karuseller själv, så får övriga familjen titta på, men en sak är säker. Jag tänker aldrig åka den här igen. För övrigt så vaknade jag upp med en 1 dm längre hals än innan och en rejäl sträckning på höger sida av halsen. Om alla organ sitter på rätt plats återstår att se, bara hjärtat sitter på rätta stället så går det nog ändå.


Bye bye, från evigt ensamma karusellåkerskan...

PS: Rustaskorna satt kvar. Det enda jag tappade under åkturen var respektlösheten ; )

Att kombinera häst med långa naglar är ungefär lita svårt som att kombinera lydnad och Fransk Bulldogg, dvs omöjligt! Från att ha varit en notorisk nagelbitare sedan barnsben med fingrar som mer sett ut som pinskorvar, så fick jag en illusion om långa naglar år 2000. Det är otroliga 9 år sedan. Jag har verkligen lyckats sluta bita på naglarna och det har resulterat i långa, välformade naglar att stoltsera med. Visserligen har de gått av ibland, säger ju sig själv när man har en sprallig Dobermann i koppel med jämna mellanrum, men över lag har det varit "fina". Innan hästköpet var de i sitt esse, vet inte om det har med amningen att göra med snygga var det! Fransk manikyr och många timmar att filande, stärkande lack och petnoga målning har det blivit!
Sedan hästarna flyttade hit har höger hand kvar samtliga naglar medans vänsterhanden bara kan skryta med EN lång nagel, fråga mig inte varför vänster hand har blivit den mest utsatta men trist är det. Har man grovjobbsgöra och skit under naglarna om dagarna så blir det inte bättre och så länge det inte är modernt med fransk manikyr i svart lack så får det nog bli så att jag klipper ner samtliga naglar... År av minutiöst pysslande är förbi...
Skulle för allt i världen inte byta bort hästarna mot långa naglar, men det har liksom blivit det enda på mig som visat någon form av fåfänga. Vad ska man visa upp nu? Jag sminkar mig inte, har inte mer hål på kroppen än de jag föddes med, bär inte smycken (- vigselring) har ingen frisyr, om inte hästsvans är en sådan? Har ingen tatuering, solbränna eller välsvarvad kropp. Det är en jävla tur att man är lyckligt gift, annars hade det blivit tufft må jag säga!

Här kommer lite bilder på hästlyckan!

Igår var det premiär på hästryggen utanför gårdsplanen. Dalle och Elvira spände för vagnen efter Molly och jag hoppade upp på Cassuall. Vi fick vara med om många utmaningar som traktorer, kor, får, grisar, lösa hundar, krattande gubbar i trädgårdar, vattenpölar, hingstar på bete, ston med föl, bilar, fyrhjulingar osv. Otroligt vad mycket som händer här i byn ; ) Molly fick gå först och Cassuall tätt bakom. Det gick jättebra, kände att han spände sig lite vid traktormöten och vattenpölar som korsade vår väg men det gick det också. Alltid lite spänt att rida hästar man inte känner, men vet ju liksom inte vad man har att vänta.
Dalle har aldrig kört häst med vagn förr och tyckte det var skitkul, vilken sprutt det var på fröken Molly. Travade som värsta elitponnyn, det gick så fort så jag och Cassuall kunde galoppera bakom dem. I morse vaknade jag av en gubbe och en ungar som tjatade på att vi skulle ut igen!
Sagt och gjort, på förmiddagen var det dags igen, vi följdes åt ca 500 meter, sen provade vi att dela på oss, Molly med Elvira och Dalle fortsatte vägen fram och jag och Cassuall vinklade av upp i skogen. Han gnäggade några gånger efter dem när de försvann men han var fullt med på noterna att det bara var han och jag, jätteskönt! Efter en stund på en lummig skogsväg korsades den av en liten porlande vattenpöl på ca 15 cm. Cassuall berättade att vi aldrig skulle ta oss över med livet i behåll och försökte övertala mig att det var nog bästa att vända så vi inte drogs med av forsens enorma vinddrag. Ramlade vi i här så skulle vi föras bort för all framtid!
Vilken tur jag har som har en sån envishet så det tar över efter rädslorna. Det tog mig säkert 10 minuter att övertala honom att vi varken skulle drunkna eller sjunka igenom marken. Han gick fram flera gånger och snusade på vattendraget. Efter mycket om och men så sa han att han nog skulle försöka endå men att jag fick skylla mig själv om vi dog på kuppen. Han tog sats på stället och hoppade över den knappt märkbara vattenskåran... Jag tror nog att han kände sig lite dum efteråt, när han upptäkte att det faktiskt inte var särskillt farlig, resterande vattenpölar gick han över utan besvär.
Vi mötte Dalle och Elvira med Molly efter ca 40 minuter, de kom från andra hållet så följdes vi åt tillsammans hem, Dalle hade haft lite problem med styrningen då Molly gärna ville åt samma hålla som mig och Cassuall, men jag gav honom några snabba tips om hur han skulle tänka och vad han skulle ha för inställning, sagt och gjort, Molly gick superfin hem.

Nu ska vi till Bollnäs och fixa lite midsommarkäk!

På återseende!

Nu är det gjort!

Tanten lyckades både komma upp i sadeln, rida ett pass och hoppa av utan vare sig hjälp eller krämpor! Cassuall skötte sig jättefint trots att det precis när jag skulle sätta mig upp började regna och storma, typiskt! Men ovädret drog förbi ganska snabbt och det var riktigt kul, jag kände mig som fjorton år igen! Borstade även igenom honom överallt, hittade en fästing som blev kortlivad och provade att kratcha hovarna, det gick super och sedan avslutades omvårdnaden med en liten mysstund och massor av pussar, han har en helt underbar personlighet och är en riktig myskille!
Elvira red också, på Molly. Hon sa efteråt att det gick SUUUPERBRA!!!
Imorgon ska nog vagnen ha hunnit torka, då blir det en tur i den, kul!

Det är väl på tiden att jag börjar lägga in fler bilder på bloggen. Här kommer lite blandade bilder på vår vistelse i Vännäs, låt en bild säga mer än tusen ord!

Snart kommer Dalle hem, då ska jag och Elvira ut på första ridturen, GULP säger jag bara. Känner mig som en stor fegis, men bara jag kommer upp så löser sig nog resten...

På återseende!

Tack för alla kommentarer förresten, man blir extra taggad att skriva när man vet att det finns folk som läser ; )

I fredags åkte vi till Vännäs med husvagn och ungar, ja, hundarna var såklart med dem också. Heffa fick cert båda dagarna och blev 2:a bästa tik, gissa vem som svävar på moln igen? Dalle säger att Heffa går från klarhet till klarhet och jag börjar bli benägen att hålla med. Riktigt bra jobbat för en liten junior på 9 månader!
Zolee fick nöja sig med HP och 1:a båda dagarna, men domarna dömde 18 Bostonterrier och av dem var det bara 4 som fick CK och 4 som fick HP, så jag är nöjd! Men ska sanningen fram så önskar jag att SKK skulle slopa den narrande HP rosetten helt!
I söndags kom vi hem från Vännes och igår åkte vi till Östervåla och Torsåker för att hämta hem våra nyfunna familjemedlemmar! En lång tur på drygt 50 mil. Som tur var fann Cassuall och Molly varann redan i transporten och de är nu bästa vänner! De äter från samma grästuvor och trivs i varandras sällskap. De var riktiga praktexemplar att lasta också, inga problem alls och vi tittade till dem ett par gånger under resans gång och de stod lugnt och tryggt i transporten.
Just nu går de i hagen utanför och undrar nog vart de hamnat, jag och Elvira har smörjt upp alla Mollys tillbehör som sadel, träns och sele och svärfar har lagt beslag på kärran som målas för fullt, den blir jättefin! Hoppas bara färgen hinner torka innan vi beger oss ut på den första körturen!

Ikväll ska vi binda upp dem och borsta igenom dem, bara det ska bli barnsligt roligt!

Mer uppdatering kommer strax!

Tjingeling!

Nu drar vi till Norrland över helgen och hoppas på utställningsframgångar med Heffa och Zolee! Kommer hem sent på söndag och på måndag är det äntligen dags att hämta hem hästarna!!!

Ha en trevlig helg alla ni!

Måste bara få komplettera bilden under med en till. Han har verkligen 2 helt olika sidor, ser inte ut som samma häst från den andra sidan, här har han mer färg. Tyvärr är bilden tagen i all hast när han står och halvsover på stallplanen efter vår ridtur, men lugn och snäll var han allt!
Tusen tack för alla snälla kommentarer också, ni är så himla gulliga!

Ska strax åka och titta på en valack i Östervåla, här är det snabba vändningar! Håll tummanra för att vi blir med häst idag!

Imorgon åker Sanna, min kompis, och provrider ynglingen iaf, skam den som ger sig. Eftersom jag som sagt drabbats av feghet på äldre dar så hoppas jag att han hellre inte ens fungerar för skänklarna än att han travar runt på tygeln och bockar. Men jag tror nog att det är som ägaren säger, en lugn harmonisk kille med hjärtat på rätta stället.

På tisdag kommer vår lilla Molly hit och Dalle har fullt upp med att bygga hage! Hoppas bara att "min" häst hittar hit snart också. Imorgon kommer mer information. Håll tummarna nu för att han inte slänger av Sanna och beter sig som förväntat!

Skickade bilder på underverket till syrran nyss och hon fick granska bilderna noggrant. Vi kom överens om att han såg ut som en liten pojkspoling, men att han nog kunde bli vacker med tiden och med muskler på rätta stället. Sen att han har en rosa snopp fick vi ha överseende med. Syrrans pojkvän fyllde i i bakgrunden att det minsann inte alls var något fel på rosa snoppar, för det hade han också. Ja, det kan ju ligga någonting i det, men jag föredrar svarta snoppar på hästsläktet iaf! Undrar just om Dalle skulle klä i svart mandom? Få se, vart har jag lagt spritpennan nu igen...

Jag hade ju lovat att uppdatera er igår, men vad händer. Zelma vägrar sussa, hästen blir inte riden och jag hade fullt upp...

När min kompis, Sanna, väl kom på plats hos den tilltänkta så fick ägaren bråttom och blev tvungen att åka hemifrån. Men Sanna kunde ju rida om hon ville men han var inte riden på 2 månader och endast sutten på. "Don't breake a leg", var det sista hon hörde från den engelsktalande ägaren... Jag avrådde henne och det blev bara lite hantering istället. Hästen var iaf en trevlig prick med hjärtat på rätta stället. Nu är frågan om jag vågar chansa på att köpa en häst som enbart är sutten på. Kunskapen har jag antagligen att vidareutbilda, men frågan är om jag har modet? Börjar ju bli kärringfeg och har sagt länge att den dagen jag ramlar av från en häst, den sorgen... För jag antar att det leder direkt till ett sjukhus med x antal brutna ben och en obotlig rädsla kommer antagligen att infinna sig. "Better safe then sorry"... Så frågan kvarstår, ska jag köpa unghäst eller inte???

Har fått en nyvunnen medkänsla för alla norrlänningar som delar mitt intresse. Sitter som en besatt framför datorn och Bukefalos, Hästnet och Blocket har blivit mina nya favoritplatser. Tyvärr finns ju ca 80% av alla intressanta hästar i skåne... Hur gör man? Skickar iväg Sanna över hela skåneland? Ja, jag har då ingen aning om hur jag ska lösa detta. Hade väl ingen tanke på att alla hästmänniskor fanns så långt söderut! Dessutom är de totalt lost vad gäller den svenska geografin. På Hästnet kan man välja var i landet man som säljare bor, södra, mellersta och norra Sverige. Jag är fullt övertygad om att JAG bor i mellersta Sverige, men mellersta sverige innefattar tydligen allt från Jönköping och upp. Herregud! Hur insnöad får man bli! "Jag bor i Jönköping och skåne ligger i söder, Stockholm i norr, ok, då blir det mittersta Sverige", eller hur fan tänker man? Det händer inte bara ibland, utan flera gånger om dagen...  Vilseledande så det förslår!

Nåja, jakten på drömhästen fortsätter!

Har ni några tips på sidor så tar jag gärna emot dem!

Ok, en snabb uppdatering, min skånevän är just nu på väg och ska provrida min tilltänkta (tolka det som ni vill) ... Men jag rekommenderar att ni läser inlägget under för att slippa förvirring!

Snart ska vi iväg på släktmiddag men mamma och hennes Tommy. Sommartiden här i "byn" är verkligen fantastisk, vi har ca 1,5 km till vår sommarrestaurang Torön och 500 meter till supermysiga Lincafét. Så är det när man väljer att bo "centralt" ha ha ha!

Av någon märklig anledning fungarade det inte att lägga in länkar här... Humm. Men ni kan väl kolla detta om ni vill!

http://www.toron.se/
http://www.jarvsolincafe.com/

Uppdaterar ikväll om hur det gick med provridningen!

Igår var vi iväg och tittade på en liten B-ponny till Elvira. En mycket trevlig liten madame som mäter 115cm ovanför marken och verkade ha hjärtat på rätta stället. Ett litet fuxsto med stjärn på 8 år som heter Molly! Elvira provred i skritt och trav och hade full koll på läget. Nu skall här byggas hage och vi planerar att hämta hem henne om 9 dagar, KUL!



Men frågetecken kvarstår kring min blivande häst... Idag ska en kompis till mig ev åka och provrida en häst i skåne. En Tinkervalack på 5 år, grön i ridningen men har gått som körhäst med beröm godkänt. Han har tom jobbat i skogen, till Dalles stora lycka! Hoppas hoppas att det är något att ha!

Arbetsnarkomanen tog en paus vid datorn och läste vad jag skrivit på bloggen. Nu är han ute och river fårhagen så vi (läs han) kan göra en hästhage istället! Problemet är dock att trots att jag letat efter häst i ca 2 månader nu, dagligen och minst 1 timme om dagen, så har jag inte hittat någon passade. Vi är ute efter en b-ponny, ride, körd, snäll mot barn. Och en Tinker/Irish Cob runt 5 år och grundriden, gärna körd och minst 150cm. De växer inte på träd, de ska gudarna veta.

Nej, jag tänker inte skaffa ett halvblod som alla påstår är ett bättre val. Ja, jag vill rida dressyr trots att jag skaffar Tinker och nej, det går inte att övertala mig till annat! Möjligtvis en Frieser, men de är ju så jävla dyra.

Har kommit fram till vad bloggen gör som får mig att tycka det är skoj att hålla på. Förutom alla roliga kommentarer såklart!!!
Här hemma råder för det mesta kaos och jag som perfektionist har lagt ner drömmen om att uppnå perfektion i vardagen, inte lätt med 2 barn, hundar, katter och en gubbe som mest håller på utomhus.

På bloggen kan jag fixa och dona hur mycket jag vill och styla om den så den passar perfekt för min personlighet, hit in kommer ingen och stökar till och smutsar ner. Mitt territorium alltså!

Hemma ligger tvätten för tillfället i drivor eftersom både torktumlare och tvättmaskin gått i strejk. Godispapper över hela databordet och surnad yoghurt och brödsmulor under fötterna. Blommorna vittnar om en långvarit torkperiod, akvariumet har snart grott igen och dammråttorna hopar sig under soffa och säng. Fönstrena är så fulla av nosduttar och små kladdiga fingeravtryck så man blir tvungen att öppna fönstret för att inse att det faktiskt inte är konstant dimma som råder. I varje skåp är det så proppfullt av saker så man får dra på sig skyddsutrustning när man ska öppna dem. Sängen har inte blivit bäddad sista kvartalet och det finns massor av "måsten" att ta itu med. FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!

Gubben är av en märklig sort, han är så nära en arbetsnarkoman man kan komma, ständigt på benen och grejar och donar, helst med allt samtidigt och har en massa olika projekt på gården. Går en skogsmaskin eller traktor sönder så spelar det ingen roll om klockan är tre på en söndagsnatt, eller morgon som han envisas med att säga. Traktorn skall lagas eller skogsmaskinen servas och det är NU! Han avbryter omedelbart det han håller på med och tar itu med sakerna, sen spelar det ingen roll om det tar en timme eller tre dagar, klart blir det! Ibland önskar jag att jag bodde i en skogskoja och att bilen var en traktor och jag en av alla hans projekt på gården. Då skulle hemmet vara nyrenoverat, bilen nyservad och polerad och jag skulle få all uppmärksamhet om han lyckats få lite dötid från hem och bil.

Sen ska jag för den delen erkänna att en bättre karl inte går att finna, mina vänner brukar fråga om jag kan klona honom åt dem. NIX, skall det klonas så ska JAG ha en till av honom och föresten skulle han nog bara bli lättad av att få dubbelt så mycket gjort och jag kunde ha en ArbetsDalle och en FamiljeDalle. PERFEKT!
OK, han är faktiskt just nu ute i regnet och lagar vår grind, som Ibizarna (Heffa och Zolee) alltid lyckas rymma igenom. Idag när det kom kycklingköpare så gick jag ut och mötte dem. Gissa vilka jag hittar i grannens kohage... De låg i regnet och rullade sig i koblaja, proppmätta av denna delikatess och fick till sin lycka se matte. Kommer som två skollade råttor för att möta mig och hoppar och studdsar både på mig och mina gäster så byxbenen blev helt nergeggade. Jävla snuskisar! Jag låste in dem i gubbens slangrum tills gästerna hade åkt, sen blev det till att skrubba koskitshundar i badkaret, bruna stänk på kaklet och en doft som inte kommer försvinna förrän imorgon. Jävla djur och återigen, FAN, JAG SOM ÄR PERFEKTIONIST!

Jag börjar äntligen få lite pejl på hur man kan förändra i bloggen till en mer personlig stil och har lyckats lägga in lite bilder. Klockan är på tok för mycket nu, anledningen till att jag fortfarande är vaken är antagligen min envishet. Gubben har äntligen fått i båten och jag har suttit här men ett plåster till bebis på armen och bara väntat på att få lite mammatid...

Ska vara klok nog att gå och lägga mig nu, men imorgon hoppas jag att bebis är lite mer självständing så jag kan få fixa lite här inne ; )

Ja, jag vågar påstå att jag är en sann djurvän!

MEN, det finns ett djursläkte som jag verkligen känner hat inför och de är alla dessa överintelligenta kostymnissar som ALLTID klurar ut hur man rövar bort bebisar och själ mina blivande ungar. Visst låter det hemskt!

Dessa jävla djur, undrar just hur många jag tvunget har fött upp på bekostnad av mina små oskyldiga dunbollar till kycklingar och drivor med befruktade avelsägg. Men samtidigt som detta konstanta hat bubblar i mig så känner jag samtidigt en oundviklig beundran. Det kan omöjligt finnas ett smartare djur än en skata! De klurar ut hur mina genomtänkta, supersluga fällor fungerar bara genom att titta på dem och all denna bortkastade tid som jag ödslat genom att sitta på lur i bakhåll med geväret i högsta hugg. Vill man ha skatfritt så ska man visa dem en gevärsmyning, de drar fortare än kvickt!

Glömmer aldrig dagen för flera år sedan när jag genom blod svett och tårar, för att inte tala om pengar som jag hade lagt ner på att hitta obesläktade avelsägg från Sveriges alla hörn och erkända uppfödare. Det kostade en förmögenhet att skaffa dem och otaliga timmar med tid. 3 veckor senare när de legat på jäsning i äggkläckningsmaskinen häpnade jag över det strålande resultatet. 5 nya raser och 63 nya kycklingar så dagens ljus och många ovanliga färgvarianter, jag var överlycklig (jodå, man kan bli det av kycklingar, jag lovar) Tyvärr så kände även mina ärkefiender lyckan då de på mindre än 10 minuter och genom en uppblåst dörr till hönshuset hade länsat min kycklinglycka på alla 63 kycklingar, minus 5 stycken. Såklart en av varje ras hade de lämnat kvar, vad jag nu skulle med dem till. Helt övertygad om att det var uträknat. Jag upptäckte detta blodspill då jag såg en skata försvinna i det blå med en av mina små gula dvärg kochinkycklingar, pipandes och vettskrämd i ett fast näbbgrepp! Jag blev så jävla förbannad så jag totalt ohämat och helt blockerad av raseri sprang efter den jäveln. Han flög över ängen och jag efter, han landade i ett träd ca 300meter bort och jag hörde hur hans ungar skrek efter denna lilla försvarslösa delikatess! Jag stormade fram till trädet och hörde ca 5 meter upp att ungarna smaskade på min lilla kyckling. Besinningslöst greppade jag tag i trädstammen och ruskade så in i helvete hårt så inom ett par minuter av hysteriskt ruskande så lyckades jag mot alla odds skaka ner det förbannade boet. Två fula, feta, halvnakna kostymnissar med en redan utpekad karriär som framtida mördare såg förvånat upp på mig. Här tror jag att jag avslutar min historia då det kan finnas känsliga läsare, men jag kan säga att gården saknade 2 mordkandidarer efter detta!

Jag är ständigt på jakt efter fler kostymnissar att ta kol på men det är svårt, jävligt svårt. Trots att jag försökt allt så har jag kanske lyckats 5 gånger, vilddjuret i mig vaknar rejält när jag tagit någon på bar gärning och som plötsligt blivit av med sin uträknade flyktväg då jag står där med sopkvasten i högsta hugg!

En annan historia som utspelades här på gården var den gången jag skulle försöka förgifta dem jävlarna. De brukar alltid flyga in i pannrummet och sno kattmat av vår huskatt, Zaffran. Köper jag en säck med 15 kilo så går väl 13 kilo till skatorna och deras vidriga ungar. Denna dag möttes jag av en skata i dörren och hann inte fånga den, såg att han var proppmätt på Zaffrans mat och då kläcktes ytterligare en av mina geniala ideér. Fram med ett stort fat med uppblött torrfoder och sen ner till Anticimex råttgiftgömma i mjölkrummet. Färgglada stora råttgift pellets skulle stå på menyn minsann. Sagt och gjort, jag blandade ihop en stor smet och ställde i fönstergluggen, stände för dörren och inväntade de kommande gästerna. Efter några minuter gav jag upp och gick in, då inte en skatjävel fanns i sikte!
Nästa morgon skuttade jag ut i hönshuset och sprang fram till fönstergluggen, döm om min förvåning när jag såg att fönstret hade blåst igen och dörren hade blåst upp. Brevid ett renslickat råttgiftfat mötes jag av ZAFFRAN! Han såg hur belåten ut som hellst och tackade så mycket för maten. HELVETES JÄVLAR!!!
Efter ett svindyrt veterinärbesök som resulterade i att Zaffran skulle få äta motgift morgon och kväll i 21 dagar insåg jag att de jävlarna hade gjort det igen. Överlistat mig igen och till råga på allt hade de försökt offrat min goa katt på köpet! Goa och goa förresten, försök att tvångsmata en 8 kilos motvillig katt med K-vitamin som är större än ett vaktelägg i 3 veckor får ni se hur goa de kan vara...

Satt ute på gräsmattan med luftgeväret samma kväll som incedenten med mina 63 minus 5 kycklingar utspelade sig, efter en stund av väntan så såg jag till min lycka ett till skatbo uppe i vår gamla tall, nu jävlar, tänkte jag och siktade upp rätt i boet.... PANG!.... Swich!!! .... Vissa påstår att jag blev träffade av en rikoschett i skallen, men jag är helt övertygad om att de är beväpnade de jävlarna!

Igår hände det igen. Jag kom ut i kläckeriet och skulle lägga in nya avelsägg i maskinen då jag mötes av en skatjävel. När jag röck upp dörren så sögs svängdörren mittemot in av luftdraget och fort som fan försvann den genom glipan in i ladugården och ut genom nästa dörr till det fria. Det var inte många ägg kvar, mest äggröra. Hur fan det är möjligt att de kan få upp tjocka svängdörrar av trä, som inte ens Elvira behärskar är för mig en gåta. Skulle vara intressant att sätta upp en övervakningskamera där inne. Men då stämmer de mig väl antagligen för ofredande eller nåt och jag vågar inte räkna med att jag vinner den matchen heller... Antagligen flyger de in genom samma luftdragsglipa när jag går ut från kläckeriet utan att märka något, fräcka jävlar!